Skriv om Bibeln före nyutgivning!

Sedan Tintin i Kongo rensats bort från Bibliotekens barnbokshyllor och Pippi Långstrumps pappa inte längre får vara ”negerkung” är det nu Jan Lööfs böcker som censureras.

Men det är ingen pryd bibliotekarie (om nu sådana finns), eller lättkränkt överbeskyddande förälder som reagerat utan det är förlaget som ger ut Lööfs böcker, Bonnier Carlsen, som inte vill ge ut nya upplagor om inte först vissa förändringar i främst bildmaterialet görs.

Förlaget har inga moraliska invändningar utan är rädd för en opinion ska utbryta mot ”stereotypa skildringar av andra kulturer”.

Jag vill därmed föreslå att ”Bibeln” skrivs om så att alla ”stereotypa skildringar av andra kulturer” tas bort. Där vimlar det också av könsstereotyper, våldsskildringar och annat kränkande.

Rubrik i söndagens DN ”Jan Lööfs populära böcker kan stoppas” 

AB 
Bibeln, Första Mosebok
Enn Kokk på sin blogg
Jan Lööf i Expressen
Teodorescu i GP

Häpnadsväckande okunskap på SvD:s ledare

”Jämställdhet handlar om att bli bedömd efter vem man är, inte efter kön. För detta är marknaden särskilt väl ämnad eftersom den dömer idéer och kompetens, oavsett vem de kommer från. Hårt, men rättvist.”

Denna häpnadsväckande uppfattning offentliggör SvD:s ledarskribent Maria Ludvigsson i dagens SvD.

Åsikten är märklig inte minst som den kommer från en person som är starkt knuten till Svenskt Näringsliv.

Hon borde ha hört talas om arbetsmarknaden.

Visserligen förhandlar parterna på arbetsmarknaden om lönerna men i grunden är det marknaden som bestämmer ramarna. Här i Sverige som i den övriga världen är det tillgång och efterfrågan på arbetskraft som avgör lönenivåerna.

Vilken arbetslivserfarenhet har riksdagens ledamöter?

Riksdagens 349 ledamöter ska vara representativa för hela svenska folket.
Det är utgångspunkten för Anna Hellgrens betraktelse på dagens ”Dagens Arena”
Med utgångspunkt från en artikel i söndagens DN, (ej på nätet) konstaterar hon att bara 13 ledamöter har namn ”som skvallrar om rötter utanför Europa” och att
”Andelen kvinnor i parlamentet är 45 procent, den lägsta sedan 1991.” litet oklart om det är hennes eget konstaterande eller DN:s.
”De nya ledamöterna har en medelinkomst på närmare 520 000 kronor om året.” skriver Anna Hellgren.
Alltså: Etniskt ursprung, kön och nuvarande inkomst är viktiga.

Jag kanske är gammalmodig, men jag anser att en vänstertidskrift också borde diskutera hur det förhåller sig med ledamöternas anknytning till arbetslivet i jämförelse med det övriga svenska folket.
Hur många av riksdagens ledamöter har facklig bakgrund? Vilka har erfarenhet av arbete inom de yrken som representeras av LO-förbunden? Hur många har erfarenhet av lönearbetare inom den privata sektorn av näringslivet?
Vilka riksdagsmän/kvinnor lägger förslag i arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor?
Anna Hellgren snuddar vid frågan då hon avslutar sin text med:
”Dessutom måste partierna på allvar bereda plats för människor som gjort annat än tillbringat sin tid i ungdomsförbundens broilerfabriker.”

Kan någon med nödvändiga resurser kanske kolla upp hur det ligger till med yrkesbakgrunder och arbetslivserfarenheterna hos riksdagens ledamöter?
Hur är det t.ex. med den saken inom den socialdemokratiska gruppen?