Sanning och lögn i journalistiken

TV:s Kalla Fakta reportageteam har besökt Parken Zoo i Eskilstuna och därvid intervjuat parkchefen Helena Olsson under förevändning att göra ett reportage om utrotningshotade djur. 

Kalla Fakta har alltså ljugit om reportagets syfte för den intervjuade.

Parken Zoo har marknadsfört sig som en djurpark som räddar utrotningshotade djur.

Med tips och påståenden från f.d. anställda har Kalla faktas reportageteam redan kunskap om att det finns en del oegentligheter i djurhållningen.

Utifrån detta ställer reportern försåtliga frågor till djurparkschefen som aningslöst svarar i tron att reportaget handlar om just utrotningshotade djur.

Det är klart att djurparkschefens svar på intervjufrågorna framstår som lögner när svaren konfronteras med oegentligheterna.

VD för Parken Zoo Torbjörn Bergvall och Tommy Hamberg (v) styrelseordförande försvarar Parken och sin parkchef i en efterföljande debatt.

Man kanske ska veta att det är Eskilstuna kommun som äger Parken Zoo och att det finns starka krafter som strävar efter att privatisera parken.

Risken finns att Kalla Fakta med reportaget går denna lobbygrupps ärenden.

Någon grävande journalist borde kanske undersöka det sambandet.

Eskilstuna-Kuriren 

Eskilstuna-Kuriren ledare

Parken Zoo

DN

SvD

Den föränderliga hjärnan och det öppna samhället

Johan Norberg är en av Sveriges mer intressanta och fria intellektuella.

Tyvärr har han låtit sin intellektuella kapacitet begränsas av nyliberala ekonomiska dogmer, men nu är det ett tag sedan han offentligt hävdade denna ekonomiska enfald.

Man kan hoppas att han blivit mer öppen på det området eftersom han under senare tid i stället övergått till att intressera sig för mer naturnära ting än stela ekonomiska teorier.

I dag i OBS i radions P1 13.45 (repris lördag 10.55) hörde jag honom läsa en essä med rubriken ” Hjärnan som internet”. Det är länge sedan ett OBS-program gjorde mig så glad. Det finns hopp för både Norberg, mig själv och resten av mänskligheten.

Norberg konstaterade att hjärnforskningen håller på att ge oss en ny bild av hjärnan som ett levande system som hela tiden bygger om sig själv.

”Allt vi är med om förändrar kopplingarna mellan våra hjärnceller, det skapar nya kopplingar, förstärker eller försvagar dem. Det blir som en stig genom skogen, som blir allt lättare att vandra ju fler som har gått upp den. Det tycks också göra att vi kan bevara hjärnans förmågor längre om vi håller dem igång.”

Vår intelligens må påverka allt vi gör – men allt vi gör påverkar också vår
intelligens. Den påverkas av våra vardagliga intellektuella vanor och
mentala stimuli i en dynamisk dialektisk process.

Den mångfald och variation som hjärnan redan representerar är oöverskådlig. Hjärnan har runt hundra miljarder celler, lika många som det antas finnas stjärnor i Vintergatan. Om de har tusen synapser var blir det hundra biljoner ständigt föränderliga sammankopplingar i din hjärna.

Det gäller bara att undvika att begränsa hjärnans förmåga för att istället hålla igång med kritiskt tänkande och tänja på sin nyfikenhet och öppenhet för nya intryck.

Bilden av hjärnan kan överföras till bilden av det globala samhället med sina miljarder mänskliga strävanden och myllrande kontakter. Det är inte Norberg som gör den liknelsen men den inställer sig lätt. Synen på den föränderliga hjärnan blir därmed en plädering för det öppna samhället.

Provokation som leder till mord är en demokratisk rättighet

Det finns extrema intressen inom kristenheten och judendomen som vill provocera lika extrema muslimer i syfte att destabilisera Mellanöstern.

Nu senast har den israelisk-amerikanska byggmästaren Sam Bacile tillsammans med den amerikanska avgrundshögerns lyckats att reta Libyer och Egyptier.

Sam Bacile har producerat en video som han har lagt upp på YouTube.  Filmen framställer Mohammed som en vidrig och liderlig typ.

I en intervju har Sam Bacile, sagt att han samlat in $ 5.000.000 från judiska donatorer för att på film kunna visa upp sin syn på islam som en förhatlig religion. "Islam är en cancer", sade han i en telefonintervju. "Filmen är en politisk film. Det är inte en religiös film."

Politikerna i den demokratiska västvärlden kan inte hindra extremister som Sam Baciles att provocera fram våldshandlingar i länder som saknar demokratisk tradition. De extrema islamisterna uppfattar en film av det här slaget som en attack från väst eller från Israel, inte som ett inlägg från en enskild person.

Det hela blir en kollision mellan den sekulära demokratiska individualismen och den religiösa auktoritära kollektivismen.

I det här fallet fick provokationen till följd att muslimska extremister mördade amerikanska ambassadtjänstemän i Libyen.

Paradoxalt och smärtsamt nog är enskilda människors provokationer, som i förlängningen leder till mord, en demokratisk rättighet.

 DN

SR P1

DN

SvD
AB
AB

SvD
SvD Under strecket

Arbetarrörelsens syn på ”vinster i välfärden”

”Vad ligger egentligen bakom den upphetsade kampanjen mot företagande och valfrihet i sjukvård, utbildning och omsorg?” frågar sig P J Anders Linder i dagens SvD.

Jag förstår inte vad P J Anders Linder menar med ” den upphetsade kampanjen” och Linder ger inga referenser annat än till Ekots lördagsintervju med LO-ordföranden. Den kan knappast betecknas som en upphetsande kampanj.

Men när det gäller debatten om ”vinster i välfärden” blir känsloargumenten ofta starka och debatten mer grundad på ideologiska dogmer än på saklig analys av problemen.

En sak är säker:
Arbetarrörelsen måste snart klara ut vad LO-kongressen menade med sitt beslut att ”En non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg.” och förtydliga SAP-kongressens 2009 inställning att vinster ska tillåtas inom välfärden.

De som rätt och slätt kräver ”förbud mot vinster i välfärden” måste tala om hur detta ska ske och vilka konsekvenser ett sådant förbud kan föra med sig.

Vänstern borde ha lärt sig att det inte räcker med goda syften och föresatser och att djävulen gömmer sig i detaljerna.

Här är några frågor i sammanhanget:

·         Välfärden blir allt mer krävande i förhållande till resurserna. Det stora och grundläggande problemet i välfärden är att den blir allt dyrare och kräver allt större resurser medan skatteinkomsterna blir allt lägre i förhållande till kostnaderna. Hur kan detta problem lösas?

·         Privatisering.
Om man vill ha bort privatiseringen inom välfärden. Vilken privatisering talar man i så fall om?
Menar man den där staten, landsting och kommuner köper tjänster av privata företag?
Eller avser man privata företag som äger och driver verksamheter inom välfärden?

·         Vad menar man med vinst?
Enligt NE avses med vinst då intäkterna är större än kostnaderna.
Ska det förbjudas att intäkterna blir större än kostnaderna?
Vinster kan ju uppstå även i nonprofitorganisationer. Ska dessa vinster förbjudas?
Är det den i bokslutet redovisade vinsten som ska förbjudas?
Hur hindrar man företag att gömma dessa vinster?
Om överskottet/vinsten betalas ut till ägarna är det en vinstutdelning. Är det utdelningarna man vill förbjuda?

·         Hur stor andel i välfärden drivs av privata företag? Hur stor andel i välfärdens investeringar täcks av privat kapital?
Hur stor andel i välfärdens investeringar täcks av skattepengar?
Hur beroende är de privata företagen inom välfärden av skattefinansiering?

Hur beroende av privata företag är välfärden?
Det skadar inte att grunda sina beslut på fakta. Tyvärr är sådana svåra att finna i debatten.

·         Vilka företag inom välfärden ska få vinstförbud? Privatläkare? Företag som levererar varor och tjänster till välfärden? Hemtjänsten?
Enligt ”Den offentliga marknaden 2011” utgiven av Dagens Samhälle används lika mycket pengar som går till välfärdsföretagen (skola, vård och omsorg) för att köpa relaterade välfärdstjänster som skolskjuts, läromedel, färdtjänst, ambulans, läkemedel, tandvård och medicinsk teknik. Vilka sektorer ska få vinstförbud?
Många företag inom välfärden har verksamheter inom olika sektorer av välfärdsområdet.
Hur gör man avgränsningar?

·         Hur ska ett vinstförbud utformas? Ska staten genom lagstiftning endast tillåta företag som återför vinsten i verksamhet att verka inom välfärden?
Lagstiftning? En Övervakningsapparat måste tillsättas. Var tas resurserna till detta? Polisen?
Ska skattepengarna fördelas så att privata företag får en lägre ersättning än NGO:s? Hur rimmar det med lagstiftning om offentlig upphandling, konkurrensneutralitet och gällande konkurrensregler?
Några av de NGO-företag som verkar inom välfärden hittar du här:

En ändring av lagarna blir en lång och utdragen process.

·         Ska staten, kommuner och landsting ta över de verksamheter som idag drivs av privata företag? Vilka konsekvenser har det för skattebetalarna?

Vilka alternativ finns för att hindra att skattepengar förs över till privata investerare och profitörer?

Senaste bloggat om vinster i välfärden

http://matteoni.blogspot.se/2012/04/vad-menar-du-lena-sommerstad.html

http://matteoni.blogspot.se/2012/04/vad-ar-det-som-ska-forbjudas.html

Sydafrika, socialismen och Socialistinternationalen

Sydafrikas president Jacob Zuma och hans parti ANC är värd för Socialistinternationalens möte som just nu hålls i Kapstaden, i Sydafrika.

För bara ett par veckor sedan sköts 34 sydafrikanska gruvarbetare till döds. Många ser det som ännu ett tecken på att ANC trots 18 år vid makten inte lyckats få bukt med de sociala orättvisorna.

Orsaken till själva strejken är bl.a. att många gruvarbetare är missnöjda med sina arbetsförhållanden och med gruvfacket National Union of Mineworkers (NUM), som är en del av landsorganisationen COSATU vilket står ANC nära. NUM ska ha försökt förmå arbetarna att nöja sig med en lön på 3 600 kronor i månaden, medan ett uppstickarfack, Association of Mineworkers and Construction Union (Amcu), har utlovat 10 000 kronor per månad.

En som var med om att bygga upp NUN var Matamela Cyril Ramaphosa (född den 17 november 1952) tidigare facklig ledare och aktivist och ledde uppbyggandet av NUM. 1987 tog han emot Olof Palmepriset  "för det mod och den klokhet som medlemmarna i Sydafrikas svarta gruvarbetarförbund visat i sin solidariska kamp för människors rätt och värdighet med honom som en ledare".

Numera är han politiker, affärsman med stora kapitalintressen ibland annat gruvbranchen. Han har således radikalt bytt intresseposition.

Cyril Ramaphosa är inte ett enstaka exempel. Många av de gamla socialisterna och fackliga aktivisterna har fått fina jobb i staten och näringslivet.

Vi ser tendenser på samma sak under hela industrialismens historia, även här i Sverige.

Återigen visar historien hur socialismens humanistiska och beslutsamma ambitioner går över efter maktövertagandet och stelnar i grå och krass kapitalistisk verklighet:

-                Det är svårt, kanske omöjligt, att skapa en jämlik ekonomi inom det kapitalistiska systemet. Ingen har ännu lyckats.

-                Det är svårt att hålla korruption, maktsträvan och girighet borta från politiker som gärna lämnar sitt tidigare fackliga och socialistiska engagemang för mer fördelaktiga, behagliga och mer uppskattade positioner. Om det är omoraliskt så är det samtidigt högst mänskligt.

-                Staten i en nation kan inte bli socialistisk i en kapitalistisk värld. Inte ens med ett socialistiskt parti i regeringen.

Socialistinternationalen borde ta dessa erfarenheter under diskussion för att eventuellt nå framkomliga vägar mot en bättre värld.

Dagens Arena

Dagens Arbete

Arbetaren

Arbetarbladet