Barack Obamas ekonomiska härdsmälta

I går (18 januari) visade SVT dokumentären ”Superskulden” från 2008.
Filmen visar att Barack Obama i morgon får ta över ett ekonomiskt problem som är större och svårare än vad någon tidigare amerikansk president ställts inför.
Världens enda supermakt har nämligen världens största utlandsskuld. Landet importerar mer än det producerar. Därtill kommer ett skenande budgetunderskott som inte ser ut att minska. Amerikanerna fortsätter att konsumera högt över sina inkomster. Underskottet motsvarar 64 procent av USA:s BNP och fortsätter att öka.
Därmed står USA inför en ekonomisk härdsmälta som kan bli mycket värre än dagens finanskris.
Organisationerna The Concord Coalition och Concerned Youth of America försöker upplysa de amerikanska väljarna om problemet. Bara ett tryck från väljarna kan nämligen få politikerna att ändra sin politik. Men kommer det att lyckas?
Kan den nye presidenten vända trenden? Risken för ett bakslag efter morgondagens installation är överhängande. Och vad händer då?

Göran Skytte den förträfflige

Göran Skytte brukar använda sin kolumn i SvD för att visa sin egen förträfflighet som kristen, liberal och allmänt präktig.
Vanligen gör han detta genom att kontrastera sin egen person och sina sanningar mot en bakgrund av en grovt skissad genomfördärvad tjockskallig motståndare. Skytte framstår, mot denna mörka fond, själv som lysande och utan denna kontrastverkan skulle han te sig ganska grå.

Ondskan och dumheten i Skyttes värld representeras vanligen av ”vänstern”, ”sossarna” och nu senast – lördag 17 januari – av oss som kritiserar Israels övergrepp i Gaza. Vi ”palestinavänner” är alltifrån förförda, vilseledda och propagandister till rena judehatare.
Själv är han naturligtvis Israelvän.

Som barn lärde jag mig att Skyttes beteende är självförhärligande på andras bekostnad, föga förenlig med en sann kristen anda.

Tänk om denne präktige man ändå inte vore Isralevän utan blott och bart människovän.

Kapitalismen lider av bipolär sjukdom

Sjukdomarna schizofreni och bipolär sjukdom har delvis samma genetiska orsaker, visar en studie från Karolinska Institutet som presenteras i den högt ansedda tidskriften The Lancet. Resultaten ger skäl att ifrågasätta den nuvarande klassificeringen av sjukdomarna som helt separata, menar forskarna.
Bipolär sjukdom är detsamma som mano-depressivitet. Schizofreni innebär avvikande verklighetsuppfattning. I detta fall handlar det om individer.

Men har forskarna möjligen inspirerats i sin forskning av kapitalismens tillstånd?

Finanssektorn går upp och ner liksom konjunkturerna. Djupdykningen avlöser uppgångsperioder med allt starkare nervös stegring. Depressionen kommer relativt snabbt och blir nattsvart. I uppgången tappar finansmarknadens aktörer kontakten med realekonomins villkor. Aktörerna bygger fantasier om att skapa kapital på skulder och förväntade värden. Fantasierna utvecklas till psykos och en förvriden verklighetsbild.

Sjukdomarna hos individer kan idag, med viss framgång, medicineras.

Var finns forskningen för att få fram mediciner mot kapitalismens verklighetsflykt och mano-depressivitet?

Åt helvete med alla regler!

Min, i övrigt ordentlige och ytterst ordningsamme granne, struntar i Vägverkets hastighetsbegränsningar. Han kör bil så det ryker. ”Varför ska myndigheterna bestämma hur fort jag kör? Jag kan väl själv avgöra hur fort jag ska framföra mitt fordon.”, säger han då vi, i hans bil, är på väg till Flen på den numera kameraövervakade väg 55.

Jag antar att detta lagtrots får honom att, för en gångs skull, känna sig en smula anarkistisk. Det unnar jag honom, samtidigt som jag snusförnuftigt försöker förklara att det finns större idioter än han på vägen och att det är dom som reglerna är till för.

Men visst. Jag håller med. Regler hämmar. Regler kräver övervakning. Åt helvete med alla regler! Egentligen.

Det tråkiga är att detta har blivit de dogmatiska liberalfundamentalisternas slappa mantra.
(Nota bene under förutsättning att reglerna är politiskt beslutade och övervakade av myndigheter.)

Dogmatiskt och fundamentalistisk därför att extremliberalerna aldrig försöker se komplicerade sammanhang utan bara upprepar gamla trossatser som bygger på Adam Smiths, på den tiden, geniala analys av marknadsekonomin. Problemet för fundamentalisterna är att Adam Smith skrev sina epokgörande böcker på Gustav III: s och Bellmans tid. Det var långt före bilindustrin och före industri- och fondkapitalismen. (Dessutom misstolkar många liberaler den stackars Adam.)

Liberalfundamentalisternas trossystem är omöjligt att kritisera. Då världskrisen slår till beror det på politisk klåfingrighet. Och eftersom världsekonomin kräver total frihet är förklaringen given i varje läge.

Vi som inte är gammeltroende, dogmatiska liberalfundamentalister har en mer komplicerad verklighet att förhålla oss till. Vi tvingas inse att frihet för flertalet kräver regler för samma flertal.
Hastighetsbegränsningar hämmar en del, men kanske skyddar andra.

Men kanske ska vi unna de dogmatiker och gammelliberaltroende som, från ledarsidor och tankesmedjor, gapar högst om ”frihet” få möjlighet att känna sig som nyskapande frihetskämpar.

Linder vilse på savannen

PJ Anders Linder kan utifrån sin tribun på SVD:s ledarsida uppträda som självutnämnd ekonomisk expert. Så här skrev han t.ex. den 2007-05-12:
”Jag är just hemkommen från några mycket intressanta dagar på Island: ett nordiskt land som valt en annan modell än den nordiska. Arbetsrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag.
Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”

Bara ett år senare gick Island mot konkurs och i dag är landet ekonomiskt bankrutt.

Nu i söndags, 11 januari 2009, bjuder PJ Anders Linder läsarna på ännu en skarpsinnig ekonomisk analys: ”Lägg ner leopardindustrin”.

Han har nämligen, i en kommande avhandling från ”Institutet för näringslivsforskning” och ”Ratio”, läst om ”gaseller” i näringslivet, d.v.s. företag som växer snabbt under en period av flera år och som visar sig vara utomordentligt viktiga för skapande av jobb.
Linder anser att staten ska underlätta för ”gasellerna” genom att göra kapitalismen mer dynamisk.
”Kollektiviserat sparande, straffskatt på avkastning och sist-in-först-ut är typiska leoparder. De äter gaseller.” skriver SvD-oraklet med en vacker bild från savannen.

Nu råkar det vara så att även leoparden gör nytta, inte minst för att de käkar gaseller. Miljoner år av gaselljakt har utvecklat gasellens förmågor. Det är de mindre livskraftiga gasellerna som stryker med först och de dugligaste som klarar sig till nytta för gasellens utveckling. Darwin, som fyller 200 år i år, är kanske bekant?

Men bortsett från den dåliga bilden så visar Linder att han inte har någon kontakt med verkligheten. Under krisen har knappast något företag som avskedat folk tvingats tillämpa sist-in-först-ut. Det mesta har lösts förhandlingsvägen.
De övriga kraven som Linder pekar på är krav som högern fört fram i ett sekel. De blir inte fräscha även om de upprepas på SvD:s ledarsida.

Arbetsrätten ska ”uppmuntra dugliga människor att byta jobb och pröva nytt i stället för att svartsjukt bevaka sin plats i kön” skriver Linder.
Det gäller naturligtvis inte Linder själv.

Bloggen – inget diskussionsforum!

Blogginläggen är monologer som förs i enrum och som kan avlyssnas av andra och kommenteras i detta enrum. Någon debatt blir det sällan.
Enstaka blogginlägg droppar ner på bloggen men något egentligt meningsutbyta blir det inte. På bloggen tas ständigt nya frågor upp av alla deltagare. Det saknas ett forum där det finns en dagordning och där dagordningens punkter diskuteras.
Trots s-bloggen behövs därför fortfarande en debattplats på nätet där den fria diskussionen kan gälla aktuella och viktiga frågor. Ett ständigt pågående rådslag där frågeställningarna inte formuleras av partiledningen utan av debattörerna.


Ta t.ex. Palestinafrågan.
Två skånesossar – Adrian Kaba och Bo Widegren – presenterar på sina respektive bloggar förslag, i punktform, till hur en uppgörelse om fred i Palestina skulle kunna nås.

Jag anser att deras förslag ger en utmärkt grund för diskussioner om förutsättningarna för fred mellan Palestina och Israel. Kan man utifrån dessa punkter initiera en fortsatt debatt här på s-bloggen? Hur ställer du dig till Adrians och Bo.s förslag? Behövs ett debattforum på nätet?

Information från Gaza

Israel tillåter inga journalister att komma in i Gaza, utom dem israelerna själva valt ut.

Men Al Jazeera har några journalister på plats.