Låt bankerna stå för samaritskatten

Nu kommer det att behövas resurser för att hjälpa medmänniskor på flykt. En stor del av dessa resurser kostar pengar.

Man kan förvisso glädjas över den enorma frivilliginsats som svenska folket gör genom att bidra till insamlingar av olika slag.
Men eftersom flyktingar kommer att behöva hjälp under lång tid måste vi som lever i trygghet kontinuerligt avsätta pengar till flyktingarnas hjälp.

Det behövs en europeisk samaritskatt som bygger upp fonder för hjälpen.

Men att beskatta inkomster och arbete är ingen bra väg.

I dagens SvD Näringsliv kan man läsa en artikel av Andreas Cervenka, en av Sveriges kunnigaste och bästa ekonomijournalister. Under rubriken ”Det måste bli ett slut på daltandet med bankerna” menar han att bankerna,  i artikeln tar han Nordea som exempel, har kunnat sko sig på svenska folket genom att staten har ordnat en skyddad verkstad åt dem.

”Skattebetalarna får rycka in när bankerna spekulerar bort sig vilket är en förmån som enligt en färsk studie från FI (Finansinspektionen) var värd i genomsnitt 26 miljarder per år mellan 1998-2014, eller över 400 miljarder kronor.”

Cervenka påminner om att ”Förslaget om en bankskatt som skulle dra in fyra miljarder om året framstår som småpengar, ändå blev direktörerna djupt kränkta. Dessutom har Riksbanken känt sig tvingad att öka Sveriges statsskuld med 200 miljarder kronor (20 000 per svensk) för att hålla i extra valutareserv.”

I år delade bankerna ut närmare 60 miljarder till sina aktieägare.

”Storbankerna har lurat miljoner svenskar på miljarder genom att i åratal sälja fonder under falsk flagg. Allmänna Reklamationsnämnden tog inte ens upp saken till prövning med en blek hänvisning till formalia och Finansinspektionen vägrar lämna ut namnen på förövarna. Klartecken för fortsatt bluffande med andra ord.”

Bankerna har alltså samlat miljarder kronor på skattebetalarnas bekostnad. Nu är det dags att de pengarna används på ett rationellt och humant sätt.

De rika bankerna har länge snuvat svenska folket på pengar och det är dags att vi tar från de rikaste för att ge till de fattiga.

Kräv bankerna på en samaritskatt!

AB:s Ledare kommenterar Angela Merkel som deklarerat

– Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingar.

Drottning Silvia håller med Merkel, enligt DI

Enligt en artikel i Expressen för ett år sedan planerade Fredrik Reinfeldt och Anders Borg flera skattehöjningar för att möta flyktingströmmen de närmaste åren. Bland förslagen finns en ny bankskatt i form av sänkt tak för ränteavdrag och en fastighetsskatt för kommersiella fastigheter.

Enligt TT/Reuter säger Merkel att Tyskland inte behöver höja skatten för att klara flyktingmottagningen

När banken lånar pengar av skattebetalarna är det inget snack om återbetalning

När du lånar i banken måste du förr eller senare betala tillbaka pengarna med ränta.

Men när banken lånar av dig blir du snuvad på pengarna. I varje fall om du är skattebetalare.

I år väntas de fyra storbankerna göra en sammanlagd vinst på 105 miljarder kronor. 

Stolt berättar bankdirektörerna om att de numera kan stå på egna ben.

Men inte ett ljud om att skattebetalarna bidrog till den s.k. stabilitetsfonden i samband med bankkrisen. Skattebetalarna bidrog med 34 miljarder (34 miljoner miljoner) från staten och pengarna från Nordea-aktierna som såldes ifjol, vilket netto gav 18,7 miljarder.

Med dagens vinstnivåer borde bankerna ha råd att göra rätt för sig och betala tillbaka.

Men det knystas inte om från varken kapitalägare eller politiker.

Däremot kan du läsa mer om detta i SvD Näringsliv därAndreas Cervenka skriver om saken.

Bankerna fortsätter att råna sina kunder

Det avslöjar ekonomijournalisten Joel Dahlberg i SvD Näringsliv i några artiklar om hur Swedbanks fondbolag Robur har förvaltat två av sina största fonder Allemansfond och Kapitalinvest. Nu har organisationen Aktieägarna reagerat och stämmer Swedbank Robur.

Men så kallade dolda indexfonder finns hos flera fondförvaltare, och utslaget i processen kan därmed få betydelse för flera miljoner svenska fondsparare.

Det handlar om att fondförvaltarna tar ut höga avgifter för en aktiv förvaltning när de i själva verket bara följer index. Med andra ord, de tar bra betalt för något som de inte gör.

Eller för att citera Andreas Cervenka  som i en vidstående artikel i dagens SvD beskriver det hela som att det är

” Ungefär som att sälja en påse bajs för tiotusen kronor med hänvisning till en ”ambition” om att den ska innehålla gotländsk tryffel.”
---
Cervenka ger ett exempel:
”Föreställ er Agda 87 år, som efter ett långt och slitsamt yrkesliv fått ihop 100 000 kronor. Eftersom hon tror människor om gott lyder hon intet ont anande sitt Swedbankkontors uppmaning om att investera i Roburs Allemansfond. Bara på det överpris hon betalar för denna svindlarprodukt har hon tio år senare förlorat 10 000 kronor. Inte mycket för en fonddirektör förstås, men en pensionär kan säkert komma på bättre saker att göra för pengarna än att bidra till Roburchefernas bonus.
Men det är inte bara Swedbanks ledning som, om de har minsta spårämne av skam kvar i kroppen, borde rodna när de ser sig själva i spegeln. Flera andra fondjättar har sysslat med samma bedrägeri.”

Ingen ansvarig tycks reagera på detta bankrån som inte är någon ny företeelse utan har pågått länge. Se t.ex. min Blogg från dec. 2010 

Tidigare artikel i SvD näringsliv 

Bok för en vänster som varken förstått Marx eller kapitalismen

Karl Marx var den förste som på ett metodiskt sätt analyserade kapitalismen. Många av hans analysverktyg är fortfarande användbara.

Dumt nog var han fången i sin tids framtidsvisioner och dröm om mänsklighetens befrielse och engagerade sig starkt i politiken. Sina vetenskapliga rön sökte han i tidens anda forma som naturlagar för det historiska förloppet.  Det var ett allvarligt misstag. Han gjorde naturligtvis flera.

Men hans analys och beskrivning av kapitalismen är fortfarande giltig.
68-vänstern älskade Marx och hatade kapitalismen utan att ha förstått någondera medan många ”socialister” slängde ut Marx analys av kapitalismen med badvattnet efter sovjetbyråkratiernas fall.

Marxismen har däremot i snart 150 år kramats ihjäl av anhängare, förvrängts av bolsjeviker, kuppmakare och statsbyråkrater, sönderteoretiserats av professorer och akademiska petimätrar, misstolkats av motståndare, utnyttjats av politiska makthavare, uttolkats av vulgärmarxister och dumbommar och därmed slutligen förvandlats till sin egen motsats en ofrihetens och byråkratins ideologi.

”Marxism” blev en svordom för högern medan ”kapitalism” blev det för vänstern.

Trots det finns fortfarande mycket att hämta i Marx´ analys av kapitalismen. Förutsatt är att man gör det med odogmatiska kritiska ögon och använder sin egen tankeförmåga.

Och härmed inte sagt att det idag inte finns analys av kapitalismen. Analysen av kapitalismens ekonomiska natur presenteras t.ex. i den amerikanske antropologen David Graebers bok ”Skuld. De första 5000 åren”(övers: Joel Nordqvist; Daidalos, 537 s), som inleds med ett gammalt amerikanskt talesätt: Om du är skyldig en miljon så äger banken dig, om du är skyldig en miljard så äger du banken.

Om du inte orkar läsa boken så kan du åtminstone läsa Sveriges bästa ekonomijournalists Andreas Cervenka understreckare i SvD i söndags.

Den konstanta finanskrisens orsaker

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" 

På sin blogg skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

På bloggen den 5 februari 2013 intervjuar Cervenka Michael Kumhof, ekonom på Internationella Valutafonden IMF, i samband med att Kumhof talade på ett seminarium på tankesmedjan Global Utmaning.

Så här sa Kumhof bl.a.:

- Nästan alla pengar i samhället skapas av banker som skulder. Ekonomin kan inte fungera utan pengar och pengar kan bara göras av banker när någon tar lån. Alltså måste vi skuldsätta oss. Om alla betalade tillbaka sina skulder skulle det inte finnas något blod i ekonomin. Vi måste alltså ha skulder och i enorma mängder. I USA handlar det om 200 procent av BNP och då pratar jag privata skulder, exklusive statens skulder. Statens skuld skapas på liknande sätt. Istället för att staten skapar pengar själv går man via centralbanken och skapar skuldpengar.

Nichael Kumhof på Global Utmaning 

”IMF-ekonomen Michael Kumhof talar klarspråk”

Om Michael Kumhof 

Allt fler ekonomer pekar på de strukturella felen i finansmarknadens funktion.
Fel som leder till den nu konstanta krisen i världsekonomin.
Socialdemokratin måste ta ställning till dessa teorier och utarbeta ett program för hur partiet ska förhålla sig till denna finansmarknad.

Världsekonomin är en bluff

På den här bloggen har jag ofta hävdat att finansmarknaden är en bluff eller ett pyramidspel.

Nu får jag stöd i den iakttagelsen av ett av världens största och mest välrenommerade konsultföretag, Boston Consulting Group. I en rapport, ”EndingThe Era of Ponzi Finance”, som gruppen presenterat jämförs västvärldens ekonomier med den klassiska bedragaren Charles Ponzi, som gett upphov till uttrycket Ponzi-scheme, eller pyramidspel på svenska.

Det är ekonomijournalisten Andreas Cervenka som uppmärksammar rapporten i dagens SvD och där gör en utmärkt sammanfattning.


Den samlade skuldsättningen i OECD-länderna har stigit från 160 procent av BNP 1980 till 321 procent 2010. Konsumera nu och betala senare har varit de senaste årtiondenas motto.
BCG kalkylerar med att en statsskuld på över 60 procent av BNP är ohållbar på sikt, vilket gör att den nuvarande ”överbelåningen” uppgår till svindlande 11 000 miljarder dollar i USA och 7 400 miljarder euro i Europa.

BCG föreslår tio konkreta åtgärder som västvärldens ekonomier måste genomföra för att rädda situationen.

Nu är jag inte helt överens med BCG om åtgärderna, men problemet bör diskuteras och politiska partier som t.ex. socialdemokratin borde utarbeta en global strategi för att politiskt lösa problemen. Det är hög tid.

USA:s stasskuld ett hot mot världsfreden

SvD Näringsliv rapporterar om USA:s enorma statsskuld och ekonomijournalisten Andreas Cervenka behandlar ämnet i sin söndagskrönika.

 Artikeln sammanfattas i ingressen:

” Ni kommer att behöva betala mer till staten men få mindre tillbaka. Annars hotar en katastrof. Det är den svårsmälta sanning som USA:s president, oavsett vem det blir, för eller senare måste berätta för det amerikanska folket. Problemet tar inga kafferaster. Det växer i en takt av tio miljoner dollar. Varje minut.”

Det läskiga är att ingen presidentkandidat rår på problemet som hotar hela världsekonomin.

David Walker, USA:s motsvarighet till riksrevisor, driver rörelsen Comeback America.
Han menar att för att förstå storleken på USA:s ekonomiska problem bör alla regeringens olika skulder och framtida ofinansierade åtaganden räknas med: militära och statsanställdas pensioner och framförallt Medicare och socialförsäkringssystemet Social Security. På Comeback Americas hemsida finns ett räkneverk som visar hur mycket det rör sig om. Den 18 oktober passerade siffran 71 000 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.
 

"Alla politiker på högerkanten som säger att de inte kommer höja skatterna är en del av problemet, inte av lösningen. Alla till vänster som säger att de inte ska röra Medicare eller Social Security är en del av problemet, inte av lösningen, slår David Walker fast"

Ser man till historien har liknande statsskulder, som inte fått sin lösning på annat sätt, resulterat i krig. Cervenka drar inte slutsatsen, men mycket talar för att en del av hotet mot världsfreden är USA:s statsskuld.

Finansmarknaden är naken!

Vänsterns politiska uppgift är att analysera, avslöja och kritisera kapitalismens inhumana natur. Analysen är nödvändigt för att vänstern ska kunna ge en vision om ett mer mänskligt samhällsalternativ.

Tyvärr brister det ofta i analysen på grund av att den inte grundas på verklig kunskap om kapitalismen utan mer på hemsnickrade konspirationsteorier, klasskampsromantik och allmänt missnöje.

Tro, engagemang och klasshat kan vara bra men räcker inte för att skapa en varaktig samhällsförändring.

Nu finns emellertid en bok som kan fylla en del kunskapsluckor.

Det är ekonomijournalisten på Svenska Dagbladet, Andreas Cervenka, som sammanställt sina artiklar i tidningen till en liten bok med titeln ”Vad är pengar?” (Natur och Kultur 2012, 172 sidor).

 Cervenka beskriver sambanden mellan pengar, vinnare och förlorare, banker, skuldkrisen och finanskraschen.

Här avslöjas och beskrivs kapitalmarknadens ihålighet och förljugenhet och en finansmarknad som räknar skulder som värden, som bygger på en ohämmad sedelutgivning och som är uppbyggt som ett gigantiskt pyramidspel.

Finansmarknaden sviker sin uppgift att förse produktionen och arbetet med nödvändigt kapital och har i stället blivit ett kasino för profiterande bluffmakare och okunniga mäklare.

Författaren visar hur det politiska etablissemanget är i händerna på banker och finansinstitut och hur skuldberget växer och kostnaderna vältras över på samhället och skattebetalarna.

Visserligen har vi hört en del av detta i vänsterretoriken men här avslöjas kejsaren i all sin nakenhet.

Cervenka presenterar inga lösningar eller alternativ till det system han analyserar, det är vänsterns uppgift, men han ger en god introduktion till problemen.

 

Boken som e-bok

Expressen

Arbetet