Eller är det Juholt för hela slanten?
Här är ett försök till att formulera en tanke om den ekonomiska världskrisen.
Ett kortfattat försök till allmän enkel förklaring 1.0
Sedan tusen år tillbaka lever vi i en global marknadsekonomi där varor och tjänster produceras för att säljas och köpas med hjälp av bytesvaran pengar.
Eftersom producenterna och säljarna, på grund av konkurrensen, tvingas att minimera sina kostnader för att sänka priserna under konkurrenternas så pressas priserna och produktionen effektiviseras.
Människors strävan efter vinst, personlig utveckling och nyfikenhet driver på utvecklingen.
De vinster som uppstår i verksamheten går till investeringar och till expansion av verksamheten.
Så långt är allt gott och väl.
Men eftersom vi sedan tre hundra år tillbaka lever i en kapitalistisk marknadsekonomi tvingas säljarna och producenterna ständigt att skapa allt högre vinster i sin verksamhet.
Dels blir investeringarna alltmer kapitalkrävande på grund av verksamhetens allt större omfattning och komplexitet. Men det finns ännu ett skäl.
Till producenterna har nämligen en ny grupp marknadsaktörer, sedan ett par hundra år, sällat sig, nämligen procentarna.
Vinsterna ska nu användas, inte bara för investeringar och tillväxt i produktionen, utan dessutom till att betala räntor till kreditgivare och ge avkastning till dem som satsat kapital i verksamheten. Producenten jagas därigenom av allt högre avkastningskrav och allt högre räntor i realation till vinsten.
Kapital- och finansmarknaden, som från början var till för att försörja produktionens behov av krediter och lån, måste nu även ge avkastning till procentarna.
Så långt går det an.
Men eftersom finansmarknaden har blivit en alladeles egen marknad som hålls igång av att skuldpapper köps och säljs måste även den ge sina investerare, profitörerna, avkastning på kapital. Kopplingen till produktionen blir samtidigt allt svagare och finansmarknaden blir sig själv nog.
Och eftersom man på finansmarknaden handlar med skulder som finansieras av nya skulder i en lång kedla uppstår så småningom en skuldkris då kedjan av skulder slutligen ställs inför kravet att betalas i reella värden. Skuldsufflén säckar ihop till en pannkaka och de imaginära vinsterna går upp i rök.
Den kapitalmarknad som är nödvändig för att försörja den kapitalistiska marknadsekonomin drabbas av propp. Produktionen saknar kapital för att kunna hållas igång. Det uppstår en produktionskris.
Genom att utnyttja upp- och nedgångarna på finans- och valutamarknaden kan visserligen en del företag tilfälligt skapa stora finansiella intäkter. Men vid krisen förvandlas de finansiella intäkterna bara till luft i bokföringen.
Produktionskrisen orsakar arbetslöshet och till att konsumtionsutrymmet begränsas. Alla försöker rädda sig genom att ”ta ut sina pengar från banken” och försöker bl.a. slippa att betala skatter.
Misstron mot näringsliv och samhälle ökar och en svart ekonomi uppstår.
Låga skatteintäkter leder till en politisk kris som förvärrar läget.
Politikerna försöker lösa proppen i kapitalförsörjningen genom att trycka upp mer pengar och injicera i kapitalmarknaden.
Men det kan lyckas för en tid, på sikt förvärrar det läget och skapar inflation.
Historiskt sett är det bara investringar - statliga och privata - i infrastruktur och teknikutveckling, utifrån reella värden som kan få hjulen att börja snurra och blodomloppet att pulsera igen.
Fram till sjuttiotalet har krisförkoppet gått i cykler om sju, tio eller 20 år.
Men eftersom transaktioner i dag är globala, och sker i oerhört snabb takt, särskilt de finansiella, kommer den ena krisen innan den andra har klingat av. Det ser ut som en ständigt fortgående kris.
Kriserna är inte heller avgränsade till enbart bank-, finans-, valuta-, bostads- eller politiska kriser var för sig utan en kris inom en sektor påverkar de andra i ett växelförlopp.
Har du synpunkter?
Som du förstår gör beskrivningen inte anspråk på att vara vare sig fullständig, vetenskaplig eller objektiv.
Frågan är bara: Duger den som en ytterst summarisk sammanfattning?
Vad är fel och varför? Vad bör ändras och till vad? Vad bör strykas? Vad ska läggas till?
Kommentera gärna så att vi tillsammans kan uppgradera förklaringen.
Du behöver inte vara socialdemokrat för att kommentera men anonyma kommentarer tänker jag inte beakta.
Några spridda länkar
Andreas Cervenka i SvD
Marios blogg
Svenskt Näringslivs ekonomifakta
Partiprogram för Socialdemokraterna
ekonomisk debatt
Sociologerna
Visar inlägg med etikett markandsekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett markandsekonomi. Visa alla inlägg
måndag 21 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)