Arbetarrörelsens arbetslinje

Arbetarrörelsens kamp syftar ytterst till att befria löntagarna från arbetstvånget. Arbetarrörelsen vill avskaffa tvånget för löntagaren att underkasta sig arbetsgivarens bestämmande, bundenheten vid arbetstiden, tvånget för arbetaren att varje dag behöva gå till samma plats och utföra samma enahanda arbetsuppgifter, risken utsätta sig för hälsorisker o.s.v.

Befrielsen från arbetstvånget är ett mål på lång sikt som kan uppnås först sedan kapitalismen lämnat plats för ett socialistiskt samhälle. Kort sagt, idén är en utopi.

För många av dagens löntagare är den emellertid en reell dröm. Fritiden, semestern, pensionen hägrar som den enda möjligheten till befrielse från arbetets tvång.

Arbetarrörelsen tvingas dock att inse att vi lever i en kapitalistisk värld där lönearbetet är nödvändig för produktionen och produktionens överskott. Om vi alla inte arbetar går samhället under och välfärdsutveckling blir omöjlig.
Alltså måste rörelsen inrikta sig på att humanisera lönearbetet, göra det så uthärdligt för löntagaren som möjligt och se till att resultatet av arbetet fördelas på ett sätt som inte ensidigt gynnar dem som äger produktionsmedlen.
Det hindrar inte att det finns de, i arbetarrörelsens periferi, som menar att ”vi” redan i dag kan avstå från arbete. De menar att ”vi” med dagens teknologi kan korta arbetstiden till ett minimum och låta maskinerna göra jobbet.
De vill förverkliga utopin i dag.

Ett exempel är forskaren Roland Paulsen som kritiserar dagens ”arbetssamhälle”.
Han utvecklar sina idéer i boken ”Hur arbetet överlevde teknologin”

Paulsen resonerar som de gamla grekiska filosoferna vilka föraktade arbetet och ansåg att det är fördummande.
Vad filosoferna inte tänkte på är att de faktiskt försörjdes av slavar och kvinnor. Utan dessas arbete skulle de inte haft möjlighet att filosofera.

Och utan arbete skulle Roland Paulsens bok aldrig kommit ut. Bakom den ligger en lång kedja av arbeten: Avverkning av skog, transporter, massatillverkning, papperstillverkning, typografi, tryckning, bokbinderi, förlagsarbete, distribution, försäljning, lagerhantering…
Utan allt arbete som ligger bakom Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet, där Paulsen är verksam, skulle han inte kunna filosofera om ”arbetssamhället”.

I dagens ”God morgon världen” i Radions P1 fanns ett embryo till diskussion i frågan.

Arbetets värde – själen i den socialdemokratiska arbetslinjen

”Jobben först!” är den nya partiledningens ”nya” ledstjärna. Full sysselsättning är målet.
Detta måste ”kommuniceras” säger den nya ledningen.
Vilket innebär att S står på ruta noll.
En nystart bättre sen än aldrig.

Men jag saknar, än så länge, en viktig substans i budskapet om den socialdemokratiska arbetslinjen.

Socialdemokraterna måste förmedla idén att arbetet är grunden för hela samhällsekonomin.
Att det är arbetet som skapar förutsättningar för konsumtion och för produktionsöverskottet.
Med andra ord: Det är arbetet som skapar tillväxt och kapital.
S måste, på djupet och bredden, hävda arbetets värde. Annars faller budskapet om full sysselsättning på det borgerliga hälleberget i stället för att gro i den socialdemokratiska myllan.

AB
DN

AB, ledare

Expressen

AB, debatt

Expressen, nyheter

Arbetarbladet

LO-tidningen

Kan (s) vinna val på arbetslinjen?

Inför årets val ställer alla partier upp på arbetslinjen.
Arbetslinjen betyder att alla som kan arbeta bör arbeta, både för samhällsekonomins skull och för den enskilda människans välfärd.
Samhället ska alltså se till att det finns arbete att söka för de medborgare som saknar jobb.
I valpropagandan före valet 2006 sumpade socialdemokraterna denna för arbetarrörelsen grundläggande fråga för att i stället koncentrera sig på det sociala skyddsnätet.
Det framställde motståndarna lätt som att sossarna satte bidrag före arbete.
Vi var flera som tidigt varnade för att på detta sätt öppna garden för moderaterna men valstrategerna och Göran Persson lyssnade inte på oss. Så gick det som det gick.
Nu har moderaterna offensiven i arbetslinjen och socialdemokraterna har bara parerat och duckat så gott det gått.
Jag har väntat på en motoffensiv från partiet men den tycks vänta på sig eller vara för lamt.
Det vore annars lätt att betona skillnaden i synen på arbetet mellan de borgerliga och arbetarrörelsen.
I grova drag betonar de borgerliga en arbetslinje som, kort och gott, innebär att alla ska arbeta.
Punkt slut. Om arbetets innehåll, tryggheten i arbetet och arbetsmiljön säger de ingenting. I själva verket har de redan, under mandatperioden avsevärt försämrat både arbetsmiljö och tryggheten i jobbet. Folkpartiet och centern vill försämra ytterligare.

En vänsterlinje borde kunna förmedla budskapet att ”gärna ett arbete men ett bra arbete, inte vilket skitjobb som helst”.
Löntagarens trygghet bör gå före arbetsgivarens rätt att avskeda folk efter behag. Arbetsmiljön, i vilken löntagaren befinner sig halva sin vakna tid, är en av löntagarnas viktigaste frågor. Alla bör ha rätt till ett fritt, utvecklande arbete utan risk för skador och men.

DN
SvD
DN
AB