Karl Marx var den förste som på ett metodiskt sätt
analyserade kapitalismen. Många av hans analysverktyg är fortfarande
användbara.
Dumt nog var han fången i sin tids framtidsvisioner och dröm
om mänsklighetens befrielse och engagerade sig starkt i politiken. Sina
vetenskapliga rön sökte han i tidens anda forma som naturlagar för det
historiska förloppet. Det var ett
allvarligt misstag. Han gjorde naturligtvis flera.
68-vänstern älskade Marx och hatade kapitalismen utan att ha förstått någondera medan många ”socialister” slängde ut Marx analys av kapitalismen med badvattnet efter sovjetbyråkratiernas fall.
Marxismen har däremot i snart 150 år kramats ihjäl av
anhängare, förvrängts av bolsjeviker, kuppmakare och statsbyråkrater, sönderteoretiserats
av professorer och akademiska petimätrar, misstolkats av motståndare, utnyttjats
av politiska makthavare, uttolkats av vulgärmarxister och dumbommar och därmed slutligen
förvandlats till sin egen motsats en ofrihetens och byråkratins ideologi.
”Marxism” blev en svordom för högern medan ”kapitalism” blev
det för vänstern.
Trots det finns fortfarande mycket att hämta i Marx´ analys av
kapitalismen. Förutsatt är att man gör det med odogmatiska kritiska ögon och
använder sin egen tankeförmåga.
Och härmed inte sagt att det idag inte finns analys av
kapitalismen. Analysen av kapitalismens ekonomiska natur presenteras t.ex. i
den amerikanske antropologen David Graebers bok ”Skuld. De första 5000 åren”(övers: Joel Nordqvist; Daidalos, 537 s), som inleds med ett gammalt
amerikanskt talesätt: Om du är skyldig en miljon så äger banken dig, om du är
skyldig en miljard så äger du banken.
Om du inte orkar läsa boken så kan du åtminstone läsa Sveriges
bästa ekonomijournalists Andreas Cervenka understreckare i SvD i söndags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar