På spaning efter socialdemokratins förlorade själ, I av III

Många beklagar att socialdemokratin ”har förlorat sin själ.”.

Annars brukar inte själen vara på tapeten utanför kyrkväggarna.
Men det där med själen är antagligen hämtat från Bibeln Matteus 16:26, ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sin själ?”

Får man tro kommunister, anarkister och syndikalister så har sossarna förlorat sin själ sedan 1917. Sossepartiet borde väl vara helt själlöst vid det här laget.
Numera är det allt oftare även liberaler och sverigedemokrater som efterlyser den förlorade själen.

Påståendet är värt att begrunda.

För det första. Vad menas med själ?
Kanske menar de, som suckar över sossarnas förlorade själ, att partiet förlorat sin ideologi? Eller kompass som det brukar uttryckas.

En ideologisk förlust borde man kunna upptäcka genom att jämföra sossarnas partiprogram genom åren.
När man gör det finner man att programmen är förvånansvärt lika från 1970 till idag.
För övrigt bör ett partis ideologi inte vara hugget i sten utan ska kunna förändras efter att samhället förändras.

Att sossarna gått från att vara ett socialistiskt parti till ett socialliberalt konstaterade, Herbert Tingsten, (1886-1973), professor i statsvetenskap redan 1941 i ”Den svenska socialdemokratins idéutveckling”, Tidens förlag.
“Kvar stå framstegs- och upplysningstron och tron på att det politiska arbetet gäller individens lycka och frihet, viljan att verka för en utjämning, som skall begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna emellan människor, tron på att en vidare ram för den mänskliga friheten kan skapas genom högre välstånd och kultur, viljan till fred och närmande mellan folken. Men dessa idéer, som bruka betecknas som liberala, uppbäras i det moderna Sverige av alla större politiska partier. Någon särpräglad socialdemokratisk ideologi finnes sålunda icke.”

Statssocialismen i öster brakade samman 1990 vilket bör ha knäckt statssocialisterna inom socialdemokratin. Idén om att förstatliga näringslivet bör ha lämpats överbord.
Men någon stor själslig förändring av socialdemokratin lär det inte ha medfört.

I sin bok Studier i rött, Premiss förlag 2005, skriver Henry Petersson, doktor i statsvetenskap, att socialdemokratin vilar på tre viktiga idéer eller värderingar – ”pragmatism, modernism och jämlikhet”,

Med pragmatism menar Petersson att partiet hellre anpassar sig till situationer som uppkommer och inte bara kör sin egna politiska ideologi. När sossarna inser att de inte har stöd för ett förslag i parlamentet försöker de få igenom åtminstone en del. Socialdemokraterna är mer intresserade av en politik som kan genomföras och som fungerar i verkligheten än av att driva sina egna ideologiska tankar in i kaklet. De är helt enkelt villiga att anpassa sig till situationer som uppkommer även om det inte var vad de tänkte sig från början.

Frågan är då om partiet, genom sin pragmatiska politik, har kompromissat bort sin ideologi så att väljarna inte längre känner igen partiet.

I sammanhanget kan det också vara bra att veta vilken socialdemokrati som avses då man säger att s förlorat sin själ.
Är det hela arbetarrörelsen eller dess poliska gren eller den socialdemokratiska regeringen som avses?

Kanske består arbetarrörelsen av tre olika själar? Det skulle i så fall handla om en svårartad schizofreni.

Som regeringsparti har socialdemokraterna, oftast ensamma eller tillsammans med andra, suttit i minoritetsregeringar.
Ett regeringsparti får finna sig i att bli kritiserat både från höger och vänster.
Som regeringsparti ådrar sig socialdemokraterna dessutom ett ansvar för den förda politiken. Det ansvaret behöver oppositionen inte ta på sig.
Vänsterpartiet kan därför kosta på siga att vara fan så mer radikalt än sossarna.

En regering ska dessutom ta hänsyn till alla medborgares bästa inte gynna särskilda intressen. Mycket kompromissande blir det.
Moderater, sverigedemokrater och vänsterpartister kan, och bör, från mycket olika håll kritisera. Men regeringspartiet ska ta ställning och lägga förslag till riksdagen.
Slutligen är det inte sossarna som bestämmer, det är riksdagen.

Den som anser att sossarnas förlorat sin själ kanske menar att det stora partiet har förlorat en massa väljare. Det är ett faktum. Alltså, varför har det en gång så framgångsrika partiet förlorat sin forna styrka?

En kort historik blir nödvändig.
Från riksdagsvalen 1932 till 1988 hade partiet haft över fyrtio procent av väljarna bakom sig. Åren 1940 och 1968 hade socialdemokraterna till och med egen majoritet. 

Under sommaren 1936 hade Sverige en Bondeförbundsregering, och 1936-1939 regerade S och bondeförbundet tillsammans i en majoritetskoalition. Bondeförbundet var Centerpartiets föregångare.

Under kriget 1939-1945 hade Sverige en koalitionsregering med samtliga partier utom kommunisterna i regeringen. Kommunisternas knytning till Sovjetunionen gjorde dem omöjliga i en regering.

Åren 1945-1951 regerade sossarna i minoritet.
1951–1957 satt bondeförbundet och sossarna tillsammans i svenska regeringen.

Socialdemokratisk minoritetsregering fanns 1957-1968, majoritetsregering 1968-1969, minoritetsregeringar 1971-1974 samt 1975-1976.

Det parlamentariska förhållande som rådde i Sveriges riksdag från valet 1973 till valet 1976 kom att kallas lotteririksdagen eller jämviktsriksdagen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna fick 1973 tillsammans 175 mandat, exakt lika många som Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet fick tillsammans.
Läget gjorde att man enligt grundlagen var tvungen att vidta lottning vid de frågor där riksdagen inte kunde enas och i flera omröstningar vidtogs lottdragning. Partierna undvek dock att låta lotten avgöra utan kompromissade hellre.

De borgerliga - Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartet - tog över regeringstyret i en majoritetskoalition 1976-1982, med parentes för en folkpartiregering i minoritet mellan oktober 1978 och oktober 1979.

Mellan 1982-1991 hade socialdemokraterna åter regeringsinnehavet men i minoritet.
1991 -1994 leddes Sverige av en borgerlig majoritetskoalition som bestod av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokratiska samhällspartiet.

1994-2006 hade landet ännu en socialdemokratisk minoritetsregering.

Den borgerliga Alliansen hade regeringsmakten 2006-2014.
Från 2014 har en minoritetsallians av Miljöpartiet och sossarna regerat.

Socialdemokraterna har alltså tvingats regera i minoritet sedan andra världskriget.

När Sverigedemokraterna dök upp ökade splittringen och förvirringen i politiken.

Socialdemokratins program 1897 till 1990
Socialdemokratins program 2013

Socialdemokratin har segrat sig till döds, Håkan Arvidsson  Respons 1/2018 

S kan konsten att sälja morsan nedför floden. Stig-Björn Ljunggren, Smedjan, Timbro. 4 juli 2019

SvD Lena Andersson 211113 :. Ett parti med varken ide eller principer

Leif Lewin: Verkligheten i svensk politik har bytt skepnad

Den politiska kartan måste ritas om

Liksom allt annat här världen förändras det politiska landskapet.

Sedan statssocialismen, både som realpolitik och som idé, likt Atlantis förvann under havsytan finns egentligen bara tre politiska ideologier kvar.
Fundamentalistliberaler, socialliberaler och konservativa.

De flytande gränserna mellan de tre ideologierna går rakt igenom de europeiska partiernas väljarkadrer som har svårt att orientera sig eftersom de politiska kartorna inte har ritats om.

Vi kan se hur det ser ut i Sverige.
De konservativa idéerna finns hos Sverigedemokraterna, men de konservativa idéerna finns också inom Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Fundamentalistliberaler, eller som de kallas nyliberaler eller marknadsliberala, finns mest inom Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna.
Inom alliansens fyra partier finns socialliberala idéer och väljare men mest hos Liberalerna.
De socialliberala värderingarna finns främst inom Socialdemokratin och Miljöpartiet.
En stor del av Vänsterpartiets väljare drömmer om det forna Atlantis men de flesta av deras väljare är socialliberala.

Fundamentalliberalerna, som vill avskaffa staten och politiken till förmån för den fria företagsamheten, kunde surfa på de tsunamivågor som statssocialismens undergång orsakade.
Men vågen börjar lägga sig och kanske slå tillbaka.

I den politiska förvirringen som uppstår då kartan inte stämmer med terrängen dyker karismatiska vägvisare upp som ritat egna falska kartor.

Egentligen behöver Sverige endast tre partier: Fundamentalistliberaler, socialliberaler och konservativa.

Socialliberalerna skulle dra till sig väljare från alla partier utom SD, fundamentliberalerna skulle få väljare från hela alliansen och det konservativa skulle komma från alliansen och samlas hos SD.

Men de gamla partigränserna finns kvar på den politiska kartan vilket skapar förvirring.

Demokratisk rapport 21 ”Flytande väljare” SCB 2016 

EskilstunaKuriren ledare 13 september 2016 ”Den politiska kartan stämmer inte längre”

DN Debatt 171004. ”De gamla partierna bromsar den nödvändiga förnyelsen”

Till programkommissionen Förslaget till partiprogram I

Partiprogrammet bör

·         * medverka till att ge socialdemokratin en tydligare identitet i samklang med dagens politiska verklighet

·       *  ta tydligare ställning mot å ena sidan de dogmatiska nyliberala idéerna och å andra sidan mot statssocialism och gammal dogmatisk socialism

·        *   markera att socialdemokratin i dag är ett socialliberalt parti med socialistisk idégrund och frihetligt ideal

·         * markera att socialdemokratin är en del av arbetarrörelsen varav den andra är den fackliga rörelsen

Mitt förslag till skrivning

Dagens socialdemokrati bygger på en liberal och demokratiskt socialistisk idétradition.
De frihetliga och demokratiska idéerna, som föddes ur upplysningstiden, har i socialdemokratin fördjupats till att också omfatta idéer om jämlikhet och solidaritet mellan människorna.
Socialdemokratin är ett socialliberalt parti i motsats till den dogmatiska nyliberalismen som låter ekonomiska teorier styra före människors behov. Socialdemokraterna tar också avstånd från en statssocialism som dirigerar och begränsar människans fria utveckling.

Socialdemokratin är frihetsrörelse för de människor som saknar social-, kulturell och ekonomisk makt.

Socialdemokratin är en del av arbetarrörelsen och samverkar med alla demokratiska organisationer och rörelser som verkar för ekonomisk, social och kulturell frihet och jämlikhet.

Fler förslag följer.

DN Debatt
DN Ledare
Folkbladet

Krisen river dogmer

Den pågående krisen har fått många tänkare att vädra kapitalismens, marknadens och/eller nyliberalismens sammanbrott.
Men analyserna blir grumliga eftersom man inte skiljer på vad som är ideologi och vad som är historiskt betingade ekonomiska förutsättningar och för att man dessutom blandar samman kapitalism och marknadsekonomi.

Liberalism och socialism är två ideologier som förhåller sig på olika sätt till kapitalismen och till marknadsekonomin. Marknadsekonomin och kapitalismen är inte resultat av idéer utan är en fortgående historisk ekonomisk process som endast obetydligt påverkas av ideologierna.

Med en väderanalogi skulle kapitalismen kunna liknas vid klimatet. Förändringar i kapitalismen skulle då motsvara väder- och klimatförändringar. Kriserna är oväder som drar fram då och då. Ideologierna uttrycker då olika sätt för oss människor att anpassa sig till vädret och klimatet och rekommendera olika metoder att skydda sig mot ovädren. Klimatförändringarna sker oavsett vilka metoder man väljer. Paraply och regnrock förändrar inte klimatet, men gör det lättare att uthärda.

Under den stora världskrisen på 1930-talet stod de bägge politiska ideologierna och ekonomiska teorierna i skarp motsats till varandra.
Sovjetstatens socialistiska praktik stod aldrig mot kapitalismen utan mot den liberala praktiken i väst. Trots detta lurades många människor att tro att socialismen var ett alternativ till kapitalismen, eftersom det ofta framställdes så från bägge sidor. Vad vi vet idag är att varken marknadsekonomin eller kapitalismen påverkades i någon väsentlig del av någondera av de socialistiska eller liberala ideologierna.
Vad som hände efter krisen på 30-talet var att den tidens marknadsfundamentalister fick modifiera sina ståndpunkter en smula. De dogmatiska statssocialistiska av öststatsmodell, (jag skulle hellre säga statskapitalistiska), företrädarna fick göra helt om fyrtio år senare.
Kapitalismen och marknadsekonomin fortsatte att existera som om ingenting hade hänt.

Däremot har både marknadsekonomin och kapitalismen förändrats men mest genom sin egen inneboende dynamik och den utvecklade globaliseringen av kapitalbildningen.

Vad dagens s.k. marknads- eller nyliberaler predikat sedan tidigt sjuttiotal är att man genom politisk styrning inte bör söka påverka varken marknad eller kapitalism. Alla försök att påverka hindrar de goda krafterna att verka. De onda får man stå ut med.
Det är detta synsätt som nu, genom krisen, får sig en törn. Krisen i kapitalismen har kanske fått en och annan liberal att modifiera sin ideologiska ståndpunkt. Precis som hände efter krisen på 30-talet. Dessutom gör sig förespråkare för mer statlighet i det rådande globala systemet sig hörda.
Men att detta skulle leda till att kapitalismen och marknaden förändras så värst finns inga skäl att tro. Förhoppningsvis kommer de nyliberala dogmerna fått sig en knäck.
Jag säger förhoppningsvis, inte för att de är liberala, utan för att de är dogmatiska. Och statssocialismens dogmatiker är väl utdöda?