Män som hatar sossar

”En del av mitt borgerliga jag älskar när borgerliga opinionsbildare tvålar till socialdemokratin. Jag bekänner att jag i tankar, ord och gärningar rent av kan känna skadeglädje när det går illa för S, eller när de gör eller säger något som kan
leda dem ännu längre ut på plankan, ännu närmare avgrunden. Åh, jag njuter när borgerlighetens skarpaste kämpe i allmänhetens tornerspel fäller sin lans och stöter ännu en socialdemokratisk klumpeduns ur sadeln. När vår, just det, när vår elegantaste florettfäktare med några osynligt snabba handlovsrörelser klär av sin motståndare inpå bara kroppen.”

Så skriver, i dagens SvD, förre vänstermannen Göran Skytte.
Hatet mot socialdemokratin är det enda han har kvar från vänstertiden.

Jag minns från 60/70-talet hur de som kallade sig vänster och kommunister verkligen hatade sossar och beskrev dem som arbetarklassens förrädare. Kampen mot socialdemokratin gick därför alltid före klasskampen.
Vanligen kom de ivrigaste sossehatarna från borgerliga hem och vanligen var de inne i en akademisk karriär.
De fackligt verksamma kommunisterna var inte lika hatiska mot socialdemokratin men smittades av studentvänsterns retorik.

I dag har en del av dessa f.d. vänstermän blivit sossar. Andra har resignerat och struntar i politiken. Men inte få har konverterat och blivit extremt borgerliga. Finansmannen Björn Wahlroos, Nordeas nyvalde ordförande, är ett exempel på dessa borgerliga extremister.
Vad de har kvar från vänstertiden är sossehatet.

Skytte med bjälken i ögat

S:t Göran, jag menar Skytte den Helige, är inte det helgon han utger sig för att vara.
I varje fall följer han inte Jesu råd om att först se bjälken i sitt eget öga innan han bekymrar sig över grandet i sin broders.
I dagens SvD raljerar han över hur socialdemokratin ändrar åsikt.
Det verkar som om det är rätt att byta åsikt om man heter Göran Skytte men helt åt helvete om man är socialdemokrat.
Skytte kan naturligtvis inte låta bli att angripa såssarna. Han tillhör nämligen den f.d. ”vänster” som en gång i tiden var sekteristiskt splittrade i det mesta men som hade en enda gemensam fiende, nämligen klassförrädarna socialdemokratin och arbetarrörelsen.
De flesta som tillhört denna rödvinsvänster har idag bytt politisk position, även om alla inte blivit kristna fundamentalister och konservativa som Skytte. Vad de har behållit är sossehatet.

Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet. Slutet av Jesu bergspredikan.
Gamla bibelöversättningen.

1. »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2. ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4. Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5. Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

Göran Skytte den förträfflige

Göran Skytte brukar använda sin kolumn i SvD för att visa sin egen förträfflighet som kristen, liberal och allmänt präktig.
Vanligen gör han detta genom att kontrastera sin egen person och sina sanningar mot en bakgrund av en grovt skissad genomfördärvad tjockskallig motståndare. Skytte framstår, mot denna mörka fond, själv som lysande och utan denna kontrastverkan skulle han te sig ganska grå.

Ondskan och dumheten i Skyttes värld representeras vanligen av ”vänstern”, ”sossarna” och nu senast – lördag 17 januari – av oss som kritiserar Israels övergrepp i Gaza. Vi ”palestinavänner” är alltifrån förförda, vilseledda och propagandister till rena judehatare.
Själv är han naturligtvis Israelvän.

Som barn lärde jag mig att Skyttes beteende är självförhärligande på andras bekostnad, föga förenlig med en sann kristen anda.

Tänk om denne präktige man ändå inte vore Isralevän utan blott och bart människovän.