Visar inlägg med etikett sociala medier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sociala medier. Visa alla inlägg

tisdag 16 februari 2021

Enfald i debatten

Det finns människor som inbillar sig att det är invandringen och flyktingmottagandet som skapar ekonomiska problem för ett land, till exempel Sverige.

Jag anser att dessa människor har en alldeles för enkel bild av tillvaron.
Det finns nämligen minst åttiosju andra ekonomiska, sociala och kulturella orsaker till att det går bättre eller sämre för ett lands ekonomi.
Om det nu går sämre än förr. Eller bättre. Inte sällan handlar slutsatsen om hur man räknar.

De människor som har en enfaldig syn på samhällsproblem kan alltid ge enkla lösningar på problemen. De enkla lösningarna är alltid lättast att få anslutning till. Alexanderhugg går alltid hem.

En sådan enkel lösning är att Konspirationer ligger bakom samhällsproblemen.
Konspirationsteorier är därför vanliga orsaksförklaringar.
Bakom konspirationen ligger judarna, kapitalisterna, bögarna, muslimerna, ryssarna, makthavarna, högern, vänstern, centern, dumskallarna, akademikerna, kineserna, invandrarna. De konspirerar och arbetar mot folket. De konspirerar för att vinna makt. Ja, de hotar hela vår kultur.

Ett exempel: På sociala medier finns, än i dag, grupper av människor som hatar sossen och finansborgarrådet Hjalmar Mehr (1910-1979) för Norrmalmsregleringen i centrala Stockholm. Mehr var finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 och 1970–1971. Han anses av stora grupper orsak till de omfattande rivningarna av Klarakvarteren. Men det är naturligtvis fel.

I verkligheten var det så att besluten om Norrmalmsregleringen (eller Citysaneringen) togs redan under 40-talet och verkställdes under 50-, 60- och ända in på 70-talet då rivningarna började kallas för ”Rivningsraseriet”.
Rivningarna och omdaningen var noga planerade och nödvändiga. Många aktörer – arkitekter, konstruktörer, fastighetsägare, kapitalinnehavare, samhällsplanerare, tjänstemän, politiker från olika partier - deltog i planeringen och i besluten.

En sanering av City hade blivit nödvändigt då staden växte. Man tvingades att bredda en del gator för att förhindra trafikinfarkt. Det är svårt att bredda gator i en gammal stad utan att riva en del huskroppar och kvarter. Biltrafikanterna krävde att få komma fram. Så var det över hela världen.

Klarakvarteren bestod dessutom av många slumområden med bostadshus som saknade varmvatten och vattenklosetter. Att förnya det gamla VVS-nätet var nästan omöjligt.
Husen höll på att förfalla. En del var byggda på träpålar som höll på att ruttna och husen började sjunka. Eftersom problemen sågs som dyra att åtgärda föreslogs rivning och nybygge i kvarteren.

Under city anlades ett nät av tunnlar för distribution av varor till butiker och kontor. Det avlastade trafiken ovan jord. Eftersom staden var byggd på en grusås tvingades man att gjuta betongtunnlar.

Tunnelbanan måste byggas vilket krävde att en del redan rivningsfärdiga delar av staden måste rivas. I dag är tunnelbanan ett av stockholmarnas viktigaste transportnät.

Nya samhällsfunktioner och behov för näringslivet krävde att fastigheter måste byggas om.
Byggare, fastighetsägare, skattebetalare m.fl. ville att byggena skulle bli så billiga och funktionella som möjligt.
Med de gamla byggmetoderna och restaureringar skulle byggnaderna bli alldeles för dyra.

Då det nya City stod klart framträdde olika lobbygrupper. Citysaneringen framställdes som ett utslag av modernitetens hämnd på krokanarkitekturen, politikers okänslighet för skönhetsvärden, storvulna men misslyckade ambitioner och en allmän politikerdriven rivningshysteri. Politikerna skulle ha varit kåta på att skapa monument över sig själva.

En del arkitektoniska nya skapelser blev inte så vackra som man önskat. Man kan också diskutera om citykärnan borde ha byggts för fler boenden och inte enbart för butiker och kontor.

Men alla dessa ofrånkomliga fakta fanns som förklaring till de genomgripande förändringarna. Fastigheter byggdes för att maximera funktionen. Städer, och dess fastigheter, byggs inte i första hand för att vara vackra att se på. De byggs för att fungera för sitt ändamål.

Hjalmar Mehr 
SvD 
Aftonbladet 
DN 

Aldrigmehr 
Arkitekten 
Arkitekturupproret 
Rivningarna 

Byggnadsvårdsföreningen 
Utopia arkitekter

 


torsdag 28 april 2016

Internettdrevets teknik – gräv upp gammal skit



Internetdrevets teknik – gräv upp gammal skit
Så här går det till när drevet går på s.k. sociala medier.
På facebook delar en Mattias Wistrand, i dag den 28april 2016, ett klipp, där GW Persson säger att ”Den där Fridolin är en orm”.
Varifrån klippet kommer redovisas inte och siste delen av klippet är inte med.
Klippet, med ett foto av GW Persson, är daterat 2 nov. 2014.

Klippet har mest delats på Sverigedemokratiska sidor Exponerat, Nordfront, Uppdaterad m.fl.

På ”Ledarsidorna” finns i dag den 28 april 2016 en artikel ”Ormens väg på hälleberget”
Efter en del sökande kommer jag fram till att artikeln ursprungligen publicerades 2 nov 2014 i Expressen.
Det där med att Fridolin är en orm kommer i en bisats i den långa artikeln.
Och upprinnelsen till händelsen som föranleder GW:s utfall ligger då åtta år tillbaka.
Aftonbladet följer upp Expressens intervju den 2014-11-02 och till AB:s reporter säger Leif GW Persson: ”Jag ångrar de hårda orden”
AB:s reporter frågar GW Persson:
- Har du tagit i för mycket?
– Ja, för fan, svarar GW. Jag kan förlåta honom, det är väl försoningens tid nu i Allhelgonahelgen? Hälsa Gustav så gott från mig."

Uttalandet var kanske inte så allvarligt menad från GW:s sida.

Men alltså tio år senare blir denna gamla ”nyhet” åter aktuell på facebook och den delas av aningslösa motståndare till Fridolin och Miljöpartiet.
Intrycket blir att Fridolin ifrågasätts än mer och kravet på hans avgång upprepas allt oftare.

För många är GW Persson en auktoritet och en populär person och om han uttalar sig nedvärderande om Fridolin har det effekt.

Det här är en vanlig teknik på sociala medier.

Fredrik Virtanen i AB 30 april
Jan Guillou i AB 1 maj
 

torsdag 27 oktober 2011

Storebror ser dig

Du går på Sveavägen i Stockholm. När du passerar en reklamtavla tilltalar den dig med namn och tipsar om just den butiken du kan vara intresserad av. Trevligt eller skrämmande?
Hur som helst är det en realistisk situation inom en inte alltför avlägsen framtid.

När du använder sociala medier eller handlar med kundkort avsätter du massor av information om dig själv och dina köpvanor. Din mobiltelefon talar om var du befinner dig. Storebror ser dig.
Det är inte säkert att du gillar det.

Jag är ingen integritetsparanoiker och inte heller vän av ”Den Nya Välfärden”.
Men det finns starka skäl att läsa Pär Ströms broschyr ”Storebror på Facebook – integritet och risker på sociala medier” som givits ut av DNV. Du kan rekvirera den gratis antingen genom att ladda ner den som PDF-fil eller beställa den per post.

DN