En socialdemokratisk reformistisk utopi

I dagens DN Debatt publiceras en intressant artikel av Bror Perjus ”Utvecklad blandekonomi är svaret på den globala krisen”

”Med en skattekvot på 45–50 procent i de tongivande länderna kan dagens statsskulder, som pekas ut som en orsak till den ekonomiska krisen, gradvis avvecklas”, skriver han.
Och konstaterar att ”skatten bara kan höjas genom politiska beslut, starkt förankrade i en folkmajoritet. Därför måste demokratin förstärkas lokalt, nationellt, globalt och via effektiva fackliga organisationer, inte minst inom de globala koncernerna.”

Kort sagt: Perjus föreslår en internationell socialdemokrati och vill att en ”partiövergripande svensk kommission bör tillsättas med uppdrag att utarbeta en strategi eller en provisorisk utopi; en konkret och tydlig bild av hur en global demokrati med blandekonomi kan fungera, vilka beslut som ska fattas lokalt, respektive nationellt, regionalt (EU) och globalt inom ett demokratiserat FN; kort sagt, globalisera Den Nordiska Modellen.”

Perjus förslag är utopiskt men ska vi ha en utopi, och det verkar som om vi behöver det, så bör den likna den som Perjus här skissar.

Jag har egentligen bara en invändning.
Den rådande ekonomiska världsordningen är kapitalistisk och har så varit i minst trehundra år.
Alla försök att ersätta den kapitalistiska ekonomin har misslyckats.
Den ”socialistiska planekonomin” i det kommunistiska Sovjetunionen blev en katastrof.
Det kinesiska kommunistpartiet har insett detta och nöjer sig med att administrera och utnyttja kapitalismen.
På samma sätt gjorde den socialdemokaritiska regeringen under efterkrigstiden, men med demokratiska metoder förstås.
Några alternativ till kapitalismen finns inte och har aldrig funnits i verkligheten.

Därför tror jag att begreppet ”blandekonomi” inte är relevant.
Däremot är jag övertygad om att kapitalismen kan göras mänskligare, mer demokratisk och bättre fungerande d.v.s. mer socialdemokratisk, mer socialliberalt.