Visar inlägg med etikett socialist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialist. Visa alla inlägg

fredag 25 augusti 2017

Himmel och jord, stackars Anna Kinberg Batra!

Hon tvingas klä skott för Moderaternas misslyckade politik fast det måste vara en hel partistyrelse, samtliga länsförbund och hela partiet som bidragit till problemen.
Men det anses ju att någon måste korsfästas i sådana här sammanhang även om man därmed inte blir av med de verkliga problemen.
Jag tror att förvirringen i moderaterna är att söka på ett annat djupare plan än i personfrågor.

Låt mig först ta en bild från rymden för att illustrera vad jag menar.
Om en himlakropp passerar lite för nära solen gör solens gravitation att himlakroppen slits i stycken. Ett sådant scenario utspelar sig just nu 170 ljusår bort i stjärnbilden Björnvaktaren. En vit dvärg, det vill säga en stjärna i solens storleksklass som kollapsat när dess kärnbränsle tagit slut, håller på att förinta en närgången himlakropp.

SD är den vita dvärgen, moderaterna kom för nära och håller på att slitas i stycken.
Och för att återgå till den politiska scenen:
SD har påverkat hela vårt relativt stabila parlamentariska system.
Inget parti kan få majoritet i riksdagen utan stöd av SD. Det är ett faktum.
Den rödgröna regeringen kan inte få igenom sina förslag om inte allinsen som helhet eller delar av den stöder förslaget. Eller om SD gör det.
Moderaterna tappade samtidigt väljare till SD och beslöt därför att försöka närma sig SD i vissa frågor vilket fick moderatväljare att gå till centerpartiet.

Det är det yttre skeendet. Men vad är det som egentligen händer?

Låt mig ännu en gång illustrera med en bild från naturläran – kontinentaldriften.
Det är kontinenternas rörelse djupt i jordens inre som orsakar
vulkanutbrott och jordbävningar i jordens yttre delar.

Vad vi nu ser är sådana omskakningar på den politiska ytan.
De underliggande krafterna, de grundläggande politiska ideologierna är enligt min mening - den dogmatiska liberalismen, socialliberalismen och konservatismen.

Inom moderaterna, som inom de flesta andra partier, finns alla tre uppfattningarna mer eller mindre representerade bland väljarna. Partierna teori och praktik betonar de tre olika värderingarna på olika sätt.
SD är mest renodlat konservativt, socialdemokraterna mest socialliberala.
Nu påverkas moderaterna av SD:s konservativa dragningskraft.

Någon undrar kanske var jag placerar socialismen. Jag anser att socialismen till sin kärna är socialliberal i opposition till den dogmatiska liberalismen.
Socialismen är till sin kärna frihetlig alltså liberal.
Fascism och nazism är konservativa.

Jag är förvånad över att de politiska kommentatorerna inte uppmärksammar förskjutningarna i de underliggande grundideologierna.
Och varför har ingen forskare eller opinionsundersökare undersökt sammansättningen av väljarnas inställningar till de olika grundideologierna inom olika partier.
Alla studerar och kommenterar ytan men glömmer att undersöka de djupare liggande krafterna.

Men jag kan ju ha fel.
Här är i alla fall min tidigare funderingar kring problemet:


måndag 26 juni 2017

Stjernkvistare och perjusaner förenen eder!

I DN Debatt 2017-06-22 skriver tre socialdemokratiska kommunalråd i Norrköping - Lars Stjernkvist, Kikki Liljeblad och Olle Johansson - om att de vill ha samarbete över blockgränserna och då måste S ”tona ner den hårda retoriken”. 

Socialdemokraten Bror Perjus anser på sin blogg att de tre förordar ”en uppgivenhetens strategi”  inför valet 2018.

Men handlar det om uppgivenhet och enbart om sossarnas retorik i ”dagens hårda debattklimat”?

”Stjernkvistarna” får på tafsen av Perjus för att de anser att partiet ska sluta bunta samman de borgerliga till ”högerpartier”.
De är högerpartier säger Perjus eftersom de står till höger om socialdemokraterna.
Så kan man ju se det.

Att kalla de borgerliga för högerpartier är för övrigt inte värre än att de borgerliga kallar Socialdemokraterna för ”socialisterna” ett begrepp som är avsett att leda tankarna till de forna öststaterna. Vilket fungerar.
Men det var länge sedan som det socialliberala partiet Socialdemokraterna var socialistiskt.

Anledningen till diskussionen inom socialdemokratin är problemet med den nuvarande parlamentariska situationen. Sverigedemokraterna är vågmästare i riksdagen. Om någon regering ska få igenom sina förslag i riksdagen måste den antingen få stöd från högerpartiet SD eller samverka med något eller några partier över blockgränsen. Sossarna kan inte få majoritet ens genom att samregera med Miljöpartiet och i olika frågor stödja sig på Vänsterpartiet.

I det läget vore det en lösning att bilda en samlingsregering som befriar riksdagen från beroendet av SD. Den lösningen har man redan prövat i ett stort antal kommuner, bland andra i Eskilstuna, där jag bor. Eskilstuna hade haft majoritet i kommunen i hundra år innan SD kom och ställde till det. Kommunledningen med Jimmy Jansson i spetsen insåg vad som krävdes och nu samregerar s sedan valet med m och c.

Jag tror inte att det räcker med att tona ner retoriken. Socialdemokratin måste skaka av sig socialiststämpeln och komma ut som socialliberalt. Målet måste vara att samla alla socialliberaler mot marknadsfundamentalister och konservativa.

Och en offensiv strategi inför valet måste vara att föröka eliminera SD vågmästarställning i riksdagen.








tisdag 17 november 2015

Vad händer då Folkpartiet blir Liberalerna?

Konstigt att inget svenskt parti tidigare lagt beslag på namnet Liberalerna eftersom liberalismen är den dominerande politiska ideologin i vår tid.
Alla partier inom Alliansen samt Socialdemokraterna är ju liberala, d.v.s. bekänner sig till marknadsekonomi, frihandel, politisk demokrati och frihetlighet.

De flesta väljare ställer upp på dessa principer men har svårt att välja bland partier som kallar sig Folkpartiet, Moderater, Kristdemokrater, Centerparti, Miljöpartiet eller Socialdemokrater.
Något socialistiskt parti är inte representerat i riksdagen trots Vänsterpartiet.
Konservatismen företräds numera av SD.

Den stora ideologiska skiljelinjen går i dag mellan nyliberaler och socialliberaler och löper genom hela väljarkåren och samtliga riksdagspartier.

Att ett syfte med Folkpartiets namnbyte till Liberalerna är att knipa åt sig socialdemokratiska väljare blir uppenbart då Jan Björklund på DN Debatt ”Folkpartiet byter namn till Liberalerna” i dag deklarerar följande: 

”Vårt parti tar sin utgångspunkt i socialliberalismen. De som har det sämst ställt, det glömda Sverige, ska genom liberala reformer ges möjlighet till social rörlighet och minskat utanförskap. Därför är vi så besjälade av utbildning. En stark kunskapsskola ökar elevernas livschanser. En friare arbetsmarknad och en friare hyresmarknad minskar utanförskapet. Ett liberalt socialförsäkringssystem ger trygghet men också, till skillnad från det socialistiska, incitament till social rörlighet.
Ett socialliberalt samhälle hjälper dem som inte klarar sig själva, men har också höga förväntningar på de som kan stå på egna ben. För oss handlar liberalism om att statens sociala skyddsnät alltid ska fånga den som faller, men inte snärja den som kan stå själv.”

Han definierar således partiet inte bara som liberalt utan också som socialliberalt.
Naturligtvis skulle socialdemokraterna för länge sedan, i varje fall efter realsocialismens definitiva sammanbrott, ha bytt namn till Socialliberalerna.

Man kan dock tänka sig att ”Liberalerna” kommer att slitas mellan sina två ideologiska arv det nyliberala och det socialliberala.
Frågan är hur Socialdemokraterna ska kunna utnyttja denna konflikt och attrahera de socialliberala väljarna inom Alliansen.


måndag 23 april 2012

Jag är kommunist, socialist och socialliberal

Kommunist är jag eftersom jag hoppas att utopin om det klasslösa samhället någon gång ska bli verklighet.
Men naturligtvis kallar jag mig inte kommunist.

Dels ligger det utopiska klasslösa samhället så långt bort i framtiden och ovissheten att det blir meningslöst att ge det ett namn.

Och dels kopplar de flesta människor begreppet ”kommunist” till alla misslyckade försök att upprätta denna utopi i verkligheten. Den nyligen existerande ”kommunismen” blev dess motsats och i stället veritabla hierarkiska, byråkratiska och odemokratiska skräcksamhällen.

Men visst kan man väl ändå få drömma om ett kommande paradis.

I dag är begreppet ”socialist” nästan lika omöjligt som ”kommunist”.

Dels har de misslyckade kommunismerna även betecknat sig som ”socialistiska” och även besudlat detta begrepp och dels för att ”socialismen” även den är en utopi.

De ”socialistiska” försöken att etablera alternativ till kapitalismen har byggt på den märkliga idén att ett socialistiskt samhälle uppstår om staten äger produktionsmedlen.

Den sortens statssocialister tycks tro att det går att lagstifta bort kapitalismen och skapa ett socialistiskt samhälle genom regleringar, lagar och förstatligande.

Tanken verkar vara att staten är neutral i ”klasskampen” och står på löntagarnas sida.

Men begreppet socialism innehåller även ett brett spektrum av demokratiska och frihetliga samhällsidéer. Inom arbetarörelsen ryms de alla.

Så, trots allt, är jag socialist eftersom jag i begreppet lägger en idé om

1. Ett frihetligt samhälle i vilket varje individ, så långt som möjligt, kan utveckla sina anlag och personliga förutsättningar.

2. Ett öppet samhälle som bygger på politisk-, ekonomisk-, social- och kulturell jämlikhet och demokrati.

3. Ett solidariskt samhälle där de starka hjälper de svaga.

Detta samhälle ligger kanske inte så långt bort från verkligheten som det klasslösa.

Min uppfattning om ett frihetligt, demokratiskt och jämlikt samhälle kan lika gärna betecknas som ”socialliberalt”.

Alltså är jag också socialliberal, och som sådan kan jag känna mig hemma inom arbetarrörelsen.






måndag 28 februari 2011

IV. Socialdemokratin, föränderlighetens rörelse?

Jag fortsätter att pröva mina grundvärderingar mot socialdemokratins.
Hur överensstämmer de?
Hur skiljer de sig mot andra politiska grundvärderingar?


Socialdemokratins idéer bygger på tankar från tidigare generationer. Men eftersom allt i tillvaron ständigt förändras, utvecklats och förnyats idéerna för att kunna tjäna som verktyg i den ständigt föränderliga världsordningen.
Vi människor måste alltid vara beredda till att ompröva våra ståndpunkter och värderingar och vara öppna för förändringar.

De dogmatiska liberalerna utgår från att de ekonomiska grundprinciper som filosofer och ekonomer under 1700- och 1800-talen utvecklade, ständigt gäller. Det leder till att tänkandet inte anpassats till den föränderliga verkligheten.
Matematiska och teoretiska ekonomiska modeller har därför fått ersätta historiska erfarenheter som vägledning för samhällsbygget.
De dogmatiska socialisterna har å sin sida heller inte anpassat sina analyser av verkligheten efter förändringarna. Det leder till att de har svårigheter att orientera sig i tillvaron och hemfaller åt konspirationsteorier och ödesmystik.
De konservativa vägrar att inse att världen förändras och håller sig krampaktigt kvar vid det som var eller är.

Socialdemokratin är det föränderliga samhällets rörelse och utvecklare.
Socialdemokratin vill bygga ett samhälle som anpassas till förändringar i människans levnadsvillkor och inriktas på att möta framtidens problem och utmaningar.

Allt i den föränderliga tillvaron hänger samman och påverkar vartannat.
Ingen människa är sig själv nog. Individens utveckling hänger ihop och påverkas av andra människor. Individens står alltid i olika relationer till sin omgivning, i en växelvis påverkan. Vi blir alla till genom växelspel med andra. Människan är en social varelse.

Ingen rörelse har en given eller oföränderlig riktning. Varje rörelse påverkas av motstånd och krafter i omgivningen. Och påverkar i sin tur omgivningen.
Maktförhållanden, hierarkier och intressen är inte statiska, de förändras i en process där verkan och motverkan ömsesidigt betingar varandra.
I bedömningen av samhällsförändringar och i strategier för framtiden bör politiker vara medvetna om denna föränderlighetens dynamik och inte fastna i statiskt eller enkelriktat tänkande.

När religioner och livsåskådningar slås fast som ofelbara dogmer och oantastliga sanningar
blir de människofientliga. De som inte är för blir lätt betraktade som fiender.

Religionen är varje individs ensak. Ingen ska tvingas att omfatta en viss tro eller livsåskådning.
Socialdemokratin tar inte ställning till enskilda människors religion eller livsåskådning.
Socialdemokratins värderingar bygger på humanistisk grund i vilken världens folk måste lita till sin egen förmåga, utan hjälp av högre makter.
Därför tror socialdemokratin på upplysning och bildning som ett medel för att göra världen bättre att leva i.

Moral och värden
När pengar, för cirka 8000 år sedan, började användas var det lika viktig för mänsklighetens utveckling som uppkomsten av skriv- och räknekonsten.
I början var pengarna uteslutande en bytesvara som kunde användas för att byta till vilken annan vara som helst. Tack vare pengarna revolutionerades handeln som blev alltmer genomgripande och omfattande. Pengarna gjorde att marknadsekonomin redan för ettusen år sedan var ett faktum.
Pengarna kunde användas inte bara till att byta varor med utan också för att samla värden och koncentrera kapital. Den penningstarke fick därmed makt och makt kunde byggas på pengar.
Pengarna gjorde det möjligt att skapa resurser för väldiga produktiva invetsringar.
I mitten av 1800-talet hade penningekonomin blivit dominerande och pengar utgjorde ett oundgängligt ”smörjmedel” i produktion och konsumtionen. Alla var beroende av pengar.

Om inte pengar fanns skulle vi antagligen fortfarande befinna oss i medeltiden.
Men samtidigt som penningen är en välsignelse är den, liksom mycket annat, samtidigt även av ondo.
Allt mer i tillvaron värderas i pengar och utsätts för kommersiella intressen. Begreppet värde har blivit synonymt med pris eller marknadsvärde. Man talar om värde men menar pris. Idag värderas nästan allt i pengar och priser.

Men alla värden kan inte prissättas. Kärlek, vänskap, sammanhållning, miljö, arbetsglädje, kreativitet, hälsa, bildning, utbildning, konstnärligt skapande, framtidstro, omvårdnad, kort sagt, mänskliga värden, kan aldrig bli profitabla utan att de verkliga värdena samtidigt förloras. Socialdemokratin vill försvara de mänskliga värdena framför värderingar i pengar.
Miljö, människor och människors välfärd ska inte kunna köpas för pengar. Pris och värde är inte samma sak.

Vår världs naturresurser är ändliga och vi människor blir allt fler som ska dela på de begränsade resurserna.
För hundra år sedan kunde fattiga europeer, som emigranter och immigranter, finna sin utkomst i ännu oexploaterade områden. Den möjligheten finns inte längre. Vi som idag lever på vår jord måste samsas om den så gott det går. Vi har bara varandra att lita till.

Ett politiskt parti eller en rörelse kan och bör inte bestämma människors moral, men kan verka för ett samhälle där vissa mänskliga värden premieras.
I ett socialdemokratiskt samhälle värderas egenskaper och mänskliga handlingar som skapar förutsättningar för att alla människor kan skapa ett drägligt liv och en hållbar värld.
För detta krävs inte bara materiella resurser och goda samhällsstrukturer utan också medvetenhet, erfarenheter, kunskap, värderingar och moral som leder framåt.
I ett socialdemokratiskt samhälle värderas därför egenskaper som hederlighet, ansvar, ärlighet, öppenhet, samarbete, tolerans och hjälpsamhet.
Egenskaper som girighet, egoism, hänsynslöshet, snålhet, främlingsförakt och intolerans motverkas.


Tidigare inlägg i denna serie:
I Så vill jag ha socialdemokratin!

II Är jag fortfarande socialdemokrat?
III Sossarna och jämlikheten.

Fortsättning följer…

tisdag 8 juni 2010

Kapital tankeoreda i huvet på redaktör Linder

Kapitalism är inte en ideologisk storhet.
Dagens kapitalism är ett resultat av människors strävanden under tusentals år. Under utvecklingens gång har vissa företeelser i samhället förstärkts medan andra har tryckts undan. Hierarkier, belöningssystem, centrum och periferi, kapitalbildning, mänskliga relationer, värderingar, arbete och produktion har sakta förändrats under historien. I dag har vi världskapitalismen som ett resultat av den historiska utvecklingen och det finns inga alternativ i nutiden.
Det kapitalistiska systemet har vuxit fram under historien utan plan och utan mål och den fortsätter att förändras på samma sätt.
Liberalismen och socialismen är däremot två ideologier som förhåller sig på skilda sätt till den existerande världsordningen – kapitalismen.
I P J Anders Linders resonemang i dagens SvD blir allt till en ena röra då han blandar samman begreppen.
Men han är inte ensam om förvirringen. Den förekommer tyvärr även inom vänstern.
Axess

lördag 13 juni 2009

Konflikten mellan kollektivets intressen och individens

Det finns alltid en konflikt mellan kollektivets intressen och individens.
Konflikten blottas med FRA-historien och fildelningsfrågan.
Samhällets behov av att övervaka hot mot samhället inkräktar på medborgarnas personliga integritet. Fildelningen sägs hota upphovsrätten.
Det handlar alltså om en grundläggande konflikt som blivit akut genom informationsteknikens utveckling. Internet har förändrat förutsättningarna för vem som ska ha rätt att hämta och lämna information, eftersom möjligheten till nästan obegränsad information, genom Internet, plötsligt blivit allas egendom.
Liberaler har ensidigt försvarat den personliga integriteten och informationsfriheten medan konservativa och statssocialister lika reflexmässigt satt samhällskollektivets intressen före individens.
Men enligt min mening handlar det inte om att välja det ena före det andra, utan att det är nödvändigt att förena de bägge intressena. Den internationella brottsligheten kräver att samhället måste skydda sig genom bevakning av viss trafik på nätet men det måste ske utan att inskränka på Internets frihet. Det handlar om medborgarnas grundläggande rättigheter i IT-samhället.
Här måste socialdemokratin kunna formulera en syntes mellan individens och kollektivets intressen, d.v.s. om ett förhållningssätt till grundkonflikten.
Det kan bara ske efter en fri och öppen debatt. Varför inte på nätet?

Läs mer:
NorrbottensKuriren
AB
Newsmill
SvD