Nationella folkomröstningar är odemokratiska

Brexitomröstningen i England genomfördes 23 juni 2016 och resulterade i att de som röstade för att England skulle lämna EU vann med 51,9 procents röstandel.

I folkomröstningen om konstitutionen den 16 april i Turkiet samlade ja-sidan 51,3 procent för en ändring av konstitutionen, mot 48,7 procent för nej-sidan.

I bägge fallen var det mycket komplicerade och sammansatta ekonomiska, inrikes- och utrikespolitiska och juridiska frågor som folket skulle rösta om.

Man kan med starka skäl undra över hur pass insatta i frågans viktiga detaljer väljarna var och hur mycket av i konsekvenserna av ett ja eller ett nej de kunde förutse.

I bägge fallen innebär omröstningsresultatet hur som helst att halva befolkningen bestämmer över den andra halvan när det gäller alla medborgares ekonomiska och sociala framtid.

Folkomröstningar innehåller oftast endast två alternativ- Ja eller Nej - och resultatet formar sig oftast kring 50-50.
Som t.ex. i de stora svenska nationella folkomröstningarna om
Rusdrycksförbud, 27 augusti 1922, Ja 49,0 procent, Nej 51,0 procent.
EU-medlemskap, 13 november 1994, Ja 52,3 procent, Nej 46,8 procent.               
Införande av euron 14 september 2003   Nej 55,9 procent, Ja 42,0 procent.

Resultatet vid ett val där en knapp majoritet vunnit över en relativt stor minoritet i en för alla gemensam fråga tvingar en stor missnöjd minoritet att rätta sig efter en knapp majoritets beslut. Några få procent av väljarna får fälla det avgörande beslutet.

Möjligheterna till kloka och eftertänksamma kompromisser existerar inte.

Majoritetsval är utmärkta i mötesverksamheten inom föreningar för att avgöra ett mötes uppfattning. Men när det gäller frågor med konsekvenser för hela föreningens framtid frångår man enligt mötespraxis och de flesta stadgar majoritetsprincipen och avgör med en kvalificerad majoritet.

Populistparti kan utlösa ekonomisk världskris

Den politiska instabiliteten och osäkerheten i världspolitiken är stor efter valutgången i USA.

Men det finns fler orosmoment.

I morgon röstar Italien om förändring av konstitutionen. Förslaget syftar till att stärka politikens makt över den ekonomiska utvecklingen. Blir det ett nej har den socialdemokratiske premiärministern Matteo Renzi sagt att han avgår. Då väntar troligen nyval nästa år.
Det valet kan populistpartiet Femstjärnerörelsen vinna vilket kan utlösa en ekonomisk världskris.

Femstjärnerörelsen, Italiens största oppositionsparti, vann 26 procent av rösterna i parlamentsvalet 2013 och har vunnit borgmästarposterna i Rom och Turin.

Ett problem är att Italiens ekonomi är nära kris.
Renzi vill ändra konstitutionen just för att ge politiken starkare muskler i kampen mot spekulationsekonomin.
Femstjärnerörelsen lovar att lösa problemen genom alexanderhugget att Italien går ut EU och skippar euron.

Italiens BNP per invånare är12 procent lägre än 2007.
Samtidigt har de italienska bankernas aktievärde halverats i år och de har dåliga lån på 3500 miljarder kronor. Ekonomen Steve Eisman har räknat ut att de kan få tillbaka 20 procent av pengarna. Enligt statistik från Europeiska centralbanken har 1000 miljarder kronor lämnat Italien det senaste året.

Om långivarna får ta en del av skulderna innebär det att tiotusentals vanliga sparare ruineras eftersom de äger bankobligationer.
Det skulle skapa panik i hela banksystemet vilket kan utlösa en ekonomisk katastrof i västvärldens ekonomier.

Artikel av Andreas Cervenka i dagens SvD

Gunilla von Hall om folkomröstningen i SvD 

Intervju med Steve Eisman i TheGardian 

Tomas Lundin om folkomröstningen i SvD

Femstjärnerörelsen, Movimento cinque stelle, (M5S) i Wikipedia 

Populismen i Europa och demokratins framtid

I modern europeisk historia har vi exempel på stora framgångar för populistpartier.

I början av 1900-talet lovade bolsjevikerna i Ryssland att införa det klasslösa samhället inom en livstid. Arbetarklassen skulle erövra staten och staten skulle fördela arbetets frukter rättvist. Ekonomisk, social och kulturell demokrati skulle råda.
Fascisterna i Italien lovade lag och ordning, ära åt det italienska folket och att avskaffa klassmotsättningarna. Samt skydda staten från kommunister och korrumperade liberala politiker.
Nationalsocialisterna i Tyskland lovade upprättelse för det tyska folkets heder och att avskaffa samhällets orättvisor genom att utrota huvudorsaken till eländet – judarna, romerna, och andra mindervärdiga människor. Då handlade det om verklig rasism och inte enbart om främlingsfientlighet.


Löften om upprättelse och storhet, enkla politiska lösningar på ekonomiska, sociala och kulturella problem, främlingsfientlighet, hotbilder, misstänkliggörande av politiken och demokratin, politisk handling i stället för snack, åsikten att företräda den sanna folkmeningen var vad populistpartierna erbjöd Europas folk.
Som gick på det!

Några decennier senare visade historiens facit att det inte gått så bra.
Sedan populistpartierna fått makten tvingades de att bygga sina utopier på det gamla samhällets grund. Idéerna klarade inte kontakten med verkligheten. Populisterna tvingades därför att ta till desperata lösningar som styrde käpprätt åt helsike.
Människor förföljdes och mördades på grund av sin ekonomiska och sociala ställning, politiska åsikter, etnicitet och sin kulturella särprägel.
Förstenade samhällshierarkier hade visserligen raserats men återuppstod omedelbart med nya maktmänniskor i toppen. Alltid samma människor i botten.
Omkring 55 till 60 miljoner människor dog i onödan under det krig som blev följden.

Det gick alltså inget vidare.
Under 1900-talet såg vi populistpartiernas uppgång och fall.

Men varför hade folk gått på de fagra löftena om enkla lösningar?

Efter kriget hade demokratierna, som stretat vidare med liberaler och socialdemokrater, klarat sig bättre. Demokratin hade bevisat sin hållbarhet.
 
Men i dag, under ekonomisk kris och med ökade ekonomiska och sociala klyftor har populismen återuppstått.

Till och med i ”världens största demokrati” vädjar presidenten Donald Trump till nationalistiska känslor då han lovar att göra USA starkt igen och med nya enkla grepp lösa ekonomiska, sociala och kulturella problem.
Ingenting talar idag för att Trumps ledarskap kommer att urarta till diktatur men risken är att de sociala klyftorna ökar ytterligare och skapar skarpa samhällsmotsättningar som kan urarta i våld.

I Ryssland och Turkiet håller Putin och Erdogan på att montera ner demokratin under förevändning att bekämpa terrorismen. Nationalistisk retorik är ett viktigt inslag. Alla motståndare till regeringen beskylls för att vara terrorister.
I Europa går populistpartierna åter framåt. (Se sammanställning)

Men i dag är demokratierna betydligt starkare än de var i början av 1900.talet. Och verkan av vaccinationen, då bolsjevismen, fascismen och nazismen föll, sitter förhoppningsvis kvar.
Det finns därför ingen omedelbar fara för att diktaturerna än en gång ska få makt.

Vi måste ändå fråga oss:
Varför går folk så lätt går på de fagra löftena om enkla politiska lösningar?

Måste vi kanske fördjupa demokratibegreppet från att endast avse formerna för medborgarnas inflytande och kanske också innefatta demokratins ekonomiska, sociala och kulturella villkor och förutsättningar?

Peter Hjörne i GP ” Politiken måste ut ur bubblan föratt motverka populismen” 

Janerik Larsson i SvD ” Adolf Hitler och Donald Trump”

PeterWolodarsk i DNi: ”Dags lämna depressionen och kämpa för demokratin.”

EskilstunaKuriren ledare ”Folket det är vi”

Peter Kadhammarsreportage i AB från Williamson i USA.”Zombies – det är vad drogerna gör med vårt samhälle” 
 

Europas populistpartier – en sammanställning

Här följer en enkel sammanställning på svenska om europeiska populistpartier. Den är långt ifrån fullständig och någon sådan har jag inte funnit på nätet.
Hjälp gärna till att komplettera den här!

Timbro har en webbplats med ett populistindex (se länk i slutet av denna sida).
På engelska finns några t.ex. OpenDemocraty.

Arbetarrörelsen saknar en kunskapsdatabas, öppen för alla på nätet, med fakta för en debatt om bland annat demokrati. En sådan debatt är nödvändig i en tid då populistpartier och populistiska rörelser ger enkla svar på svåra ekonomiska, sociala och kulturella problem och då de demokratiska värdena alltmer ifrågasätts.
Debatten behöver en faktabas.

Katalys skulle kunna vara en sådan men har i stället blivit ett debattforum för några akademiker för akademiker.
Populistpartierna dömer ut de etablerade partierna och den rådande demokratiska styrelseformen och förordar direktdemokrati och politisk handling i stället för snack.
De är oftast öppet främlingsfientliga och nationalistiska. Framförallt har de enkla lösningar på komplicerade ekonomiska, sociala och kulturella samhällsproblem.

Här är min enkla sammanställning:

Belgien: Vlaams belang. Vill ha självständighet för Flandern och begränsa invandringen. Cirka 4 procent.

Bulgarien: Attack (Ataka) profilerar sig som motståndare till globaliseringen på en ortodox-kristen och konservativ grund. Senaste val: 7,3 procent.

Danmark: Dansk folkeparti. Bildades 1995 som en utbrytning från Fremskridtspartiet. Begränsad invandring, EU-motstånd och avskaffat bistånd är viktiga punkter i politiken. Mer resurser till polisen och hårdare straff för brottslingar är två andra. Partiet har också påverkat många av de mer etablerade i det danska Folketinget.

Finland: Sannfinländarna. Nationalism, starkt försvar och EU-kritik är viktiga punkter på dagordningen. 18 procent. Med i samlingsregering.

Frankrike: Nationella fronten högernationalistiskt med ledaren Marine Le Pen kräver folkomröstning om EU-medlemskapet. Hon är dessutom en av kandidaterna i nästa års franska presidentval. 18 procent i regionval.

Grekland: Syriza. Vänsterparti kritiska mot EU:s åtstramningskrav efter eurokrisen. 36 procent. Regeringsparti
Gyllene gryning (Chryssí Avgí) är ett öppet fascistiskt parti med nazistisk symbolik. Profilerar sig som antisemitiskt, rasistiskt, antiturkiskt och anti-EU/IMF. Ligger bakom våldsdåd och mord på politiska motståndare och minoritetsgrupper. Senaste valet: 6,9 procent.
Folklig ortodox samling (LAOS) profilerar sig som ortodox-kristet konservativt. Efter att ha ingått i regering utraderades partiet nästan i senaste valet.

Italien: Popolo della Libertá (Frihetens folk) är en sammanslagning av Finis Alleanza Nazionale och Silvio Berlusconis Forza Italia. Det förstnämnda har rötter i fascismen.
Femstjärnerörelsen.grundades 2005 och kallar de etablerade politikerna i Italien för korrumperade, maktfullkomliga och handlingsförlamade. Förordar direktdemokrati och e-demokrati De är också kritiska mot EU.
Partiets grundare, komikern Beppe Grillo, har bland annat kritiserats hårt för sina antisemitiska uttalanden.
Lega Nord är ett federalistiskt, högerpopulistiskt politiskt parti i Italien, grundat 1991 av Umberto Bossi. Partiet har en kraftigt invandrarfientlig profil.

Litauen: Det konservativa Fosterlandsförbundet får enligt undersökningen 21 procent av rösterna, Ordning och rättvisa har knappt 14 procent , Nationella förnyelseunionen, som leds av tv-kändisen Arunas Valinskas  har 11 procent.

Nederländerna: Frihetspartiet PVV. Mycket förknippat med partiledare Geert Wilders, som gjort sig känd för sin fräna retorik mot islam och sin kritik av invandring. Han har kallat Koranen för fascistisk och jämfört islam med nazism.

Norge: Fremskrittspartiet. Grundat 1973. Vid de två senaste valen till Stortinget har man varit Norges näst största parti. 2009 fick man 22,9 procent av rösterna. Sitter i norska regeringen med Höyre. Får främst röster från småföretagare, privatanställda och unga väljare som är missnöjda med Höyres försiktiga politik i förhållande till bistånd, invandring och skatter.

Polen: Lag och rättvisa (polska: Prawo i Sprawiedliwośćm PiS) är ett nationalkonservativt parti. Lag och rättvisa har skärpt straffen för brott mot liv, hälsa och egendom och menar sig bekämpa korruptionen i samhället. Regeringsparti med absolut majoritet.
Solidarna Polska är en utbrytning ur PiS, profilerar sig som konservativt katolskt men med viss vänsterretorik i ekonomiska frågor.

Rumänien: Lag och rättvisa (PiS) profilerar sig som konservativa, EU-kritiska och mot korruption och brottslighet. Senaste val: 14 procent.

Schweiz: Schweiziska folkpartiet (SVP) har rötter i bonderörelsen, profilerar sig som konservativt och liberalt antimuslimskt parti ”för medel-klassen”. Senaste val: 26,6 procent.

Slovakien: Slovakiska nationalistpartiet (SNS) profilerar sig som antiromskt och antiungerskt. Har fascistiska rötter. Senaste val: 4,6 procent.

Storbritannien: Brittiska nationella partiet. British national party (BNP) beskrivs som fascistiskt med rötter i nazismen. Profilerar sig som antimuslimskt. Senaste val: 1,9 procent.
United Kingdom Independence Party (UKIP) profilerar sig som libertarianskt och anti-EU. På senare tid allt mer konservativt och invandringskritiska. Fick 17 procent i förra EU-valet. Senaste val: 3,1 procent. Drev fram Brexit.

Spanien: Vänsterpopulistiska Podemos har blivit tredje största parti. 21,1 procent.

Tjeckien: Direktdemokratisk gryning (Úsvit) grundades 2013 av miljonären Tomio Okamura. Profilerar sig som antikorruptionsparti och anti-EU men har också anspelat på antiromska stämningar. Senaste val: 6,9 procent.

Tyskland: Alternative für Deutschland (AfD) Alternativ för Tyskland är ett nationalkonservativt och euroskeptiskt politiskt parti. 4,7 procent.
Nationaldemokratiska partiet (NPD) profilerar sig som både antiliberalt och antikommunistiskt. Har rötter i nazismen. Senaste val: 1,5 procent.

Ukraina: All-ukrainska unionen (Svoboda) profilerar sig som antisemitiskt, antiryskt och antikommunistiskt. Senaste val: 10,4 procent.

Ungern: Jobbik. Beskriver sig som "kristet, konservativt och nationalistiskt parti". Fick 17 procent i parlamentsvalet i år. Har en väpnad gren, Ungerska gardet, som har hetsat judar och romer.

Österrike: FPÖ och BZÖ. Frihetspartiet (FPÖ) profilerar sig som konservativt och liberalt, antimuslimskt. Senaste val: 20,5 procent.
Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ) är tidigare FPÖ-ledaren Jörg Haiders utbrytning. Profilerar sig som mer moderat och liberalt än FPÖ. Senaste val: 3,5 procent.

Läs mer:

DN Debatt. Anders Hellström och Anna-Lena Lodenius. ”Ledarsidornas SD-kritik har inte hindrat ökat stöd”

 

TimbrosPopulistindex, Timbro Authoritarian Populism Index, TAP 

OpenDemocraty,populism in Europe 

”Vanligt folk” och missnöjespartier

Samhällsproblemen är många: Arbetslöshet, ökade klyftor mellan rika och fattiga, en välfärd som blir allt dyrare, ökande sjukskrivningar, segregation, grövre kriminalitet, miljöförstörning, invandrande flyktingar, dåliga skolresultat, avfolkad landsbygd, en åldrande befolkning, färre som arbetar och fler som ska försörjas - för att bara nämna några av dem som våra politiker har att tackla.

Hur problemen kan lösas beror ytterst på landets egna och omvärldens ekonomiska, sociala och kulturella resurser och resursernas fördelning. Då landets resurser krymper, till exempel när konjunkturerna går ner, minskar de nationella politikernas möjligheter att styra och påverka utvecklingen.
Mycket i världsekonomin har de senaste femtio åren förändrats.
De forna i-länderna tvingas sänka sin standard till förmån för tidigare u-länder.
Dessutom har globaliseringen flyttat de ekonomiska resurserna och besluten till andra aktörer än de nationella politikerna. Marknaderna bestämmer allt mer av världens ekonomi medan de nationella politikerna får allt mindre att säga till om. Politikens försvar mot global marknadsstyrning är ett internationellt politiskt och ekonomiskt samarbete – EU, IMF, FN m.fl.

Partier som presenterar enkla lösningar på samhällsproblemen går lätt hem bland ”vanligt folk”.
De vanliga patentlösningarna är att…

1.    Stoppa invandringen

2.    Hindra de etablerade politikerna från att förstöra landet

3.    Medierna undanhåller viktiga fakta, ljuger, är ensidiga, ger falsk information,

4.    Vi bör gå ur EU

Så här ungefär ser förenklingarna ut:
Invandringen o främlingsfientligheten
Orsaken till allt elände är invandrarna. Ett samhälle måste vara homogent om det ska fungera. Sverige åt svenskarna.
Invandrarpolitiken diskriminerar oss svenskar t.ex. fattiga pensionärer samtidigt som invandrare får allt serverat.
Invandrarna, mest muslimer och utomeuropeiska, står för den mesta kriminaliteten: Gruppvåldtäkter, bilbränningar, stenkastning på servicepersonal, mord, människosmuggling.
Invandringen och flyktingarna kostar för mycket.
Slutsats: Ut med invandrarna och vi får det mycket bättre.

Politikerna och ”vanligt folk”
Politikerna är värdelösa, vill bara sko sig själva, lyssnar inte på ”vanligt folk”.
Politikerföraktet brer ut sig.
Här är ett smakprov från s.k. sociala medier 161114.

På min facebooksträng har någon delat en artikel ur Expressen den 14 nov 2016 med rubriken ”Miljonerska sparas – äldre utan varm mat”.

Artikeln handlar om att Forshaga kommun ska spara 20 miljoner kronor. Bland annat drar man in utkörning av varm mat på helgerna till särskilda boenden och för dem som har hemtjänst. (Min kursiv)

Kommentarerna från ”vanligt folk” låter inte vänta på sig:
Hassel Westerberg ”Jag hatar dom som styr i detta fina land som dom håller på att förstöra.”
Vivi-Ann Söderqvist Valdemarsdotter ”Ja det är så att man kan spy!”
Catrine Ådahl Norlander ”Spy är lindrigt !!! Man får lämna detta land”
Detta är bara ett litet, litet exempel på ett folkligt politikerförakt.

Lösningarna som förordas är att sänka ersättningarna till politikerna, att politiska beslut ska tas via direkta folkomröstningar, att antalet politiker bör minskas, att tillsätta experter i samhällsledningen i stället för dumma obildade politiker.

Att globaliseringen och förändrade ekonomiska förutsättningar har förändrat politikens villkor finns inte i ”vanligt folks” föreställningsvärld.
I stället misstänkliggörs det internationella politiska samarbetet, till exempel EU och FN.
Missnöjes och populistpartierna skapar dessutom nya problem genom att splittra det politiska landskapet. Regeringar hamnar i minoritet och får svårt att driva en konsekvent politisk linje.

Medierna
De som saknar insikter i mediernas villkor och uppgift och sympatiserar med den ena eller andra ytterlighetspolitiken anser att medierna undanhåller viktig information och hindrar kritiska synpunkter på t.ex. invandringen. Den som kritiserar straffas eller hånas, anser de. Åsiktskorridoren är trång. Man måste vara politiskt korrekt.
Uppfattningarna om journalisternas partiska rapportering förekommer både till vänster och höger i politiken.

Svexit!
”Vanligt folks” politikförakt vänder sig naturligtvis mot EU som bestämmer över folks huvuden.
Den svenska vänstern och yttersta högern kräver därför att Sverige ska lämna EU.
Ett engelskt nyliberalt ytterlighetsparti, Ukip, har tillsammans med högern genom en folkomröstning lyckats få igenom en utträdesprocess.

De politiska lösningarna av samhällsproblemen är oftast komplicerade och det är inte alltid lätt att förklara alla de prioriteringar, avvägningar och kompromisser som föregått de politiska besluten.

Att de enkla lösningarna däremot  har lätt att få förankring bland ”vanligt folk” beror naturligtvis på att de är enkla och lätta att kommunicera men också för att de har en kärna av sanning.
Flyktingmottagningen skapar förvisso problem, alla kan inte alltid få medhåll av medierapporteringen och EU är inte den bästa av organisationer.
Och demokratiskt fattade beslut är, efter nödvändig behandling, kohandlande och kompromissande inte alltid de maximala eller passar alla.

Man kan inte heller begära att ”vanligt folk” ska ha kunskaper om politikens villkor eller ens känna till hur samhällsekonomi ,  sociala och kulturella förändringar hänger samman och växelverkar i politiken. Men ”vanligt folk” är väljare och så måste det vara i en demokrati.  

AB Debatt ”Inte krisens fel att populistpartier växer”

Professor Stefan Hedlund i Expressen ”Dags att börja lyssnatill vanligt folk” 

 

Om att stoppa invandringen
AB
Sverigedemokraterna
Folkomrösta om invandringen

Om medierna
Jesper Strömbäck ”Om mediernas vänster- och högervridning”
 

Om EU
Vänsterpartiet om EU
 Sverigedemokraterna om EU