Varför är makthavarna så rädda för organiserade löntagare?

Varför är politiska och ekonomiska makthavare så rädda för att löntagare organiserar sig?
I Kina är fria fackföreningar förbjudna. Strejkande hotas med fängelse. De svenska företagen gillar läget.
I många länder är det livsfarligt att kräva fackliga rättigheter.
101 fackligt aktiva mördades under förra året, enligt en rapport från Internationella fackliga samarbetsorganisationen, IFS. Det är en ökning med 30 procent från året innan.
Förutom morden utsätts tiotusentals arbetstagare för hot, misshandel, sexuella trakasserier och avsked för att de engagerat sig fackligt.
I länder som Algeriet, Indien och Egypten bestraffades arbetstagare som demonstrerade mot uteblivna löner eller försämringar med misshandel och arresteringar.
(I IFS ingår fria och demokratiska fackliga organisationer från 155 länder.)
Läs mer om rapporten på IFS hemsida
Eller på Fackliga rättigheter nu
I Sverige råder, på gott och ont, ett samförstånd på arbetsmarknaden. I år lyckades arbetsgivare och löntagare, trots ett hårt arbetsmarknadsläge, komma överens om avtal som parterna är nöjda med.
Stabiliteten på arbetsmarknaden beror till stor del på ”den svenska modellen” som innebär starka välorganiserade fackföreningar i förening med ett socialdemokratiskt parti. Denna fackligt-politiska samverkan har i över hundra år givit löntagarna tillräcklig styrka mot kapitalintressena. Den styrkan har lett till att två jämbördiga parter tvingas lösa sina motsättningar genom förhandlingar.
I många länder måste löntagarnas organisationer ta till mer uppseendeväckande metoder för att hävda sina intressen.

En facklig organisation i Sverige som avvisar ”den svenska modellen” är SAC.
För några år sedan närmade sig SAC ett erkännande av ”den svenska modellen” men den ideologiska utvecklingen bröts när mer anarkistiskt inriktade krafter tog över organisationen.
I dagarna anklagas SAC för utpressning och maffiafasoner.
DN
SR
SR