Anonymiteten eroderar yttrandefriheten

Jag är för så stor öppenhet på nätet som möjligt.

Alla försök till begränsningar – från myndigheter eller av kommersiella intressen – bör i princip motverkas.
Nätet ska, i princip, vara fritt tillgängligt för alla.
I så måtto sympatiserar jag med Piratpartiet.

Men anonymitet är motsatsen till öppenhet.
Ett öppet nät förutsätter att var och en som uppträder på nätet är öppen med sina åsikter och kan stå för dem.

Anonymiteten är därmed i själva verket ett angrepp på yttrandefriheten.
Yttrandefriheten förutsätter att medborgare har rätt att yttra sig med sin egen röst, i eget namn. I annat fall är det ingen yttrandefrihet.

Om förutsättningen är att folk måste vara anonyma för att våga yttra sig så är det ingen yttrandefrihet.

Vem litar för övrigt på vad en maskerad man säger? Skulle du köpa en bil av en anonym människa? Varför ska du då köpa en åsikt av en som inte själv kan stå för den?  

”Detfinns en poäng med att vara anonym på nätet”

DN Ledare

GP

DN

Konflikten mellan kollektivets intressen och individens

Det finns alltid en konflikt mellan kollektivets intressen och individens.
Konflikten blottas med FRA-historien och fildelningsfrågan.
Samhällets behov av att övervaka hot mot samhället inkräktar på medborgarnas personliga integritet. Fildelningen sägs hota upphovsrätten.
Det handlar alltså om en grundläggande konflikt som blivit akut genom informationsteknikens utveckling. Internet har förändrat förutsättningarna för vem som ska ha rätt att hämta och lämna information, eftersom möjligheten till nästan obegränsad information, genom Internet, plötsligt blivit allas egendom.
Liberaler har ensidigt försvarat den personliga integriteten och informationsfriheten medan konservativa och statssocialister lika reflexmässigt satt samhällskollektivets intressen före individens.
Men enligt min mening handlar det inte om att välja det ena före det andra, utan att det är nödvändigt att förena de bägge intressena. Den internationella brottsligheten kräver att samhället måste skydda sig genom bevakning av viss trafik på nätet men det måste ske utan att inskränka på Internets frihet. Det handlar om medborgarnas grundläggande rättigheter i IT-samhället.
Här måste socialdemokratin kunna formulera en syntes mellan individens och kollektivets intressen, d.v.s. om ett förhållningssätt till grundkonflikten.
Det kan bara ske efter en fri och öppen debatt. Varför inte på nätet?

Läs mer:
NorrbottensKuriren
AB
Newsmill
SvD

Internets frihet

Piratpartiet är ett borgerligt enfrågeparti utan sammanhängande samhällssyn.
Men en effekt av att Piratpartiet gick framåt i valet till EU-parlament var att det tydligen räddade oss från att Sverigedemokraterna fick mandat i EU-parlamentet.
En annan blir förhoppningsvis att frågan om Internets frihet får högre tyngd och aktualitet i politiken. Det behövs.

Friheten på Internet är en del av den moderna demokratin och bör försvaras mot angrepp både från staten, politiker, kommersiella intressen och kapitalet.
Frågan är om Piratpartiet förmår att hålla stånd mot de bägge senare.
Om inte, eller oavsett, bör arbetarrörelsen utforma en linje för Internets frihet och hur Internets demokratiska potential bör förvaltas, användas och utvecklas.

Börja gärna genom att öppna till debatt med medlemmarna på nätet.
Valrörelsen visar att det i parti- och valledningen är litet si och så med intresset för detta.
Envägskommunikationen har utgjort huvudmönstret i valet. Uppmaningar, käcka tillrop, och information har ensidigt kommit oss medlemmar till del uppifrån och från centralt håll.
Här finns mycket att utveckla!


DN
AB
Expressen