Anders Morin, Svenskt Näringsliv, börjar inse att det där med privata välfärdstjänster inte alltid är så bra för de behövande.
Han inser, klädsamt nog, att näringslivet har ett särskilt ansvar när nu brister uppdagas eftersom Svenskt Näringsliv var pådrivare för reformen.
”Viktigast nu är stärkt kvalitetskontroll. Skärp kraven, och stäng omedelbart verksamheter som inte håller måttet”, skriver Anders Morin i dagens SvD.
Enligt de nyliberala dogmatikerna inom Svenskt Näringsliv och i alliansregeringen ska privatiseringen inte bara göra vården mer effektiv, öka valfriheten för ”kunderna” och sänka kostnaderna för skattebetalarna utan även ge företagens ägare skälig avkastning på deras investeringar.
Men eftersom det privata vårdföretaget inte bara ska vinna de kommunala upphandlingarna utan också ska generera vinster till ägarna pressas priset så mycket att det går ut över kvaliteten, d.v.s. vården av de värdbehövande. Kostnaderna pressas genom att antalet anställda minskas, tiden för omsorg minimeras och vårdmedlen bir billigare och sämre.
Och eftersom de offentligt ägda vårdföretagen måste konkurrera med de privata tvingas även de att pressa sina priser på samma sätt vilket även här går ut över vårdkvalitén.
De kommunala upphandlarna, kommunpolitiker och tjänstemän, väljer ju det vårdföretsg som offererar det lägsta priset. Med hänsyn till våra skattepengar.
Nu har det alltså blivit uppenbart att vårdföretagen får skattepengar för att bedriva en undermålig vård.
Vad föreslår då Anders Morin, Svenskt Näringsliv, att vi ska göra åt saken?
Jo, landstingen och kommunerna ska förbättra sina kravfunktioner och förstärka sin kvalitetskontroll. De ska göra tätare inspektioner, bättre uppföljning av resultat och kvalitet, bättre information till brukarna.
Dessa övervakningsåtgärder är inte gratis. De kostar skattepengar.
Vi skattebetalare ska alltså inte bara betala vårdpengar till de privata vårdföretagen för att de ska vårda våra gamla utan också betala för att kontrollera att de ”levererar”.
Någon institution bör kanske undersöka hur dyr ”vårdreformen” blir för oss skattebatalare i slutändan.
DN Ekonomi
DN debatt
GP
SvD Brännpunkt
Expressen
AB
DN
DN
AB
SvD
Visar inlägg med etikett alliansregeringen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett alliansregeringen. Visa alla inlägg
lördag 12 november 2011
fredag 18 februari 2011
Regeringen tar från skattebetalarna och ger till de rika
Den borgerliga alliansregeringen anser att staten eller kommuner inte ska driva verksamhet som privata entreprenörer kan driva bättre eller lika bra.
Därför säljer regeringen ut statliga företag även om de är lönsamma och ökar statens inkomster. Skattepengar ska inte riskeras i företagsamhet, säger borgarna.
Men det hindrar inte att samma borgare använder våra skattepengar för att skapa vinter i privata företag.
Jag tänker på Rut- och Rot-bidragen.
Eller ta det här med friskolorna t.ex.
”På fem år har de årliga skattebidragen till de privata aktörerna ökat med 65 procent till 22 miljarder kronor. Expansionen saknar motstycke i världen. Vinnare är de riskkapitalbolag och privata investerare som äger de snabbt växande koncernerna.
Förklaringen är enkel. Det svenska regelverket kring friskolor tillhör världens mest liberala.
Vilket vinstdrivande företag som helst kan starta en friskola och får sedan en skolpeng från kommunen per elev motsvarande beloppet som ges till en kommunal skola.”
Det är ingen sosseblaska som skriver detta, utan dagens pappersupplaga, av Dagens Industri.
(Tyvärr går det inte att länka till DI:s webbplats eftersom sidan endast är tillgänglig för prenumeranter)
Enligt DI handlar det om en överföring av skattepengar till främst fyra företag:
Företag/Ägare% /Antal elever 2009/Nettoresultat
Academia/Riskkapital bolagen EQT79,6 %,Providence 17,7%/45 000/144 Mkr
Kunskapsskolan/Peje Emilsson med familj 63%,Investor 33%/10 000 11,8(6 mån)/
John Bauer/Riskkapitalbolaget Axcel 90%/12 500/- 26 Mkr.
Pysslingen/Polaris Private Equity 82%/12 000/18,8 Mkr
Jag är inte emot friskolor men anser att de ska drivas i första hand för att utveckla pedagogik och skapa allsidighet och mångfald i lärandet. Frågan är om friskolorna gör det. Mycket tyder på att de inte bidrar till det.
Jag har heller inget emot att privata företag tar över där staten och kommunerna inte klarar att driva verksamheten. Och jag har inget emot att företag gör vinster. Men när det gäller skolan bör drivkraften inte vara profiten.
Affärsvärlden
Dagens PS
Därför säljer regeringen ut statliga företag även om de är lönsamma och ökar statens inkomster. Skattepengar ska inte riskeras i företagsamhet, säger borgarna.
Men det hindrar inte att samma borgare använder våra skattepengar för att skapa vinter i privata företag.
Jag tänker på Rut- och Rot-bidragen.
Eller ta det här med friskolorna t.ex.
”På fem år har de årliga skattebidragen till de privata aktörerna ökat med 65 procent till 22 miljarder kronor. Expansionen saknar motstycke i världen. Vinnare är de riskkapitalbolag och privata investerare som äger de snabbt växande koncernerna.
Förklaringen är enkel. Det svenska regelverket kring friskolor tillhör världens mest liberala.
Vilket vinstdrivande företag som helst kan starta en friskola och får sedan en skolpeng från kommunen per elev motsvarande beloppet som ges till en kommunal skola.”
Det är ingen sosseblaska som skriver detta, utan dagens pappersupplaga, av Dagens Industri.
(Tyvärr går det inte att länka till DI:s webbplats eftersom sidan endast är tillgänglig för prenumeranter)
Enligt DI handlar det om en överföring av skattepengar till främst fyra företag:
Företag/Ägare% /Antal elever 2009/Nettoresultat
Academia/Riskkapital bolagen EQT79,6 %,Providence 17,7%/45 000/144 Mkr
Kunskapsskolan/Peje Emilsson med familj 63%,Investor 33%/10 000 11,8(6 mån)/
John Bauer/Riskkapitalbolaget Axcel 90%/12 500/- 26 Mkr.
Pysslingen/Polaris Private Equity 82%/12 000/18,8 Mkr
Jag är inte emot friskolor men anser att de ska drivas i första hand för att utveckla pedagogik och skapa allsidighet och mångfald i lärandet. Frågan är om friskolorna gör det. Mycket tyder på att de inte bidrar till det.
Jag har heller inget emot att privata företag tar över där staten och kommunerna inte klarar att driva verksamheten. Och jag har inget emot att företag gör vinster. Men när det gäller skolan bör drivkraften inte vara profiten.
Affärsvärlden
Dagens PS
söndag 8 augusti 2010
Meddelande till alliansregeringen
måndag 11 februari 2008
Privatisera mera!
Det började en morgon med att jag drabbades av en lätt yrsel.
Senare på dagen fick jag en underlig, först oidentifierbar, känsla som senare utvecklades till en obetvinglig lust att PRIVATISERA. Jag insåg snart att jag hade drabbats av den epidemiska privatiseringssjukan. Jag ville privatisera allt.
Jag visste att jag inte var ensam. Många hade drabbats före mig.
Jag kastade mig över Kungahuset. I dag är kungahuset en monopoliserad utgiftspost i statsbudgeten. Gör det lönsamt. Bolagisera kungahuset! Öppna för konkurrens! Sälj ut de kungliga slotten. Gör om slotten till bostadsrätter. Aktieintroducera kungahuset och sälj ut kungliga aktier till svenska folket. Då får alla rojalister stödja den i dag olönsamma verksamheten och utveckla dess potentiella affärsidé. Effektivisera verksamheten genom att konkurrensutsätta den. Släpp in utländska alternativ.
Polisen! Polisväsendet är en annan olönsam offentlig verksamhet som bör privatiseras. För att inte tala om kriminalvården. Låt entreprenörsandan och den fria företagsamheten ta hand om hela skiten.
Domstolarna har svårt att hinna med alla mål. Privatisera och avskaffa domstolsmonopolet, utsätt domstolarna för konkurrens så blir de effektivare. Det måste löna sig att skipa rättvisa! Varje medborgare får en rättvisekupong som inkluderar advokathjälp och en rättvis dom. Medborgare som behöver rättvisa kan då välja den mest rättvisa och snabbaste domstolen för att få sitt fall prövat.
Alla vet ju att det inte handlar om att avskaffa själva kriminaliteten utan att ge de kriminella en välbehövlig reträtt när verksamheten gått snett. Bovarna behövs i varje utvecklad ekonomi. De bidrar ju, med sin verksamhet, till att skapa sysselsättning åt poliser, advokater, försäkringsbolag, glasmästerier, vaktbolag och den s.k. kriminalvården och därmed öka BNP.
Privat kriminalvård skulle emellertid på ett bättre sätt kunna utveckla goda kundrelationer mellan företag och brukare. Ett sunt lönsamhetstänkande kan stimulera verksamheten. Inkomsterna skulle kunna komma från två håll. Dels från kunderna själva genom att interneringen avgiftsbeläggs. Den sålunda avlastade statsbudgeten skulle kunna ge de privata polisföretagen en viss summa pengar per infångad bov och privatanstalterna en summa per förvarad brottsling. Eftersom privata företag ska ge vinst skulle lönsamhet i verksamheten snart kunna uppnås.
Naturligtvis skulle staten ha ett övergripande kontrollansvar, men varför inte privatisera även detta?
Försvaret är ett annat olönsamt statligt monopol som bör utsättas för konkurrens och anpassas till globaliseringen. Här måste den centralistiska och byråkratiska statliga organisationen ersättas av en mer flexibel privat företagsamhet. Skulle inte varje svensk försvara sin familj om den hotades? Självklart! Varför då inte ge varje svensk den möjligheten? Man kan tänka sig flera olika vägar. Bolagisera och börsintroducera. Dela ut de kvarvarande vapnen inom försvarsmakten till privata initiativ, exempelvis vaktbolag, familjeföretag, kooperativ o.s.v.
Privatisera statsbudgeten! Placera hela statsbudgeten hos privata fondförvaltare som får till uppgift att maximera avkastningen på densamma. Därmed kan vi avskaffa skatterna och varje svensk medborgare erhålla ett fondbevis med räntor som skulle kunna plöjas in i pensionssystemet.
Milton Friedman! Släng dig i väggen! jag är världens största privatist!
I det läget vaknade jag av att klockradion återgav en intervju med Mats Odell. Mardrömmen fortsatte.
Senare på dagen fick jag en underlig, först oidentifierbar, känsla som senare utvecklades till en obetvinglig lust att PRIVATISERA. Jag insåg snart att jag hade drabbats av den epidemiska privatiseringssjukan. Jag ville privatisera allt.
Jag visste att jag inte var ensam. Många hade drabbats före mig.
Jag kastade mig över Kungahuset. I dag är kungahuset en monopoliserad utgiftspost i statsbudgeten. Gör det lönsamt. Bolagisera kungahuset! Öppna för konkurrens! Sälj ut de kungliga slotten. Gör om slotten till bostadsrätter. Aktieintroducera kungahuset och sälj ut kungliga aktier till svenska folket. Då får alla rojalister stödja den i dag olönsamma verksamheten och utveckla dess potentiella affärsidé. Effektivisera verksamheten genom att konkurrensutsätta den. Släpp in utländska alternativ.
Polisen! Polisväsendet är en annan olönsam offentlig verksamhet som bör privatiseras. För att inte tala om kriminalvården. Låt entreprenörsandan och den fria företagsamheten ta hand om hela skiten.
Domstolarna har svårt att hinna med alla mål. Privatisera och avskaffa domstolsmonopolet, utsätt domstolarna för konkurrens så blir de effektivare. Det måste löna sig att skipa rättvisa! Varje medborgare får en rättvisekupong som inkluderar advokathjälp och en rättvis dom. Medborgare som behöver rättvisa kan då välja den mest rättvisa och snabbaste domstolen för att få sitt fall prövat.
Alla vet ju att det inte handlar om att avskaffa själva kriminaliteten utan att ge de kriminella en välbehövlig reträtt när verksamheten gått snett. Bovarna behövs i varje utvecklad ekonomi. De bidrar ju, med sin verksamhet, till att skapa sysselsättning åt poliser, advokater, försäkringsbolag, glasmästerier, vaktbolag och den s.k. kriminalvården och därmed öka BNP.
Privat kriminalvård skulle emellertid på ett bättre sätt kunna utveckla goda kundrelationer mellan företag och brukare. Ett sunt lönsamhetstänkande kan stimulera verksamheten. Inkomsterna skulle kunna komma från två håll. Dels från kunderna själva genom att interneringen avgiftsbeläggs. Den sålunda avlastade statsbudgeten skulle kunna ge de privata polisföretagen en viss summa pengar per infångad bov och privatanstalterna en summa per förvarad brottsling. Eftersom privata företag ska ge vinst skulle lönsamhet i verksamheten snart kunna uppnås.
Naturligtvis skulle staten ha ett övergripande kontrollansvar, men varför inte privatisera även detta?
Försvaret är ett annat olönsamt statligt monopol som bör utsättas för konkurrens och anpassas till globaliseringen. Här måste den centralistiska och byråkratiska statliga organisationen ersättas av en mer flexibel privat företagsamhet. Skulle inte varje svensk försvara sin familj om den hotades? Självklart! Varför då inte ge varje svensk den möjligheten? Man kan tänka sig flera olika vägar. Bolagisera och börsintroducera. Dela ut de kvarvarande vapnen inom försvarsmakten till privata initiativ, exempelvis vaktbolag, familjeföretag, kooperativ o.s.v.
Privatisera statsbudgeten! Placera hela statsbudgeten hos privata fondförvaltare som får till uppgift att maximera avkastningen på densamma. Därmed kan vi avskaffa skatterna och varje svensk medborgare erhålla ett fondbevis med räntor som skulle kunna plöjas in i pensionssystemet.
Milton Friedman! Släng dig i väggen! jag är världens största privatist!
I det läget vaknade jag av att klockradion återgav en intervju med Mats Odell. Mardrömmen fortsatte.
måndag 27 augusti 2007
Persons paradox
Det var något halvår före valet 2006. Ungefär då hade det gått upp för allmänheten och folkopinionen, d.v.s. väljarna, vilka samhällsekonomiska och sociala konsekvenser arbetslösheten har. Samtidigt började konjunkturen vända uppåt. Men uppgången gick sakta och allmänheten/folkopinionen, d.v.s. väljarna, hann inte uppfatta förändringen. Särskilt som medierna och den politiska oppositionen envist fortsatte med att beskriva arbetslöshetshelvetet ur olika aspekter. Ekonomijournalisterna som insåg att det var en uppgång på gång, valde att tiga om det.
Göran Persson, som hade koll på konjukturen, såg att tiderna skulle bli bättre och försökte förmedla denna goda nyhet till folket, men misslyckades. För allmänheten/folkopinionen, d.v.s. väljarna, verkade det bara som om Persson inte förstått det som alla andra förstått, att arbetslöshet är ett djävelskap. Persson var ganska ensam om att säga att arbetslösheten visserligen är ett problem men att problemet skulle bli mindre med den kommande konjunkturuppgången.
På grund av sin insikt koncentrerade Persson sina krafter på att försvara välfärden. Vilket uppfattades som att han försvarade rätten att uppbära bidrag och rätten att slippa arbeta.
Allmänheten och folkopinionen, d.v.s. väljarna, som ju visste bättre, valde en ny regering. Knappt hade denna nya regering fått regeringsmakten förrän den internationella konjunkturförändringens effekter började bli tydliga. Arbetslösheten sjönk, arbetskraft kom i arbete och ekonomins hjul snurrade snabbare.
I dag berömmer sig den borgerliga alliansregeringen av att ha minskat arbetslösheten och ökat den s.k. sysselsättningen. Sent omsider har, enligt dagens tidningar, Mona Sahlin gått ut och säger att det minsann inte är borgarnas förtjänst utan att det är den tidigare regeringskoalitionens trägna arbete som vänt arbetslöshetsstatistiken.
Sanningen är väl att varken regeringen Reinfeldt eller Persson har påverkat den internationella konjunkturen.
Frågan är om allmänheten och folkopinionen, d.v.s. väljarna inser det. I varje fall förefaller det som om allmänheten och folkopinionen, sent omsider, insett att välfärden måste försvaras.
Slutsatsen man kan dra av Parssonparadoxen är: En politiker bör inte vara före sin tid utan i fas med allmänhetens och folkopinionens, d.v.s. väljarnas verklighetsbild,om han eller hon vill bli omvald.
Göran Persson, som hade koll på konjukturen, såg att tiderna skulle bli bättre och försökte förmedla denna goda nyhet till folket, men misslyckades. För allmänheten/folkopinionen, d.v.s. väljarna, verkade det bara som om Persson inte förstått det som alla andra förstått, att arbetslöshet är ett djävelskap. Persson var ganska ensam om att säga att arbetslösheten visserligen är ett problem men att problemet skulle bli mindre med den kommande konjunkturuppgången.
På grund av sin insikt koncentrerade Persson sina krafter på att försvara välfärden. Vilket uppfattades som att han försvarade rätten att uppbära bidrag och rätten att slippa arbeta.
Allmänheten och folkopinionen, d.v.s. väljarna, som ju visste bättre, valde en ny regering. Knappt hade denna nya regering fått regeringsmakten förrän den internationella konjunkturförändringens effekter började bli tydliga. Arbetslösheten sjönk, arbetskraft kom i arbete och ekonomins hjul snurrade snabbare.
I dag berömmer sig den borgerliga alliansregeringen av att ha minskat arbetslösheten och ökat den s.k. sysselsättningen. Sent omsider har, enligt dagens tidningar, Mona Sahlin gått ut och säger att det minsann inte är borgarnas förtjänst utan att det är den tidigare regeringskoalitionens trägna arbete som vänt arbetslöshetsstatistiken.
Sanningen är väl att varken regeringen Reinfeldt eller Persson har påverkat den internationella konjunkturen.
Frågan är om allmänheten och folkopinionen, d.v.s. väljarna inser det. I varje fall förefaller det som om allmänheten och folkopinionen, sent omsider, insett att välfärden måste försvaras.
Slutsatsen man kan dra av Parssonparadoxen är: En politiker bör inte vara före sin tid utan i fas med allmänhetens och folkopinionens, d.v.s. väljarnas verklighetsbild,om han eller hon vill bli omvald.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
