Terrorismen är global och inte enstaka händelser

Jag förstår att människor vill uttrycka sin sorg över och sin avsky mot terrorattacken  i Paris.

Men en del uttryck för detta, bland annat på Facebook, ger mig tankar som jag knappast törs yppa eftersom det kan uppfattas som att jag nedvärderar andra människors känslor och uttryck för dem.

Men jag måste åtminstone få säga att jag blir fundersam över att vi sveper oss i trikoloren för att visa vår sympati med … ja, med vad? Den franska nationen? Det franska folket? Den franska friheten?

Men är terrorattacken i Paris nationell? Är terrordådet inte ett brott mot hela mänskligheten? Mot demokratin? Mot världsfreden?

Varför sveper sig då inte folk i FN-symbolen?
Ingen svepte sig här i kenyanska flaggan i april i år då 147 människor dödades i en terroristattack mot ett kenyanskt universitet.
Och hur var det då hundra personer dödades i ett terrorattentat mot en fredsdemonstration i den turkiska huvudstaden Ankara?
Eller då Boko Haram mördade två tusen människor i år?

Jo, jag förstår, den senaste terroristattacken i Paris drabbade ju Paris och Frankrike, Europa. Vi känner mer för våra europeiska grannar än för andra folk, vilket är mänskligt. Eller?

Jag begriper också att det är den journalistiska närhetsprincipen som säger att ju närmare geografiskt  eller kulturellt en nyhetshändelse är desto större är nyhetsvärdet.

Men trots allt är det inte vi i väst som är värst drabbade. Hela 82 procent av alla döda i terrorangrepp finns i fem länder: Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien - länder med stor andel muslimsk befolkning. Det framgår av den årliga «Global Terrorism Index» som görs av ansedda Institute for Economics and Peace.

Enligt den rapporten skedde nära 10 000 terroristattacker i världen under förra året. Nära 18 000 människor dödades i dåden, 14 722 av dem i de fem muslimskdominerade länderna. Irak var värst drabbat med 6 362 döda i terrorangrepp. Därefter kommer andra länder långt från västvärlden: Indien, Somalia, Filippinerna, Yemen, Thailand, Kenya, Egypten och Libanon.

Bakom 66 procent av terrordåden i världen under förra året låg fyra extremistiska islamiska grupper. Det är al-Qaida, talibanerna, Islamiska staten och Boko Haram, enligt rapporten.

Antalet terrordåd och dödsoffren har exploderat under det senaste året. Antalet attacker ökade med 44 procent jämfört med året innan, och antalet ökade med hela 61 procent.

Vi måste även i situationer som den i Paris försöka förstå, och uttrycka, att terrorismen är global och inte en enstaka händelse riktad mot endast oss.

Är vi européer mer värda än afrikaner?

Alla journalister får lära sig att en nyhet ska vara aktuell och intressera många och ju närmare läsaren händelsen inträffat desto intressantare är den (den s.k. närhetsprincipen). 

Ett mord i Sverige får oftast mer uppmärksamhet i svenska dagstidningar än massmord i Afrika.

Läsaren ser tillvaron perspektiviskt så att det som är nära ser större och viktigare ut än det som är långt borta. Vid horisonten ser allt mindre ut.
Närheten behöver i och för sig inte vara geografisk utan kan vara känslomässig eller kulturell.

Ca 650 svenskar omkom i tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Händelsen får rubriker än i dag, tio år senare. Men i Thailand dog samtidigt ca 70 000 människor av samma orsak. I Atche-provinsen i Indonesien, som ligger i samma område, dog ca 200 000 personer men det fick vi inte veta så mycket om.

När två terrorister stormar in på en tidningsredaktion i Paris och avrättar fyra journalister ger det upphov till enorm uppmärksamhet. Hundratusentals människor, däribland ett tjugotal statsöverhuvuden från olika länder, går ut på gatorna och protesterar mot terror och som stöd för tryckfriheten.

Några dagar senare efter dådet i Paris, den 10 januari, rapporterade flera internationella nyhetsbyråer att Boko Haram genomfört en av de blodigaste massakrerna hittills.

Det är fortfarande oklart hur många människor som mördades i attacken som riktades mot staden Baga i nordöstra Nigeria, nära gränsen till Tchad. Det kan vara så många som 2000 civila dödsoffer.

Det föranledde inga manifestationer mot våldet.

Men det beror på närhetsprincipen förstås.

Jag har inga djupare insikter i vad vårt perspektivseende beror på, men antar att det ligger djupt i vår mänskliga natur.

Det handlar antagligen om en överlevnadsinstinkt, att vi försvarar våra egna gener framför främmande. Rovdjurshannar som hittar en hona med ungar biter ihjäl dessa för att få tillfälle att para sig med honan och föra sina egna gener vidare.
Våra barn och anhöriga är naturligtvis viktigare än främmande människor i Asien.

Men samtidigt innebär det en omedveten värdering. Vi värderar våra närmastes liv och människovärden framför de främmandes.

Kan det vara så att denna grundläggande instinkt har samband med främlingsfientligheten, den som de flesta av oss bekämpar?

Jag menar inte att vi ska kapitulera för de mörka krafter som söker politiskt profitera på främlingsrädslan, tvärt om. Men rädslan kanske kan förstås bättre.

Borde vi angripa profitörerna men undvika att angripa dem som är rädda för främlingar.

Mediernas nyhetsförmedling skulle möjligen kunna vända på perspektivet någon gång.

I vår globaliserade värld kanske våra primitiva instinkter inte längre har samma funktioner som under stenåldern?

AB 

Historien ger inte facit för framtiden

Runt om i Europa finns högerpopulistiska politiska partier vilka har som mål att försvåra för flyktingar att få en fristad och att skrota EU.

I Sverige representeras de nationalistiska främlingsfientliga partierna av Sverigedemokraterna, i Danmark av Dansk Folkeparti, i Norge heter det Fremskrittspartiet, Finland har sina Sannfinländarna, Nederländerna har Frihetspartiet, i England finns British National Party, Belgien är begåvat med Vlaams Belang, Frankrike med Front National, Schweiz med Schweizerische Volkspartei, Italien med Lega Nord och Ungern med Jobbik.
I Tyskland uppstår dessutom rörelser som Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes (PEGIDA) med samma mål.
De vill begränsa invandring och flyktingmottagning och återupprätta nationen.
Majoriteten av Europas politiska etablissemang står upp mot dessa främlingsfientliga och nationalistiska krafter. Det är viktigt att vi gör det.

Många gör det med hänvisning till erfarenheterna från den historiska nazismen och fascismen:

”Vi har sett hur det gick, vi ska inte göra samma misstag som demokratierna gjorde under 20- och 30 talen, utan vi ska kväva dessa odemokratiska tendenser i sin linda.”

Vi bör självklart vara på vår vakt mot odemokratiska partier i vårt kulturområde.

Men historien upprepar sig inte. Historien ger oss inte facit för hur vi ska handla i dag för framtiden. 

Internationellt finns än farligare hot mot demokratin än de europeiska missnöjespartierna.

Talibaner, IS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. är utpräglade våldsideologier, dogmatiska, fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska och de hotar den demokratiska världen.
I deras spår följer krig, summariska avrättningar av motståndare, kvinnoförtryck, våld och tortyr som skrämselmetod.
De vill med våld införa sharialagar, de vill avskaffa jämställdheten, yttrandefriheten och de flesta demokratiska värden.

Jag tänker inte i första hand på hotet mot Europa, även om dessa dogmatiska fundamentalister skickar sina terroragenter att utföra krigshandlingar även här hos oss.

Nej, jag tänker på alla de miljoner människor som direkt drabbas i Afghanistan, Syrien, Sudan, Somalia och andra regioner av vår värld. De tusentals som fått sätta livet till för sin kamp för frihet och dem som tvingas ge upp allt för att fly för sina liv.

Jag menar dem som aldrig fått uppleva ett öppet demokratiskt samhälle, yttrandefrihet och social trygghet.

OK för att hundra tusen människor går ut på gatorna i Paris efter att tolv människor brutalt mördats. OK för att dessa hundra tusen demonstrerar för vår yttrandefrihet.

Men när kommer massdemonstrationer visa sitt stöd för dem som mördats av antidemokrater och för dem som flyr terrorn i sina egna länder? Vill vi kämpa för yttrandefrihet även för dem?

OK för ”Jag är Charlie Hebdo”.
Men när ska vi säga ”Vi är alla flyktingar”? ”Vi är alla demokrater”.

SVT Opinion 

DN 

DN Nyheter

SvD 

AB 

DN Ledare

Expressen 

Expressen Anna Dahlberg 

Snacka om fascism!

Beväpnade talibaner stormade på tisdagen en skola i nordvästra Pakistan.

Hundratals elever och lärare togs som gisslan, och över 130 personer har dödats – varav minst 84 är barn.

Talibaner, ISIS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. är utpräglade våldsideologier, dogmatiska, fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska och de hotar den demokratiska världen.

I deras spår följer krig, summariska avrättningar av motståndare, våld och tortyr som skrämselmetod.
De vill med våld införa sharialagar, de vill avskaffa jämställdheten, yttrandefriheten och de flesta demokratiska värden.

Snacka om fascism!

Världens demokratier borde ena sig om att bekämpa dessa rörelser. Men för en framgångsrik kamp krävs att demokratierna organiserar en front mot dem som hotar demokratin och att de demokratiska krafterna för en gemensam, samordnad och målmedveten kamp mot dem.

Organisationen bordkunna bildas av alla demokratiska krafter, inte bara stater, utan även organisationer, t.ex. fria fackliga organisationer och näringsliv, folkrörelser, partier, Världsforumet för demokrati m.fl.

Expressen
Aftonbladet