Kan en ny bok få vänstern att studera kapitalismen?

Vi som var röda och entusiastiska i början av 1960-talet och som sökte en nyckel till kapitalismens ekonomi hälsade C.H. Hermanssons bok ”Monopol och storfinans” (Arbetarkultur 1962) med glädje.
Här fick man äntligen en sammanställning av den ekonomiska makten och makthavarna i Sveriges näringsliv.

Boken drog igång en debatt som så småningom ledde till en mängd statliga maktutredningar och en del journalistiska undersökningar.

Bland annat gjordes en systematisk förteckning, inom ramen för Koncentrationsutredningen, i SOU 1968:7 ”Ägande och inflytande inom det privata näringslivet” .
Statens industriverk, SIND, gav ut ”Ägandet i det privata näringslivet” 1980:5
Hermansson följde upp med ”Ägande och makt” (Arbetarkultur 1988).

Men sedan svalnade intresset för den ekonomiska makten. Vänstern vände blicken från den kapitalistiska ekonomin för att istället diskutera genushierarkier och allmänpolitiska frågor.

Det verkade som om själva kapitalismen inte längre intresserade.
Visst skäller vänstern kapitalismen och marknadsekonomin för all möjlig djävelskap men någon definition och analys av kapitalismen och den kapitalistiska ekonomin förekommer knappast.

Nu har emellertid en ny vital journalistisk genre riktat blickarna mot kapitalisterna och deras makt.Men det är inte några vänsterjournalister som bidrar med att kartlägga den ekonomiska makteliten utan det är ekonomijournalisterna på Svenska Dagbladets Näringslivssidor - Carolina Neurath, Jan Almgren och Andreas Cervenka som gör den bedriften. Andra journalister som avslöjar de ekonomiska makthavarna är journalister med bakgrund på Dagens Industri bl.a. Bengt Ericson (”Den nya överklassen”, Fischer & CO 2010) och Joel Dahlberg (”Bankbluffen”, Ordfront 2009).

Den senaste boken i denna genre är ”De svenskariskkapitalisterna. En berättelse om makt, pengar och hemligheter” av CarolinaNeurath och Jan Almgren (Norstedts 2014).

Författarna undersöker riskkapitaljättarna EQT, IK, Altor och Nordic Capital och deras okända ägare.
Ägare som från sina kontor på öarna i Engelska kanalen Jersey och Guernsey fattar beslut som har konsekvenser för över hundratusen anställda i svenska bolag.

Riskkapitalbolaget EQT äger bland annat hotellkedjan Scandic Hotel. Sedan EQT tog över har de anställda städerskornas arbetsscheman pressats så att det får ta 45 sekunder att bädda en säng och får 4,55 minuter att städa ett rum.
Riskkapitalbolagen har nämligen som affärsidé att köpa företag, belåna dem högt och genomföra omstruktureringar så att de blir mer effektiva och därefter sälja dem med vinst. Här går effektivitet och lönsamhet före kvalitet och mänsklighet.Scandic är nordens största hotellkedja med 7000 anställda, 30000 rum och 160 hotell.  Omsättningen var 2012 9 miljarder kronor och rörelseresultatet 787 miljoner.Ägarna till riskkapitalbolagen ser till att en del pengar hamnar i de egna fickorna.
Harald Mix som är grundare av Altor har mellan 2010 och 2012 tagit ut en ersättning på 312 miljoner, Robert Andreen i Nordic Capital för samma tidsperiod 276 miljoner. Conni Jonsson som är ordförande i EQT har för perioden fått en ersättning på 182 miljoner och slutligen Björn Savén, ordförande för IK, har fått ut 134 miljoner, enbart för åren 2010 och 2011.På ett par år drar alltså dessa personer in långt mer än vad vanliga svenska löntagare kan drömma om att tjäna under en hel livstid.

Neurath och Almgren berättar ingående om hur det gick till och om konsekvenserna av att riskkapitalbolagen, under Ingvar Carlssons regering, gick in i den svenska vårdsektorn.
Naturligtvis ger inte boken en fullständig kunskap om en så komplex och sammansatt företeelse som kapitalismen men den är en utmärkt introduktion till kunskaper om riskkapitalbolag.
Det är gott nog. Läs boken, den är rappt skriven och borde vara obligatorisk läsning för var och en som kallar sig vänster.

 Recensioner:

SvD
GP