Misstron mot demokratin

Överallt poppar de upp, missnöjespartierna, som påstår sig kunna lösa de politiska problemen

Piratpartiet i Island, Ukip i England, högerpopulister i flera forna össtater, främlingsfientliga i Skandinavien och övriga Europa, vänsterpopulister i Grekland och Spanien, Trump i USA. Alla är de uttryck för ett missnöje med de etablerade partiernas oförmåga att lösa vardagens problem.
Detta sker i en industrialiserad värld där arbetslöshet och utanförskap ökar samt i vilken ekonomiska, sociala och kulturella motsättningar växer.
Visserligen inget nytt. Missnöjet har poppat upp tidigare under nittonhundratalet.
Men vi trodde en tid att politiken och demokratin kunde klara allt.

Det folkliga missnöjet leder till nationalistiska stämningar och till krav på protektionism som i förlängningen kan leda till handelskrig. Krav på ”direktdemokrati” och folkomröstningar skapar motsättningar till de demokratiska institutionerna. Det representativa demokratiska systemet eroderar.
Missnöjet har sin grund i att politiken och politikerna har blivit alltmer impotenta i relation till den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen.
Globaliseringen och den internationella ekonomin vrider verktygen ur de nationella politikernas händer, demokratin blir alltmer kraftlös. Politiska beslut blir verkningslösa.

Extrema händelser spär på oron. Folkförflyttningar, miljökatastrofer, inbördeskrig i länder med en svagare demokratisk tradition i Asien och Afrika påverkar västvärlden.

Företagen i de rika länderna utnyttjar de stora skillnaderna mellan rika och fattiga länder genom att flytta produktionen dit där produktionskostnaderna är låga vilket leder till arbetslöshet i de rika länderna men ger samtidigt ökade möjligheter för de fattiga. En nödvändig ekonomisk utjämning som dock sänker de tidigare privilegierades forna rikedom.

De globala finansiella marknadernas utveckling till spelplaner har samtidigt ersatt den reella ekonomins långsiktiga kapitalinvesteringar i produktionen.
Kapitalmarknaden blir irrationell och abstrakt utan kontakt med de verkliga kapitalbehoven på marknaden.
Statens resurser dräneras och skatteinkomsterna kan inte bekosta de växande välfärdsbehoven.
Nödvändiga skattehöjningar väcker protester och väljarflykt från de partier som förordar detta medan andra partier söker rädda situationen med skattesänkningar och privatiseringar vilket leder till än större kaos.

Medierna rapporterar, precis som de ska, om politisk korruption och politikers misstag men förutsätter därvid att mediekonsumenterna har tillräckliga politiska kunskaper för att kunna se att misstagen och missbruket är avvikelser i ett i övrigt demokratiskt fungerande system. Fusket uppfattas i stället som normalitet för politiken.

Internet är en välsignelse för folkbildningen men bidrar samtidigt till att okunniga kommentarer får stor spridning bland de okritiska.

Väljarnas bristande kunskaper om demokratins och politikens funktion och möjligheter ökar politiker och politikföraktet vilket leder till misstro mot demokratin.
En del av denna utveckling är politikernas löften och ”svek”. I valrörelsen målar politikerna upp sina visioner och sina mål för att vinna anhängare och väljare. Dessa avsiktsförklaringar uppfattas som ”löften”. När de politiska förutsättningarna inte blir som politikerna förutsatt anklagas politikerna för svek.

Slutsatserna blir att politikerna inte bryr sig om ”folket”, har tappat kontakten med verkligheten, skiter i ”folkviljan” och att politikerna blivit ett skrå som bara tänker på att sko sig själva.
Sådana uppfattningar tycks bli allt vanligare.

Och detta ger en grogrund för politiska frälsare som utmålar sig som ”ickepolitiska” och företrädare för folkmeningen.

EskisltunaKuriren ledare ”Respektera dem som tjänar medborgarna”

Arbetarbladet ledare "Politikerförakt och demokrati".

Torbjörn Tännsjö DN Debatt ”Därför pratar Trump och Clinton inte om politik” 

SvD Näringsliv Andreas Cervenka ”Lottoekonomin skapade DonaldTrump” 

SvD Under strecket Carl Rudbeck: ”Eliten är inte svaret på folkets problem”

Mauricio Rojas, ledare i SvD: ”Nu behöver friheten försvaras”

Att förbjuda tiggeri är att angripa symptomen men inte orsaken

De romska tiggarna från Rumänien ingår inte i arbetsmarknaden. De saknar permanent uppehållstillstånd i vårt land.
De kan vistas i Sverige i tre månader i taget som är tillåtet.
Uppgifterna om hur mycket en tiggare tjänar under en dag varierar. Någon riktig forskning verkar inte finnas.

SR Upplandsnytt har försökt göra en kartläggning som visar att en timpenning kan vara runt 80 kronor. Själva säger tiggarna att de tjänar några få hundralappar per dag.

Den norska forskningsorganisationen Fafo studerade sommaren  och hösten  2014, 1200 hemlösa personer från Rumänien varav cirka 400 vardera i de skandinaviska huvudstäderna. I Stockholm var andelen romer klart högst (86 procent). Stockholmstiggarna tjänade också minst, både i hemlandet och i Sverige. På frågan vad de tjänade senast under en dag, genom tiggeri och pantsamling, svarade Stockholmstiggarna 130 kronor. I Oslo var siffran 190 svenska kronor och i Köpenhamn 240.

Stockholms Stadsmission möter dagligen mellan 120 och 150 EU-migranter som lever i extrem fattigdom och utsatthet. Stadsmissionen anser att EU-migranter som försörjer sig genom att tigga får ihop runt 70 kronor per dag.

GöteborgsPostens Micael Dahlén har pryat en dag som tiggare och fick ihop 63 kronor under dagen.

Om varje tiggare tjänar 250 kronor om dagen och jobbar 8 timmar om dagen ger det en timpenning på 32 kronor. 
Inkomsterna av tiggeri är således mycket små. Att de tiggande romerna ändå tar sig hit från Rumänien för att tigga kan bero på att tiggeri är förbjudet i Rumänien och att de som romer saknar alla andra möjligheter till försörjning.  De ekonomiska skillnaderna mellan Rumänien och Sverige gör att tiggarna ändå anser det ”lönsamt” att tigga i Sverige. Romerna i Rumänien är dessutom försatta i ett konstant hårt utanförskap som hindrar dem att få jobb om det över huvud taget finns.
Tiggeriet är symptom på att det ekonomiska, sociala och kulturella systemet i samhället är sjukt.
Ett förbud mot tiggeri som somliga föreslår skulle alltså inte bota sjukdomen utan bara angripa symptomen.
Debatten om att förbjuda tiggeriet är inte heller ny utan har pågått sedan medeltiden i Europa. I Paris förordade till exempel parlamentet 1516 att alla lösdrivare måste lämna staden. De som därefter visade sig på gatorna skulle gripas av stadens polis och överlämnas till myndigheterna. Myndigheterna skulle i sin tur sätta de häktade lösdrivarna i beredskapsarbete och i gengäld hålla dem med mat. En månad efter beslutet hade bara 24 lösdrivare överlämnats till staden. Tiggeriet fortsatte.
Samma mönster har upprepats genom tiderna och på olika håll i Europa.

Att lagstifta mot tiggeri är som att ge smärtstillande till en pestsmittad.
Patienten blir inte botad, sjukdomen finns kvar och patienten smittar fortfarande.

Cecilia Magnusson (M) om tiggeriet 

Göran Persson

Försvara inte Husbykravallerna men försök att förklara dem!

Jag avskyr mobben, både den välartikulerade och den våldsamt råa.

Jag anser det vara fegt att dölja sitt ansikte och sin identitet i samhällsdebatten och vid demonstrationer.
Jag tar avstånd från mobbens blinda, meningslösa raseri som förstör oskyldiga människor egendom.
Husbykravallerna ska fördömmas och inte försvaras men kan kanske förklaras.

Första frågan är
Varför blir det kravaller i i Husby och Fittja, och inte Djursholm eller Lidingö?

Jag är f.ö. säker på att kravallerna initieras av kriminella element i problemförorterna och att dessa lätt får massan med sig.

Om du dras med i kravaller kan det bero på att du

-          aldrig fått stöd från dina föräldrar att komma in i det etablerade samhället eftersom de inte själva klarat av att orientera sig i det,

-           knappast klarat av grundskolan, inte för att du är dum utan för att du inte har någon studietradition och inte ser meningen med skolutbildningen,

-          är arbetslös och inte har haft ett jobb sedan du slutade skolan och att hoppet om att få jobb är litet eller inget alls,

-          är fattig,

-           ser hur dina etablerade jämnåriga som har jobb och kan unna sig en viss materiell standard som är ouppnåelig för dig,

-          ser hur dina kompisar som valt en kriminell bana kan unna sig en viss materiell standard,

-          saknar uttrycksmedel och kunskap för att kunna formulera och ställa krav på samhället,

-          ser orättvisorna men inte kan förklara dem,

-          blir allmänt förbannad på etablissemanget,

-          ser polisen som en del av etablissemanget,

-          bor i ett område där många delar ditt utanförskap och frustration

-          inte ser någon annan väg ur tristessen än att ställa till bråk.

Det finns fler faktorer.

Kravaller uppstår inte bara i Stockholms, Göteborgs eller Malmös betongförorter utan även i många liknande förorter i världen.

Det måste finnas svar på varför.

SvD

AB

SVT Debatt

SVT

SvD

SvD Opinion

SvD Ledare

DN

GP

AB

Expressen

Riskkapitalisterna är inte skyldiga till vårdkrisen

Inte sitter Riskkapitalisten och funderar ut hur han ska kunna djävlas med gamlingarna på vårdhemmet ”Karons Kajplats”!
Och inte är det riskkapitalisterna personligen som kräver att gamlingarnas pissblöjor ska vägas eller att antalet personal på vårdhemmet ska reduceras.

Riskkapitalisten har helt rena händer vad vården beträffar.

De lever ju fjärran från senila förvirrade aggressiva gamlingar, pisslukt, tunga lyft, tvångsmatning, pillerdoceringar, strassad vårdpersonal och nattvak.

Riskkapitalisten har ingenting med vården att göra - hans samhällsuppgift är en helt annan.
Riskkapitalistens samhälliga uppgift är densamma som alla andra kapitalisters: Att samla och koncentrera resurser för att resurserna ska kunna investeras i företag som ger avkastning så att avkastningen kan investeras i nya lönsamma företag. Kapitalisterna ska förse produktionen med kapital.
Sålunda driver kapitalisten samhället framåt och arbetar för tillväxten i samhället.

För att sköta denna maktpåliggande uppgift brukar kapitalisterna rikligt belöna sig personligen med hänvisning till att de gör samhället en så enormt stor tjänst.

Riskkapitalisten kan alltså inte personligen anklagas som skyldig till vårdkrisen.

När det gäller uppgiften att förmera kapitalet har nämligen kapitalisten en hel skara underhuggare: Direktörer, chefer, mäklare, analytiker, banktjänstemän, företagare, arbetsledare m.fl. som alla jobbar mot det gemensammma målet att öka kapitalet. De jobbar för att skapa största möjliga lönsamhet genom se till att företagen blir rationella, arbetskraft och maskiner utnyttjas effektivt, kostnader reduceras, kapital och krediter förmedlas dit där de bäst behövs o.s.v.
Alla gör de sin sin plikt inom vårt kapitalistiska system.

Man kan alltså inte anklaga varken riskkapitalisten eller hans underhuggare för att vården blir sämre. Ändå blir de gamla på vårdhemmen lidande av systemets krav och krisen inom vården blir ett faktum.

Kapitalismen har aldrig varit bra på att vårda olönsamma människor.

Men det värsta är att dagens kapitalister inte fyller sin egentliga uppgift, att förmedla kapital till produktionen. Dagens ekonomiska kris är ju till stor del ett resultat av att kapitalisterna inte längre levererar. Det saknas produktivt kapital.

Snart måste vi därför på allvar fråga oss vad vi ska göra med de olönsamma och ineffektiva kapitalisterna.

Guldkant för riskkapitalister

Elitens kopplingar till riskkapitalet

Riskkapitalets löner: 686 miljoner på tre år


Affärsvärlden

Från Fas 3 till Fas4 - 4You

På torsdag ska riksdagen debattera och besluta om Fas 3.
Oavsett om förslaget går igenom eller faller är jag beredd inför nästa steg i arbetslinjepolitiken – Fas 4
Jag ämnar starta ett privat coachföretag som ska hjälpa dem vidare som varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att få jobb. Min annons är redan klar. Hör här:
”Fas44You”satsar på att hjälpa dig som ännu inte fått jobb. Du blir egen företagande eller anställd enligt följande projekt.
Du tas om hand av en erfaren coach som ledsagar dig till platser som frekventeras av dina blivande kunder och vi hjälper dig att matcha ditt utbud mot efterfrågan. Du förväntas bjuda på dig själv och du upplever nära kontakt med kunderna. Eftersom kunderna företrädesvis är män ser vi gärna att du är kvinna.

Skulle detta inte passa så utrustas du med lämpliga instrument samt integritetsskyddande klädsel och introducerars i hur du gör snabba och handfasta penningstransaktioner. Din verksamhet inriktas på banker, växlingskontor och likanande.
Ta din situation i hampan! Har du gröna fingrar ger vi dig tillfälle till lukrativ grönsaksodling med försäljningsaktivitet. Stöds av en effektiv försäljningsorganisation.
För den kemiintresserade finns motsvarande verksamhet där tonvikten läggs vid framställning av erkänt efterfrågad kemisk produkt. Du får lära dig den tekniska apparaturen och hela tillverkningsprocessen från råvara till fördig produkt. Din verksamhet breddar marknaden i en bransch som annars domineras av det stora monopolföretaget.
Vill du jobba inom transportsektorn får du möjlighet till diskret import av eftertraktade varor. Jobbet ger dig tillfälle till resor över gränserna . En växande marknad ger dig goda framtidsmöjligheter.
Eller varför inte göra pengar direkt? Inom tryckerisektorn kan vi erbjudandea kopierings- och tryckeriarbeten där din blick för valörer och detaljer är ett plus.
Inkomsterna inom våra projekt är i regel skattefria och kräver ett minimum av bokföring.
Skulle du, t.ex. p.gr.a. stelbent regelverk inom vårt arbetsmarknadsområde, misslyckas med något av våra program erbjuder vi, utan kostnad för dig, vistelse på ”all inclusive” där du får träffa andra i samma situation för erfarenhetsutbyte och rekreation.
”Fas44you” - framtidens arbetslinje!
DN

SR P1

Regeringens utanförskap

Eftersom vi lever i kapitalismen är det inget fel i att äga värdepapper och att spekulera i deras ”värdeökning”. Det heter så –”värdeökning” – trots att det faktiskt inte är några värden som ökar utan bara priset på papperen som tillfälligtvis går upp.

Men eftersom vi också lever i en demokrati är det något speciellt med politiska makthavare. Deras innehav av värdepapper kan, i vissa situationer, påverka deras beslut i olika frågor. Deras värdepappersinnehav är en offentlig handling för att du och jag, åtminstone i efterhand, ska kunna kolla om deras beslut kan ha påverkats av egna ekonomiska intressen. Sånt händer nämligen.

Listan på den nuvarande regeringens innehav av värdepapper (se nedan) visar bl.a. att ministrarna äger ett betydligt större kapital i värdepapper än flertalet svenskar. Därmed ställer de sig utanför folkflertalet. Frågan är om deras utanförskap påverkar deras beslut.

Nu är de politiska makthavarna inte de största spekulanterna i värdepapper. Näringslivets toppar har ett betydligt större och viktigare innehav, och trots att deras handlingar påverkar oss alla är deras innehav av finansiella instrument inte offentlig handling.
Därmed befinner sig även de i utanförskapet.