Den personliga integriteten bör värnas.
Men vad är egentligen ”personlig integritet”?
Här är några förslag.
Min personliga integritet innebär att jag:
– ska ha rätt att få vara ifred när, var och hur jag vill,
– inte ska behöva vara övervakad och kontrollerad av någon annan,
– inte ska behöva redovisa var jag har varit, vad jag gjort eller tänker göra eller tänker ta vägen.
Den personliga integriteten innebär t.ex. inte att jag
– kan vara anonym i alla sammanhang, t.ex. gå klädd i rånarluva på stan för att inte bli igenkänd,
– kan undandra mig samhälliga skyldigheter (Sådana finns faktiskt, inte bara fri- och rättigheter)
Men postulaten måste modifieras beroende på vilka olika relationer jag ingår i och i vilka olika situationer jag vill hävda min integritet.
Naturligtvis gäller min personliga integritet olika t.ex. i förhållande till min familj och i relation till olika makthavare.
Så har t.ex. löntagaren, under arbetstid, svårt att hävda sin personliga integritet gentemot arbetsgivaren. Arbetstiden är, för de allra flesta löntagare, en tillfällig ofrihet och integritetsinskränkning.
(Det är f.ö. märkligt att t.ex. drogtester på arbetsplatser görs på anställda men inte på företagsledningen. Den senare brukar ju hävda sitt stora ansvar. Och är det inte rimligt att den som vill kontrollera andra också får finna sig i att själv bli kontrollerad?)
En offentlig person måste finna sig i att bli granskad på områden som rör hans eller hennes offentliga uppdrag.
I olika sammanhang gör t.ex. säkerhetskrav att du måste ge efter på dina krav på personlig integritet.
En fånge har genom sitt brott försatt sig själv i en situation som gör att han eller hon fullständigt tvingats uppge alla krav på personlig integritet. Det är ju detta som är själva straffet.
Modifieringarna är många och gränsen för vad som är integritetskränkande eller inte är mycket flytande. Myndigheter, företag, journalister och organisationer verkar i dessa gråzoner och tänjer ständigt på gränserna.
Per Ström har sedan ett årtionde studerat vad som händer på detta område. Antagligen är han den i Sverige som kan mest om detta. Tyvärr har han lierat sig med tankesmedjan Den Nya Välfärden som är nära knuten till Svenskt Näringsliv och 4-oktoberrörelsen. Det vore olyckligt om frågan om den personliga integriteten blir en fråga som drivs enbart från detta håll. Vänstern som frihetsrörelse bör ta initiativ även i denna fråga.
Per Ströms webbplats ”Stoppa Storebror” http://stoppa-storebror.se/
lördag 2 augusti 2008
fredag 1 augusti 2008
Äkta och falska liberaler
Att tänka frihetligt är vackert.
Men att göra det med både hjärnan och hjärtat, genomtänkt och konsekvent, är vackrast.
Liberaler talar gärna om frihet. Men det gäller att lyssna noga på vad de säger. Alla liberaler menar nämligen inte detsamma som du när de talar om ”frihet”.
Vilket beror på att det finns olika sorters liberaler och olika sorters frihet.
Först och främst består liberalerna av två huvudgrupper:
A) de som talar om frihet, och som därmed menar frihet i första hand för sig själva och för sina egna intressen.
B) de som talar om frihet av övertygelse om att friheten är generell oavsett intressen, etnicitet, religion, ekonomisk, kulturell och social tillhörighet.
Dessa två kategorier kan i sin tur delas upp i minst tre grupper:
1) de bokstavstroende och dogmatiska.
2) de formella.
3) de som anser att frihet måste gälla alla och att ingen frihet kan uteslutas till förmån för en annan, och att ingens frihet får inkräkta på en annans.
A1:orna återfinns ofta bland s.k. ”nyliberaler” (liberalister) och kapitalister.
A2:orna finns ofta på de borgerliga tidningarnas ledarredaktioner.
De bägge kategorierna kan betecknas som sken- och frasliberaler.
A3:orna och B1:orna finns inte.
B2:orna begränsar frihetsbegreppet att omfatta enbart den politiska sfären av tillvaron.
B3:orna är vanligen socialliberaler och syndikalister.
Tyvärr är det de dogmatiska liberalerna som i dag definierar frihetsbegreppet i politik och debatt. Den sociala liberalismen är satt på undantag.
Det är vänsterns uppgift att ge frihetsbegreppet ett socialt innehåll och formulera socialismen som en frihetsrörelse.
Men att göra det med både hjärnan och hjärtat, genomtänkt och konsekvent, är vackrast.
Liberaler talar gärna om frihet. Men det gäller att lyssna noga på vad de säger. Alla liberaler menar nämligen inte detsamma som du när de talar om ”frihet”.
Vilket beror på att det finns olika sorters liberaler och olika sorters frihet.
Först och främst består liberalerna av två huvudgrupper:
A) de som talar om frihet, och som därmed menar frihet i första hand för sig själva och för sina egna intressen.
B) de som talar om frihet av övertygelse om att friheten är generell oavsett intressen, etnicitet, religion, ekonomisk, kulturell och social tillhörighet.
Dessa två kategorier kan i sin tur delas upp i minst tre grupper:
1) de bokstavstroende och dogmatiska.
2) de formella.
3) de som anser att frihet måste gälla alla och att ingen frihet kan uteslutas till förmån för en annan, och att ingens frihet får inkräkta på en annans.
A1:orna återfinns ofta bland s.k. ”nyliberaler” (liberalister) och kapitalister.
A2:orna finns ofta på de borgerliga tidningarnas ledarredaktioner.
De bägge kategorierna kan betecknas som sken- och frasliberaler.
A3:orna och B1:orna finns inte.
B2:orna begränsar frihetsbegreppet att omfatta enbart den politiska sfären av tillvaron.
B3:orna är vanligen socialliberaler och syndikalister.
Tyvärr är det de dogmatiska liberalerna som i dag definierar frihetsbegreppet i politik och debatt. Den sociala liberalismen är satt på undantag.
Det är vänsterns uppgift att ge frihetsbegreppet ett socialt innehåll och formulera socialismen som en frihetsrörelse.
Olympisk dubbelmoral
Enligt många kommentatorer var det fel att låta kommunistdiktaturen Kina ha hand om OS. Men eftersom nu kineserna fått spelen bör den fria världen protestera mot diktaturens kränkningar av mänskliga rättigheter.
Kan så vara.
Men varför inte ställa samma krav även på andra kommersiella företag?
Har de svenska företagen krävt mänskliga rättigheter för sina kinesiska arbetare?
Företagen, inte minst de svenska, lever och gör vinster just på bristen på respekt för nämnda rättighet; föreningsfrihet saknas vilket gör att fria fackföreningar inte kan verka. Den statligt godkända fackföreningen ser till att hålla lönerörelserna i schack för att inte äventyra företagens vinster.
Dubbelmoralen är komprometterande för sken- och frasliberaler, inte minst de självgoda ledarredaktionerna på dagstidningarna.
De borde åtminstone kunna erkänna att OS i dag är ett kommersiellt företag som vilket annat företag som helst.
Kan så vara.
Men varför inte ställa samma krav även på andra kommersiella företag?
Har de svenska företagen krävt mänskliga rättigheter för sina kinesiska arbetare?
Företagen, inte minst de svenska, lever och gör vinster just på bristen på respekt för nämnda rättighet; föreningsfrihet saknas vilket gör att fria fackföreningar inte kan verka. Den statligt godkända fackföreningen ser till att hålla lönerörelserna i schack för att inte äventyra företagens vinster.
Dubbelmoralen är komprometterande för sken- och frasliberaler, inte minst de självgoda ledarredaktionerna på dagstidningarna.
De borde åtminstone kunna erkänna att OS i dag är ett kommersiellt företag som vilket annat företag som helst.
måndag 28 juli 2008
Årets dummaste ledarkommentar
Så här skriver en förmodligen helt utpumpad ledarskribent i dagens SvD:
”Snart är lönen din igen
I dag är sista dagen för året då du som genomsnittlig svensk ser alla dina arbetsinkomster gå till den offentliga sektorn. Imorgon är det nämligen Skattefridagen, då du börjar arbeta för egen vinning. Jo, så bisarrt blir det om man lite förenklat räknar om skatternas andel av lönekostnaden till dess andel av arbetsåret. Fram till den 29 juli arbetar du åt någon annan, resten av året åt dig själv. År 2006, innan Alliansen tillträdde, inföll skattefridagen den 8 augusti.”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1496073.svd
SvD:s ledarkommentar måste härmed ta priset i dumhet. Förmodligen är ledarredaktionens hjärnstillestånd orsakad av en överdos av nyliberalistisk dogmatism. Eller av solsting.
Är ledarredaktionens helt isolerad från det samhälle där vi arbetande bidrar till deras barns skolor, infrastruktur, sjukvård omsorg o.s.v.?
Om hela det arbetande svenska folket arbetar ”åt någon annan” måste det väl vara så att alla arbetar åt, och för, varandra. Hela året.
”Snart är lönen din igen
I dag är sista dagen för året då du som genomsnittlig svensk ser alla dina arbetsinkomster gå till den offentliga sektorn. Imorgon är det nämligen Skattefridagen, då du börjar arbeta för egen vinning. Jo, så bisarrt blir det om man lite förenklat räknar om skatternas andel av lönekostnaden till dess andel av arbetsåret. Fram till den 29 juli arbetar du åt någon annan, resten av året åt dig själv. År 2006, innan Alliansen tillträdde, inföll skattefridagen den 8 augusti.”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1496073.svd
SvD:s ledarkommentar måste härmed ta priset i dumhet. Förmodligen är ledarredaktionens hjärnstillestånd orsakad av en överdos av nyliberalistisk dogmatism. Eller av solsting.
Är ledarredaktionens helt isolerad från det samhälle där vi arbetande bidrar till deras barns skolor, infrastruktur, sjukvård omsorg o.s.v.?
Om hela det arbetande svenska folket arbetar ”åt någon annan” måste det väl vara så att alla arbetar åt, och för, varandra. Hela året.
torsdag 24 juli 2008
Den svenska avundsjukan
Det är alltid svenskar som talar om ”den svenska avundsjukan” eller t.o.m. om ”Den Kungliga Svenska Avundsjukan”. De tar avstånd från både avundsjukan och ”det svenska” och antyder därmed att de själva aldrig är avundsjuka, i varje fall inte på det blågula svenska sättet.
Men avundsjukan beskrevs ingående, och på mångahanda sätt, redan i Bibeln och den finns väl dokumenterad i diverse antika dokument. Avundsjukan är en av medeltida katolska kyrkans sju dödssynder. Avundsjukan fanns alltså långt innan Sverige ens var påtänkt och årtusenden innan den förste svensken trampade vår jord.
Hur blev den en svensk folksjukdom?
Möjligen menar de, som talar om den svenska avundsjukan, att den svenska avundsjukan markant skiljer sig från t.ex. den spanska, tanzaniska eller moldaviska avundsjukan. De kanske menar att då avundsjukan drabbar en svensk blir den alldeles speciell. Den svenska är kanske liksom mer njugg och intolerant än t.ex. den som förekommer på Bali eller i Guatemala.
Har man bekantat sig med folk i andra länder finner man att någon etnisk eller nationell skillnad i avundsjuka inte existerar. Inga kända forskarrön styrker heller teorin om en speciellt etnisk avundsjuka. Däremot slås man av att avundsjukan är sig märkligt lik överallt i världen.
Den som ondgör sig över ”den svenska avundsjukan” saknar helt enkelt ett internationellt och historiskt perspektiv på avundsjukan och har antagligen bara upplevt avundsjuka just i Sverige. Och i Sverige är avundsjukan naturligtvis alltid svensk. I Norge är den norsk. I Vanuatu vanuatisk.
Den som snackar om den typiska svenska avundsjukan ger bara uttryck för Den Typiska Svenska Dumheten.
Men avundsjukan beskrevs ingående, och på mångahanda sätt, redan i Bibeln och den finns väl dokumenterad i diverse antika dokument. Avundsjukan är en av medeltida katolska kyrkans sju dödssynder. Avundsjukan fanns alltså långt innan Sverige ens var påtänkt och årtusenden innan den förste svensken trampade vår jord.
Hur blev den en svensk folksjukdom?
Möjligen menar de, som talar om den svenska avundsjukan, att den svenska avundsjukan markant skiljer sig från t.ex. den spanska, tanzaniska eller moldaviska avundsjukan. De kanske menar att då avundsjukan drabbar en svensk blir den alldeles speciell. Den svenska är kanske liksom mer njugg och intolerant än t.ex. den som förekommer på Bali eller i Guatemala.
Har man bekantat sig med folk i andra länder finner man att någon etnisk eller nationell skillnad i avundsjuka inte existerar. Inga kända forskarrön styrker heller teorin om en speciellt etnisk avundsjuka. Däremot slås man av att avundsjukan är sig märkligt lik överallt i världen.
Den som ondgör sig över ”den svenska avundsjukan” saknar helt enkelt ett internationellt och historiskt perspektiv på avundsjukan och har antagligen bara upplevt avundsjuka just i Sverige. Och i Sverige är avundsjukan naturligtvis alltid svensk. I Norge är den norsk. I Vanuatu vanuatisk.
Den som snackar om den typiska svenska avundsjukan ger bara uttryck för Den Typiska Svenska Dumheten.
torsdag 3 april 2008
Dubbelmoral, så in i helsike.
Hör ni, ni som kräver att Stefan Holm och andra idrottare ska agera för mänskliga rättigheter under Olympiska Spelen. Och ni som vill att svenska politiker ska bojkotta alla officiella arrangemang i Kina. Och ni som upprörs över att Kina fått arrangera spelen.
Varför undrar ni aldrig över vad de svenska företagen gör för de mänskliga rättigheterna i Kina? Kräver företagsledningarna mänskliga rättigheter för sina kinesiska arbetare? Föreslår de någonsin att deras kinesiska arbetare ska ha rätt att organisera sig i fria fackföreningar?
Varför passar aldrig journalister på att ställa dessa frågor?
Dubbelmoral, så in i helsike.
Här är bara ett litet urval av de svenska företag som är verksamma i Kina:
A. Johansson &, Co, ABB, ABS Pumps, Pulp & Paper AB, Advokatfirman Vinge, Akers AB, Akzo Nobel, Alfa Laval, Holmbergs, Arla Foods, Arvid Nilsson, Logistics & Trade, ASSA ABLOY, Astra Zeneca, Atlas Copco, Becker Acroma, Bulten, Casco, Cedervall, Delaval /Alfa Laval, Duni, Ekman & Co., Electrolux, Elekta AB, Elektroskandia, Ericsson, ESAB, Esselte, Fagerdala, Fagerhults Belysing AB, Fasetten AB, Findus Sverige, AB, Flextronics,
Gambro, Gammon, Getinge, Handelsbanken, Hennes & Mauritz, Hexagon, Husqvarna, Hägglunds, Hästens, Höganäs, Icopal AB, IKEA, Interiörhuset i Väst AB,
Investor, ITT Flygt, Karlsson Spools, KTC, Automation, Kungsörs Plast AB, Lindex, LM Ericsson, Ludvig Svensson, Malmberg Water AB, Munters, Nefab, Nordea Bank AB, Nynäs Petroleum, Ostergrens Elmotor, Outokumpu, Penta, Perstorp, Pharmacia & Upjohn, Pfizer, Radisson SAS Hotel, Sandvik, SCA, Scandinavian Airlines Systems (SAS),
Scania, SEB, Seco Tools, Skandia, SKF, Sony Ericsson, SSAB Oxelosund, Stafsjö Bruk, Stena Rederi AB, Stora Enso, Svanströms AB, Swedbank, Swedish Match, Svenska Handelsbanken, Syneco Weibulls, Teracom Components AB, Tetra, Pak, Trelleborg Volvo.
En komplett lista över svenska företag i Kina kan du finna på, Exportrådets, webbplats
http://www.swedenabroad.com/Page____25970.aspx
Varför undrar ni aldrig över vad de svenska företagen gör för de mänskliga rättigheterna i Kina? Kräver företagsledningarna mänskliga rättigheter för sina kinesiska arbetare? Föreslår de någonsin att deras kinesiska arbetare ska ha rätt att organisera sig i fria fackföreningar?
Varför passar aldrig journalister på att ställa dessa frågor?
Dubbelmoral, så in i helsike.
Här är bara ett litet urval av de svenska företag som är verksamma i Kina:
A. Johansson &, Co, ABB, ABS Pumps, Pulp & Paper AB, Advokatfirman Vinge, Akers AB, Akzo Nobel, Alfa Laval, Holmbergs, Arla Foods, Arvid Nilsson, Logistics & Trade, ASSA ABLOY, Astra Zeneca, Atlas Copco, Becker Acroma, Bulten, Casco, Cedervall, Delaval /Alfa Laval, Duni, Ekman & Co., Electrolux, Elekta AB, Elektroskandia, Ericsson, ESAB, Esselte, Fagerdala, Fagerhults Belysing AB, Fasetten AB, Findus Sverige, AB, Flextronics,
Gambro, Gammon, Getinge, Handelsbanken, Hennes & Mauritz, Hexagon, Husqvarna, Hägglunds, Hästens, Höganäs, Icopal AB, IKEA, Interiörhuset i Väst AB,
Investor, ITT Flygt, Karlsson Spools, KTC, Automation, Kungsörs Plast AB, Lindex, LM Ericsson, Ludvig Svensson, Malmberg Water AB, Munters, Nefab, Nordea Bank AB, Nynäs Petroleum, Ostergrens Elmotor, Outokumpu, Penta, Perstorp, Pharmacia & Upjohn, Pfizer, Radisson SAS Hotel, Sandvik, SCA, Scandinavian Airlines Systems (SAS),
Scania, SEB, Seco Tools, Skandia, SKF, Sony Ericsson, SSAB Oxelosund, Stafsjö Bruk, Stena Rederi AB, Stora Enso, Svanströms AB, Swedbank, Swedish Match, Svenska Handelsbanken, Syneco Weibulls, Teracom Components AB, Tetra, Pak, Trelleborg Volvo.
En komplett lista över svenska företag i Kina kan du finna på, Exportrådets, webbplats
http://www.swedenabroad.com/Page____25970.aspx
måndag 11 februari 2008
Privatisera mera!
Det började en morgon med att jag drabbades av en lätt yrsel.
Senare på dagen fick jag en underlig, först oidentifierbar, känsla som senare utvecklades till en obetvinglig lust att PRIVATISERA. Jag insåg snart att jag hade drabbats av den epidemiska privatiseringssjukan. Jag ville privatisera allt.
Jag visste att jag inte var ensam. Många hade drabbats före mig.
Jag kastade mig över Kungahuset. I dag är kungahuset en monopoliserad utgiftspost i statsbudgeten. Gör det lönsamt. Bolagisera kungahuset! Öppna för konkurrens! Sälj ut de kungliga slotten. Gör om slotten till bostadsrätter. Aktieintroducera kungahuset och sälj ut kungliga aktier till svenska folket. Då får alla rojalister stödja den i dag olönsamma verksamheten och utveckla dess potentiella affärsidé. Effektivisera verksamheten genom att konkurrensutsätta den. Släpp in utländska alternativ.
Polisen! Polisväsendet är en annan olönsam offentlig verksamhet som bör privatiseras. För att inte tala om kriminalvården. Låt entreprenörsandan och den fria företagsamheten ta hand om hela skiten.
Domstolarna har svårt att hinna med alla mål. Privatisera och avskaffa domstolsmonopolet, utsätt domstolarna för konkurrens så blir de effektivare. Det måste löna sig att skipa rättvisa! Varje medborgare får en rättvisekupong som inkluderar advokathjälp och en rättvis dom. Medborgare som behöver rättvisa kan då välja den mest rättvisa och snabbaste domstolen för att få sitt fall prövat.
Alla vet ju att det inte handlar om att avskaffa själva kriminaliteten utan att ge de kriminella en välbehövlig reträtt när verksamheten gått snett. Bovarna behövs i varje utvecklad ekonomi. De bidrar ju, med sin verksamhet, till att skapa sysselsättning åt poliser, advokater, försäkringsbolag, glasmästerier, vaktbolag och den s.k. kriminalvården och därmed öka BNP.
Privat kriminalvård skulle emellertid på ett bättre sätt kunna utveckla goda kundrelationer mellan företag och brukare. Ett sunt lönsamhetstänkande kan stimulera verksamheten. Inkomsterna skulle kunna komma från två håll. Dels från kunderna själva genom att interneringen avgiftsbeläggs. Den sålunda avlastade statsbudgeten skulle kunna ge de privata polisföretagen en viss summa pengar per infångad bov och privatanstalterna en summa per förvarad brottsling. Eftersom privata företag ska ge vinst skulle lönsamhet i verksamheten snart kunna uppnås.
Naturligtvis skulle staten ha ett övergripande kontrollansvar, men varför inte privatisera även detta?
Försvaret är ett annat olönsamt statligt monopol som bör utsättas för konkurrens och anpassas till globaliseringen. Här måste den centralistiska och byråkratiska statliga organisationen ersättas av en mer flexibel privat företagsamhet. Skulle inte varje svensk försvara sin familj om den hotades? Självklart! Varför då inte ge varje svensk den möjligheten? Man kan tänka sig flera olika vägar. Bolagisera och börsintroducera. Dela ut de kvarvarande vapnen inom försvarsmakten till privata initiativ, exempelvis vaktbolag, familjeföretag, kooperativ o.s.v.
Privatisera statsbudgeten! Placera hela statsbudgeten hos privata fondförvaltare som får till uppgift att maximera avkastningen på densamma. Därmed kan vi avskaffa skatterna och varje svensk medborgare erhålla ett fondbevis med räntor som skulle kunna plöjas in i pensionssystemet.
Milton Friedman! Släng dig i väggen! jag är världens största privatist!
I det läget vaknade jag av att klockradion återgav en intervju med Mats Odell. Mardrömmen fortsatte.
Senare på dagen fick jag en underlig, först oidentifierbar, känsla som senare utvecklades till en obetvinglig lust att PRIVATISERA. Jag insåg snart att jag hade drabbats av den epidemiska privatiseringssjukan. Jag ville privatisera allt.
Jag visste att jag inte var ensam. Många hade drabbats före mig.
Jag kastade mig över Kungahuset. I dag är kungahuset en monopoliserad utgiftspost i statsbudgeten. Gör det lönsamt. Bolagisera kungahuset! Öppna för konkurrens! Sälj ut de kungliga slotten. Gör om slotten till bostadsrätter. Aktieintroducera kungahuset och sälj ut kungliga aktier till svenska folket. Då får alla rojalister stödja den i dag olönsamma verksamheten och utveckla dess potentiella affärsidé. Effektivisera verksamheten genom att konkurrensutsätta den. Släpp in utländska alternativ.
Polisen! Polisväsendet är en annan olönsam offentlig verksamhet som bör privatiseras. För att inte tala om kriminalvården. Låt entreprenörsandan och den fria företagsamheten ta hand om hela skiten.
Domstolarna har svårt att hinna med alla mål. Privatisera och avskaffa domstolsmonopolet, utsätt domstolarna för konkurrens så blir de effektivare. Det måste löna sig att skipa rättvisa! Varje medborgare får en rättvisekupong som inkluderar advokathjälp och en rättvis dom. Medborgare som behöver rättvisa kan då välja den mest rättvisa och snabbaste domstolen för att få sitt fall prövat.
Alla vet ju att det inte handlar om att avskaffa själva kriminaliteten utan att ge de kriminella en välbehövlig reträtt när verksamheten gått snett. Bovarna behövs i varje utvecklad ekonomi. De bidrar ju, med sin verksamhet, till att skapa sysselsättning åt poliser, advokater, försäkringsbolag, glasmästerier, vaktbolag och den s.k. kriminalvården och därmed öka BNP.
Privat kriminalvård skulle emellertid på ett bättre sätt kunna utveckla goda kundrelationer mellan företag och brukare. Ett sunt lönsamhetstänkande kan stimulera verksamheten. Inkomsterna skulle kunna komma från två håll. Dels från kunderna själva genom att interneringen avgiftsbeläggs. Den sålunda avlastade statsbudgeten skulle kunna ge de privata polisföretagen en viss summa pengar per infångad bov och privatanstalterna en summa per förvarad brottsling. Eftersom privata företag ska ge vinst skulle lönsamhet i verksamheten snart kunna uppnås.
Naturligtvis skulle staten ha ett övergripande kontrollansvar, men varför inte privatisera även detta?
Försvaret är ett annat olönsamt statligt monopol som bör utsättas för konkurrens och anpassas till globaliseringen. Här måste den centralistiska och byråkratiska statliga organisationen ersättas av en mer flexibel privat företagsamhet. Skulle inte varje svensk försvara sin familj om den hotades? Självklart! Varför då inte ge varje svensk den möjligheten? Man kan tänka sig flera olika vägar. Bolagisera och börsintroducera. Dela ut de kvarvarande vapnen inom försvarsmakten till privata initiativ, exempelvis vaktbolag, familjeföretag, kooperativ o.s.v.
Privatisera statsbudgeten! Placera hela statsbudgeten hos privata fondförvaltare som får till uppgift att maximera avkastningen på densamma. Därmed kan vi avskaffa skatterna och varje svensk medborgare erhålla ett fondbevis med räntor som skulle kunna plöjas in i pensionssystemet.
Milton Friedman! Släng dig i väggen! jag är världens största privatist!
I det läget vaknade jag av att klockradion återgav en intervju med Mats Odell. Mardrömmen fortsatte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
