Vad du bör veta om politikens villkor II

Du befinner dig på ett föreningsmöte med hundra närvarande.

Det är sex olika förslag att besluta om.

Mötet ska rösta om huruvida föreningen ska
a) köpa en semesteranläggning i Härjedalen eller
b) köpa en semesteranläggning i Skåne eller
c) att inte köpa någon semesteranläggning alls. eller
d) att lägga pengarna på en fond, eller
e) att skänka pengarna till välgörande ändamål eller
f) att skjuta upp avgörandet till nästa möte.

Som tur är fixar vår duktiga ordförande att få frågorna avgjorda på ett demokratiskt sätt.

Hon berättar för mötet hur hon tänker lägga upp beslutsordningen:

- Jag tänker först låta mötet rösta om huruvida vi ska avgöra frågan idag eller senare.
Om mötet beslutar att avgöra frågan i dag ställer jag frågorna om mötet röstar för att satsa pengar eller inte.

- Ifall mötet beslutar att disponera pengar kommer jag att ställa frågorna om mötet röstar för att köpa semester anläggning mot att satsa pengarna på annat sätt.

- Om mötet då beslutar att använda pengarna på annat sätt ställer jag de två återstående alternativen mot varandra,
d) att lägga pengarna på en fond
e) att skänka pengarna till välgörande ändamål

Kan mötet godkänna den propositionsordningen? (Ja)

Genom att ordföranden logiskt sorterat upp frågeställningarna har mötet sakta men säkert arbetat sig fram till ett beslut med Ja och nejrop.

Ordföranden måste alltid tänka på att alla beslut måste tas med ja-rop. Mötet kan inte rösta fram ett förslag genom att rösta nej.

Om det finns fler förslag än tre, som alla står i strid med varandra, måste ordförande lägga upp beslutsprocessen annorlunda.

Så sker bland annat i Riksdagen då de åtta olika partierna lägger fram var sitt budgetförslag.

Anta att alla riksdagens ledamöter röstar på sitt eget partis budget. Vilket förslag kommer att vinna?
Mandatfördelningen (antal riksdagsmän för respektive parti) är följande:
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (S): 113.
Moderata samlingspartiet (M): 84.
Sverigedemokraterna (SD): 49.
Miljöpartiet de gröna (MP): 25.
Centerpartiet (C): 22.
Vänsterpartiet (V): 21.
Liberalerna (L): 19.
Kristdemokraterna (KD): 16.

Frågan kan inte avgöras bara genom att det parti som har de flesta rösterna vinner.
Sossarna har flest med 113 mandat av riksdagen 349. Men har därmed de övriga 236 mandaten  emot sig.
Sossarna måste alltså ha stöd av 65 röster utöver sina egna för att kunna vinna.
De behöver till exempel stöd av Miljöpartiet 25 + Vänsterpartiet 21+ Centerpartiet 22 = 68 mandat
för att vinna.
I verkligheten brukar olika partier förhandla om att gå fram med gemensamma förslag.
Men om partigrupperna inte kommit överens som att stödja varandra utan att alla vill ha igenom sin egen budget får talmannen ta till en kontrapropositions votering.

Det innebär att mötet i en slutomgång (jämför med en cupfinal) får två olika budgetar att välja mellan i stället för åtta.
Det kan gå till så här:
Talmannen föreslår att sossarnas förslag blir huvudförslag i en försöksvotering.

I vilken ordning omröstningen sker föreslås av ordföranden, och mötesdeltagarna ska då godkänna ordningen innan mötet kan fortsätta. Ordföranden, eller talmannen i det här fallet, har rätt att utse ett huvudförslag. Vanligen utser hen det förslag som antas ha flest röster.

Talmannen: Jag tänker utse sossarnas förslag till huvudförslag. (Ja)
Därefter ska vi utse motförslag till detta. Kan mötet besluta att
M blir motförslag? (ja-nej)
SD? (ja-nej)
MP? (ja-nej)
C? (ja-nej)
V? (ja-nej)
L? (ja-nej)
KD? (ja-nej)

Utifrån hur talmannen uppfattat ja- och nejropen har hen möjlighet att lägga upp en omröstningsplan.
Talmannen: Jag föreslår följande beslutsordning för att utse motförslag till sossarnas budgetförslag:

Första omgången SD mot MP
Andra omgången C mot V
Tredje omgången L mot KD

I det här exemplet antar vi att resultatet av försöksomröstningen blir att

SD vinner första
C vinner andra
L vinner tredje

Ordföranden:
Jag ställer nu SD mot C och därefter vinnaren mot L för att få fram en motkandidat till sossarnas förslag.

Tänk på att det i den här omröstningen är det fråga om vilket förslag som ska bli motförslag till huvudförslaget. Det handlar alltså inte om innehållet i budgeten.

Här finns en chans för riksdagsmännen att rösta taktiskt.
De riksdagsmän som kan tänka sig att, i slutvoteringen, rösta på sossanas förslag kommer att rösta fram de förslag som de tror har minst chans att vinna över sosseförslaget i slutvoteringen. Om de misstänker att L har minst chans mot sossarnas förslag kommer det att rösta fram L som motförslag. Sossarna röstar alltså på SD i första omgången och L i den andra.

Vi antar att L vinner och därmed blir motförslag till huvudförslaget.
Ordföranden ställer proposition:
- De som röstar på sossarnas förslag ropar ja nu. (Ja-nej)
- De som röstar på Liberalernas förslag ropar ja nu (Ja-nej)
- Jag finner att sossarnas förslag har vunnit.

Det här att sossar i försökvoteringen röstar på ett SD-förslag kan förvirra folk som inte är insatta i mötesteknik.
Okunskapen visar sig bland annat i en artikel i SvD 2014 med rubriken ”Rödgrönai Skåne röstade på SD-budget”. Journalisten talar om ”kupp” i sammanhanget.

Fortsättning följer i Vad du bör veta om politikens villkor III, snart på denna blogg

Se även

Olle Wästberg i Corren: Vad är kontrapropositionsvotering? 

Eliminationsmetoden, Wikipedia 

Riksdagen från förslag till budget 

Vad du bör veta om politikens villkor I

Allt färre människor i Sverige är aktiva i föreningar.

Båtklubbar, idrottsföreningar, fackklubbar, bostadsrätts- och hembygdsföreningar avfolkas.
Allt färre har elementära kunskaper i hur man fattar demokratiska beslut.

Med andra ord är det allt färre som vet hur till Sverige styrs, hur riksdagen beslutar om lagar och om hur en statsbudget fastställs.
Sättet att fatta beslut är nämligen detsamma i en liten fruktodlarförening som i Sveriges Riksdag.
Det är en viktig kunskap eftersom det handlar om hur politiken och demokratin fungerar.
Föreningskunskaper är särskilt viktiga för det civila samhället.

Men vad kan du egentligen?
Tror du till exempel att det är det förslag som får flest röster som vinner?
Då tror du fel och bör läsa vidare på den här bloggen.

Här får du chansen att lära dig grunderna i demokratiskt beslutsfattande.

Principen för att fatta beslut på ett föreningsmöte är att varje förslag måste ha mer än hälften av rösterna på mötet för att vinna.
Förslaget måste få majoritet, det vill säga få fler än femtio procent av rösterna.

Det räcker alltså inte att utse det förslag som får flest röster till vinnare.

Därför ställer ordföranden (I riksdagen kallas hen talmannen) två förslag mot varandra för att göra klart vilka som är för och vilka som är emot ett förslag.
Beslutsordningen är således en binär process (ja eller nej), som i en cupturnering, där lagen ställs mot varandra tills ett vinnande förslag återstår.

Exempel 1.:
Föreningen ska välja ny sekreterare. Anna Björk är föreslagen.
Ordföranden: Kan vi välja Anna Björk till sekreterare? (Mötet svarar med ja- och nejrop)
Ordföranden: Jag finner att Anna Björk är vald till föreningens sekreterare.

Om någon mötesdeltagare inte anser att ordföranden uppfattat rätt kan hen, innan ordföranden slår klubban i bordet, ropa ”votering” vilket betyder att hen begär rösträkning.
Röstningen sker då genom handuppräckning.

Om det finns två förslag blir det något svårare.
Två personer är föreslagna till sekreterarposten. Dels Anna Björk och dels Carl Drygh.
Ordföranden: Kan vi välja Anna Björk till sekreterare? (Ja- och nejrop)
Ordföranden: Kan vi välja Carl Drygh till sekreterare? (Ja- och nejrop)
Ordföranden: Jag finner att Carl Drygh är vald till föreningens sekreterare.
Mötesdeltagare: Votering!  (Det räcker att en mötesdeltagare begär votering)
Ordföranden: Votering är begärd och ska verkställas. Kan vi rösta genom handuppräckning? (Ja)
Ordföranden: Ni som röstar för Carl Drygh till sekreterare räcker upp en hand?  (49 röster)
Ordföranden: Ni som röstar för Anna Björk till sekreterare räcker upp en hand?  (51 röster)
Anna Björk är vald till sekreterare.

Det där är ganska enkelt men det blir litet svårare om det finns flera förslag än två.
Vi är på ett annat möte i föreningen.
Vi är hundra närvarande på mötet och ska rösta om huruvida föreningen ska
a) köpa en semesteranläggning i Härjedalen
b) köpa en semesteranläggning i Skåne
c) att inte köpa någon semesteranläggning alls.

Man kan inte rösta proportionellt genom att räkna antalet röster på varje förslag för sig och därefter utse det som får flest röster till vinnare.

Varför inte?

Därför att
om förslag a) får 29 röster
förslag b) får 22 röster
och förslag c) 49 röster
så skulle förslag  c) vinna och det blir inget köp.

Men nu var det ju så att a) 29 + b)22 = 51 mötesdeltagare som vill köpa vilket är fler än de som är emot köp. Det blir alltså fel om c) vinner.

Valet måste ske, genom utslagning, mellan två förslag.
Eftersom ordföranden är en klok och erfaren kvinna vet hon hur hon ska hitta en majoritet så hon ställer frågorna mot varandra.

Hur många vill att vi ska köpa?                                                    (51)
Hur många vill att vi avstår från köp?                                           (49)

Majoriteten vill alltså köpa.
Nästa fråga blir då:

Hur många vill att vi köper i Hälsingland                                        (61)
Hur många vill att vi köper i Skåne                                                (39)

Här kan även de mötesdeltagare som tidigare röstat för att inte köpa, rösta på ett av förslagen.

Majoriteten har därmed avgjort frågan.

I nästa avsnitt ”Vad du bör veta om politikens villkor II”´blir det knepigare med beslutsfattandet.

Se också

SCB Allt färre medlemmar i politiska partier
DN 2015 Föreningslivet i Sverige är i kris. 

Mina tidigare inlägg i samma ärende

Exenpel på hur media spär på politikerföraktet

Debatten på väg att förgrovas

Demokratin eroderar

Medierna bidrar till fördumning

Det ligger en hel del överkörda styrelser utefter vägen mot demokratiska beslut.

I varje fall om man ska tro mediernas bild av hur demokratin fungerar.

Miljöpartiets årliga kongress 26-28 maj 2017 avslutades i går.
Under den råkade styrelsen ”köras över” av kongressen, enligt både Sveriges Radios Ekoredaktion och Sveriges Television.
I SvD 170528 rapporterades: "Göran Eriksson: MP-ledningen överkörd om ensamkommande."

Lugn, styrelsen, som för övrigt är en del av kongressen, överlevde.

Bakgrunden var att Miljöpartiets styrelse inför omröstningen hade föreslagit att alla ensamkommande unga som anlände till Sverige under 2015 ska få en ny prövning, men där fanns inget löfte om att de ensamkommande ska få stanna för gott.
Men Grön Ungdom ville ha ett tillägg om att de ensamkommande ska få permanenta uppehållstillstånd. Ett krav som ombuden röstade ja till med 128 röster mot 121.

Även LO:s styrelse blev, för ett år sedan, enlig DN, överkörd på LO-kongressen.
LO-styrelsen, blev ”överkörd” av 259 av de 400 kongressombuden.
Hur det gick för de 141 ombuden som inte röstade med majoriteten framgår inte. Men även de torde ha blivit överkörda.

På den kongressen gällde frågan om regering och riksdag i lag bör avskaffa arbetsgivarnas möjligheter till de så kallade sms-jobben, och andra tillfälliga anställningar som inte är vikariat. 

Nu är det så att kongresser är en demokratisk process där olika frågor diskuteras och beslutas.
Vanligen går det till så att medlemmarna före kongressen sänder in förslag till vad de anser att kongressen ska besluta om och att styrelsen föreslår kongresser hur de vill att kongressen ska ta ställning. Om en grupp kongressledamöter vill ha ett annat beslut än det som styrelsen föreslår så diskuteras de olika förslagen av kongressen. Så småningom, ibland efter en kompromiss, fattar kongressen ett beslut. Så fungerar kongressdemokratin.
Det betyder inte att den ene eller andre blir ”överkörd”.

Men de okunniga politiska journalisterna vill spetsa till det hela och använder därför begreppet ”överkörd”.
Därmed överför de sin okunnighet till de läsare som behöver mer kunskap om demokratin och dess villkor.

I sin ledare i SvD 170528 ”Vi som ombeds skälla på kommando”
beskriver Tove Lifvendahl mediernas kåthet att dramatisera politiken i stället för att förklara den.

Om politik, medier och politisk kommunikation Jesper Strömbäck, 

Meningen med föreningen. Det civila samhällets bärande princip

Då jag går med i en förening väntar jag mig inte att jag själv ska få omedelbar nytta av medlemskapet.

Och jag förutsätter inte att övriga medlemmar i föreningen alltid ska ställa upp för just mig eller vara överens med mig i alla frågor.

Föreningen mål bör vara något högre och vidare än så: Alla medlemmar ska ha gemensam nytta av att vara med i föreningen. Gemensamma intressen ska gynnas åtminstone på lång sikt.
De gemensamma framtidsmålen är den egentliga meningen med föreningen.

Egofjun, med kortsiktiga och egocentriska framtidsperspektiv, har därför svårt att förstå varför de ska vara med.
Somliga betraktar medlemskap i en förening enbart som en personlig försäkring.
Eftersom de betalar en medlemsavgift väntar de sig att föreningen alltid ska ställa upp för dem.
De kollar vad medlemskapet kostar dem och jämför med vad de fått tillbaka. Medlemskapet ska ge omdelbar återbäring på avgiften.
Föreningens företrädare ska komma störtande som deras personlige assistent. De egotrippade anser att eftersom inte just de själva tjänar på att vara med så är det meningslöst.
Så snart hen, med egocentriskt och kortsiktigt framtidsperspektiv, inte anser sig uppnå sitt omedelbara enskilda intresse lämnar hen därför föreningen.
Om hen ens gått med.

Den däremot, som förstår meningen med föreningen, inser att samarbete och solidaritet lönar sig på sikt. Att individen i bland till och med måste offra sina personliga intressen för att uppnå de gemensamma framtida vinsterna. Hen begriper att tillfälliga enstaka vinster för enskilda medlemmar inte alltid är till gagn för de gemensamma långsiktiga målen. Att sådana individuella vinster t.o.m. kan motverka de gemensamma intressena.

Så här är det med alla föreningar oavsett om det handlar om familjen, båtklubbar, körer, fackföreningar, idrottsklubbar, villaföreningar, vägsamfälligheter, ekonomiska föreningar, kooperativ, aktiebolag, ideella föreningar, politiskt parti, bostadsrättsföreningar, idrottsföreningar, byalag, hembygdsföreningar, stater, EU eller FN.



”Meningen med föreningen eller ju snabbare beslut desto tidigare kaffe” heter en teaterpjäs från 1970-talet.
SvD Ledare 30 apr, 2003 

Det civila samhället, en introduktion 

Fackförening Wikipedia