Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser?

Marx såg redan 1850-talet tendenserna i den kapitalistiska och tekniska utvecklingen. Utifrån den iakttagelsen drog han bl.a. slutsatsen att kapitalismen i framtiden skulle kunna utveckla produktionstekniken så långt att lönearbetet så småningom skulle vittra bort och bli överflödigt.

Maskinerna skulle producera allt som människor behövde för sitt materiella uppehälle. Människorna skulle befrias från lönearbetets ok för att istället kunna ägna större delen av sitt liv till att utveckla sina konstnärliga, vetenskapliga och humana sidor.
Men bara under förutsättning att löntagarna tagit makten över produktivkrafterna, annars skulle massarbetslöshet bli resultatet.

Nu ser Lars Hultman och Stefan Fölster samma utvecklingstrend som Marx.  Men de drar kanske andra slutsatser.
Lars Hultman är fysiker och professor vid Linköpings universitet. Sedan juni 2013 är han vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning. Stefan Fölster var tidigare ekonom på Svenskt näringsliv men är från början av 2013 chef för Reforminstitutet, grundat av Stiftelsen Fritt Näringsliv.

De har gjort en studie ”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige” där de tittat på teknikutvecklingen och beräknat effekterna för svenska yrken.

På DN Debatt idag redovisar de en del av rapportens innehåll.

De visar att mer än vartannat svenskt yrke kan automatiseras. Störst risk löper jobb som kassapersonal, försäljare och maskinoperatörer. Det kräver stora reformer anser de.

”Rätt hanterat kan teknikskiftet bli ett stort lyft för levnadsstandarden, inte minst för välfärden. En stor del av vård- och omsorgspersonalens praktiska arbetsmoment kan automatiseras och förhoppningsvis frigöra mer tid för det personliga bemötandet. Det innebär emellertid också att välfärden blir mer kapitalintensiv och därmed mer beroende av en god ekonomisk tillväxt.”

De bägge anser att samhället måste reformeras så att alla skall vara efterfrågade på arbetsmarknaden.

Enligt min mening måste forskare, politiker och andra fundera över vilka konsekvenser utvecklingen har för fördelningspolitiken.

Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser? 

En nyckelfråga inför framtiden.

Invandrarrapport med frågetecken

Invandrartäta orter har i genomsnitt mindre sociala problem än orter med liten invandring, enligt en ny rapport från Reforminstitutet.


Reforminstitutet är en tankesmedja som startades av Gunnar Hökmark (Moderaterna) som var dess verkställande direktör 2000-2003. Institutet sponsras av Stiftelsen Fritt Näringsliv. Nationalekonomen Stefan Fölster, som närmast kommer från Svenskt Näringsliv, är dess chef sedan nu i januari.


Rapporten finns ännu inte publicerad på nätet men har refererats av Stefan Fölster på DN Debatt.


I debattartikeln konstaterar Stefan Fölster att de orter som har få invandrare har störst sociala problem. För när Reforminstitutet vägt samman områden som skola, jobb, hälsa och pengar, hopplöshet och utanförskap så visar det sig att av dom fem sämsta orterna i indexet så har fyra exceptionellt få invandrare.

Debattartikeln reser flera obesvarade grundläggande frågor.


Vad avses med ”invandrare” i rapporten? Arbetskraftsinvandrare eller flyktingar? Ur alla synpunkter är de två mycket olika grupper, med mycket skilda behov, olika motiv för att ha invandrat, skilda förutsättningar för att klara sig i Sverige m.m.
Hur blir resultatet om man skulle undersöka orter med en stor andel flyktingar men liten andel arbetskraftsinvandrare?


Kan det vara så att de orter som har problem tar emot färre invandrare och flyktingar?


Kanske finn svar i rapporten, men i debattartikeln finns de inte.

Om begreppet invandrare