”Ekonomismen” – ett idealistiskt spöke

Birger Schlaug, f.d. språkrör för miljöpartiet, skriver en gästledare i tidningen ETC den 14 augusti 2016.

 ”Vi lever i ekonomismens tidsålder” påstår han och hävdar att ”Vi människor har reducerat oss själva till slavar under ett ekonomiskt system. Vi har i realiteten tappat kontroll. Systemet styr våra beslut, våra liv och vår möjlighet att överleva som art”.

Med ”ekonomism” tycks han mena att ekonomin blivit en överideologi som styr det mesta av mänskligt handlande här i världen.
Han talar samtidigt om ”kapitalism” som om den vore en ideologi och går till angrepp mot den nyliberala ideologin (utan att nämna den vid namn) som vore den en konspiration. Det påminner mycket om Göran Greiders kritik av nyliberalismen som om den vore upphov till kapitalismen och inte tvärt om.

Kapitalismen är inte en ideologi utan ett resultat av en historisk utveckling, ungefär så här:
Dagens värld är resultatet av en ekonomisk, social och kulturell utveckling som började då människan levde av att samla föda direkt ur naturen och försörja sig genom jakt och fiske. Den förändrades ytterligare då hon lärt sig att odla, idka jordbruk och hålla boskap. Människan utvecklade redskap, verktyg och maskiner för att göra arbetet lättare och mer effektivt och förändrade därmed arbetets förutsättningar som ändrade därmed sättet att leva. I arbetet skapas allt vi behöver för att överleva. Arbetet och produktionen ger oss föda, bostad, kläder, verktyg, teknik, energi, varor, tjänster, överskott och allt vi konsumerar. Vad är detta om inte ekonomi?
I dag har vi industrialismen, finans- och kreditinstituten, multinationella företag, satelliter, datorer och atombomber.

Människans sociala liv, sättet att organisera tillvaron genom samverkan och samarbete mellan människor samt hur arbetsresultatet – arbetets och produktionens överskott- ska fördelas mellan individer och grupper förändrades.  Genom att byta arbetsresultat med varandra kunde vi dra nytta av allas arbete. Handeln utvecklades då pengar började användes som bytesvara samt då kommunikationerna utvecklades. Lönearbetet, det enskilda ägandet och kreditsystem kom till.
I dag har vi megastäder, internet, globalisering. Vad är vårt sociala liv om inte grundat på ekonomi?

De materiella och sociala förändringarna förändrade också kulturen. Tänkandet och människors gemensamma och samlade kunskap skapade nya erfarenheter som kunde överföras till kommande generationer. Idéer, tankar, språk, vetenskap, självinsikt, lagar och regler anpassades till den materiella utvecklingen. Politiska ideologier uppstår allt efter som vi förstår kapitalismen eller missförstår den.  Det juridiska nätet är mer komplicerat än någonsin.
Men människans arbete och produktion – ekonomin – var, och är, grunden för utvecklingen.

Alla dessa tre faktorer – arbete, sociala faktorer och kultur - samverkar i människans livsprocess, påverkar vartannat och växelverkar mellan varandra i en ständig utveckling.
Kapitalismen, dagens ekonomiska, sociala och kulturella värld, har alltså uppstått ur mänsklighetens hela historia.
Den finns på både gott och ont. Kapitalismen har bland annat resulterat i exploatering av människor och natur, förstörelse av miljö och mänskliga relationer och kulturell likriktning. Men samtidigt gett upphov till motverkande rörelser. Allt handlar om ekonomi.
Människans värld blev alltså som den blev och är som den är.
Det innebär inte att den blev som vi – Schlaug, Greider och jag - vill att den ska vara eller som vi vill ha den.
Den kan förändras även om vi tvistar om hur, vad och när.

Förutsättningen för att kunna förändra kapitalismen är att vi utgår från det som den är och inte från abstrakta spöken som begreppet ”ekonomism” eller utopiska idéer om ett socialistiskt paradis.
Vi måste kunna analysera kapitalismen för att kunna göra den mer human. Och om vi vill ersätta den måste vi ha fungerande alternativ att sätta in.

Läs mer på min blogg:

”Romantiska socialister undviker de viktiga frågorna” 

”Det går inte att jämföra socialism med kapitalism”

Gärna en bra tro men först en analys

Jag måste kommentera Göran Greiders artikel i Aftonbladet den 19/12 2011. Göran Greider är en obotlig romantiker. Och han är en förenklare. Känslan och spontaniteten går före analysen. Agitationen före eftertanken. Han tror på idéernas makt över ekonomin och historien.
Medan jag tror att det är tvärt om: Idéerna är ett uttryck för de rådande intressekonflikterna kring produktion och arbete.

Greiders romantik kan verka tjusig och hans retorik kan vara medryckande.
Jag ser hans kamp mot högern som en kamp mot väderkvarnar. Det blir till fagert prat. Greider är vänsterns Don Quijote.

I artikeln i AB skissar han upp bilden av hur högerideologier för trettio år sedan plötsligt ersatte vänstervågen i världen. Bl.a. får idén om den själviska genen förstärka den plötsliga omsvängningen i politiskt klimat. Det verkar som om den politiska omsvängningen kom genom en mystisk kraft, en naturbetingad klimatförändring.
Man kan fråga sig varför det gick så lätt för nyliberalerna att vända den politiska riktningen i världen.

Men nu slår vänstern tillbaka säger Greider trosvisst.
Greider tror att vi lever i slutet av den nyliberala eran. ”Dessa idéer har också förträngt avgörande frågor – om miljö och klimat – och dränkt dem i närmast religiösa idéer om evig tillväxt.” Skriver Greider.
Och vill ersätta den ena religiösa idén med en annan.
Tro är för all del bra, men analys är bättre.

”Jag ser en del märkliga tecken i tiden” skriver Greider profetiskt.
Som exempel tar han att teorin om den själviska genen, som Greider menar lanserades som en pendang till nyliberalismen, motsagts av en teori som säger att vi människor drivs av ett solidariskt handlande.

Greider har här feltolkat naturvetenskapen. De bägge teorierna motsäger inte varandra. Att genen är självisk innebär inte att vi människor som sociala varelser måste handla själviskt. Genens ”själviska” överlevnadssträvan kan tvärtom utmynna i att solidarsikt beteende lönar sig. Greider drar slutsatser om samhället ur en biologisk teori och gör en omvänd socialdarwinism.

På samma sätt har Greider feltolkat Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”. Lasse Berg beskriver stamsamhällen som uteslutande lever på jakt utan enskilt ägande. Lasse Berg beskriver en samhällsordning som fanns innan människorna började bruka jorden. Det är en rest av ett produktionstillstånd som var mer allmänt för över 8000 år sedan.
Grieider upphöjer jägarsamhällets villkor till mänsklig norm.

Som bekant har en del förändrats under 8000 år. Man kan säga att kapitalismen började med att jägar- och samlarsamhällena lämnade plats för jordbrukarsamhället. Människans villkor förändrades radikalt med att jordegendomen, penninghushållningen och varuutbytet uppstod. Hennes inbördes sociala-, ekonomiska- och kulturella relationer revolutionerades. Kalaharis spillra av jägare kan inte ge oss någon kunskap om dagens samhälle.

Greider blir hänförd och berusad av sin egen retorik och utropar till sist, med Joe Hill: ”Sörj inte! Organisera!”
”Organisation. Folkrörelser. Aktivitet. Demonstrationer. Aktioner” kan besegra nyliberalismen säger Greider innan han slutligen fullständig utbrister i tungomålstalande s.k. poesi.

Greider varken tröstar mig eller ger mig hopp inför framtiden.

Även om nyliberalerna just nu tappar politiskt inflytande, paradoxalt nog medan högern samtidigt går framåt, så innebär det inte att kapitalismen försvagas eller förändras i någon önskvärd riktning.
Tvärt om. Nyliberalernas filosofiska reträtt gör dem mer aptitliga, medan kapitalintressena stärker sitt grepp över basen för samhällsförändringarna - produktionsförhållandena.

Visst måste vänstern organisera sig, men först måste den sakligt analysera kapitalismen, utforma en idé om ett förhållningssätt till den och bygga en sammahängande idé om ett alternativ.

Det finns tragiskt nog ännu ingenting att organisera sig kring.
Det är det som är socialdemokratins och vänsterns stora dilemma.

Medan jag skriver detta meddelas att Jonas Sjöstedt blivit vald till vänsterns partiledare. Han tala om ”socialism” i sitt tal till kongressen.
Men är det någon som vet vad socialism innebär annat än som en utopisk dröm som ständigt krossats av verklighetens tyngd?
Menar vi med socialism detsamma som kommunisterna på Kuba? Eller den som man försökte etablera i Sovjetunionen? För inte anser vi väl att det är den som praktiseras i Nordkorea?
Kan socialism genomföras, leva och växa i en kapitalistisk värld vars struktur började byggas för 8000 år sedan och sedan dess ständigt utvecklas?
Hur kan socialismen tillämpas i en kapitalistisk värld?

Ingelstam, Norling och kapitalismen

Lars Ingelstam har i en Understreckare i SvD den 14 november med rubriken "Marknaden har tagit över våra liv" diskuterat marknadsekonomins och finanskrisens konsekvenser.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2039995.svd
Artikeln har kommenterats av nationalekonomen Danne Norling på dennes blogg
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/11/hur-mycket-mer-socialism-ger.html#comments

Bägge artiklarna väcker en del funderingar.
Ingelstam drar sina slutsatser utifrån två perspektiv som inte förenliga med min syn på samhället. Kanske är detta orsaken till att varken Danne Norling eller jag begriper Ingelstams slutsatser.

1. Ingelstam är idealist och utgår ifrån att samhället (läs världssamhället, den rådande ekonomiska världsordningen) och människans historia förändras i första hand genom människans idéer och förnuft. Det är, enligt idealisten, idéerna som är grunden för samhällsutvecklingen, inte samhällsutvecklingen som skapar idéerna.

(Naturligtvis inser Ingelstam, som jag, att det sker en växelverkan mellan den grundläggande ekonomiska verkligheten och människors idéer och att förändringarna sker som ett resultat av denna växelverkan. Men den viktiga skillnaden är vad man anser vara motorn i denna växelverkan.)
Om man, som jag, utgår från en historiematerialistisk ståndpunkt tror man att idéerna om världen skapas utifrån de samhällsförhållanden som människor lever i. Med en sådan tolkning kommer man fram till en helt annan förklaring till vad som skapar den ekonomiska utvecklingen.
Den ekonomiska verkligheten – marknadsekonomin och kapitalismen ¬– är inte resultat av liberala eller ”ekonomistiska” idéer. Tvärt om, marknadsekonomin och kapitalismen har givit upphov till de liberala (och socialistiska) idéerna.
Det är denna idealism som gör att Ingelstam inte förstår Marx.

2. Ingelstam tycks mena att kapitalism och marknadsekonomi är samma sak. Han är inte ensam om denna uppfattning, den är utbredd både till vänster och till höger. Idéhistorikern Johan Norberg har t.ex. skrivit en bok ”Till kapitalismens försvar” som är ett uruselt försvar för kapitalismen men ett utmärkt försvar för marknadsekonomin.

Det är naturligtvis en definitionsfråga huruvida marknadsekonomi och kapitalism är detsamma. Men alla historiskt bevandrade torde åtminstone kunna vara överens om att marknadsekonomin fanns långt före kapitalismen.

Marknadsekonomin uppstod med penningekonomin och det därmed uppkomna utbytet av varor och tjänster. Marknadsekonomin kännetecknas av handeln och prisbildningen på marknaden eller marknaderna.
Marknadsekonomin är idag en del av kapitalismen, har påverkat kapitalismens utveckling och påverkas av den.

Kapitalismen innebar att marknaden utvecklades till den globala massproduktionen och masskonsumtionen. Kapitalismen kännetecknas alltså bland annat av det sätt som produktionens överskott bildas, koncentreras och ackumuleras i dagens världssamhälle och hur mänskliga relationer och hierarkier formas i denna ackumulations- och koncentrationsprocess.

Eftersom arbetet, produktionen, produktionsmedlen, produktionsresultatet och produktionsöverskottet avgör det mänskliga livets fortbestånd och påverkar allt mänskligt liv och utveckling har kapitalismens maktförhållanden en avgörande betydelse för alla samhällen. I dag omfattar de kapitalistiska maktförhållandena hela världen, vilket kallas ”globalisering”.

En utvecklad marknadsekonomi fanns således långt innan kapitalismen uppträdde i utvecklad form.
Sammanblandningen av ”kapitalism” och ”marknadsekonomi” gör den ekonomiska debatten omöjlig och är orsaken till att Norling (och många andra) inte förstår Marx.

Marknaden och marknadsekonomin är nödvändiga för mänsklighetens utveckling. Jag tror också att marknaden för varor och tjänster ska vara så fri som möjligt. Men här är ofta kapitalismen ett hinder.
Varje ekonomiskt system måste ha verktyg och medel för kapitalkoncentration och kapitalbildning.
I vår tids kapitalism har finansmarknaden utvecklats till ett kontraproduktivt system eftersom den inte förmår ackumulera verkliga reella värden.

Därmed måste vi också – i diskussionen – hyfsa värdebegreppet. Värde och pris förväxlas ideligen i den ekonomiska debatten.

Det gör att det blir svårt att på ett meningsfullt sätt diskutera ekonomi.