Det finns flera argument för att en ny socialdemokratisk partiordförande ska väljas genom en s.k. öppen process där flera kandidater tävlar om posten och i vilken en större grupp medlemmar får nominera och rösta:
1. En sådan process klargör de ideologiska skillnaderna mellan olika fraktioner inom partiet. Varje gruppering nominerar sin kandidat som får föra fram gruppens talan.
Det är nödvändigt att synliggöra motsättningarna för att kunna överbrygga dem. Processen bidrar till att rensa upp de osynliga grupperingarna inom partiet.
2. Partiet kan aldrig uppnå full enighet kring en kandidat. Efter en öppen valprocess får man emellertid fram den minst kontroversielle kandidaten.
Inom föreningslivet har jag många gånger sett hur den öppna valprocessen leder fram till att en tredje kompromisskandidat som visat sig bättre för organisationen än någon av de två ytterlighetskandidaterna.
3. En ordförande som nominerats och valts av en bredare grupp medlemmar kan också känna en säkrare förankring i partiet.
4. En bredare grupp medlemmar känner större ansvar för den nye ordföranden eftersom de varit med att nominera och välja denne eller denna.
Låt nomineringsprocessen ta den tid som behövs för att kongressen 2013 ska kunna välja mellan flera kandidater.
Under tiden kan en tillförordnad ordförande leda partiet t.ex. Leif Pagrotsky.
Och varför nämns inte Åsa Westlund i dessa nomineringssammanhang?
Dessutom måste partiet omedelbart skapa ett brett öppet debattforum på nätet där partiets politik kan diskuteras inför kongressen.
SvD Ledare
SvD Brännpunkt
Visar inlägg med etikett nominering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nominering. Visa alla inlägg
söndag 22 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)