Det är därför som en verklig demokrati bygger på öppna fria demokratiska institutioner, organisationer, projekt, verksamheter som kan uttrycka och formulera de olika intressena och kanalisera dem i det politiska livet.Det kan vara politiska partier, fackföreningar, ett fritt näringsliv, folkrörelser, bildningsorganisationer, religiösa-, politiska och ekonomiska föreningar o.s.v. ned till små lokala projekt.
En verklig demokrati väger och balanserar olika intressen mot varandra, gynnar överenskommelser och kompromisser.Samhället vilar på gemensamma regler för hur intressekonflikter ska lösas.Polis, militär och domstolsväsende, lag och ordning står fria från formella lojaliteter med någon intressegrupp men övervakas av demokratiskt valda representanter för de olika intressegrupperna.Ekonomiska, sociala och kulturella lojaliteter ska inte ensidigt få möjlighet att påverka politiska och myndighetsbeslut. All myndighets- och maktutövning ska vara öppen för insyn för medborgarna.Demokratin gynnar medborgarnas respekt för oliktänkande, tolerans mot avvikande och deras tillit till demokratins spelregler. Åsikter och intressen måste fritt få uttryckas.Ingen intressegrupp – religiös, politisk, ekonomisk, kulturell eller social – har monopol på sanningen.
Arbetet och produktionen genererar ett ekonomiskt överskott som fördelas på investeringar och konsumtion enligt överenskomna politiska mål.
Det mesta av detta brister i diktaturer. Balans mellan olika intressen har ersatts av tvång och dekret.Därför är det omöjligt att en diktatur plötsligt, över ett år, ska fungera som en fullständig demokrati .Utvecklingen i Egypten är ett tydligt tecken på detta.Allmänna val infördes och hölls, president och parlament valdes. Men presidenten och den valda regeringen gynnade ensidigt brödraskapets intressen. Oppositionen saknade ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter att sätta emot.
Folkmassan, eller mobben om man så vill, även om den är miljonhövdad, är inte representativ för hela folket. I folkmassan döljer sig intressemotsättningarna som snart kommer att slita den inbillade ”folkviljan” i stycken.
Militären är inte garantin för balansen mellan intressemotsättningarna eftersom den själv är en intressegrupp och själv är splittrad i olika intressen. En liten grupp militär kan ta makten, i militärens eller folket namn, men någon demokrati kan den inte garantera.
Det är därför som ”revolutioner” mycket sällan leder till demokrati utan oftare till dess motsats.
DagensArena
SvD Blogg
SvD
Inlägg
3 kommentarer:
Apropå: "Det är därför som ”revolutioner” mycket sällan leder till demokrati utan oftare till dess motsats." - så har ju som princip inget land demokrati egentligen - i meningen att folket styr sig själva direkt eller via ombud.
Som princip är det omöjligt så länge som det sedan 1800-talet pågående pyramidiska ekonomiska tänkandet och agerandet av banksters styr = vanstyr världen.
Men förr eller senare så kommer det att ersättas med artegen global- och nationalekonomi - och vips så kommer då folkstyre att dominera i världens alla länder.
I o f s så kan jag ha fel i detta - men det kan jag ej föreställa mig att jag har.
Vad tror Du ?
Nästan samma vision som Marx hade när han antog att kapitalismen så småningom ska vittra bort och ersättas av kommunismen där kampen mellan klasserna upphört och alla människor får del av samhällsresurserna efter deras individuella behov och där alla bidrar efter sin personliga förmåga.
Men vi får nog kämpa med våra ekonomiska-,sociala och kulturella konflikter under överskådlig tid.
Jo...
Skicka en kommentar