När nyliberal praktik går åt helvete låtsas nyliberalerna som ingenting

Fram till krisen 2008 hyllade DN:s och SvD:s ledarredaktion Japan, Irland och Island som ekonomiska och politiska föredömen. Redaktionsmedlemmarna kom hem från studieresor i dessa länder och hyllade euforiskt den flexibla arbetsrätten, den låga bolagsskatten, kort sagt den nyliberala politiken.

PJ Anders Linder, SvD, skrev i en ledare i oktober 2007:
”Arbetsrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag. Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”

Svenskt Näringsliv ordnade bjudresor till Irland för att journalister och andra skulle kunna vittna om den keltiska tigerns framgångar med låg skatt och neddragen offentlig sektor.

Det av socialdemokratin förstörda Sverige borde lära sig och ta efter dessa länders nyliberala politik, hävdade både DN och SvD.

Ett erkännande i dag från ledarredaktionerna, att man tagit gruvligt fel, är inte att förvänta sig.
I likhet med finansrådgivare har ledarskribenter inget ansvar för sina goda råd.

De borde dragit till Häcklefjäll

De borde dragit till Häcklefjäll och blivit vulkanaska men bor nu i allsköns välmåga i London City, Luxenburg och Kanada.
Kapitalägarna, VD:arna och bankirerna Björgólfur Thor Björgólfsson, Sigurdur Einarsson, Jón Ásgeir Jóhannesson, Hreidar Már Sigurdsson och Halldór J. Kristjánsson.
De var ansvariga för den isländska bankkollapsen 2008 – världens största mätt per capita. Det lilla öriket med 317 000 invånare har i dag en statsskuld som är nästan nio gånger större än landets BNP. Till skillnad från sina landsmän i vulkanens skugga är de långt ifrån utblottade – det visar en kartläggning som Veckans Affärer gjort.

”Island sagornas ö” har fått en ny innebörd.

I början av oktober 2008 förlorade den isländska kronan mer än en fjärdedel av sitt värde gentemot euron. Internationella krediter till Island ströps och börshandeln stoppades. Den isländska krisen hade blivit synlig men de ekonomiska problemen hade funnits innan krisen blev akut 2008.
I går presenterades på Island en utredning som beställts av riksdagen och som omfattar 2 000 sidor.
Utredningen visar att en rad isländska ledare, bland dem förre statsministern Geir Haarde, gjort sig skyldiga till "synnerligen allvarliga försummelser" redan före finanskrisen 2008.
Geir Haarde ledde det högerinriktade ”Självständighetspartiet” som då regerade.
Sju personer pekas i rapporten ut för att ha misskött sina ämbeten. Det är förutom Geir Haarde, finansminister Árni M. Mathiesen och finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson, finansinspektionens Jónas Fr. Jónsson och tre personer från Seðlabanki: Davíð Oddsson, Eiríkur Guðnason och Ingimundur Friðriksson
Bankernas tillgångar övervärderades med 7 400 miljarder isländska kronor.
Den totala förlusten uppgår till 8 000 miljarder.
Det är uppenbart att också den förda borgerliga politiken byggde på den uppblåsta finanspolitiken.
”Islands sagornas ö” hade fått en ny innebörd.

Ingen av Sveriges fyra största borgerliga morgontidningar har kommenterat rapporten.
Men i maj 2007 skrev SvD:s chefredaktör PJ Anders Linder:
”Jag är just hemkommen från några mycket intressanta dagar på Island: ett nordiskt land som valt en annan modell än den nordiska. Arbetsrrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag.
Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”

Islandsbloggen.

DN

Se upp för borgerliga ledarskribenter!

Ukraina, Lettland, Irland, Island – ¬ vad har de länderna gemensamt?
Jo de har alla, av borgerliga ekonomer och ledarskribenter, tills nyligen hyllats som tillväxtländer och politiska föredömen. Och de har, under krisen, mer eller mindre kollapsat.
Finns det ett samband mellan ländernas snabba tillväxt och deras ekonomiska kollaps?
Ett samband kan urskiljas: Samtliga länders regeringar har tillämpat Milton Friedmans ekonomiska dogmer och ekonomin har surfat på finansmarknadens uppgång.
Länder som hyllas på svenska borgerliga tidningars ledarsidor bör se upp. Katastrofen är nära!

Ukraina
Lettland
Irland
Island

Stackars ledarskribenter

Först var det Japan som var det stora föredömet. Då gällde det produktivitet och arbetsflit. Sen var det Hong-Kong och Taiwan som tillväxtregioner. Sen var Irland länge ett föregångsexempel när det gällde arbetsrätt och tillväxt. I Italien fann man småföretagsamhet och i Finland var Nokia alltid bättre än Ericsson. Sedan fann man Danmark för Flexicurity. Dessemellan är det alltid någon stat i USA.

Det är litet synd om borgerliga ledarskribenter, särskilt om PJ Anders Linder på SvD.
Som osaliga andar jagar de runt klotet för att finna länder eller regioner att jämföra Sverige med. Deras problem är att det inte duger med vilka länder som helst, utan länderna ska vara styrda av högerregeringar och i minst något avseende vara bättre än Sverige. Syftet är att visa hur dåligt det är i det av socialdemokrati förstörda landet i just det avseendet och hur bra det är med borgerlig politik, alternativt med så litet politik som möjligt. Det är genom denna dogmatiska och enfaldiga mall som ledarskribenterna kikar på världskartan.
Nu har PJ Anders Linder landat på Island där han funnit det nya paradiset. ”En välindoktrinerad svensk föreställer sig lätt att detta paradis för arbetsgivare måste vara ett helvete för arbetstagarna, men icke” skriver han bl.a. i sin ledare i söndagens SvD (13 maj). Men på vilket sätt det är ett paradis även för arbetarna framgår inte om han nu inte menar ”den låga bolagsskatten och den fria arbetsrätten”.

Skildringen påminner om dem man kunde finna i ”Nyheter från Sovjetunionen” en gång i tiden.

Island, som för övrigt har 297 000 invånare d.v.s. färre än Uppsala län, har inget militärt försvar. Men det, och myckat annat, nämnde inte PJ Anders Linder.