Mitt förtroende för väljaropinionen är körd i botten

Efter att ha blivit hånad i asociala medier för minsta småsak och förföljd av ett veritabelt mediedrev for hon till Paris och bidrog till att lappa ihop ett miljöavtal för världen.

Avtalet har stor betydelse för vår gemensamma framtid.

Nu rasar enligt opinionsmätningarna förtroendet för Åsa Romson.

Samtidigt hyllas mediokra idrottsmän, plagierande s.k. artister samt diverse levande och döda underhållare i mediesammanfattningar och återblickar på det gångna året.

Om man skulle utse årets mest underskattade svensk skulle Åsa Romson vinna.

Otack är världens lön.

Särskilt för politiker.

Affärsvärlden
Min blogg Politikens mobbingoffer

Politikens mobbingoffer

I våras mobbades miljöministern Åsa Romson för att hennes man någon gång köpt en giftklassad bottenfärg till båten. Häcklarna skrek och klagade på miljöministern.

Så hände sig att Romson på Twitter oroade sig över att undantagstillståndet i Frankrike skulle komma att påverka miljömötet i Paris. Då tog det på nytt hus i helsike och hon utsattes för spott och spe för att inte tillräckligt fördöma terrorn.

Varje gång hon uttalade sig om något sållades hennes ord av mobben. Naturligtvis lyckades de ibland hitta något att häckla.

Inte konstigt att Åsa Romson såg trött och sliten ut då hon vid pressträffen efter regeringsöverenskommelsen om flyktingpolitiken var nära att brista i gråt.
Hon hade tvingats att kompromissa bort en del av sitt partis principfrågor. Sånt är visserligen inte ovanligt i politiken ty sådana är politikens villkor. Att behöva ta ett steg tillbaka för att kunna ta två fram.

Naturligtvis blev hon häcklad för detta. Köksbordspolitiker, utan erfarenhet av praktisk politik, började gasta om svek och löftesbrott och krävde att hon skulle lämna regeringen.

Så for hon som regeringens och Sveriges representant vid klimatförhandlingarna till Paris.
Det är märkligt att hon orkade. Jag menar hon är ju inte bara politiker utan också människa, mor och hustru. Hon har en familj.

I Paris ledde Åsa Romson bland annat förhandlingarna inom området som handlar om anpassning till klimatförändringar. En krävande uppgift.

Av allt att döma gjorde hon ett jättejobb i Paris. Avtalet flyttade fram miljöfrågorna över hela världen.
Världens länder har enats om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal. Beslutet kom efter svåra slutförhandlingar vid klimatmötet COP21 i Paris. Det nya avtalet blir ramverket för ländernas klimatarbete under lång tid framöver.

Åsa Romson har visat vilken stor trovärdighet och tyngd hon och Sverige har i internationella klimatsammanhang.

Men här hemma hör man inga hyllningskörer.

Croneman om mobbingen 

Ett exempel på mobbing 

Expressen 

Expressen 2 

AB
SvD

Politik är att navigera

”Politik är det möjligas konst” ("Politik ist die Kunst des Möglichen”) sa järnkanslern Otto von Bismarck (1815-1898) och han lär ha citerats av Olof Palme. Den senare har bevisligen även sagt att ”Politik är att vilja” (Anförande på SSU:s kongressfest i Blå hallen, Stockholm) vilket också är titeln på en bok av honom.

Bismarck hade mer rätt än Palme i sin karaktäristik av politikens villkor.

Att vilja kan vilken treåring som helst men att navigera mellan försåtliga grynnor, kobbar och skär och eventuellt även i minerat vatten kräver mer än vilja av den som håller i rodret.
Att vilja framåt och ha kursen klar för sig med sjökort och kompass räcker inte alltid. Verkligheten och möjligheterna kan se annorlunda ut än vad kartan och kompassen kan visa.

Att strikt dra en rät linje mellan två punkter, utgångspunkt och mål, utan att ta hänsyn till hur verkligheten ser ut och vad möjligheterna tillåter och skita i att gira för att hålla en stadig ideologisk kurs tycks alltid leda till katastrof.

Att driva politik är att navigera på möjligheternas hav och att ha vett att väja för försåtliga grund och lömska skär. Skepparen tvingas stundom att gira babord eller styrbord och kanske ibland slå till back för att komma framåt.
Det brukar kallas pragmatism.

Den nuvarande regeringen har sedan den tillträdde mer än någon annan fått navigera för att överhuvudtaget komma framåt och inte drivas tillbaka.
Aldrig tidigare har någon svensk regering ställts inför så många oförutsedda händelser och problem som den nuvarande. Den bräckligaste minoritetsregeringen sedan parlamentarismen infördes har tvingats färdas över ett upprört vatten vilket Sverigedemokraterna har isbelagt, som alliansen har minerat, som främmande makt hotat och mellan vänsterpartiets Skylla och ekonomers Karybdis och där flyktingströmmar och internationell terrorism begränsat framkomligheten.

Surrad vid masten har regeringen Löfven trots allt lyckats navigera fram till dagens politik.

Men sådant sker inte ostraffat. Till politikens villkor hör också att bli häcklad och hånad för svek och löftesbrott, passivitet och naivitet.

 

Expressen 

DN 

SvD 

Avpixlat 

Jonas Sjöstedt

Ytlig politisk bevakning i medierna

Visst var det en dålig jämförelse, den som Åsa Romson gjorde, mellan medelhavsflyktingarna och förintelsens offer. 

För denna mindre lämpliga jämförelsen har hon bett om ursäkt.

För övrigt anser även jag att inte göra något för att hindra att tusentals oskyldiga män, kvinnor och barn drunknar i Medelhavet när de flyr från nöd och elände är en sorts passivt folkmord. Och vi kan inte skylla på att vi inget visste.

För övrigt har vi ju alla lärt oss att det heter ”romer” och inte ”zigenare” som Romson sa.  Men det blev ingen uppståndelse då Rosa Taikon använde ordet zigenare i en radiointervju för en tid sedan.
Själv har jag tills helt nyligen använt begreppet utan att därmed mena något nedsättande. Fast det är ok med romer för min del också.

Men jag anser inte att felsägningar förtjänar att bli den viktigaste nyheten i rapporteringen från partiledardebatten.
Eftersom jag inte kunde följa debatten söker jag efter någon information om vad partiledarna anser om förslaget att bomba flyktingbåtarna, men där får jag leta förgäves.
Ett betydligt värre förslag än en liten felsägning.

Ordmärkeri har blivit en paradgren bland de journalister som bevakar politiken.
Fan ta den som säger fel!

Ett annat märkligt sätt att kommentera politiska debatter är att efteråt utse vinnare och förlorare.

I SvD framträder en ung retorikexpert och avger omdömen om partiledarnas sätt att framföra sina åsikter.

Men om innehållet i debatten får jag inget veta.
Ytligheten griper omkring sig.

SvD
DN
DN Retorikexpert

SvD Retorikexpert