Maud och Mona – skärp er!

Det är inte det minsta socialistiskt med statligt övertagande av produktion, om någon trodde det. Oavsett vem som än äger SAAB måste ägaren rätta sig efter marknadens och kapitalismens villkor.
Ett alternativ till att staten går in som tillfällig ägare i SAAB är att staten går in och garanterar lån tills köpare uppträder.
Om staten ska ta över SAABs produktionsapparat i Sverige bör det, i så fall, vara högst tillfälligt för att rädda de produktionsvärden som finns i SAAB antingen till dess att en kapitalstark ägare med erfarenhet av bilproduktion intresserar sig för SAAB eller tills en annan produktionsinriktning är genomförd. En produktionsomställning från bilar till annan produktion, exempelvis vindsnurror, tar emellertid enormt lång tid och kräver väldiga resurser.
Ett tillfälligt statligt stöd innebär en rekonstruktion med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Men även en konkurs skulle kosta skattebetalarna, och de arbetslösa saabarbetarna, en hel del.
Det viktiga nu är att se till så att varken borgerlig eller socialdemokratisk dogmatism och partiopportunism får hindra förnuftiga lösningar.

Hör diskussionen mellan Maud och Mona
Läs i Svd och DN om regeringens ståndpunkt

Konspiratorisk film om 11 september 2001

I går var jag och såg ”Rum för resande” med Ronny Eriksson på Eskilstuna Teater (som är en mysig och fin teater och scen.) Och Ronny var bra som vanligt.
Bl.a. gav han mig en benämning på min egen partipolitiska position: ”Socialdemokritiker”. Jag ska inte avslöja mer, än att Ronny i ett nummer allvarligt varnar för en konspiratorisk och dålig film som handlar om attentaten mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. För säkerhets skull skrev han upp vad filmen heter – ”Loose Change” – så att man inte av misstag ska hamna på filmens webbplats. Klicka alltså inte på namnet här för då riskerar du att komma till sajten.
”Rum för resande” turnerar med Riksteatern. Kolla turnéplanen här och se ”Rum för resande” om den kommer till din ort.

Öcalan i fängelse tio år

Ledamöter i EU-parlamentets utskott för utrikesfrågor oroas av den tröga reformprocessen i Turkiet och att förhandlingarna med EU går långsamt. En varaktig lösning på hur befolkningen med kurdiskt ursprung i Turkiet bättre ska integreras i samhället, är något som utskottet efterlyser. Till exempel ska finnas bättre möjligheter att lära sig kurdiska i skolan och att använda språket i det dagliga livet och i offentliga tjänster.

Snart är det 10 år sedan som PKK-ledaren Abdullah Öcalan (f. 4 april 1948) efter flykt– den 15 februari 1999 – lockades i en fälla och tillfångatogs av turkiska säkerhetmän i Nairobi, Kenya. Partiya Karkerên Kurdistan (PKK) var en kurdisk väpnad organisation som hade som mål att få den turkiska staten att erkänna kurdernas kulturella och politiska rättigheter och att garantera detta genom att fastställa det faktum att kurderna är ett eget folk i den turkiska grundlagen.
Efter gripandet fördes Öcalan till Turkiet och fängelseön Imrali i Marmarasjön, där han sedan satt strängt bevakad. Den 31 maj 1999 inleddes rättegången mot honom och den 29 juni dömdes han till döden genom hängning för högförräderi, separatism och mord.
Efter påtryckningar från framför allt EU avskaffade Turkiet år 2002 dödsstraff i fredstid och Öcalans straff omvandlades till livstids fängelse.

Folkets väl går före storfinansens

LO:s och Socialdemokraternas propagandaaffich 1946.
Ang. debattartikel på DN Debatt

För en kritisk ekonomijournalistik!

Den pågående ekonomiska krisen påstås ha uppkommit oväntat och plötsligt.
Påståendet kan betvivlas, men klart är att ekonomijournalistiken har missat viktiga trender som förebådat en kris. På så sätt har ekonomijournalisterna och ekonomiexperterna bidragit till krisens förlopp.
Inför nästa kris bör ekonomiredaktioner, journalister, debattörer och kommentatorer bli mer kritiska till finansvärlden, inte bara slappt förmedla kursförändringar, finansrapporter, gissningar, uttalanden från finansaktörer och nyheter om en och annan skandal.

Några grundläggande förutsättningar
En kritisk ekonomijournalist bör ha som utgångspunkt att
1. Det som skapar kapital är arbete, produktion, råvaror, energi och handel i samverkan. Brukar kallas realekonomin. Endast realekonomin kan skapa produktionsöverskott och tillväxt.
2. Finansmarknaden ska samla, koncentrera och förmedla kapital till realekonomin. Helst till verksamheter där kapitalet kan skapa nya verksamheter, tillväxt och utveckling.
Finansmarknaden kan inte skapa kapital.
3. Kursförändringar på aktiemarknaden, valutamarknaden, fondmarknaden ¬– kort sagt finansmarknaden – speglar bara vinstförväntningar hos marknadernas aktörer.
Förväntningarna saknar ekonomisk substans innan de realiseras.

Granska språket, begreppen och definitionerna!
1. Skilj åtminstone på ”värde”, ”värdering” och ”pris”. Det är tre helt olika storheter som oftast blandas samman.
2. Skilj på begrepp som ”marknadsekonomi”, ”globalisering” och ”kapitalism”.
– Marknadsekonomin är lika gammal som penningsystemet, d.v.s. minst femtusen år.
Marknadsekonomin – handeln med varor och tjänster – är nödvändig för att utveckla arbetet, produktionen, råvarutillgångarna och energiförsörjningen samt för att fördela tillgångarna.
– Kapitalism är den ekonomiska världsordning för produktion och kapitalbildning som vuxit fram de senaste fem hundra åren med den europeiska kolonialismen, industrialiseringen och kapitalkoncentrationen som ekonomisk hävstång. Kapitalismen har påverkat alla mänskliga relationer – ekonomiskt, kulturellt och socialt.
¬– Globaliseringen innebär att finansmarknaden, kapitalbildningen och kapitalkoncentrationen är global och digitaliserad.
Global handel har annars funnits i minst femhundra år.
3. Skilj på dessa historiskt givna processer och på ekonomiska ideologier och teorier.
Motsatsparet ”Kapitalism-”Socialism” är meningslös. Kapitalismen är den rådande globala ordningen medan ”socialism” är en ideologi om denna ordning. Det var synen på kapitalismen som gav upphov till både liberalism och socialism, inte tvärt om.


Den här sortens kritisk journalism kommer inte uppskattas av finansvärldens aktörer. Dessa kommer nämligen inte ha nytta av informationen som kommer ut av den. Däremot kan den kanske hjälpa oss andra att förstå världen bättre.

En stad i kris

Staden Wilmington, Ohio, har drabbats av den ekonomiska krisen. DHL, stadens största arbetsgivare, lägger ner verksamheten. Scott Pelley,CBS News, 60 minutes, rapporterar.(26 januari 2009)

Klasskamp på skatteverket

I Sverige har vi åtminstone två heliga ting: Offentlighetsprincipen och ”Den Personliga Integriteten”. Inte sällan kommer dessa sakrament i konflikt med varandra.

Anhängare av offentlighetsprincipen är främst journalister och egendomslösa.
Journalisterna har ett yrkesintresse av att kunna redovisa fakta om makthavare och deras förehavanden. Offentlighetsprincipen gör detta möjligt. Egendomslösa, löntagarna, har inget att dölja, eftersom deras ekonomiska grundförutsättningar redan är genomlysta av diverse integritetskränkande institutioner. De kräver samma genomlysning av makthavarnas ekonomi.

”Den Personlig Integriteten” dyrkas främst av sådana som har något att dölja, kapitalister och andra makthavare samt av allmänt asociala typer.

Fördelar för den ena gruppen innebär oftast inskränkningar för den andres. Kampen mellan grupperna pågår ständigt, i bland i det fördolda i bland öppet.

Nu har Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand, genom en artikel i DN, fört ut striden på den allmänna arenan.
Han berättar där att verket begär av regeringen att utreda hur utlämnanden av uppgifter om enskilda ur skatteverkets register kan begränsas.
”Skatteverkets engagemang i integritetsfrågan ska inte tolkas som att vi vill inskränka offentlighetsprincipen. Att sätta stopp för missbruk av offentlighetsprincipen bör i stället ses som ett försvar av den princip som är en grundbult i den svenska demokratin och statsförvaltningen. Det handlar om respekt för de medborgare som är våra uppdragsgivare.”, heter det bl.a. i artikeln.

Har kanske skatteverket fått nya uppdragsgivare? Själv tillhör jag i så fall den gamla genom att jag har betalat skatt i 55 år och vill inte att offentlighetsprincipen ska naggas i kanten. Varför ska inte den ståndpunkten längre respekteras?

(Av hänsyn till Mats Sjöstrands personliga integritet avstår jag från att publicera hans porträtt)