Vad händer då Folkpartiet blir Liberalerna?

Konstigt att inget svenskt parti tidigare lagt beslag på namnet Liberalerna eftersom liberalismen är den dominerande politiska ideologin i vår tid.

Alla partier inom Alliansen samt Socialdemokraterna är ju liberala, d.v.s. bekänner sig till marknadsekonomi, frihandel, politisk demokrati och frihetlighet.

De flesta väljare ställer upp på dessa principer men har svårt att välja bland partier som kallar sig Folkpartiet, Moderater, Kristdemokrater, Centerparti, Miljöpartiet eller Socialdemokrater.
Något socialistiskt parti är inte representerat i riksdagen trots Vänsterpartiet.
Konservatismen företräds numera av SD.

Den stora ideologiska skiljelinjen går i dag mellan nyliberaler och socialliberaler och löper genom hela väljarkåren och samtliga riksdagspartier.

Att ett syfte med Folkpartiets namnbyte till Liberalerna är att knipa åt sig socialdemokratiska väljare blir uppenbart då Jan Björklund på DN Debatt ”Folkpartiet byter namn till Liberalerna” i dag deklarerar följande: 

”Vårt parti tar sin utgångspunkt i socialliberalismen. De som har det sämst ställt, det glömda Sverige, ska genom liberala reformer ges möjlighet till social rörlighet och minskat utanförskap. Därför är vi så besjälade av utbildning. En stark kunskapsskola ökar elevernas livschanser. En friare arbetsmarknad och en friare hyresmarknad minskar utanförskapet. Ett liberalt socialförsäkringssystem ger trygghet men också, till skillnad från det socialistiska, incitament till social rörlighet.
Ett socialliberalt samhälle hjälper dem som inte klarar sig själva, men har också höga förväntningar på de som kan stå på egna ben. För oss handlar liberalism om att statens sociala skyddsnät alltid ska fånga den som faller, men inte snärja den som kan stå själv.”

Han definierar således partiet inte bara som liberalt utan också som socialliberalt.
Naturligtvis skulle socialdemokraterna för länge sedan, i varje fall efter realsocialismens definitiva sammanbrott, ha bytt namn till Socialliberalerna.

Man kan dock tänka sig att ”Liberalerna” kommer att slitas mellan sina två ideologiska arv det nyliberala och det socialliberala.
Frågan är hur Socialdemokraterna ska kunna utnyttja denna konflikt och attrahera de socialliberala väljarna inom Alliansen.

Se min blogg från april: ”Den partipolitiska kartan stämmerinte”

SvD Ledare 19/11
SvD Ledare 21/11 

Att söka förklara en handling är inte detsamma som att försvara den.

Med åldern blir man mer moralisk.

Man orkar nämligen inte synda som förr.
Hellre än att erkänna sin bristande förmåga är det lättare att hänvisa sin moral.

Moral är något relativt, vad som är moraliskt för den ene är omoral för den andre.

Att teckna en bild av Muhammed är högsta moral på vissa ställen av jorden medan det är en dödssynd för andra.
I Islam är räntan förbjuden men högsta moral på Wall Street. (Att Sveriges Riksbank sänker räntan är dock inte utslag av moral utan för att man anser att räntan är relativ.)

Men begreppet ”att relativisera” betyder inte att man anser att allt är relativt. I den politiska diskursen betyder ”att relativisera” exempelvis att försvara den politiska ofriheten i Kina med att folket i alla fall har fått det materiellt bättre.

Då Alice Teodorescu i GP ber oss att ”Sluta relativisera IS-krigarnas val” menar hon att det inte finns några ursäkter för de nidingsdåd som terrorister begår.
Hon beskyller vänstern för att förklara terroristernas kriminalitet och därmed försvara deras brottslighet med hänvisning till deras bakgrund i utanförskap och fattigdom. 
Hon anser att denna vänsterförklaring bara är ett försvar för deras ondska.
Moralen är densamme för fattig som för rik.
Liknande tongångar presenterar Ivar Arpi i SvD.
Och de slutsatserna går det väl inte att argumentera emot.
Kriminella handlingar är kriminella och bör bestraffas enligt lag och rätt.

Men Arpi och Teodorescu ställer sig i bredd i den trånga åsiktskorridoren och hindrar andra att komma förbi med funderingar över orsak och verkan.

Att söka förklara en handling är inte detsamma som att försvara den.
De nyliberala debattörerna skiter i att förklara de vill bara döma. Moralen är entydig och ger inte utrymme för att förklara omoral.

Teodoresku orkar inte försöka fundera över varför det är arbetslösa, outbildade invandrarungdomar som växer upp i Molenbeek i Bryssel, Bobigny i Paris, Brixton i London, Husby i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg och Rosengård i Malmö som blir terrorister.
Och att deras jämnåriga i Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka och Vellinge ligger lågt i terroriststatistiken.

Teodorescu frågar sig varför ” fattigdom och utsatthet inte automatiskt gör människor onda eller kriminella…” men frågan är inte ett försök att fundera utan hon har redan svaret färdigt: ” …också fattiga människor har en moralisk kompass som skiljer rätt från fel.”

Kanske tänker hon på att de unga i Haparanda, Timrå, Surahammar och Jokkmokk som inte är direkt förmögna ändå inte bränner bilar och skjuter folk.

Man bör kunna diskutera även detta utan att riskera bli betraktad som terroristkramare.

Terrorismen är global och inte enstaka händelser

Jag förstår att människor vill uttrycka sin sorg över och sin avsky mot terrorattacken  i Paris.

Men en del uttryck för detta, bland annat på Facebook, ger mig tankar som jag knappast törs yppa eftersom det kan uppfattas som att jag nedvärderar andra människors känslor och uttryck för dem.

Men jag måste åtminstone få säga att jag blir fundersam över att vi sveper oss i trikoloren för att visa vår sympati med … ja, med vad? Den franska nationen? Det franska folket? Den franska friheten?

Men är terrorattacken i Paris nationell? Är terrordådet inte ett brott mot hela mänskligheten? Mot demokratin? Mot världsfreden?

Varför sveper sig då inte folk i FN-symbolen?
Ingen svepte sig här i kenyanska flaggan i april i år då 147 människor dödades i en terroristattack mot ett kenyanskt universitet.
Och hur var det då hundra personer dödades i ett terrorattentat mot en fredsdemonstration i den turkiska huvudstaden Ankara?
Eller då Boko Haram mördade två tusen människor i år?

Jo, jag förstår, den senaste terroristattacken i Paris drabbade ju Paris och Frankrike, Europa. Vi känner mer för våra europeiska grannar än för andra folk, vilket är mänskligt. Eller?

Jag begriper också att det är den journalistiska närhetsprincipen som säger att ju närmare geografiskt  eller kulturellt en nyhetshändelse är desto större är nyhetsvärdet.

Men trots allt är det inte vi i väst som är värst drabbade. Hela 82 procent av alla döda i terrorangrepp finns i fem länder: Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien - länder med stor andel muslimsk befolkning. Det framgår av den årliga «Global Terrorism Index» som görs av ansedda Institute for Economics and Peace.

Enligt den rapporten skedde nära 10 000 terroristattacker i världen under förra året. Nära 18 000 människor dödades i dåden, 14 722 av dem i de fem muslimskdominerade länderna. Irak var värst drabbat med 6 362 döda i terrorangrepp. Därefter kommer andra länder långt från västvärlden: Indien, Somalia, Filippinerna, Yemen, Thailand, Kenya, Egypten och Libanon.

Bakom 66 procent av terrordåden i världen under förra året låg fyra extremistiska islamiska grupper. Det är al-Qaida, talibanerna, Islamiska staten och Boko Haram, enligt rapporten.

Antalet terrordåd och dödsoffren har exploderat under det senaste året. Antalet attacker ökade med 44 procent jämfört med året innan, och antalet ökade med hela 61 procent.

Vi måste även i situationer som den i Paris försöka förstå, och uttrycka, att terrorismen är global och inte en enstaka händelse riktad mot endast oss.

Förebygg ett hotande flyktingproblem!

Snart kommer kanske Kiribatis hela befolkning på 102000 invånare samt Tuvalus på 9000 tvingas att fly från sina länder. De bägge öländerna i Oceanien är nämligen på väg att ätas upp av den stigande havsnivån.  Deras högsta punkter sträcker sig bara några meter över havet.

De senaste hundra åren har Jordens medeltemperatur ökat i genomsnitt med 0,74 grader. En av konsekvenserna av den globala uppvärmningen är den stigande havsnivån världen över. Glaciärer och inlandsisar har börjat smälta allt mer och avsmältning av inlandsisarna på Grönland och Antarktis har lett till att havsnivån stigit med cirka åtta centimeter under perioden mellan 1961 och 2003.  Och förändringen fortsätter.

Det är många människor runt om i världen som påverkas kraftigt av den stigande havsnivån, framförallt i tätbefolkade låglänta kustområden och på öar där resurserna är begränsade. Ökningen kommer att leda till kusterosion, översvämningar i våtmarker och kustnära slätter, saltvattenintrång i vattendrag samt förlust i habitat för djur och växter.

Även ökenspridningen, vilken delvis beror på överodling, överbetning och avskogning, ger upphov till att människor tvingas flytta. Ett exempel är Sahelregionen, där ett bälte som sträcker sig tvärs genom hela Afrika söder om Sahara, har drabbats av markförstöring, vegetationsförluster och hungersnöd.

Om två veckor, den 30 november, samlas representanter för världens länder i Paris för COP21, det tjugoförsta partsmötet under FN:s klimatkonvention. Mötet är särskilt viktigt eftersom länderna där ska enas om ett nytt globalt klimatavtal som ska gälla från år 2020.

Kommer politikerna att använda sin makt att förebygga hotande flyktingproblem, eller kommer de att fly från problemen?

UnitedNations Framework Convention on Climate Change 

SCB ”På flykt från klimatet” 

TheInternational Disaster Database 

”Stigande havsnivåer och dess effekt på låglänta länderInstitutionen för geo- och ekosystemvetenskaper” Enheten för naturgeografi ochekosystemanalys Lunds Universitet 

Naturskyddsföreningen 

Tidskriften Nature 

”En studie av ökenspridningen i Sahelregionen - konsekvenseroch lösningar ” Lunds universitet 

Flyktingfrågan är global och kommer att finnas kvar

I en rapport säger LO att Sverige befinner sig i en exceptionell situation på grund av det kraftigt ökade flyktingmottagandet. LO-ekonomerna anser att kostnaderna förenade med det ökade mottagandet är ett resultat av ett nationellt åtagande och bör därför finansieras fullt ut av staten. Kostnaderna är framförallt tillfälliga och bör därför inte finansieras permanent genom stora besparingar på välfärden eller omfattande höjda skatter, säger LO-ekonomerna.

På två punkter håller jag inte med:
1. Flyktingmottagandet är inte en nationell fråga, inte ens en EU-fråga. Den är global.
2. Kostnaderna för flyktingmottagandet är inte tillfälliga, som LO-ekonomerna tror, utan kommer att finnas kvar och kanske öka.

60 miljoner människor i världen är på flykt. De flyr från olika länder, och av olika skäl, till länder som mer eller mindre villigt tar emot dem. Somliga stater stänger sina gränser.

Orsakerna till att människor flyr sin hembygd är flera.

·         Naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar, orkaner och ökenspridning. De tre länder som drabbats värst 2014 är Kina där 2,8 miljoner människor tvingats fly, Indien 2,9 och Filippinerna 5,2 miljoner flyktingar. Ingenting som minskar.

·         Miljökatastrofer beroende på övergödning av hav, nedskräpning, oljeutsläpp, skogsskövling, klimatuppvärmning och översvämningar på grund av denna, utfiskning, överexploatering av natur. Miljökatastrofer helt eller delvis orsakade av människors verksamhet tvingar människor på flykt. Katastroferna minskar inte utan ökar.

·         Klyftor mellan rika och fattiga regioner. Människor som lever i fattigdom söker sig till regioner, länder eller kontinenter där de har möjlighet att skaffa sig inkomster och ett drägligt liv.

·         Förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning.

·         Krig mellan stater, inbördeskrig och terrorism.

·         Tvång i form av koncentration av flyktingar, människor som hänvisas till kåkstäder, ekonomisk exploatering, förnedring, exkludering.

Alla dessa orsaker är globala och internationella.

Det krävs alltså en internationell analys och forskning av alla problem kring flyktingproblemet, en global plan för hur resurser för flyktinghjälp ska byggas upp och fördelas.
Samtliga länder inom FN bör bidra med gemensamma resurser. Stater, företag och organisationer bör involveras. Så kan t.ex. företag som tjänar pengar på krig och miljöförstöring avkrävas en särskild skatt.

Tidigare om flyktingfrågan på min blogg 2015:
”Hindra klimatflyktingar” ”Låt vapenindustrin vara med och betala”

”Vi har råd…”

”Varför blir vi överraskade…”

”Låt bankerna betala…”

”Dags att ta konsekvenserna…”

”Båtflyktingarna…”

Migrationsinfo 

Svenska UNHCR 

SvD Klimatflyktingar  

Röda korset 

SvD orsaken till flykt  

SvD Klimatförändringarna  

SvD Biståndet behövs  

Lagen är lika för alla, men gäller det också moralen?

"Lagen är i sanning rättvis och jämlik. Den förbjuder både den rike och den fattige att sova under broarna, att tigga på gatan och stjäla bröd". 

Skrev den franske författaren och nobelpristagaren Anatole France (1824 – 1924)

När romer utan bostad här i Sverige slår sig ner på en privatägd tomt gör de sig skyldiga till brott mot Sveriges Rikes Lag.

 Detta lagbrott skulle aldrig fastighetsdirektör von Fjärt göra sig skyldig till. Hen frestas inte ens till det emedan hen redan bor i en tolvrumsvilla i Djursholm.

Man kan anta att romerna, under förutsättning att de känner till den svenska lagen, handlar i desperation eftersom det inte finns något boendealternativ för dem.
Till råga på allt är de aktuella romerna inte svenska medborgare. I sitt hemland är de i realiteten utan lagligt skydd.

Men de gör sig skyldiga inte bara till lagbrott utan även till angrepp på den privata äganderätten. Tomten som de ockuperat ägs av en person som har laglig rätt att disponera den som hen vill, eftersom hen äger den.

Å andra sidan skulle de aktuella romerna inte komma på tanken att bryta mot många andra lagar som däremot von Fjärt möjligen skulle kunna frestas att bryta mot, till exempel insiderbrott, skattefusk, bokföringsbrott m.m.

 Nu vet vi ju inte om von Fjärt gjort eller ens övervägt dessa lagbrott så han ska inte anklagas. Och de aktuella romerna har ingen anledning att bryta mot dem. Så det jämnar ut sig.

Men detta innebär, moraliskt sett, att lagen inte är lika för alla. Den är visserligen formellt och juridiskt lika men den höjer sitt varnande finger till olika grupper i samhället.
Lagen är en juridisk sak. Moral är något annat.

Mary ”Mother” Jones (1830–1930) var en amerikansk facklig aktivist som kämpade för arbetarnas rättigheter och bekämpade barnarbete i USA 1860-1930.
Hon sa till en man som hamnat i fängelse för att han stulit ett par skor:
”Hade du stulit en järnväg kunde du ha blivit senator”.
Den tidens USA var inte laglöst men det fanns stort utrymme för de starka att skaffa sig egendom på omoraliskt sätt.

Ett lagligt undantag på juridisk olikhet inför lagen finns i vårt land. I Regeringsformen 5 kap. 8§ fast: ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.”
Likheten inför lagen gäller inte Carl Gustaf Folke Hubertus, Bernadotte.

AB 

Politism 

Expressen ledare 

Expressen kvällsposten 

Sydsvenskan

SvD Ledare 

DN ledare

Bra företag har samhällsansvar

I dagens SvD Näringsliv skriver Andreas Cervenka om företagens roll i samhället och den nyliberala dogmen om att ett företags enda syfte är att berika sina aktieägare. Cervenka kallar idén om att till varje pris maximera aktieägarvärdet för ”bisarr”.

”Hur blev det så här? Oxford-professorn Colin Mayer menar i boken "Firm Committment" att företag egentligen är en genial konstruktion för att samla olika intressenter, som ägare, kunder, anställda och lokalsamhället kring långsiktiga mål. Men över tid har aktieägarna tagit hela makten, trots att de bara bär en begränsad del av risken (banker är det bästa exemplet). Bolagens ledningar instrueras och belönas för att bara jobba för en enda grupp: de som råkar äga bolaget just nu.

För direktörer blir det fullt rationellt att fatta beslut som gynnar aktieägarna och dem själva på bekostnad av alla andra, inklusive framtida ägare. Plötsligt handlar inte företag om att skapa värden för alla utan om att omfördela värden. Välkomna till finanskrisen.”

Det finns ett begrepp och en rörelse för idén om företags samhällsansvar, Corporate Social Responsibility, CSR. Idén är att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Även begreppet hållbarhet används allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar samt för att understryka att det ekonomiska ansvarstagandet krävs för att företagets samhällsansvar ska vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen.

Cervenkas artikel är en gränsmarkering mellan socialliberalistisk och nyliberalistisk ideologi och syn på kapitalismen.

CSR Sweden 

Fair Trade Center 

Swedwatch 

Amnesty Bussines Group 

LO om CSR 

Svenskt Näringsliv om CSR
Se intervju med Sophie Stenbeck i SvD Näringsliv
Peter Alestigs Analys