Varför har moderaterna monopol på att värna ”civilsamhället”?

 Reinfeldt kallar sig för stridshingst vilket naturligtvis oppositionen tacksamt ironiserar över.

Men det är inte politik. Det är lyteskomik.

I stället för att syssla med sånt borde sossarna ta tag i de politiska frågorna och analysera den politiska retoriken.

Varför har t.ex. moderaterna lyckats skaffa sig monopol på begreppet ”civilsamhället” som de ställer mot ”myndighetssamhället”.  De själva värnar naturligtvis civilsamhället (i vilket inkluderas näringslivet) och beskyller sossarna för att vilja motarbeta detta genom att stärka myndighets- och regleringssamhället.

Det är samma strategi som M utvecklade inför valet 2006 då moderaternas skickligt skapade bilden av socialdemokraterna som ”bidragstagarpartiet” medan moderaterna snodde ”arbetslinjen”.

Faktum är att jag, och några fler, varnade för det redan i april före valet 2006, bl.a. i tidskriften Arena okt/nov 2005. Valledningen struntade i varningarna.

Moderaternas retorik går uppenbarligen ut på att kapa viktiga idéer från socialdemokratin och göra dem till sina egna. 

Arbetarrörelsen har alltid verkat i, och för, civilsamhället. Gör detta tydligt.

Skit alltså i vad Reinfeldt råkar kalla sig och debattera politikens och retorikens idéinnehåll.

Dagens Arena

SvD Blogg

Expressen

SvD Nyheter

DN Nyheter

 

Expressen Debatt

SKL

Regeringen

SNS

Arbetslinjen för 466 år sedan

En av den engelske kungen Edward VI:s (1537–1553) lagar, “An act for the punishment of vagabonds and for the relief of the poore and impotent persons”, (1547) påbjöd att lönearbetare, som varit utan arbete och inte lyckats få tjänst inom tre dagar, var skyldiga att arbeta åt vem som helst som behövde arbetskraft. Ersättningen för arbetet skulle då vara endast mat och dryck. Om de arbetslösa inte frivilligt antog villkoren, eller om de rymde från sitt tvångsarbete, skulle ett v brännas in på bröstet på vederbörande och de skulle tvingas tillbaka till arbetet. Om de försökte undgå detta slaveri skulle man bränna in ett s i pannan på dem och de skulle förklaras för sina arbetsgivares slavar för livet. Den som försökte undgå detta öde blev hängd.

Så nog har arbetslagstiftningen gått framåt alltid.

Arbetet 

”Skapa arbete” - vad betyder det?

Vad menar politiker och byråkrater när de snackar om att ”skapa arbetstillfällen”?

Jag undrar eftersom det inte är arbetsuppgifter som behöver skapas.
De finns. Vägar, bostäder, vård, utbildning behöver ständigt byggas ut, renoveras och förnyas. Där finns hur mycket arbete som helst att utföra.
Arbetsuppgifter finns alltså. Och arbetskraft.

Vad är det då som saknas?

Initiativ och kapital!
Politikernas uppgift är att formulera och slå fast vilka behovet av vägar, bostäder, vård och utbildning är. Och politikerna ska också räkna ut hur dessa behov ska tillfredsställas, planeras och projekteras.
Men om det inte finns resurser i form av kapital kommer inget arbete igång.
Det är alltså kapital som saknas.

Och kapital skapas genom arbete. Det låter som ett moment 22 men är det bara för dogmatiska nyliberaler. Inte för socialdemokrater.
Det är ju kapitalister – t.ex. riskkapitalet och bankerna – som ska skaka fram kapital ur det överskott som arbetet och produktionen skapar och sedan satsa detta kapital i nya projekt. Kapitalisterna har denna enda viktiga uppgift i det kapitalistiska samhället.
Men eftersom kapitalisternas motiv inte är behovet av arbetsuppgifter utan en allt högre profit så satsar de inte om de inte tror att satsningen är tillräckligt lönsam.

När profiten av att satsa på produktiv verksamhet inte blir tillräckligt hög skiter kapitalet i att satsa. De spelar hellre på den globala finansmarknaden, köper tavlor eller dumpar kapitalet i gömda bankfack.

Enligt nyliberal dogm ska inte staten satsa kapital i produktiv verksamhet.
Byråkraterna i den borgerliga regeringen försöker då lösa problemet genom att skapa ”sysselsättning”, vilket inte är detsamma som arbete.
Det är ren terapi och ett sätt att frisera arbetslöshetsstatistiken. Att kalla detta för en ”arbetslinje” är bedrägeri.

Socialdemokratin har en helt annan, friare, syn på saken. Skattepengarna är kapital som kan investeras i vägar, bostäder, vård och utbildning.
Och då kapitalisterna inte kan leverera måste staten göra det.

Socialdemokratiska politiker bör därför öka skatteuttaget på passivt kapital, d.v.s. sådana kapital som inte satsas i produktiv verksamhet, och satsa skattekapital i produktiv verksamhet.

Minska samtidigt skatteuttaget på det produktiva kapitalet för att stimulera till produktiva satsningar.

Och varför inte inrätta en kapitalförmedling som komplement till arbetsförmedlingen!
Kapitalförmedlingen skulle t.ex. kunna ge arbetslösa byggnadsarbetare kapitalresurser att starta projekt för nödvändigt byggande och reparationer.

SvD Näringsliv
DN Ledare
SvD Ledare
DN Ekonomi

DN Debatt

SvD Ledare

AB

Expressen

Arbetslinjen för 465 år sedan

En av den engelske kungen Edward VI:s (1537–1553) lagar, “An act for the punishment of vagabonds and for the relief of the poore and impotent persons”, (1547) påbjöd att lönearbetare, som varit utan arbete och inte lyckats få tjänst inom tre dagar, var skyldiga att arbeta åt vem som helst som behövde arbetskraft. Ersättningen för arbetet skulle då vara endast mat och dryck. Om de arbetslösa inte frivilligt antog villkoren, eller om de rymde från sitt tvångsarbete, skulle ett v brännas in på bröstet på vederbörande och de skulle tvingas tillbaka till arbetet. Om de försökte undgå detta slaveri skulle man bränna in ett s i pannan på dem och de skulle förklaras för sina arbetsgivares slavar för livet. Den som försökte undgå detta öde blev hängd.
Så nog har arbetslagstiftningen gått framåt alltid.

Arbetet är inget särintresse

Varje människa är beroende av sitt eget och andras arbete.
Arbetet och produktionen är grunden för all utveckling - ekonomiskt-, socialt och kulturellt.
Därför är arbetet och produktionen inte något särintresse.

Men i vår vackra värld är produktionen avhängig två parter med delvis gemensamma men också motsatta intressen – kapitalägare och löntagare.
Hela samhället är beroende av relationerna mellan dessa parter.

Intressemotsättningen melln kapital och arbete har, genom den historiska och demokratiska utvecklingen, skapat organisationer på vardera sidan. Fackföreningar och arbetsgivareföreningar. Arbetarepartier och högerpartier.
De har olika intressen i förhållande till arbetet, produktionen och produktionsresultatets fördelning.
Samtidigt tvingas de, i symbios, hänga samman inom produktionen.
Men just för att de är nödvåndiga i produktionen och för demokratin är de inte särintressen.

Ingenting av detta är påhitt av politiker eller ledarskribenter utan är ett universellt historiskt faktum och relationer i en global historisk process.

För att bättre kunna hävda sina intressen bildade den svenska fackföreningsrörelsen en politisk gren av arbetarrörelsen - det socialdemokratiska partiet.
Höger- och nyliberala krafter svarade med att bilda Svenska Arbetsgivareföreningen, numera Svenskt Näringsliv. (Hur svenskt detta nu är, men det är en annan diskussion)

Högerkrafter har i modern tid på olika sätt arbetat på att dölja motsättningarna mellan kapital och arbete. Ett exempel är den italienska fascismen som förbjöd arbetarrörelsen och fackföreningarna och skapade en organisation i vilken arbetsgivare och löntagare skulle samverka i god gemenskap.
Det nationella intresset ”allmänintresset” stod över intressemotsättningarna i näringslivet.
Faktum är att fascsterna beskyllde fackföreningarna för ”särintressen”.

Inom demokratier är det främst genom nyspråk och lobbyism som högern försöker vinna makt genom att dölja motsättningen mellan kapial och arbete och proklamera ”allmänintresset”.
Genom att beteckna intressemotsättningarna kring arbetet och produktionen som ”särintressen” vill högern befästa ”allmänintresset” och dölja att löntagar- och arbetsgivareorganisationerna är centrala för arbetet och produktionen.

Genom att inte låtsas om att arbetarrörelsen består av en facklig och en politisk gren vill högern splittra rörelsen.

Dagens ledare i DN är således inte ett sakligt inlägg i den politiska debatten, den är en partsinlaga i kampen mellan kapital och arbete.
Ett sorts särintresse visserligen, men i arbetslinjens Sverige kan väl inte arbetet och produktionen vara ett särintresse.

SR

DN

Affärsvärlden

Från Fas 3 till Fas4 - 4You

På torsdag ska riksdagen debattera och besluta om Fas 3.
Oavsett om förslaget går igenom eller faller är jag beredd inför nästa steg i arbetslinjepolitiken – Fas 4
Jag ämnar starta ett privat coachföretag som ska hjälpa dem vidare som varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att få jobb. Min annons är redan klar. Hör här:
”Fas44You”satsar på att hjälpa dig som ännu inte fått jobb. Du blir egen företagande eller anställd enligt följande projekt.
Du tas om hand av en erfaren coach som ledsagar dig till platser som frekventeras av dina blivande kunder och vi hjälper dig att matcha ditt utbud mot efterfrågan. Du förväntas bjuda på dig själv och du upplever nära kontakt med kunderna. Eftersom kunderna företrädesvis är män ser vi gärna att du är kvinna.

Skulle detta inte passa så utrustas du med lämpliga instrument samt integritetsskyddande klädsel och introducerars i hur du gör snabba och handfasta penningstransaktioner. Din verksamhet inriktas på banker, växlingskontor och likanande.
Ta din situation i hampan! Har du gröna fingrar ger vi dig tillfälle till lukrativ grönsaksodling med försäljningsaktivitet. Stöds av en effektiv försäljningsorganisation.
För den kemiintresserade finns motsvarande verksamhet där tonvikten läggs vid framställning av erkänt efterfrågad kemisk produkt. Du får lära dig den tekniska apparaturen och hela tillverkningsprocessen från råvara till fördig produkt. Din verksamhet breddar marknaden i en bransch som annars domineras av det stora monopolföretaget.
Vill du jobba inom transportsektorn får du möjlighet till diskret import av eftertraktade varor. Jobbet ger dig tillfälle till resor över gränserna . En växande marknad ger dig goda framtidsmöjligheter.
Eller varför inte göra pengar direkt? Inom tryckerisektorn kan vi erbjudandea kopierings- och tryckeriarbeten där din blick för valörer och detaljer är ett plus.
Inkomsterna inom våra projekt är i regel skattefria och kräver ett minimum av bokföring.
Skulle du, t.ex. p.gr.a. stelbent regelverk inom vårt arbetsmarknadsområde, misslyckas med något av våra program erbjuder vi, utan kostnad för dig, vistelse på ”all inclusive” där du får träffa andra i samma situation för erfarenhetsutbyte och rekreation.
”Fas44you” - framtidens arbetslinje!
DN

SR P1

Socialdemokraterna – Nya frihetspartiet

Arbetarrörelsen är en frihetsrörelse. Men borgerligheten har lagt beslag på frihetsbegreppet och framgångsrikt lyckats framställa socialdemokratin som ett parti som vill begränsa individens frihet.
Nu har moderaterna, på samma sätt, stulit ”arbetets värde” från arbetarrörelsen. De framställer socialdemokraterna som ett bidragstagarparti.
I socialdemokratins förnyelsearbete måste partiet ta tillbaka begreppen och fylla dem med nytt vitalt socialdemokratiskt innehåll.

Socialdemokraterna – Nya frihetspartiet

Frihet för
-alla människor, inte bara en del
-sjuka och arbetslösa
-fattiga
-arbetande

Frihet för din egen och dina barns personliga utveckling

Socialdemokraterna vill befria människor från
-tvång
-rädsla
-otrygghet
-fattigdom
-ohälsosam miljö och arbetsmiljö
-slavliknande arbetsförhållanden
-hierarkisk underordning
-maktfullkomliga makthavare
-arbetslöshet
-exploatering av människa och miljö
-trångsynthet och egoism

Ekonomisk, kulturell och social frihet för alla

Frihet för alla kräver jämlikhet, rättvisa och solidaritet!

(Stryk det som ej önskas!)

DN
GP
SvD

Jag röstar inte på Mona

Jag röstar inte på Mona Sahlin, Bodström eller Östros.
Jag röstar på Arbetarrörelsen (s).

Däremot är jag inte säker på att de rödgröna vinner valet. Tycker nämligen att den socialdemokratiska valledningen inte lyckats få fram att ”De nya moderaterna” eller ”Det nya arbetarpartiet” i själva verket är kapitalintressenas och arbetsgivarnas parti.
S-ledningen har inte heller denna valrörelse lyckats avslöja ulven i fårakläder.

Vilket i sin tur beror på att rörelsen under lång tid missat att gestalta motsättningen mellan kapital och arbete.
Det sker knappast under en valrörelse utan på mycket längre sikt. Och den måste berättas med känsla och tanke, sakligt och utan överdrifter. Arbetet ska stå i centrum för den berättelsen. Men inte bara skyldigheten och rätten att arbeta utan även arbetets innehåll och värde.
Löner, arbetsmiljö, arbetsvillkor, trygghet är inga allmosor, från arbetsgivarna eller staten, utan en del av det produktionsresultat som löntagarna producerar. Det handlar om hur produktionsöverskottet ska fördelas mellan arbete och kapital.

Så när valstrategerna kvitterat ut sina arvoden och lämnat partikansliet kanske partiets kloka borde ta sig en funderare på hur den berättelsen ska få löntagarna att åter lita på socialdemokraterna. Ta gärna rörelsens fackliga gren till hjälp för att formulera ”Den nya berättelsen om Arbetet”.

För moderaterna betyder ”arbetslinjen” i första hand att skapa lättnader för kapitalägarna och företagarna, vilket ger arbetstillfällen. De borgerliga vill t.ex. ge arbetsgivarna rätten att fritt avskeda anställda även om moderaterna, nu före valet, är LAS-kramare.
Arbetare utan arbete är fortfarande arbetare, inte en sämre sorts människa som ska straffas.

Arbetsgivarnas frihet kolliderar med löntagarnas, inte alltid men oftast.
Det är en inbyggd samhällsmotsättning och ett problem i moderna samhällen.
Moderaterna har inte lösningen på problemet utan är ena delen av det.

DN
SvD
Sydsvenskan
AB
Expressen

Två arbetslinjer

I valrörelsen kommer båda de politiska blocken att argumentera hårt för ”arbetslinjen” vilket kan vara en smula förvirrande.
Det blir något lättare att orientera sig i debatten om man håller i minnet att det finns minst två olika ”arbetslinjer”, en borgerlig och en vänsterlinje.
Men bägge sidor utgår från några gemensamma postulat som alltså högern och vänstern torde vara överens om:
- Människors arbete skapar resurser, överskott, tillväxt och kapital.
- Arbetet skapar förutsättningarna för välfärden.
- Förutsättning för arbete är att det finns privata och offentliga företag som kan utvecklas i den nationella och globala konkurrensen.
- Arbetet är nödvändigt för samhällsekonomin,
- Arbetet är viktigt för den enskildes ekonomi.
- Så många medborgare som möjligt bör arbeta.
- De som av olika skäl inte kan arbeta ska ändå ha en dräglig inkomst.
- Arbetsmarknadens parter bör, med så liten statlig inblandning som möjligt, i förhandlingar lösa motsättningen mellan arbete och kapital.
De grundläggande skillnaderna i uppfattning kan beskrivas ungefär så här:
Högerlinjen:
- Företagen och kapitalet ska inte behöva betala för mycket för arbetskraften, d.v.s. arbetskraftskostnaderna (löner, arbetsgivaravgifter, arbetsmiljöförbättringar m.m.) ska hållas nere så att företagen får råd att utvecklas i konkurrensen.
¬- De som leder företagen ska ha så stor frihet som möjligt att driva sina företag.
- Det är således bättre att arbetsgivarnas och kapitalägarnas intressen får styra arbetsmarknaden än att politikers och löntagares gör det.
- Arbetsmarknaden ska, så långt som möjligt, styras av tillgång och efterfrågan på arbetskraft.
- Den enskilde löntagaren ska själv spara pengar för sin egen välfärd.
¬- Bidragen till dem som inte kan arbeta får inte bli för stora eftersom det kan leda till att människor inte arbetar.
Vänsterlinjen:
- Skatterna ska användas till att utjämna sociala ekonomiska och kulturella skillnader mellan människor.
- Inkomstskatter och arbetsgivareavgifter bör användas för att bygga upp löntagarnas gemensamma välfärd
- Arbetsmarknaden måste regleras eftersom arbetskraften, till skillnad från varor på andra marknader, består av människor.
- Bidragen till dem som inte kan arbeta får inte skilja sig alltför mycket från det allmänna löneläget.
- Löntagarna ska ha så stor frihet som möjligt i arbetet.
- Det är därför bättre att arbetsgivarnas och kapitalägarnas relativa makt, genom demokratiska beslut, balanseras av löntagarnas intressen.

Vad valet ytterst gäller är konsekvenserna av de olika linjerna.
Vilka konsekvenser har de olika alternativen för dig själv, dina anhöriga, dina vänner och för samhället i stort?
Expressen
SvD
Wikipedia om arbetslinjen
En professor om arbetslinjen i politiken