Enfald i debatten

Det finns människor som inbillar sig att det är invandringen och flyktingmottagandet som skapar ekonomiska problem för ett land, till exempel Sverige.

Jag anser att dessa människor har en alldeles för enkel bild av tillvaron.
Det finns nämligen minst åttiosju andra ekonomiska, sociala och kulturella orsaker till att det går bättre eller sämre för ett lands ekonomi.
Om det nu går sämre än förr. Eller bättre. Inte sällan handlar slutsatsen om hur man räknar.

De människor som har en enfaldig syn på samhällsproblem kan alltid ge enkla lösningar på problemen. De enkla lösningarna är alltid lättast att få anslutning till. Alexanderhugg går alltid hem.

En sådan enkel lösning är att Konspirationer ligger bakom samhällsproblemen.
Konspirationsteorier är därför vanliga orsaksförklaringar.
Bakom konspirationen ligger judarna, kapitalisterna, bögarna, muslimerna, ryssarna, makthavarna, högern, vänstern, centern, dumskallarna, akademikerna, kineserna, invandrarna. De konspirerar och arbetar mot folket. De konspirerar för att vinna makt. Ja, de hotar hela vår kultur.

Ett exempel: På sociala medier finns, än i dag, grupper av människor som hatar sossen och finansborgarrådet Hjalmar Mehr (1910-1979) för Norrmalmsregleringen i centrala Stockholm. Mehr var finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 och 1970–1971. Han anses av stora grupper orsak till de omfattande rivningarna av Klarakvarteren. Men det är naturligtvis fel.

I verkligheten var det så att besluten om Norrmalmsregleringen (eller Citysaneringen) togs redan under 40-talet och verkställdes under 50-, 60- och ända in på 70-talet då rivningarna började kallas för ”Rivningsraseriet”.
Rivningarna och omdaningen var noga planerade och nödvändiga. Många aktörer – arkitekter, konstruktörer, fastighetsägare, kapitalinnehavare, samhällsplanerare, tjänstemän, politiker från olika partier - deltog i planeringen och i besluten.

En sanering av City hade blivit nödvändigt då staden växte. Man tvingades att bredda en del gator för att förhindra trafikinfarkt. Det är svårt att bredda gator i en gammal stad utan att riva en del huskroppar och kvarter. Biltrafikanterna krävde att få komma fram. Så var det över hela världen.

Klarakvarteren bestod dessutom av många slumområden med bostadshus som saknade varmvatten och vattenklosetter. Att förnya det gamla VVS-nätet var nästan omöjligt.
Husen höll på att förfalla. En del var byggda på träpålar som höll på att ruttna och husen började sjunka. Eftersom problemen sågs som dyra att åtgärda föreslogs rivning och nybygge i kvarteren.

Under city anlades ett nät av tunnlar för distribution av varor till butiker och kontor. Det avlastade trafiken ovan jord. Eftersom staden var byggd på en grusås tvingades man att gjuta betongtunnlar.

Tunnelbanan måste byggas vilket krävde att en del redan rivningsfärdiga delar av staden måste rivas. I dag är tunnelbanan ett av stockholmarnas viktigaste transportnät.

Nya samhällsfunktioner och behov för näringslivet krävde att fastigheter måste byggas om.
Byggare, fastighetsägare, skattebetalare m.fl. ville att byggena skulle bli så billiga och funktionella som möjligt.
Med de gamla byggmetoderna och restaureringar skulle byggnaderna bli alldeles för dyra.

Då det nya City stod klart framträdde olika lobbygrupper. Citysaneringen framställdes som ett utslag av modernitetens hämnd på krokanarkitekturen, politikers okänslighet för skönhetsvärden, storvulna men misslyckade ambitioner och en allmän politikerdriven rivningshysteri. Politikerna skulle ha varit kåta på att skapa monument över sig själva.

En del arkitektoniska nya skapelser blev inte så vackra som man önskat. Man kan också diskutera om citykärnan borde ha byggts för fler boenden och inte enbart för butiker och kontor.

Men alla dessa ofrånkomliga fakta fanns som förklaring till de genomgripande förändringarna. Fastigheter byggdes för att maximera funktionen. Städer, och dess fastigheter, byggs inte i första hand för att vara vackra att se på. De byggs för att fungera för sitt ändamål.

Hjalmar Mehr 
SvD 
Aftonbladet 
DN 

Aldrigmehr 
Arkitekten 
Arkitekturupproret 
Rivningarna 

Byggnadsvårdsföreningen 
Utopia arkitekter