Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser?

Marx såg redan 1850-talet tendenserna i den kapitalistiska och tekniska utvecklingen. Utifrån den iakttagelsen drog han bl.a. slutsatsen att kapitalismen i framtiden skulle kunna utveckla produktionstekniken så långt att lönearbetet så småningom skulle vittra bort och bli överflödigt.

Maskinerna skulle producera allt som människor behövde för sitt materiella uppehälle. Människorna skulle befrias från lönearbetets ok för att istället kunna ägna större delen av sitt liv till att utveckla sina konstnärliga, vetenskapliga och humana sidor.
Men bara under förutsättning att löntagarna tagit makten över produktivkrafterna, annars skulle massarbetslöshet bli resultatet.

Nu ser Lars Hultman och Stefan Fölster samma utvecklingstrend som Marx.  Men de drar kanske andra slutsatser.
Lars Hultman är fysiker och professor vid Linköpings universitet. Sedan juni 2013 är han vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning. Stefan Fölster var tidigare ekonom på Svenskt näringsliv men är från början av 2013 chef för Reforminstitutet, grundat av Stiftelsen Fritt Näringsliv.

De har gjort en studie ”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige” där de tittat på teknikutvecklingen och beräknat effekterna för svenska yrken.

På DN Debatt idag redovisar de en del av rapportens innehåll.

De visar att mer än vartannat svenskt yrke kan automatiseras. Störst risk löper jobb som kassapersonal, försäljare och maskinoperatörer. Det kräver stora reformer anser de.

”Rätt hanterat kan teknikskiftet bli ett stort lyft för levnadsstandarden, inte minst för välfärden. En stor del av vård- och omsorgspersonalens praktiska arbetsmoment kan automatiseras och förhoppningsvis frigöra mer tid för det personliga bemötandet. Det innebär emellertid också att välfärden blir mer kapitalintensiv och därmed mer beroende av en god ekonomisk tillväxt.”

De bägge anser att samhället måste reformeras så att alla skall vara efterfrågade på arbetsmarknaden.

Enligt min mening måste forskare, politiker och andra fundera över vilka konsekvenser utvecklingen har för fördelningspolitiken.

Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser? 

En nyckelfråga inför framtiden.

Tolv orsaker till arbetslöshet i Sverige

Huvudorsaken till arbetslöshet bland löntagare är att tillgången på arbetskraft är större än efterfrågan.

Arbetslöshet kan uppstå på grund av någon eller några av följande faktorer:

Allmänna förändringar i teknik och produktionssätt (T.ex, då sumprunkarna, isbärarna, mjölkerskor och ett stort antal lantarbetare blir överflödiga.)

Mekanisering, teknikutveckling, robotisering arsätter arbetskraft (allt från Spinning Jenny till datorisering)

Rationaliseringar, effektiviseringar, omorganisationer minskar behovet av arbetskraft (t.ex. mer effektiv logistik, mer effektiv arbetsorganisation)

Företag o branscher slås ut i den internationella konkurrensen. Företag läggs ner. (ex. varvsindustrin på 70-talet, den svenska konfektionsindustrin o.s.v.)

Företag flyttar sin produktion dit produktionskostnaderna är billigare. Svenska företag läggs ner.  (T.ex. då svenska arbetskraftskostnaderna är högre än i andra länder. (textilindustrin m.fl.)

Brist på produktivt kapital. Det produktiva kapitalet satsas inte i produktion. (Dagens finanskris)

Brist på resurser i form av energi och råvaror. Företagsbildningen hämmas eller uteblir. (T.ex. under krig och blockad)

Överproduktion, marknadsmättnad, importöverskott. (Dagens bilindustri är ett exempel)

Företag slås ut för att de inte anpassar sin produktion till nya marknadsförutsättningar (ex. Facit i Åtvidaberg på 70-talet)

Minskad efterfrågan, konsumtionsmönster som förändras.
(T.ex. då folk inte får råd att konsumera)

Politiska beslut som hämmar produktionen (tullar, regleringar,      avgifter, skatter)

Dålig matchning mellan arbetskraftens kompetens och utbildning och arbetsmarknadens krav och behov.

Politiker har tämligen begränsade möjligheter att ”skapa jobb”. Historiskt har det främst skett genom pyramid- och katedralbyggen samt krigsföretag.

Demokratiska regeringar i dagens värld kan minska arbetslösheten genom att investera statliga resurser (t.ex. kapital) på allmännyttiga projekt, stödja och uppmuntra företagande, satsa på utbildning (d.v.s. öka arbetskraftens anställningsvärde) och genom att ordna beredskapsarbete.

 DN
SvD
AB