I DN Debatt 2017-06-22 skriver tre socialdemokratiska kommunalråd
i Norrköping - Lars Stjernkvist, Kikki Liljeblad och Olle Johansson - om att de
vill ha samarbete över blockgränserna och då måste S ”tona ner den hårda
retoriken”.
Socialdemokraten Bror Perjus anser på sin blogg att de tre förordar ”en uppgivenhetens strategi” inför valet 2018.
Men handlar det om uppgivenhet och enbart om sossarnas retorik
i ”dagens hårda debattklimat”?
”Stjernkvistarna” får på tafsen av Perjus för att de anser
att partiet ska sluta bunta samman de borgerliga till ”högerpartier”.
De är högerpartier säger Perjus eftersom de står till höger om socialdemokraterna.
Så kan man ju se det.
Att kalla de borgerliga för högerpartier är för övrigt inte värre än att de borgerliga kallar Socialdemokraterna för ”socialisterna” ett begrepp som är avsett att leda tankarna till de forna öststaterna. Vilket fungerar.
Men det var länge sedan som det socialliberala partiet Socialdemokraterna var socialistiskt.
Anledningen till diskussionen inom socialdemokratin är problemet med den nuvarande parlamentariska situationen. Sverigedemokraterna är vågmästare i riksdagen. Om någon regering ska få igenom sina förslag i riksdagen måste den antingen få stöd från högerpartiet SD eller samverka med något eller några partier över blockgränsen. Sossarna kan inte få majoritet ens genom att samregera med Miljöpartiet och i olika frågor stödja sig på Vänsterpartiet.
I det läget vore det en lösning att bilda en samlingsregering som befriar riksdagen från beroendet av SD. Den lösningen har man redan prövat i ett stort antal kommuner, bland andra i Eskilstuna, där jag bor. Eskilstuna hade haft majoritet i kommunen i hundra år innan SD kom och ställde till det. Kommunledningen med Jimmy Jansson i spetsen insåg vad som krävdes och nu samregerar s sedan valet med m och c.
Jag tror inte att det räcker med att tona ner retoriken. Socialdemokratin måste skaka av sig socialiststämpeln och komma ut som socialliberalt. Målet måste vara att samla alla socialliberaler mot marknadsfundamentalister och konservativa.
Och en offensiv strategi inför valet måste vara att föröka eliminera SD vågmästarställning i riksdagen.
De är högerpartier säger Perjus eftersom de står till höger om socialdemokraterna.
Så kan man ju se det.
Att kalla de borgerliga för högerpartier är för övrigt inte värre än att de borgerliga kallar Socialdemokraterna för ”socialisterna” ett begrepp som är avsett att leda tankarna till de forna öststaterna. Vilket fungerar.
Men det var länge sedan som det socialliberala partiet Socialdemokraterna var socialistiskt.
Anledningen till diskussionen inom socialdemokratin är problemet med den nuvarande parlamentariska situationen. Sverigedemokraterna är vågmästare i riksdagen. Om någon regering ska få igenom sina förslag i riksdagen måste den antingen få stöd från högerpartiet SD eller samverka med något eller några partier över blockgränsen. Sossarna kan inte få majoritet ens genom att samregera med Miljöpartiet och i olika frågor stödja sig på Vänsterpartiet.
I det läget vore det en lösning att bilda en samlingsregering som befriar riksdagen från beroendet av SD. Den lösningen har man redan prövat i ett stort antal kommuner, bland andra i Eskilstuna, där jag bor. Eskilstuna hade haft majoritet i kommunen i hundra år innan SD kom och ställde till det. Kommunledningen med Jimmy Jansson i spetsen insåg vad som krävdes och nu samregerar s sedan valet med m och c.
Jag tror inte att det räcker med att tona ner retoriken. Socialdemokratin måste skaka av sig socialiststämpeln och komma ut som socialliberalt. Målet måste vara att samla alla socialliberaler mot marknadsfundamentalister och konservativa.
Och en offensiv strategi inför valet måste vara att föröka eliminera SD vågmästarställning i riksdagen.
Inlägg
4 kommentarer:
"Socialdemokratin måste skaka av sig socialiststämpeln och komma ut som socialliberalt. "
Då blir det många löss att skaka ut ur den röda rosen... många.
Jag ser fram emot detta reningsbad !
Jonny skulle nog inte bli nöjd förrän S blivit som de andra högerpartierna och det hoppas jag verkligen aldrig inträffar. Ordet socialliberal för tankarna Bengt Westerbergtiden, numera har Liberalerna i huvudsak agerat som ett högerparti.
Troligen skulle det bli annorlunda med Birgitta Olsson, men å andra sidan är hon nog ingen valmagnet.
Till Arne Roland : Om S skall göra sig av med sin socialiststämpel vilket är vad Mario förespråkar ovan så är nog en grundförutsättning att man gör sig av med socialistfraktionen i partiet. Annars finns det nog ingen trovärdighet direkt.
Vad gäller Birgitta Olsson är hon givetvis en valmagnet men en felpolariserad sådan som stöter bort väljare istället för attrahera dem, precis som fallet är med AKB i M och som det var med socialisten Juholt i S...
Det är redan trångt i mitten.
"Målet måste vara att samla alla socialliberaler mot marknadsfundamentalister och konservativa." Du glömde att ta med socialister i din uppräkning! Ett socialliberalt parti som vill samarbete med socialister är inte ett socialliberalt parti och skulle inte gå att skilja från dagens S vilket skulle betyda att inga problem blir lösta.
Rent teoretiskt ger jag dig rätt. Med ett sant socialliberalt S i riksdagen skulle det bli mycket lättare att bilda en regering utan SD.
Jag tror inte det kommer att hända. Ett socialliberalt S skulle vara ett allt för stort hot mot mångas försörjning. För ett socialliberalt S skulle kräva att S vänsterflygel skickas iväg till V och/eller F!.
Var ska då vänsterns födgenier hitta sin försörjning? De kan knappast alla börja jobba på ETC. Ett socialliberalt S måste förändra Aftonbladets ledar- och kultursidor. Har Göran Greider och Daniel Suhonen någon plats i ett socialliberalt S? För att ta två exempel på allt annat än socialliberala debattörer som seglar under S-märkt flagg.
Skicka en kommentar