Frågan om lägre ingångslöner för nyanlända till Sverige har diskuterats i minst tre år nu.
Inför avtalsrörelsen är frågan åter aktuell.
Det finns massor skrivet om hur ingångslöner skulle gynna respektive missgynna integration, löneutveckling, samhällsekonomi m.m. Men alla debattörer utgår antingen från socialliberala eller nyliberala d.v.s. ideologiska utgångspunkter, även forskarna.
Faktum är att ingen vet. Inte ens de som forskat i saken.
Det alla olika förslag har gemensamt är att de alla är svepande och rätt generella. Alla gissar. Eller utgår från matematiska kalkyler.
Men som alla vet är det i detaljerna som djävulen döljer sig.
Låt oss resonera utifrån några konkreta detaljer.
Det finns massor skrivet om hur ingångslöner skulle gynna respektive missgynna integration, löneutveckling, samhällsekonomi m.m. Men alla debattörer utgår antingen från socialliberala eller nyliberala d.v.s. ideologiska utgångspunkter, även forskarna.
Faktum är att ingen vet. Inte ens de som forskat i saken.
Det alla olika förslag har gemensamt är att de alla är svepande och rätt generella. Alla gissar. Eller utgår från matematiska kalkyler.
Men som alla vet är det i detaljerna som djävulen döljer sig.
Låt oss resonera utifrån några konkreta detaljer.
Arbetsgivare
anställer nyanlända av minst två skäl: 1) arbetsgivaren behöver fler anställda
för att klara produktionen och 2) anställer om det lönar sig, d.v.s. om
utgifterna för den nyanställde är lägre än vad värdet på vad den nyanställde
producerar.
Om ingångslönen alltså är 15000 kronor måste den nyanställde producera för mer än 15000 kronor.
Arbetsgivaren har kostnader utöver lönen och sociala avgifter: Introduktionsutbildning, korrigering av misstag som den nyanställde gör, ökad administration, iordningsställande av arbetsplats m.m. Så helst bör den nyanställde producera för cirka 20 000 kronor.
En nyanställning kanske dessutom tvingar arbetsgivaren att göra nyinvesteringar – t.ex. att bygga nya eller utvidga befintliga lokaler. Det krävs således investeringskapital.
Dessutom innebär en nyanställning alltid en risk för att den nyanställde inte klarar uppgifterna, blir sjuk eller plötsligt slutar sin anställning.
Varje nyanställning betyder också ett ansvar för arbetsgivaren att se till att den anställde har arbetsuppgifter en tid framöver även vid ev. lågkonjunkturer.
Detta är realiteter för arbetsgivarna, och skapar ett motstånd hos arbetsgivaren för att anställa ny personal.
Arbetsgivaren måste kalkylera med allt detta.
Vilket få ekonomer räknar med då de föreslår enkla åtgärder som att sänka ingångslönerna.
Om arbetsgivaren behöver öka sin produktion är det mest troligt att hen anställer redan kunnig arbetskraft som inte behöver någon omfattande introduktion.
Det är självklart att ju lägre ingångslönerna är desto lättare blir det för arbetsgivaren att våga anställa. Och om det s.k. regelverket blir sämre för löntagarna - exempelvis om det blir lättare att tillfälligt avskeda vid lågkonjunkturer - blir flexibiliteten i produktionen större och arbetsgivarens risker mindre.
Men frågan är då om löneläget är tillräckligt lågt för att arbetsgivaren ska anställa ny arbetskraft.
Lönen får ju inte bli lägre än bidragen till den arbetslöse som då nöjer sig med bidrag, enligt borgerlig teori.
Om ingångslönen alltså är 15000 kronor måste den nyanställde producera för mer än 15000 kronor.
Arbetsgivaren har kostnader utöver lönen och sociala avgifter: Introduktionsutbildning, korrigering av misstag som den nyanställde gör, ökad administration, iordningsställande av arbetsplats m.m. Så helst bör den nyanställde producera för cirka 20 000 kronor.
En nyanställning kanske dessutom tvingar arbetsgivaren att göra nyinvesteringar – t.ex. att bygga nya eller utvidga befintliga lokaler. Det krävs således investeringskapital.
Dessutom innebär en nyanställning alltid en risk för att den nyanställde inte klarar uppgifterna, blir sjuk eller plötsligt slutar sin anställning.
Varje nyanställning betyder också ett ansvar för arbetsgivaren att se till att den anställde har arbetsuppgifter en tid framöver även vid ev. lågkonjunkturer.
Detta är realiteter för arbetsgivarna, och skapar ett motstånd hos arbetsgivaren för att anställa ny personal.
Arbetsgivaren måste kalkylera med allt detta.
Vilket få ekonomer räknar med då de föreslår enkla åtgärder som att sänka ingångslönerna.
Om arbetsgivaren behöver öka sin produktion är det mest troligt att hen anställer redan kunnig arbetskraft som inte behöver någon omfattande introduktion.
Det är självklart att ju lägre ingångslönerna är desto lättare blir det för arbetsgivaren att våga anställa. Och om det s.k. regelverket blir sämre för löntagarna - exempelvis om det blir lättare att tillfälligt avskeda vid lågkonjunkturer - blir flexibiliteten i produktionen större och arbetsgivarens risker mindre.
Men frågan är då om löneläget är tillräckligt lågt för att arbetsgivaren ska anställa ny arbetskraft.
Lönen får ju inte bli lägre än bidragen till den arbetslöse som då nöjer sig med bidrag, enligt borgerlig teori.
För de
anställda däremot är lägre ingångslöner ett hot.
Se argumenten nedan.
Se argumenten nedan.
Här är några
röster för och emot.
För sänkta löner är bland andra:
Andreas Bergh, svensk nationalekonom och samhällsdebattör. Arbetar som forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (som står Svenskt Näringsliv nära) och som föreläsare vid Lunds universitet. Berghs forskning kretsar kring välfärdsstaten.
Bergh är också en flitig samhällsdebattör med ett flertal debattartiklar och krönikor i dagspressen. Han driver en blogg med fokus på samhällsvetenskap och politik.
Bergh utvecklade sina synpunkter i en artikel i Ekonomisk debatt nr 4 2014 ”Utlandsföddas svårigheter på den svenskaarbetsmarknaden – partiernas lösningar är otillräckliga”
För sänkta löner är bland andra:
Andreas Bergh, svensk nationalekonom och samhällsdebattör. Arbetar som forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (som står Svenskt Näringsliv nära) och som föreläsare vid Lunds universitet. Berghs forskning kretsar kring välfärdsstaten.
Bergh är också en flitig samhällsdebattör med ett flertal debattartiklar och krönikor i dagspressen. Han driver en blogg med fokus på samhällsvetenskap och politik.
Bergh utvecklade sina synpunkter i en artikel i Ekonomisk debatt nr 4 2014 ”Utlandsföddas svårigheter på den svenskaarbetsmarknaden – partiernas lösningar är otillräckliga”
Ekonomen och
professorn Lars Calmfors. Satt i det av den borgerliga regeringen tillsatta Finanspolitiska rådet,
och är ordförande i det av Svenskt Näringsliv stiftade Arbetsmarknadsekonomiska rådet
Calmfors har i flera år talat för sänkta ingångslöner Se bl.a. Artikel i DN
samt
Calmfors har i flera år talat för sänkta ingångslöner Se bl.a. Artikel i DN
samt
Allianspartierna, Svenskt Näringsliv och andra nyliberaler är för lönesänkningar.
Några som är
skeptiska till lönesänkningar är:
Nationalekonomen
Agneta Berge som har skrivit LO-rapporten ”Bör sänkt lägstalön ingå i en Svensk sysselsättningsstrategi?
Arbetsförmedlingens
prognoschef, Tord Strannefors, anser att sänkta ingångslöner bara "på
marginalen" skulle ha en positiv effekt på sysselsättningen och
integrationen. Utbildning bör vara huvudspåret.
Socialdemokraterna,
Vänstern, Miljöpartiet och andra socialliberaler, LO och LO-förbunden är emot
sänkta ingångslöner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar