För mycket pengar i finanssektorn, medan den reella ekonomin lider av kapitalbrist

SvD:s ekonomijournalist Andreas Cervenka ägnar den 19augusti sin blogg åt att ”Världen svämmar över av pengar”.

Han är inte ensam om att hävda att den finansiella sektorn exploderat och lever sitt eget liv, frikopplad från den så kallade riktiga ekonomin.
Bl.a. menar den brittiske ekonomiprofessorn John Kay att nästa kris bara är en tidsfråga eftersom den finansiella sektorn utvecklats till en självständig organism som livnär sig på spekulation, bubblor och krascher.
I en rapport, med titeln ”A World Awash In Money”, konstaterar konsultfirman Bain & Co att världens finansiella tillgångar trefaldigades mellan 1990 och 2010, till sammanlagt 600 000 miljarder dollar (elva nollor)
Det kan jämföras med världens samlade BNP som 2010 var 63 000 miljarder dollar.
Förklaringen stavas den globala finansifieringen: avregleringar, finansiella uppfinningar i form av nya former av värdepapper, kraftigt växande skuldsättning och tekniska landvinningar som tillsammans skapat en global kapitalfabrik.
Att den riktiga ekonomin inte alls hållit samma tempo brydde sig få om, innan det hela sprack 2007-2008. Risken för nya bubblor är därför konstant.
Allt medan finansmarknadens aktörer berikar sig på en kapitalmarknad som slutatfungera.
Och utan att vänstern bryr sig.

Arbetslöshet leder till uppgång på börsen

Antalet sysselsatta utanför jordbrukssektorn i USA minskade med 36 000 personer under februari 2010, enligt landets arbetsmarknadsdepartement.
Enligt ekonomiska bedömare gjorde detta att börserna i New York steg veckans sista handelsdag, Faktum är att Dow Jones industriindex steg 1,2 procent till 10 566,1 medan Nasdaqs kompositindex gick upp 1,5 procent till 2 326,4.
Allt enligt tidskriften "Privata affärer"
Varför steg börsen på grund av de dystra arbetslöshetssiffrorna?
Jo, orsaken till börsuppgången är, enligt ekonomiska bedömare, att ekonomiska bedömare hade väntat sig en minskning av antalet sysselsatta med 50 000 personer. Det blev alltså inte så illa som ekonomerna spekulerat i och därför tog börsen ett glädjeskutt.
En ganska stor felbedömning av experterna ledde alltså till en rejäl börsuppgång.
Något säger det om vår spekulationsekonomi.

E24

Oförmögna förmögna

Allt färre arbetsgivare förmår giva arbete.
Orsaken är att det saknas kapital.
Det saknas förvisso inte kapitalister. Det är ju kapitalisterna som har till uppgift att samla kapital och satsa detta i produktion och arbete. Men även kapitalisterna tycks ha förlorat förmågan. I vart fall tycks själva kapitalet vara förlorat.
Således finns för närvarande en massa oförmögna arbetsgivare och kapitalister. Förvisso är de förmögna men inte till att ordna arbete och produktion.

Förvisso saknas inte heller pengar. Men pengar är inte kapital för då skulle problemet lätt kunna lösas genom att man lät sedelpressarna gå. Nu är emellertid problemet att det är just så som många stater försöker lösa kapitalbristen. Det är som att kissa i sängen, du vet. Det värmer i början.
Syftet med detta, säger man, är att få fart på konsumtionen. Om folk konsumerar mer kan företagen producera mer. Ty ju mer vi konsumerar dess mer kan vi producera. Nu har det emellertid blivit något fel så att det produceras mer än det konsumeras. Maskineriet verkar ha gått i baklås.

Det gäller också att ingjuta förtroende och tillit i marknaden så att kapitalägarna vågar satsa sitt kapital, sägs det.
Tyvärr tror jag att de inte låter sig luras. Är det några som genomskådar sånt så är det kapitalägarna.
Finansspekulanterna däremot älskar fagra löften, drömmar, spekulationer och rena fantasier. Det är det de lever av.
Men var det inte därför det blev en kris?

SvD
DN

E24
ETC

När finanssufflén säckar

Globala företag, som t.ex. GM, tjänar inte enbart pengar på att producera och sälja produkter. De bedriver dessutom finansiell spekulationsverksamhet i stor skala. Valutatransaktioner, värdepapperisering, fastighetsspekulationer utgör en stor och viktig del av verksamheten.
Det innebär att ”vinster” inom finansområdet kan ge plus i bokföringen och samtidigt dölja förluster i produktionen. Vilket håller så länge som finanssufflén expanderar men när den säckar ihop blir produktionsbristerna synliga.
Om den finansiella verksamheten får för stor betydelse, i förhållande till den produktiva, lever företaget farligt. Ledningarna för företagen är väl medvetna om detta men kör så länge det går för att blidka kapitalägarna/spekulanterna som skiter i produktionen bara de kan göra kortsiktiga vinster.

Se General Motors årsredovisning 2007.
General Motors Corporation 2007 Annual Report

DN i dag
SvD i dag

E24 idag

I krisens kölvatten

I krisens kölvatten upptäcks svindlare och brottslingar bland dem vi anförtrott förvaltningen av våra surt förvärvade pensionspengar eller andra besparingar. Nu senast uppges den respekterade finansmannen Berard L. Madoff ha lurat investerare på 400 miljarder kronor.
I medierna kan man få intryck av att den här typen av brott är enstaka tillfälligheter, olycksfall i arbetet och oskickligt eller kriminellt beteende av enstaka personer.
Men frågan är hur händelserna hänger samman med det finanssystem som spelar med verkliga och föregivna värden. Typiskt är att svindlerierna upptäcks sedan finansbubblan spricker och krisen i ekonomin blir uppenbar. Hur mycket svindel finns mellan krascherna?


Kreugerkraschen
Flera av Ivar Kreugers direktörer och revisorer dömdes till fängelse för ekonomiska olagligheter.
De väldiga vinster som gjort det möjligt att ge 30 procent i utdelning i koncernen visade sig vara ren bluff. Bl.a. visade det sig att Italienska obligationer, till ett nominellt värde av 28,7 miljoner pund (ca 525 miljoner kr.), som till delar tagits upp som tillgångar i 1931 års IMCO-bokslut, hade befunnits vara förfalskade av Kreuger.
Ett annat exempel är att International Match och Tändsticksbolaget ansågs ha fordringar på det holländska dotterföretaget Garanta på över 25 miljoner dollar. Men Garanta hade en enda tillgång. Det var en fordran på Kreuger.
I vissa fall skapade Kreuger inkomstkällor som inte fanns i verkligheten. Han uppgav t.ex. att han beviljat Primo de Rivera ett lån på 180 miljoner pesetas där ränteinkomsterna tillfördes koncernen. Lånet var en bluff.

Berings Bank
Den 17 juli 1992, öppnade en av de anställda på Barings Banks Singaporekontor, den tjugåttaårige börsmäklaren Nick Leeson, ett hemligt konto för att dölja en förlust av tjugotusen pund. Avsikten med kontot var att bara tillfälligt dölja missen tills nya mer lyckade investeringar skulle täcka förlusterna.
Leesons djärva investeringar hade tidigare givit banken god utdelning och han fick fullmakt att agera på den lokala börsen i Singapore och på börsen i Osaka. Nick Leesons finansiella operationer gav, till en början, mycket god utdelning. Banken var så nöjd med hans insatser så att han fick upp sin lön till 80 000 dollar om året, samt under flera år i rad, ett bonustillägg på över 300 000 dollar.
Leeson trappade upp sina investeringar i framtida optionsrätter för att öka bankens vinster och efter tre år, med några uppgångar men betydligt större nedgångar i aktiehandeln, hade Nick Leeson förlorat ungefär 1 500 miljoner dollar åt sina uppdragsgivare. Det hela uppdagades den 27 februari 1995 och den hundraåriga banken ruinerades.

Tjänade pengar på orkaner
I början av 2000-talet drabbades sydöstra USA av häftiga orkaner. Orkanerna ställde till stora skador och 2005 hindrade orkanen ”Katrina” utvinningen av olja och naturgas i Mexikanska Golfen.
32-årige Brian Hunter, som arbetade med hedgefonden Amaranths, satsade på att orkanen skulle öka gaspriserna i Nordamerika. Genom sin spekulation gav Hunter Amaranth jättevinster och blev själv en branschkändis när han fick cirka 100 miljoner dollar i bonus.
Året därpå försökte han göra om samma manöver men spekulerade bort 6,6 miljarder dollar av kassan ¬vilket motsvarade 65 procent av tillgångarna. 2006 blev nämligen helt orkanfritt för USA.

Aktieindex föll
I januari 2008 visade det sig att 31-årige Jérôme Kerviel spekulerat bort 4,9 miljarder euro (46 miljarder kronor) för franska storbanken Société Générale.
Kerviel skulle slå mynt av små skillnader på framtidsmarknaden med försiktiga garderingar som minskar vinsten men begränsar förlusten.
Jérôme Kerviel gjorde allt djärvare satsningar. Vid utgången av 2007 hade Kerviel legat på ett litet plus. Det var placeringarna efter nyår som fick katastrofala resultat.
Kerviel hade satsat väldiga belopp på att ¬aktieindex skulle stiga. De föll istället och förlusterna rusade i höjden. Bankens kontrollsystemen slog larm och härvan började nystas upp, enligt Société Générale. Förlusterna var då uppe i 2 miljarder euro men växte snabbt. Avslöjandet överskuggade meddelandet från banken att man tappat 2 miljarder euro på dåliga amerikanska bolån.

Regeringens utanförskap

Eftersom vi lever i kapitalismen är det inget fel i att äga värdepapper och att spekulera i deras ”värdeökning”. Det heter så –”värdeökning” – trots att det faktiskt inte är några värden som ökar utan bara priset på papperen som tillfälligtvis går upp.

Men eftersom vi också lever i en demokrati är det något speciellt med politiska makthavare. Deras innehav av värdepapper kan, i vissa situationer, påverka deras beslut i olika frågor. Deras värdepappersinnehav är en offentlig handling för att du och jag, åtminstone i efterhand, ska kunna kolla om deras beslut kan ha påverkats av egna ekonomiska intressen. Sånt händer nämligen.

Listan på den nuvarande regeringens innehav av värdepapper (se nedan) visar bl.a. att ministrarna äger ett betydligt större kapital i värdepapper än flertalet svenskar. Därmed ställer de sig utanför folkflertalet. Frågan är om deras utanförskap påverkar deras beslut.

Nu är de politiska makthavarna inte de största spekulanterna i värdepapper. Näringslivets toppar har ett betydligt större och viktigare innehav, och trots att deras handlingar påverkar oss alla är deras innehav av finansiella instrument inte offentlig handling.
Därmed befinner sig även de i utanförskapet.