Skärp er vetenskapsjournalister!

Sveriges Radio P1 meddelar idag att en amerikansk studie visat att om man borstar tänderna ordentligt minskar risken för demens.

Enligt medierepporteringen är forskare på Kaliforniens universitet som har studerat närmare 5 500 äldre människor och upptäckt att de som inte borstade tänderna varje dag löpte 65 procents större risk att bli dementa än de som var duktiga med tandborsten.

Enligt SR P1 är forskarnas teori att bakterier som får utvecklas i tandköttet tar sig upp i hjärnan och ställer till problem där.

Finns ingen anledning att ifrågasätta sambandet mellan tandborstning och demens. Däremot kan man ifrågasätta teorin om bakterier. 

Kan det inte finnas andra avgörande skillnader i levnadsbetingelser och levnadsvanor mellan sådana som borstar sina tänder och som inte gör det och som påverkar risken för demens?

Där finns mängder av tänkbara sociala, kulturella, ekonomiska, medicinska, psykologiska och andra samband och förklaringar.

För att styrka bakterieteorin borde rapporteringen vara mer utförlig om hur forskarna kommit fram till sin slutsats genom att utesluta andra förklaringar.

Men den här sortens förenklade sambandsrapportering är rätt vanlig i svenska media och bidrar inte till förståelsen för forskning och forskningsresultat.

Skärp er vetenskapsjournalister!

Slutna teorier går inte att motbevisa

I sin syn på världsekonomin lever Johan Norberg inom ett slutet nyliberalt tankesystem av postulat ungefär som de religiösa dogmerna. Postulaten formar teorin. Allt som inte passar in i det slutna tankesystemet måste vara fel eftersom de inte kan bevisas med de givna postulaten. Teorin blir därför omöjlig att motbevisa.

Synd att en så intelligent och retoriskt skicklig person tillika idéhistoriker som Norberg inte kan tänka fritt och självständigt om samhällsekonomi.
Carl Popper hade älskat honom. Nämligen som exempel på det öppna samhällets fiender tillsammans med Marx och Platon.

Paradoxalt nog påstår sig Norberg verka för just ett öppet samhälle.Kan man göra det med hjälp av slutna teorier?

Men det förefaller ändå som om Norberg numera tänkt om en smula och resonerar något mindre dogmatiskt än tidigare.
Det innebär dock inte att han kunnat släppa postulaten.

Norbergs teori och huvudtes är att all politisk inblandning i världsekonomin i princip är fel.

Att all erfarenhet visat att ekonomin alltid bestått, och ständigt består, av både privata och politiska verksamheter är såldes något som Norberg, tack vare sin teori, kan bortse ifrån.
Genom att i teorin tänka bort politiken som ekonomisk faktor kan ekonomins idé alltid renodlas till en skinande blank och felfri Kapitalism. Kapitalismen blir till en idé ett idealtillstånd vilket den aldrig varit.

Problemet i världsekonomin har inte varit en alltför reglerad finansmarknad, som Norberg menar, tvärt om. Även om regleringar inte är lösningen måste man kunna se att finansmarknaden alldeles på egen hand blåst upp ”värden” som inte har någon motsvarighet med eller relation till den reella ekonomin – d.v.s. produktionen och arbetet. Det är samma mönster i de flesta tidigare finanskriser. I dagens kris har kapitalisterna inte investerat kapital i produktion och arbete utan använt de uppblåsta ”värdena” som spelinsatser i en imaginär marknad som mest liknar ett casino.
Finansmarknaden har allt sämre lokaliserat resurser dit där de används mest produktivt.

Kapitalisternas uppgift är ju annars – oavsett om de är privata eller statliga - att samla och koncentrera kapital och satsa kapitalet i produktiva verksamheter.
Men en stor del av det privata kapitalet har tappat förmågan. Bl.a. därför har vi en kris.

På grund av sin dogmatism drar Norberg fel slutsatser utifrån en tämligen riktig beskrivning av krisens förlopp.
Så även i artikeln på DN Debatt i går ”Nya regleringar kan bidra till nya ekonomiska kriser”

När Ekot hade fel och SvD.s ledarskribent inte svamlade

I går rapporterade Ekot, i radions P1, att år 2048 blir svenska pensionsvillkor näst sämst i hela EU.
Enligt Ekot framgår detta av en EU-rapport som finansministrarna ska diskutera idag. Rapporten visar att dagens 27-åringar, som går i pension 2048, bara kommer att få ut 48,2 procent av sin slutlön i pension. 27-åringarna i exempelvis Grekland och Nederländerna kommer att få mer än 100 procent av sin slutlön i pension.
Oacceptabelt sa Curt Persson, ordförande i PRO.
Om det är så är det ju för djävligt!
Men är det så?

Sanna Ryman, på SvD:s ledarredaktion, har kollat upp varifrån siffrorna kommer och konstaterar idag att det bara är högst teoretiska beräkningar, med föga bäring på verkligheten.

Det är alltså bara att konstatera att
¬– pålitliga Ekot, för ovanlighetens skull, visat sig opålitligt
– SvD:s ledarredaktion, för ovanlighetens skull, inte svamlar
– teorier inte alltid stämmer med verkligheten
– mediernas rapporter om forskningsresultat ännu en gång visat sig dåligt underbyggda.
– att dagens 27-åringar bör hålla koll på sina pensioner

Hur uppkommer arbetslöshet?

När jag läser Kungliga Vetenskapsakademiens motivering (populärvetenskaplig information) för årets ekonomipris kommer jag att tänka på Eric Westerberg som har konstruerat och byggt en egen miniubåt. När han sjösatte och provkörde ubåten i Sikeå hamn i Robertsfors, september 2007, var medierna där för att rapportera.
Jag minns det hela för Erics kommentar efter en lyckad provtur:
¬– Nu har jag bevisat att den fungerar i praktiken, återstår bara att bevisa det i teorin.

Enligt Vetenskapsakademien har de tre forskarna förädlat den klassiska ekonomins syn på marknaden där köpare och säljare finner varandra omedelbart utan kostnader.
Forskarna har visat att det är mer komplicerat än så och att det ofta är svårigheter för köpare att finna säljare och vice versa.

Denna upptäckt kan kanske vara en bragd i teorin men knappast i det praktiska livet.
Den klassiska teorin om köpare och säljare på marknaden härrör från Adam Smith, som levde samtidigt med Gustav III och Bellman. Något måsta väl ha förändrats i teorin fram till 1970.
Under de två hundra åren har åtskilliga arbetsköpare och arbetskraftssäljare, i praktiken, erfarit att det finns åtskilliga brister i marknadens effektivitet.
Den vanligaste slutsatsen har därvid varit att det har funnits för mycket arbetskraft i förhållande till lönearbeten.

Vetenskapsakademien säger att ”De tre pristagarnas insatser hjälper oss att förstå --- uppkomsten och utvecklingen av arbetslöshet.”
Jag läser och läser men begriper inte hur.

Kanske är problemet med ekonomiska matematiska modeller att de inte tar hänsyn till sociologiska, politiska och kulturella faktorer i sammanhanget.
Frågan är hur mycket av mänskliga relationer man kan beskriva med hjälp av matematik.
De matematiska modellerna verkar utgöra ett slutet system liknande cirkelresonemang.
Enligt akademien handlar det om ”grundforskning” vilket får en att misstänka att forskningen sker i en kontext som innebär att den ekonomiska vetenskapen är lika exakt som naturvetenskaperna. Men är den det?

Ett angränsande problem är att modellerna i sig, även om de lyckats beskriva komplicerade sammanhang, är tämligen statiska. I verkligheten uppstår, i mänskliga relationer, ständigt nya faktorer och variabler som påverkar skeendet och skapar nya tendenser. De nya tendenserna möts av motkrafter, eftersom den mänskliga tillvaron är dialektisk med ständigt motverkande och växelverkande krafter.
Verkligheten är dynamisk. Teorin är statisk.

Tar modellerna hänsyn till att tillgången på kapital kan variera i tid och rum?
Att krediter kan vara tomma? Att skuldkriser plötsligt uppstår?
Kan modellen tillämpas på arbetsmarknader i tredje världen där barnarbete är vanligt?
Är teorin generell och lika tillämpbar på marknader för byggarbetskraft i Nepal som för bankpersonal i NewYork? Eller för typiska kvinnobranscher som vården?

När det gäller valet av pristagare vore det också intressant att få veta vilka alternativa teorier som bedömts av priskommittén.
Jag fortsätter att försöka förstå vilken prisvärd insats de tre forskarna belönats för.
Den kan ju vara bra fastän jag inte förstår. Men jag vill gärna begripa en så fin teori som förklarar arbetslösheten.