Visionärens våta dröm

Daniel Suhonen, brukar rapportera om hur de politiska vindarna blåser. Hans känslighet är därvid väl uppövad och han brukar rapportera om att det råder friska vänstervårvindar medan vi andra känner bitande kall högerkuling inpå bara kroppen.

Den här gången handlar det om att det blåser demokratisk socialism i Amerika. Sanders ligger ju tvåa efter Clinton.
Även i Grekland och Spanien våras det för vänstern, rapportrar Suhonen.
I en debattartikel i dagens DN uppmanar han socialdemokraterna att inte vara så skrajsna utan för en politik så att socialismen kan blomma även hos oss.
Upp till kamp sossar!

Ty, sedan kapitalismen misslyckats och krisat, och kommunismen inte längre är ett alternativ till demokratisk socialism, drömmer dagens unga vänsteraktivister om radikala välfärdsreformer, meddelar Suhonen.

Vad ska då socialdemokraterna göra enligt Suhonen? Jo:

1.       Fixa ekonomisk demokrati genom att staten på fredlig väg med hjälp av pensionskapitalet köper aktier och bolag för att styra och ”beskatta” marknaden. D.v.s. återuppta löntagarfonderna.

2.       Bekämpa ojämlikheten. ”Återinför fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt och likställ arbets- och kapitalskatterna. Vi behöver också göra om och öka utbetalningarna i pensionssystemet.”

3.       Införa välfärdsstatens socialism. ”Välfärden bör också skötas utan inblandning från aktörer i den kapitalistiska sfären. Gärna valfrihet och mångfald, men utan kapitalistisk vinstlogik i mjuka välfärdsverksamheter som vård, skola omsorg.”

4.       Ge klimatfrågan kollektivt kapital. ”De flesta stora infrastrukturprojekt i modern tid har krävt att den offentliga sektorn är med och står för planering och finansiering. Klimatomställningen är den största utmaningen i vår tid och kommer kräva en större, inte en mindre stat och möjligheter till låneinvesteringar i keynesiansk anda.”

5.       ”Frihet och goda liv åt alla. --- ”Kanske ska vi äga robotarna gemensamt? Kan vi i samband med detta korta arbetstiden och frigöra tid för omsorg, bildning och familjeliv?”

 Lätt som en plätt! Det gäller bara för socialdemokratin att våga.

Det märkliga är att Suhonen som anser sig vara företrädare för vänstern tycks uppfatta kapitalismen som en ideologi, att han tycks bortse från kapitalets och världsekonomins globalisering och inte förstår demokratins begränsningar.
Om hans förslag ska kunna genomföras förutsätter det nämligen att kapitalet är nationellt, att det går att införa socialistiska öar i en kapitalistisk värld (alla tidigare försök har ju misslyckats, så det behövs en trovärdig förklaring till att det skulle lyckas denna gång) och att socialdemokratin har en stark parlamentarisk majoritet.
Suhonen har rätt i att vänstern och socialdemokratin behöver skapa en tydlig strategi för att utveckla ekonomisk, social och kulturell demokrati samt om hur arbetets och produktionens överskott ska kunna fördelas inom det rådande klassamhället.

Men det förutsätter en tydlig analys av kapitalismen.

Kom igen Suhonen, våga se kapitalismen!

Se även min blogg "Demokratins problem..."

Ett skakande reportage

 I dagens DN, under rubriken Vreden på Östermalm, redovisar journalisten Björn af Kleen resultatet av sitt arbete med att granska hur Sverigedemokraternas idéer har etablerat sig i finsalongerna på Östermalm i Stockholm.
Östermalm är ett av Sveriges mest välutbildade och välbärgade kvarter.

Björn af Kleen har intervjuat före detta ledande moderater och lokala sverigedemokrater.
Bland de intervjuade finns sådana som hatar såssar och främlingar men även några som har vettet i behåll.
Ett skakande reportage. De intervjuade är Lena Adelsohn Liljeroth, Ulf Adelsohn, Patrik Engellau, Bodil Sidén, Anne Ramberg, Jan Guillou, Krister Stehag, Anders Timell, Bruno Nordmark, Gunilla Edelstam, Birgitta Södergren, Paul Geara.

Läs artikeln!

DN Ledare 21 mars

AB Ledare 21 mars
Widar Andersson Folkbladet

De rika snuvar skattebetalarna på pengar

Gunnar Brock, tung makthavare i näringslivet och ordförande i Stora Enso samt styrelseledamot i Investor, har undanhållit Skatteverket en förmögenhet på 190 miljoner kronor. Det avslöjar SVT i kvällens Uppdrag Granskning kl. 20.00.

Gunnar Brock var VD i Wallenbergkontrollerade Atlas Copco mellan 2002 och 2009. Mellan de åren skickade han årligen sina deklarationer till Skatteverket utan att nämna en förmögenhet på 190 miljoner kronor.

Gunnar Brock har lett svenska storföretag en stor del av sin karriär. Han har varit VD för Tetra Pak, Alfa Laval och Atlas Copco. I dag sitter i styrelsen för svenskt näringslivs tyngsta maktcentrum: Wallenbergs maktbolag Investor.
Han är ordförande i Stora Enso och Mölnlycke Health Care och sitter i styrelsen för Handelshögskolan och är medlem av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.

Brock tog inte heller upp alla sina förvärvsinkomster. Taxeringsåren 2005 till 2009 tjänade han sammanlagt 16 miljoner kronor som inte fanns med i deklarationerna.

Brock är inte ensam.

Flera miljardärer, storföretagare och personer i finansbranschen finns bland de nästan 10.000 personer som haft pengar utomlands utan att betala skatt på dem. Det visar SVT:s granskning av självrättelser som kommit in till Skatteverket.

Självrättelserna innebär att den skattepliktiga, i stället för att bli avslöjad av Skatteverket, själv skickar in en rättelse, och berättar om pengarna i efterhand, Hen slipper då bli anmäld och åtalad, och slipper också att betala skattetillägg.
Det enda som händer är att hen får betala skatt på pengarna fem år bakåt i tiden. Ett alternativ som tusentals svenskar har valt sedan 2010 utan att det nått offentligheten. Totalt har det gett statskassan 1,8 miljarder kronor hittills.

Anledningen till den stora mängden självrättelser enligt Skatteverket är att Sverige precis som många andra länder från 2008 och framåt har fått informationsutbytesavtal med ett 40–tal skatteparadis inklusive Schweiz och Luxemburg.

Att snuva övriga skattebetalare på pengar är en vanlig sport bland de rikaste.

Så om du som skattebetalare upprörs över att det går åt skattepengar till att hjälpa medmänniskor på flykt kan du fundera över detta.

Men de rikaste snyltar även på flyktingkrisen på andra sätt. Jag tänker då inte på dem som tjänar pengar på att upplåta flyktingboenden. Jag menar deras politiska företrädare som vägrar att ta emot de hjälpbehövande. Främst gäller det moderatledda kommuner med många rika medborgare.

Företrädare för rika kommunerna har dragit sig undan flyktingmottagande.  Det skriver S-politikern Erika Ullberg i dagens SvD

Danderyd, som av landets 290 kommuner har den allra högsta medianlönen och den allra lägsta arbetslösheten. Här bor landets ekonomiska elit. Trots detta finns i Danderyd endast 85 personer inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem – 2,63 per 1 000 invånare jämfört med förhållandet i riket om 18,22 per 1 000 invånare.

Täby, har landets fjärde högsta medianlön och näst lägsta arbetslöshet. I Täby finns 736 inskrivna asylsökande varav 123 var ensamkommande barn. De 736 individerna motsvarar 10,93 per 1 000 invånare, vilket något överträffar snittet i Stockholms län (9,72) men inte kommer i närheten av riket.

Österåker, som har landets nittonde högsta medianlön och fjortonde lägsta arbetslöshet. I Österåker finns 275 inskrivna asylsökande (6,68 per 1 000 invånare) varav 90 var ensamkommande barn.
Under 2016 har Migrationsverket hittills anvisat Danderyd, Täby och Öster­åker att ta emot noll respektive sju och ett enda ensamkommande flyktingbarn.

Av den ekonomiska eliten kan man inte förvänta sig någon solidaritet med skattebetalarna eller med hjälpbehövande.

I kväll kl. 20.00 avslöjar Uppdrag granskning TV1 förmögna svenskars skatteflykt.
Du kan även se programmet i SVT1 i morgon den 17/3 och så småningom i SVT Play

Strid om ”den svenska modellen”

Maria Ludvigsson, sprungen ur Svenskt Näringsliv, delar inte förre fackförbundsordföranden Stefan Lövéns syn på ”den svenska modellen”.

Man blir inte särskilt överraskad.
”Vem äger den svenska modellen?” frågar Ludvigsson i dagens ledare i SvD.

Ludvigsson menar att det var arbetarrörelsen som, på 70-talet, lagstiftade om delar av arbetsmarknaden och därmed, helt inkonsekvent, själva gjorde avsteg från den svenska modellen.

Ludvigsson vill därför bland annat skära i turordningsregler, MBL och arbetsrättstext.

Modellens kärna innebär ju att staten inte ska blanda sig i sådant som arbetsmarknadens parter kan komma överens om.

Ludvigsson vill ha en bestämd definition av vad som menas med ”den svenska modellen” och manar ”borgerligheten att ta initiativ över agendan, definiera vad Modellen är, problemformulera och föreslå reformer.”

Därmed har hon på ett utmärkt sätt definierat den ideologiska klasskampen.
Kampen har under historiens lopp böljat fram och tillbaka. Ibland, under vissa korta skeden, har arbetarrörelsen haft inflytande och stundom har borgerligheten haft makten. På 70-talet var det arbetarrörelsen som hade framgång och som då skyndade sig att stifta lagar som skulle flytta fram löntagarnas positioner och skydda den svenska modellen.  Under alliansregeringen var det borgerligheten som gjorde allt för att omsätta de nyliberala idéerna i den svenska politiken.
Men kärnan i den svenska modellen är att klasskampen moduleras genom att parterna kommer överens och kompromissar. Saltsjöbadsavtalet är ett gott exempel.
Utanför denna kärna är det nog svårt att komma fram till en gemensam definition.
Att stridisar på bägge sidor inte är nöjda med den svenska modellen bör inte få äventyra den.

DN:s ledarskribent vill vidga begreppet den svenska modellen 

Mer om den svenska modellen på denna blogg