En av den engelske kungen Edward VI:s (1537–1553) lagar, “An
act for the punishment of vagabonds and for the relief of the poore and
impotent persons”, (1547) påbjöd att lönearbetare, som varit utan arbete och
inte lyckats få tjänst inom tre dagar, var skyldiga att arbeta åt vem som helst
som behövde arbetskraft. Ersättningen för arbetet skulle då vara endast mat och
dryck. Om de arbetslösa inte frivilligt antog villkoren, eller om de rymde från
sitt tvångsarbete, skulle ett v brännas in på bröstet på vederbörande och de
skulle tvingas tillbaka till arbetet. Om de försökte undgå detta slaveri skulle
man bränna in ett s i pannan på dem och de skulle förklaras för sina
arbetsgivares slavar för livet. Den som försökte undgå detta öde blev hängd.
Så nog har arbetslagstiftningen gått framåt alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar