Kan en ny bok få vänstern att studera kapitalismen?

Vi som var röda och entusiastiska i början av 1960-talet och som sökte en nyckel till kapitalismens ekonomi hälsade C.H. Hermanssons bok ”Monopol och storfinans” (Arbetarkultur 1962) med glädje.
Här fick man äntligen en sammanställning av den ekonomiska makten och makthavarna i Sveriges näringsliv.

Boken drog igång en debatt som så småningom ledde till en mängd statliga maktutredningar och en del journalistiska undersökningar.

Bland annat gjordes en systematisk förteckning, inom ramen för Koncentrationsutredningen, i SOU 1968:7 ”Ägande och inflytande inom det privata näringslivet” .
Statens industriverk, SIND, gav ut ”Ägandet i det privata näringslivet” 1980:5
Hermansson följde upp med ”Ägande och makt” (Arbetarkultur 1988).

Men sedan svalnade intresset för den ekonomiska makten. Vänstern vände blicken från den kapitalistiska ekonomin för att istället diskutera genushierarkier och allmänpolitiska frågor.

Det verkade som om själva kapitalismen inte längre intresserade.
Visst skäller vänstern kapitalismen och marknadsekonomin för all möjlig djävelskap men någon definition och analys av kapitalismen och den kapitalistiska ekonomin förekommer knappast.

Nu har emellertid en ny vital journalistisk genre riktat blickarna mot kapitalisterna och deras makt.Men det är inte några vänsterjournalister som bidrar med att kartlägga den ekonomiska makteliten utan det är ekonomijournalisterna på Svenska Dagbladets Näringslivssidor - Carolina Neurath, Jan Almgren och Andreas Cervenka som gör den bedriften. Andra journalister som avslöjar de ekonomiska makthavarna är journalister med bakgrund på Dagens Industri bl.a. Bengt Ericson (”Den nya överklassen”, Fischer & CO 2010) och Joel Dahlberg (”Bankbluffen”, Ordfront 2009).

Den senaste boken i denna genre är ”De svenskariskkapitalisterna. En berättelse om makt, pengar och hemligheter” av CarolinaNeurath och Jan Almgren (Norstedts 2014).

Författarna undersöker riskkapitaljättarna EQT, IK, Altor och Nordic Capital och deras okända ägare.
Ägare som från sina kontor på öarna i Engelska kanalen Jersey och Guernsey fattar beslut som har konsekvenser för över hundratusen anställda i svenska bolag.

Riskkapitalbolaget EQT äger bland annat hotellkedjan Scandic Hotel. Sedan EQT tog över har de anställda städerskornas arbetsscheman pressats så att det får ta 45 sekunder att bädda en säng och får 4,55 minuter att städa ett rum.
Riskkapitalbolagen har nämligen som affärsidé att köpa företag, belåna dem högt och genomföra omstruktureringar så att de blir mer effektiva och därefter sälja dem med vinst. Här går effektivitet och lönsamhet före kvalitet och mänsklighet.Scandic är nordens största hotellkedja med 7000 anställda, 30000 rum och 160 hotell.  Omsättningen var 2012 9 miljarder kronor och rörelseresultatet 787 miljoner.Ägarna till riskkapitalbolagen ser till att en del pengar hamnar i de egna fickorna.
Harald Mix som är grundare av Altor har mellan 2010 och 2012 tagit ut en ersättning på 312 miljoner, Robert Andreen i Nordic Capital för samma tidsperiod 276 miljoner. Conni Jonsson som är ordförande i EQT har för perioden fått en ersättning på 182 miljoner och slutligen Björn Savén, ordförande för IK, har fått ut 134 miljoner, enbart för åren 2010 och 2011.På ett par år drar alltså dessa personer in långt mer än vad vanliga svenska löntagare kan drömma om att tjäna under en hel livstid.

Neurath och Almgren berättar ingående om hur det gick till och om konsekvenserna av att riskkapitalbolagen, under Ingvar Carlssons regering, gick in i den svenska vårdsektorn.
Naturligtvis ger inte boken en fullständig kunskap om en så komplex och sammansatt företeelse som kapitalismen men den är en utmärkt introduktion till kunskaper om riskkapitalbolag.
Det är gott nog. Läs boken, den är rappt skriven och borde vara obligatorisk läsning för var och en som kallar sig vänster.

 Recensioner:

SvD
GP

 

 

 

 

Vilket går först - rationalitet eller humanitet?

Under kolonialismens och under den råa kapitaismens tid krävde rationaliteten och effektiviteten att miljoner människor offrades för att skapa västerlandets rikedomar.

I nazityskland fanns rationaliseringstekniker som motiverade gaskamrarna med att inrättningarna var produktiva, rationella och t.o.m. humana. Gaskamrarna var effektiva metoder att snabbt, billigt och effektivt eliminera för nationen oönskat klientel.

Kinas enorma ekonomiska framgångar bygger på en ohämmad kapitalism som visserligen är både produktiv och professionell, men till priset av mänskliga offer och umbäranden.

Om man tänker bort det mänskliga kan man alltid få sådana verksamheter att framstå som lysande framsteg.

Utan jämförelser i övrigt manas dessa bilder fram när man, på SvD:s Brännpunkt, läser dagens inlägg i vårdebatten, ”Riskkapital är bra ägare”.

”Riskkapitalbolag har visat sig vara bra ägare; de ökar bolagens produktivitet och professionaliserar verksamheten.” skriver Henrik Jordahl och Joacim Tåg, Institutet för näringslivsforskning.

Som om det kvittar ifall bolagen sysslar med vårdbehövande människor eller produkter.

Kärnan i vårdebatten är frågan om vad som går först: Rationalitet eller humanitet, låga kostnader eller en vård som är anpassad till den gamla utslitna människan.

E24

E24
Mer om detta på denna blogg

och här

Riskkapitalister är dåliga på att vårda äldre

Dagens Nyheter kommer med nya exempel på att riskkapitalbolag inte klarar av att sköta äldreomsorg.

Riskkapitalägda Carema har på senare tid fått våldsam kritik för sitt sätt att driva äldreboendet Koppargården i Vällingby. Politikerna i stadsdelenämnden vill kasta ut företaget. Efter flera tidningsartiklar om grova missförhållanden och om vanvården och falska uppgifter från Carema är det omöjligt att lita på bolaget anser stadsdelsnämndens ordförande.

Liknande missförhållanden tycks finnas vid Caremas äldreboende Tallbohov i Järfälla. Enligt anställda har ledningen drivit besparingskraven så långt att det inte längre går att bedriva en säker vård.

Carema är inte ensamt i branschen om att få kritik. Flera företag inom vård och omsorg är ensidigt inriktade på att sänka kostnaderna och att vinna upphandlingar med hjälp av låga priser för att ägarna ska få ut sina vinster.

De vårdbehövande tvingas betala med sämre vård. eller ingen vård alls.

Carema ingår i Ambea som har en "ledande position inom sjukvård och omsorg i Norden". Företaget bytte förra våren ägare, när riskkapitalbolaget 3i på klassiskt manér sålde vidare till andra riskkapitalister. Ambea kontrolleras nu av Triton och KKR. Den senare är närmast prototypen för en internationell riskkapitalgigant, inte minst känd från striden kring livsmedelsföretaget Nabisco. Bakom riskkapitalbolaget ligger en av USAs rikaste män, Henry Kravis, som också blivit det andra Ket i KKR.
Styrelseordförande i Ambea är Mikael Lilius, känd som tidigare vd för börsbolagen Incentive och Gambro. Allra mest uppmärksamhet har han dock fått för sina enorma bonusar i det finländska el-juntebolaget Fortum. I övrigt domineras styrelsen av representanter för de båda riskkapitalägarna.

DN

DN

E24

Vårdbolag tjänar pengar på skattebetalarna – ger fan i att betala skatt

Riskkapitalbolag har tjänat miljarder på företag inom vård, skola och omsorg. Samtidigt gör de allt för att undvika att betala skatt. Vårdkoncernerna Attendo och Capio har inte betalat en krona i svensk bolagsskatt de senaste åren, skriver SvD Näringsliv idag.
Ägarna använder sig av lån via utländska ägarbolag vilket innebär att räntorna kan dras av i Sverige, medan ränteinkomsterna inte beskattas utomlands.
Riskkapitalbolagens metoder är fullt lagliga.
Många länder har lagstiftning för att begränsa de minskade skatteinbetalningarna av den här typen av affärer. Som exempel kan nämnas Danmark, England, Tyskland och Holland. Sverige saknar lagstiftning som hindrar de här metoderna.

Fint att den svenska vårdsektorn utvecklas.