För att en människa ska kunna fällas för mord måste denne ha haft ett uppsåt att mörda. I annat fall kan personen fällas för dråp eller för vållande till annans död.
När det gäller eftervärldens domar över politisk teori och praktik bör samma sak gälla.
I den tyska nazismens ideologi och praktik fanns uppsåtet att eliminera judar och andra mindrevärdiga människor. Uppsåtet fanns i den elitistiska rasläran som var en del av den nazistiska ideologin.
Men hur är det med kommunismen som den praktiserats?
Det finns inget uppsåt att mörda i den kommunistiska ideologin, men trots det har miljontals människor mördats i kommunismens namn, enligt måttot ”ändamålet helgar medlen, och ”för att alla i framtiden ska få det bra, måste några offras i dag”.
Vad nazismen, kommunismen och den italienska fascismen hade gemensamt är att de alla är totalitära politiska ideologier och avfärdar demokratin som samhällsform. De totalitära politikerna trodde sig ha funnit den enda sanningen om hur människan ska forma sin framtid. Om sedan dumskallar, förvirrade hjärnor, snikna kapitalister, förrädare och andra oliktänkande stod i vägen för denna lyckliga framtid måste de elimineras.
Kommunismens politiska praktik, i t.ex. Sovjetunionen, stod alltså i uppenbar motsats till den kommunistiska ideologin. Mördandet blir därmed inte mindre brottsligt. För den nomenklatura som fick den politiska makten i Sovjetunionen var mördandet ett medel att nå den politiska totalitet som de ansåg behövdes för att uppnå det klasslösa och harmoniska samhället. Ondskan, som stod i vägen för detta, var kapitalismen som ledde till att folk ständigt dog i fattigdom, som skapade många människors ofrihet och ledde till kapitalägarnas förtryck av massorna.
Till skillnad från kommunism, nazism och fascism och andra ismer är kapitalismen ingen ideologi.
Kapitalismen är en världsordning som vuxit fram historiskt ur människans arbete och strävan för överlevnad. De politiska ideologier som uppstått under de senaste trehundra åren - liberalismen, socialdemokratin, de nämnda totalitära, de gröna rörelserna och islamsk fundamentalism förhåller sig, mer eller mindre uttalat och på ett eller annat sätt till kapitalismen.
Kommunisterna gick till kamp mot kapitalismen, d.v.s. mot historien, vilket är en omöjlig uppgift.
Men kapitalismen har inte utvecklats utan folkmord. Den europeiska kolonialismen som var en förutsättning för dess uppkomst krävde att hela folk eleminerades. De lidanden som judar och gulagfångar tvingats leva under drabbar också kapitalismens oskyldiga offer – negerslavar, underbetalda, ursprungsfolken på alla kontinenter, exploaterade.
Men bakom dessa folkmord i kapitalismens utveckling finns ingen sammanhängande ideologi, ingen idé eller vision. Det finns ingen hjärna eller hand bakom morden, utan mijoner hjärnor och händer.
Där finns bara den ohämmade mänskliga egoismen, maktbegäret, profitjakten och förtryckarmentaliteten.
Och hur ställer man dessa mänskliga drifter till svars?
Kapitalismen har förvisso samtidigt bidragit till en enorm ekonomisk, social och kulturell utveckling för delar av världens folk. Men ska det betraktas som en förmildrande omständighet?
SR P1
SvD
Expressen
måndag 27 juni 2011
söndag 26 juni 2011
Börsanalytikerna och ekonomijournalisterna är vidskepliga
Alla vet att aktiebörsen går upp och ner. Tittar man på upp och nedgångarna under en längre tid så ser man att en nedgång följs av en uppgång efter några dagar. Och på en uppgång följer en nedgång i ett tämligen regelbundet vågmönster. Variationen är cirka 0-5 procent åt vardera hållet. Detta oberoende av vad som händer i politiken.
Den långsiktiga trenden kan vara stigande eller fallande och bara vid en ekonomisk världkris är nedgången konstant eller dramatisk.
De kortsiktiga svängningarna följer en tämligen mekanisk prismekanism. När det är billigt köper många vilket leder till att priserna stiger, och tvärt om. Det är börsens dynamik.
Men de s.k. analytikerna famlar efter högre syftande förklaringar och motiv vid varje förändring. Varför?
Den 8 juni höll den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke ett tal. Detta leder, enligt analytikerna, till en nedgång på stockholmsbörsen på minus 2,3 procent. I Moskva har de tydligen inte förstått talet för där gick börsen upp 0,4 procent.
Följande dag hade alla tydligen glömt Bernankes tal för då steg stocholmsbörsen med 0,8 procent.
Den 11 juni dök stocholmsbörsen med 1,6 procent. ”Allmän oro för världsekonomin” anges nu som skäl.
Den 14 juni anges att “Greklandsoro tyngde stockholmsbörsen” eftersom den sjönk med 0,6 procent. Fast i London och Frankfurt var det någon procentenhet uppåt.
Den 15 juni hade tydligen oron för Grekland släppt för då gick börsen upp + 1.5 procent. Ingen orsak anges.
Den 16 juni säger analytikerna att “Greklandsoro sänkte börsen” eftersom den i Stockholm gick ner 1,6 procent. Och den 17 juni skriver de skriftlärda: “Grekland sänkte återigen börsen” emedan stockholmsbörsen sjönk med 1.1 procent. Men samtidigt gick både Dow Jones och Nasdaq upp 0,6 procent respektive 0,2.
Eftersom stockholmsbörsen följande dag gick upp med 0,5 procent tolkade experterna det som att ”Sarkozy och Merkel vände börsen”.
Fast dagen därpå, 21 juni, sägs att ”Greklandsoron pressade börsen”. Stockholm -1,5 men DowJones verkar ha skitit i Grekland eftersom den gick upp +0,6 och Nasdaq med +0,5.
Solen sken den 22 juni i Stockholm när börsen plusade med 2,2 så då heter det “Större hopp om Grekland lyfte börsen”..
Den 23 har de skriftlärde tröttnat på att skylla på Grekland och drar i stället till med att ”Svag H&M-rapport tyngde börsen”. (H&M gick med vinst) Minus 1,5 i Stockholm och och minus 0,9 i Zurich, men plus i Moskva.
Så där håller det på, år efter år.
Några bevis för de påstådda sambanden finns aldrig. Frågan är varför man håller på med denna vidskepelse. Handlar det månne om bristande förmåga till analys?
Har tidigare skrivit om detta.
Den långsiktiga trenden kan vara stigande eller fallande och bara vid en ekonomisk världkris är nedgången konstant eller dramatisk.
De kortsiktiga svängningarna följer en tämligen mekanisk prismekanism. När det är billigt köper många vilket leder till att priserna stiger, och tvärt om. Det är börsens dynamik.
Men de s.k. analytikerna famlar efter högre syftande förklaringar och motiv vid varje förändring. Varför?
Den 8 juni höll den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke ett tal. Detta leder, enligt analytikerna, till en nedgång på stockholmsbörsen på minus 2,3 procent. I Moskva har de tydligen inte förstått talet för där gick börsen upp 0,4 procent.
Följande dag hade alla tydligen glömt Bernankes tal för då steg stocholmsbörsen med 0,8 procent.
Den 11 juni dök stocholmsbörsen med 1,6 procent. ”Allmän oro för världsekonomin” anges nu som skäl.
Den 14 juni anges att “Greklandsoro tyngde stockholmsbörsen” eftersom den sjönk med 0,6 procent. Fast i London och Frankfurt var det någon procentenhet uppåt.
Den 15 juni hade tydligen oron för Grekland släppt för då gick börsen upp + 1.5 procent. Ingen orsak anges.
Den 16 juni säger analytikerna att “Greklandsoro sänkte börsen” eftersom den i Stockholm gick ner 1,6 procent. Och den 17 juni skriver de skriftlärda: “Grekland sänkte återigen börsen” emedan stockholmsbörsen sjönk med 1.1 procent. Men samtidigt gick både Dow Jones och Nasdaq upp 0,6 procent respektive 0,2.
Eftersom stockholmsbörsen följande dag gick upp med 0,5 procent tolkade experterna det som att ”Sarkozy och Merkel vände börsen”.
Fast dagen därpå, 21 juni, sägs att ”Greklandsoron pressade börsen”. Stockholm -1,5 men DowJones verkar ha skitit i Grekland eftersom den gick upp +0,6 och Nasdaq med +0,5.
Solen sken den 22 juni i Stockholm när börsen plusade med 2,2 så då heter det “Större hopp om Grekland lyfte börsen”..
Den 23 har de skriftlärde tröttnat på att skylla på Grekland och drar i stället till med att ”Svag H&M-rapport tyngde börsen”. (H&M gick med vinst) Minus 1,5 i Stockholm och och minus 0,9 i Zurich, men plus i Moskva.
Så där håller det på, år efter år.
Några bevis för de påstådda sambanden finns aldrig. Frågan är varför man håller på med denna vidskepelse. Handlar det månne om bristande förmåga till analys?
Har tidigare skrivit om detta.
lördag 25 juni 2011
Högern och marknaden löser inte Greklands kris
Det grekiska högerpartiet, Ny Demokrati, vägrade anta det socialdemokratiska regeringpartiets, Pasok, inbjudan till samlingsregering. Det var fegt, särskilt som Ny demokrati i tidigare regeringsställning kraftigt bidragit till den statsfinansiella krisen. ND:s nej vittnar om att högern inte är berett att ta ansvar för landet.
Nu får Pasok, med Giorgios Papandreos, ensamt dra det tunga lasset i kamp mot en förbittrad folkopinion och mot profithungriga finansspekulanter.
Giorgios Papandreos är värd all respekt för sina försök att få statsfinanserna på fötter.
Den viktigaste åtgärden är att få in skatt till statskassan. Detta kräver en omstrukturering av hela skattesystemet, införande av ett säkert system för skattefinansiering och en mängd andra administrativa åtgärder. Det kommer att ta tid. Till dess behöver Greklande strukturbidrag från EU.
I 25 år har jag årligen rest till samma lilla by i Grekland, Leuftro-Stopupa i landskapet Mani och Kalamataregionen på Peloponnesos. Varje gång har jag stannat mellan en och fyra veckor. Byns ekonomiska utveckling under kvartsseklet är remarkabel. Två faktorer ligger bakom utvecklingen, EU-bidrag och satsning på turism.
Allt har blivit dyrare. Då, för 25 år sedan, kostade bensinen motsvarande 4:50 kronor litern vilket var lägst i Europa. Nu är priset högst i Europa, cirka 1,7 euro, d.v.s. 15.70 kronor,.
När vi först kom hit var det en sömning liten by som före juntnas tid saknade vägförbindelse med närmaste stad Kalamata. I dag är vägarna bättre än på många håll i Sverige. Engelska, tyska och norska charterföretag lämpar av sin last i egna hotellbyggen och många turister skaffar hus här och bor här längre tider på året.
Av krisen märks ingenting, möjligen har det intensiva byggande minskat något.
Men krisen är inte enbart statsfinansiell. På en del områden är Grekland ännu ett u-land.
Ta t.ex. sophanteringen. Efter en vecka är byns gemensamma soptunnor överfulla av allsköns avskräde. Plastpåsar, färgpytsar, hushållsavfall, begagnade toapapper, maskindelar, trasiga möbler, flaskor, elektronik, plåtburkar, madrasser, blöjor, allt ligger där huller om buller. Vi som hemma i Eskilstuna vant oss vid rigorös och effektiv sophantering, där varje fraktion delas upp i olikfärgade påsar, förfasar oss. Viket slöseri! Vilket oansvarigt sätt att skjuta ett stort miljöproblem på framtiden.
En effektiv sopsortering och hantering, kombinerad med återanvändning och biogasproduktion, skulle kunna lyfta den grekiska ekonomin avsevärt. Men för detta krävs investeringar i pengar, organisation, teknik och logistik.
Marknaden tycks inte kunna lösa problemet.
Skulle inte Eskilstuna Energi & Miljö, med hjälp av EU-bidrag, kunna exportera sitt kunnande på området mot att regionen i utbyte levererar härliga apelsiner, riktig fetaost, oliver och olivolja till Eskilstuna? Alla inom EU skulle tjäna på det.
AB
Expressen
Sydsvenskan
E24
DN
SvD
Nu får Pasok, med Giorgios Papandreos, ensamt dra det tunga lasset i kamp mot en förbittrad folkopinion och mot profithungriga finansspekulanter.
Giorgios Papandreos är värd all respekt för sina försök att få statsfinanserna på fötter.
Den viktigaste åtgärden är att få in skatt till statskassan. Detta kräver en omstrukturering av hela skattesystemet, införande av ett säkert system för skattefinansiering och en mängd andra administrativa åtgärder. Det kommer att ta tid. Till dess behöver Greklande strukturbidrag från EU.
I 25 år har jag årligen rest till samma lilla by i Grekland, Leuftro-Stopupa i landskapet Mani och Kalamataregionen på Peloponnesos. Varje gång har jag stannat mellan en och fyra veckor. Byns ekonomiska utveckling under kvartsseklet är remarkabel. Två faktorer ligger bakom utvecklingen, EU-bidrag och satsning på turism.
Allt har blivit dyrare. Då, för 25 år sedan, kostade bensinen motsvarande 4:50 kronor litern vilket var lägst i Europa. Nu är priset högst i Europa, cirka 1,7 euro, d.v.s. 15.70 kronor,.
När vi först kom hit var det en sömning liten by som före juntnas tid saknade vägförbindelse med närmaste stad Kalamata. I dag är vägarna bättre än på många håll i Sverige. Engelska, tyska och norska charterföretag lämpar av sin last i egna hotellbyggen och många turister skaffar hus här och bor här längre tider på året.
Av krisen märks ingenting, möjligen har det intensiva byggande minskat något.
Men krisen är inte enbart statsfinansiell. På en del områden är Grekland ännu ett u-land.
Ta t.ex. sophanteringen. Efter en vecka är byns gemensamma soptunnor överfulla av allsköns avskräde. Plastpåsar, färgpytsar, hushållsavfall, begagnade toapapper, maskindelar, trasiga möbler, flaskor, elektronik, plåtburkar, madrasser, blöjor, allt ligger där huller om buller. Vi som hemma i Eskilstuna vant oss vid rigorös och effektiv sophantering, där varje fraktion delas upp i olikfärgade påsar, förfasar oss. Viket slöseri! Vilket oansvarigt sätt att skjuta ett stort miljöproblem på framtiden.
En effektiv sopsortering och hantering, kombinerad med återanvändning och biogasproduktion, skulle kunna lyfta den grekiska ekonomin avsevärt. Men för detta krävs investeringar i pengar, organisation, teknik och logistik.
Marknaden tycks inte kunna lösa problemet.
Skulle inte Eskilstuna Energi & Miljö, med hjälp av EU-bidrag, kunna exportera sitt kunnande på området mot att regionen i utbyte levererar härliga apelsiner, riktig fetaost, oliver och olivolja till Eskilstuna? Alla inom EU skulle tjäna på det.
AB
Expressen
Sydsvenskan
E24
DN
SvD
tisdag 7 juni 2011
Från Fas 3 till Fas4 - 4You
På torsdag ska riksdagen debattera och besluta om Fas 3.
Oavsett om förslaget går igenom eller faller är jag beredd inför nästa steg i arbetslinjepolitiken – Fas 4
Jag ämnar starta ett privat coachföretag som ska hjälpa dem vidare som varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att få jobb. Min annons är redan klar. Hör här:
”Fas44You”satsar på att hjälpa dig som ännu inte fått jobb. Du blir egen företagande eller anställd enligt följande projekt.
Du tas om hand av en erfaren coach som ledsagar dig till platser som frekventeras av dina blivande kunder och vi hjälper dig att matcha ditt utbud mot efterfrågan. Du förväntas bjuda på dig själv och du upplever nära kontakt med kunderna. Eftersom kunderna företrädesvis är män ser vi gärna att du är kvinna.
Skulle detta inte passa så utrustas du med lämpliga instrument samt integritetsskyddande klädsel och introducerars i hur du gör snabba och handfasta penningstransaktioner. Din verksamhet inriktas på banker, växlingskontor och likanande.
Ta din situation i hampan! Har du gröna fingrar ger vi dig tillfälle till lukrativ grönsaksodling med försäljningsaktivitet. Stöds av en effektiv försäljningsorganisation.
För den kemiintresserade finns motsvarande verksamhet där tonvikten läggs vid framställning av erkänt efterfrågad kemisk produkt. Du får lära dig den tekniska apparaturen och hela tillverkningsprocessen från råvara till fördig produkt. Din verksamhet breddar marknaden i en bransch som annars domineras av det stora monopolföretaget.
Vill du jobba inom transportsektorn får du möjlighet till diskret import av eftertraktade varor. Jobbet ger dig tillfälle till resor över gränserna . En växande marknad ger dig goda framtidsmöjligheter.
Eller varför inte göra pengar direkt? Inom tryckerisektorn kan vi erbjudandea kopierings- och tryckeriarbeten där din blick för valörer och detaljer är ett plus.
Inkomsterna inom våra projekt är i regel skattefria och kräver ett minimum av bokföring.
Skulle du, t.ex. p.gr.a. stelbent regelverk inom vårt arbetsmarknadsområde, misslyckas med något av våra program erbjuder vi, utan kostnad för dig, vistelse på ”all inclusive” där du får träffa andra i samma situation för erfarenhetsutbyte och rekreation.
”Fas44you” - framtidens arbetslinje!
DN
SR P1
Oavsett om förslaget går igenom eller faller är jag beredd inför nästa steg i arbetslinjepolitiken – Fas 4
Jag ämnar starta ett privat coachföretag som ska hjälpa dem vidare som varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att få jobb. Min annons är redan klar. Hör här:
”Fas44You”satsar på att hjälpa dig som ännu inte fått jobb. Du blir egen företagande eller anställd enligt följande projekt.
Du tas om hand av en erfaren coach som ledsagar dig till platser som frekventeras av dina blivande kunder och vi hjälper dig att matcha ditt utbud mot efterfrågan. Du förväntas bjuda på dig själv och du upplever nära kontakt med kunderna. Eftersom kunderna företrädesvis är män ser vi gärna att du är kvinna.
Skulle detta inte passa så utrustas du med lämpliga instrument samt integritetsskyddande klädsel och introducerars i hur du gör snabba och handfasta penningstransaktioner. Din verksamhet inriktas på banker, växlingskontor och likanande.
Ta din situation i hampan! Har du gröna fingrar ger vi dig tillfälle till lukrativ grönsaksodling med försäljningsaktivitet. Stöds av en effektiv försäljningsorganisation.
För den kemiintresserade finns motsvarande verksamhet där tonvikten läggs vid framställning av erkänt efterfrågad kemisk produkt. Du får lära dig den tekniska apparaturen och hela tillverkningsprocessen från råvara till fördig produkt. Din verksamhet breddar marknaden i en bransch som annars domineras av det stora monopolföretaget.
Vill du jobba inom transportsektorn får du möjlighet till diskret import av eftertraktade varor. Jobbet ger dig tillfälle till resor över gränserna . En växande marknad ger dig goda framtidsmöjligheter.
Eller varför inte göra pengar direkt? Inom tryckerisektorn kan vi erbjudandea kopierings- och tryckeriarbeten där din blick för valörer och detaljer är ett plus.
Inkomsterna inom våra projekt är i regel skattefria och kräver ett minimum av bokföring.
Skulle du, t.ex. p.gr.a. stelbent regelverk inom vårt arbetsmarknadsområde, misslyckas med något av våra program erbjuder vi, utan kostnad för dig, vistelse på ”all inclusive” där du får träffa andra i samma situation för erfarenhetsutbyte och rekreation.
”Fas44you” - framtidens arbetslinje!
DN
SR P1
söndag 22 maj 2011
Går Miljöpartiet till vänster eller åt höger?
När sossarna, för några månader sedan, skulle utse partiledning ägnade mediernas ”analytiker” mycket energi åt att spekulera över vem som var vänster eller höger inom partiet.
Vilka kriterier som därvid användes vid kategoriseringen är dock tämligen oklart.
Nu när Miljöpartiet valt språkrör och genomfört en kongress, kan man konstatera att mediernas kommentatorer varit fullständigt ointresserade av vänster-höger positionering.
Vilket är märkligt eftersom Miljöpartiet befinner sig mellan vänster och höger i svensk partipolitik.
En effektiv miljöpolitik kräver ju bland annat statliga ingrepp i marknaden, aktiv skattepolitik och samhällskontroll d.v.s. sådant som brukar kallas för vänsterpolitik; en linje som de avgående språkrören har stått för. I sociala frågor har de också, i huvudsak, intagit en position nära den socialdemokratiska.
Men i Miljöpartiet finns också grupper som vill lösa problemen på ett mer borgerligt sätt och som har liten förståelse för löntagarintressena.
Det verkar som om de politiska mediekommentatorerna helt enkelt gått på Miljöpartiets retoriska verklighetsbeskrivning att partiet varken är höger eller vänster.
Således ännu ett exempel på den ganska torftiga mediebevakningen av svensk politik.
För övrigt anser jag att Miljöpartiet behövs och jag sympatiserar med partiets politiska mål som till större delen sammanfaller med socialdemokratins.
Men en del av kongressbesluten verkar rent konstiga, t.ex. att Sverige inte ska exoortera svenska vapen till länder som har militära syften.
Det är som att förbjuda all spritförsäljning till dem som avser att berusa sig.
Om ”vänsterlinjen” i Miljöpartiets politik kommer att gälla även i fortsättningen återstår att se.
DN Nyheter
DN Ledare
GP
SvD
Sydsvenskan
AB
Vilka kriterier som därvid användes vid kategoriseringen är dock tämligen oklart.
Nu när Miljöpartiet valt språkrör och genomfört en kongress, kan man konstatera att mediernas kommentatorer varit fullständigt ointresserade av vänster-höger positionering.
Vilket är märkligt eftersom Miljöpartiet befinner sig mellan vänster och höger i svensk partipolitik.
En effektiv miljöpolitik kräver ju bland annat statliga ingrepp i marknaden, aktiv skattepolitik och samhällskontroll d.v.s. sådant som brukar kallas för vänsterpolitik; en linje som de avgående språkrören har stått för. I sociala frågor har de också, i huvudsak, intagit en position nära den socialdemokratiska.
Men i Miljöpartiet finns också grupper som vill lösa problemen på ett mer borgerligt sätt och som har liten förståelse för löntagarintressena.
Det verkar som om de politiska mediekommentatorerna helt enkelt gått på Miljöpartiets retoriska verklighetsbeskrivning att partiet varken är höger eller vänster.
Således ännu ett exempel på den ganska torftiga mediebevakningen av svensk politik.
För övrigt anser jag att Miljöpartiet behövs och jag sympatiserar med partiets politiska mål som till större delen sammanfaller med socialdemokratins.
Men en del av kongressbesluten verkar rent konstiga, t.ex. att Sverige inte ska exoortera svenska vapen till länder som har militära syften.
Det är som att förbjuda all spritförsäljning till dem som avser att berusa sig.
Om ”vänsterlinjen” i Miljöpartiets politik kommer att gälla även i fortsättningen återstår att se.
DN Nyheter
DN Ledare
GP
SvD
Sydsvenskan
AB
tisdag 17 maj 2011
Skattesänkarpolitikens konsekvenser
De i-länder som nu har ekonomiska problem – Grekland, Portugal, Spanien, Irland, USA, ¬- är länder som fört en utpräglad skattesänkarpolitik eller länder med dålig skattemoral.
Nog finns det ett samband, här.
Får inte staten in ”pengar”* från det egna landets arbete och produktion, utan tvingas låna, växer statsskulden och budgetunderskottet ökar.
Krisländernas skattepolitik har dessutom lockat finanskapitalister till spekulation vilket bidragit till urgröpningen av ekonomin. ”Pengar” har flyttats från samhällsområdet (t.ex. skola, vård, omsorg, infrastruktur och samhällets övriga investeringar) till globala finansspekulanter vilket gröpt ur det enskilda landets ekonomi.
När länderna slutligen tvingas att vidta åtgärder genom att höja skatterna och skärpa skattelagstiftningen och/eller drastiskt minska på statens utgifter ytterligare drabbas i första hand löntagare och fattiga. De som tjänat på de låga skatterna kommer däremot lätt undan eller kan t.o.m. utnyttja situationen för ökad profit.
Därmed inte sagt att politiker i alla lägen ska höja skatterna eller att höga skatter är bra. Den ekonomiska politiken går ut på att göra avvägningar så att produktionsöverskottet i form av skatter används så sparsamt som möjligt men täcker de samhälleliga behoven.
Politikernas uppgift är också att definiera vilka dessa behov är och prioritera mellan dem.
Här finns också ett jämlikhetsproblem.
Politiker som befinner sig ”där uppe” – i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkins övre skikt – kanske inte bedömer behoven på samma sätt som vi som finns längst ner.
Befinner man sig nära botten på hierarkin bör man därför vara en smula misstänksam till höjdarnas lösningar, oavsett vilket parti de representerar.
* Jag sätter ”pengar” inom citationstecken eftersom det handlar om samhällsresurser i stort som produktionens överskott, värdepapper, finansiella tillgångar m.m.
Finanspolitiska rådets rapport
Finansministerns kommentar
E24
”Lån till Grekland en lönsam affär”
Nog finns det ett samband, här.
Får inte staten in ”pengar”* från det egna landets arbete och produktion, utan tvingas låna, växer statsskulden och budgetunderskottet ökar.
Krisländernas skattepolitik har dessutom lockat finanskapitalister till spekulation vilket bidragit till urgröpningen av ekonomin. ”Pengar” har flyttats från samhällsområdet (t.ex. skola, vård, omsorg, infrastruktur och samhällets övriga investeringar) till globala finansspekulanter vilket gröpt ur det enskilda landets ekonomi.
När länderna slutligen tvingas att vidta åtgärder genom att höja skatterna och skärpa skattelagstiftningen och/eller drastiskt minska på statens utgifter ytterligare drabbas i första hand löntagare och fattiga. De som tjänat på de låga skatterna kommer däremot lätt undan eller kan t.o.m. utnyttja situationen för ökad profit.
Därmed inte sagt att politiker i alla lägen ska höja skatterna eller att höga skatter är bra. Den ekonomiska politiken går ut på att göra avvägningar så att produktionsöverskottet i form av skatter används så sparsamt som möjligt men täcker de samhälleliga behoven.
Politikernas uppgift är också att definiera vilka dessa behov är och prioritera mellan dem.
Här finns också ett jämlikhetsproblem.
Politiker som befinner sig ”där uppe” – i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkins övre skikt – kanske inte bedömer behoven på samma sätt som vi som finns längst ner.
Befinner man sig nära botten på hierarkin bör man därför vara en smula misstänksam till höjdarnas lösningar, oavsett vilket parti de representerar.
* Jag sätter ”pengar” inom citationstecken eftersom det handlar om samhällsresurser i stort som produktionens överskott, värdepapper, finansiella tillgångar m.m.
Finanspolitiska rådets rapport
Finansministerns kommentar
E24
”Lån till Grekland en lönsam affär”
söndag 15 maj 2011
LO-medlemmar saknar rösträtt!
Ända sedan ett antal fackföreningar, för över hundra år sedan, gick i hop för att bilda Socialdemokratiska Arbetarepartiet har rörelsen bestått av en facklig och en politisk gren.
Det har varit en framgångsrik rörelse. Ingenstans i världen har löntagarnas kamp mot kapitalintressena varit så framgångsrik som i vårt land.
I länder där parti och fackföreningsrörelser inte fört en sammanhållen kamp är både parti och fack betydligt svagare– Italien, Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike m.fl. För att inte tala om USA.
I vårt land har, tack vare samverkan inom Arbetarrörelsen, framgångarna nåtts utan väpnade revolutioner eller förtryckande reaktion från den ekonomiska makten.
På så sätt har både det svenska samhället, fackföreningarna och faktiskt också näringslivet tjänat på denna ordning.
Men hela tiden har det funnits krav på att partiet och facket inom rörelsen ska gå skilda vägar.
Vilka har krävt det?
Dels är det naturligtvis representanter för kapitalintressena som vill splittra rörelsen. Det är begripligt och följdriktigt.
Mer förvånande för många är kanske att VPK och dess föregångare var inne på samma linje. Men det berodde på partiavundsjuka för att kommunisterna kände sig utanför rörelsens gemenskap. I dag har de flesta insett att arbetarrörelsen är en demokratisk rörelse.
De nyliberala dogmatikerna har naturligtvis inte velat se en stark enad arbetarrörelse eftersom en sådan inte passar in i de ekonomiskt politiska dogmerna.
Men det finns också en del sossar och fackligt aktiva som vill dela rörelsen eftersom de tror att det skulle gynna antingen facket eller partiet. Det vore bra om de ville klargöra på vilket sätt hela arbetarrörelsen skulle tjäna på en delning.
Argumenten för splittring är de vanliga: En uppdelning krävs på grund av att det skulle vara mer demokratiskt, mer modernt, mer flexibelt, ge mer utrymme för individualism eller ge större möjlighet för facklig eller politisk framgång.
Ett argument är att femtio procent av LO:s medlemmar inte röstar på socialdemokraterna utan på andra partier.
Men då kan jag avslöja att ingen väljare är medlem i LO. Inte en enda.
LO består av medlemsförbund som saknar rösträtt.
Ännu en sanning: Bakom bildandet av LO stod Socialdemokraterna. Den historiska bakgrunden är alltså att representanter från fackföreningsrörelsen bildade socialdemokratiska partiet 1889 och det socialdemokratiska partiet bildade LO 1898.
Det blev den svenska organiserade arbetarrörelsen.
De enskilda medlemmarna i de fackliga organisationerna, du och jag, får rösta på vilket parti vi vill, precis som medlemmarna i Skattebetalarnas förening och i Aktiespararnas förening får rösta hur de vill. Inget märkvärdigt med det.
Men Arbetarrörelsen är en rörelse som är till för att hävda löntagarnas intressen såväl i arbetslivet som i politiken.
Eva Nordmark, TCO:s ordförande, vill dela arbetarrörelsen
Eskilstuna-Kuriren
Det har varit en framgångsrik rörelse. Ingenstans i världen har löntagarnas kamp mot kapitalintressena varit så framgångsrik som i vårt land.
I länder där parti och fackföreningsrörelser inte fört en sammanhållen kamp är både parti och fack betydligt svagare– Italien, Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike m.fl. För att inte tala om USA.
I vårt land har, tack vare samverkan inom Arbetarrörelsen, framgångarna nåtts utan väpnade revolutioner eller förtryckande reaktion från den ekonomiska makten.
På så sätt har både det svenska samhället, fackföreningarna och faktiskt också näringslivet tjänat på denna ordning.
Men hela tiden har det funnits krav på att partiet och facket inom rörelsen ska gå skilda vägar.
Vilka har krävt det?
Dels är det naturligtvis representanter för kapitalintressena som vill splittra rörelsen. Det är begripligt och följdriktigt.
Mer förvånande för många är kanske att VPK och dess föregångare var inne på samma linje. Men det berodde på partiavundsjuka för att kommunisterna kände sig utanför rörelsens gemenskap. I dag har de flesta insett att arbetarrörelsen är en demokratisk rörelse.
De nyliberala dogmatikerna har naturligtvis inte velat se en stark enad arbetarrörelse eftersom en sådan inte passar in i de ekonomiskt politiska dogmerna.
Men det finns också en del sossar och fackligt aktiva som vill dela rörelsen eftersom de tror att det skulle gynna antingen facket eller partiet. Det vore bra om de ville klargöra på vilket sätt hela arbetarrörelsen skulle tjäna på en delning.
Argumenten för splittring är de vanliga: En uppdelning krävs på grund av att det skulle vara mer demokratiskt, mer modernt, mer flexibelt, ge mer utrymme för individualism eller ge större möjlighet för facklig eller politisk framgång.
Ett argument är att femtio procent av LO:s medlemmar inte röstar på socialdemokraterna utan på andra partier.
Men då kan jag avslöja att ingen väljare är medlem i LO. Inte en enda.
LO består av medlemsförbund som saknar rösträtt.
Ännu en sanning: Bakom bildandet av LO stod Socialdemokraterna. Den historiska bakgrunden är alltså att representanter från fackföreningsrörelsen bildade socialdemokratiska partiet 1889 och det socialdemokratiska partiet bildade LO 1898.
Det blev den svenska organiserade arbetarrörelsen.
De enskilda medlemmarna i de fackliga organisationerna, du och jag, får rösta på vilket parti vi vill, precis som medlemmarna i Skattebetalarnas förening och i Aktiespararnas förening får rösta hur de vill. Inget märkvärdigt med det.
Men Arbetarrörelsen är en rörelse som är till för att hävda löntagarnas intressen såväl i arbetslivet som i politiken.
Eva Nordmark, TCO:s ordförande, vill dela arbetarrörelsen
Eskilstuna-Kuriren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
