Provokation som leder till mord är en demokratisk rättighet

Det finns extrema intressen inom kristenheten och judendomen som vill provocera lika extrema muslimer i syfte att destabilisera Mellanöstern.

Nu senast har den israelisk-amerikanska byggmästaren Sam Bacile tillsammans med den amerikanska avgrundshögerns lyckats att reta Libyer och Egyptier.

Sam Bacile har producerat en video som han har lagt upp på YouTube.  Filmen framställer Mohammed som en vidrig och liderlig typ.

I en intervju har Sam Bacile, sagt att han samlat in $ 5.000.000 från judiska donatorer för att på film kunna visa upp sin syn på islam som en förhatlig religion. "Islam är en cancer", sade han i en telefonintervju. "Filmen är en politisk film. Det är inte en religiös film."

Politikerna i den demokratiska västvärlden kan inte hindra extremister som Sam Baciles att provocera fram våldshandlingar i länder som saknar demokratisk tradition. De extrema islamisterna uppfattar en film av det här slaget som en attack från väst eller från Israel, inte som ett inlägg från en enskild person.

Det hela blir en kollision mellan den sekulära demokratiska individualismen och den religiösa auktoritära kollektivismen.

I det här fallet fick provokationen till följd att muslimska extremister mördade amerikanska ambassadtjänstemän i Libyen.

Paradoxalt och smärtsamt nog är enskilda människors provokationer, som i förlängningen leder till mord, en demokratisk rättighet.

 DN

SR P1

DN

SvD
AB
AB

SvD
SvD Under strecket

Svinaktigheter, vanlig plumphet och yttrandefrihet

Lars Vilks har ännu en gång lyckats reta upp troende muhammedaner.
Det verkar inte vara någon konst.
Vilks teckningarna har heller ingenting med kamp för yttrandefrihet att göra. Kamp för yttrandefrihet förs mot makthavare som försöker inskränka den, inte mot religiösa lättretade minoriteter.
Vilks ”kamp” bör alltså föras i Iran eller någon annan religiös diktatur för att klassas som kamp för yttrandefrihet.

Kommer Lars Vilks, eller någon annan yttrandefrihetskämpande konstnär, mitt under bröllopsyran i sommar, att testa frihetens gränser genom att t.ex. göra en teckning av två kopulerande grisar med tydliga drag av – ja ni förstår vilka?
Kommer tidningarna att trycka en sådan svinaktig plumphet?
Om inte, är då tryckfriheten i fara?
I så fall, återigen upp till kamp, SvD.s ledarredaktion och andra, som så tappert kämpade för yttrandefriheten då Vilks ritade – ja ni vet vem – som rondellhund!

DN
SvD
Sydsvenskan

Smålandsposten
MyNewsdesk
Nationell Idag, Sverigedeomokraternas tidning,
Svenska YLE
Uppsala Nya Tidning
AB
Expressen