Är människan i grunden god?

Om nu människan i grunden är god, hur kommer det sig då att det ständigt, och överallt på jorden, pågår krig, mord och övergrepp?

De flesta människor vill väl leva i trygghet och fred och undvika konflikter. Ingen vill ha sitt hem sönderbombat. Ingen människa önskar få sina närmaste, släkt och sina vänner ihjälskjutna eller lemlästade.
 
Ändå är det är precis vad som drabbar hundratusentals människor i till exempel Jemen, Syrien, SydSudan, Somalia, Afghanistan, Kongo, Myanmar, Mali och Tchad…
Varför tar makthavare till våldsmedel mot fredliga folkliga demonstrationer som i Hongkong, Belarus och Thailand?
Allt medan Talibaner, Islamska Staten, Boko Haram och andra suspekta rörelser sprider sina kvinnoförtryckande läror genom mord och våld. Var finns det goda?
Var Mussolini, Hitler och Stalin i grunden goda och ville väl?
Varför finns det sadistiska lustmördare? Gäng som skjuter ihjäl varandra. Kvinnomisshandlare.
Hur kommer det sig att människor utnyttjar andras svaghet för att berika sig själva?
Människor är inte bara offer, det är människor som mördar, slåss och förtrycker.
Är de alla i grunden goda? Eller är en del onda?

Jag vet inte svaren.
Begreppen ond och god är för det första problematiska. Eller i alla fall relativa.
Vad som är gott för den ene kan vara ont för den andre. Vad som var gott i går kan vara ont i dag.
Och jag menar att begreppen ondska och godhet är religiösa, metafysiska som lägger det mänskliga utanför människan. Djävulen är ond och gud är god.
Men om gud är god och allsmäktig varför gör hen inte slut på ondskan?
Dessutom kan människors goda avsikter resultera i onda handlingar.

Varje människa är i princip ansvarig för sina handlingar. Ingen kan i efterhand skylla på omständigheterna, kapitalismen, djävulen, fienden, regeringen, systemet för att försvara sina handlingar. ”Vi bara lydde order.”

Jag tror varken på gud eller på djävulen. Jag tror att vi människor uteslutande måste lita till varandra och göra det bästa av vår samlevnad och för vår överlevnad på jorden.
Och jag tror att de flesta människor vill leva i trygghet, frihet och fred.
Kan tänka mig att definiera ”goda” människor som alla dem som i sin gärning främjar trygghet, frihet och fred. De som med sitt fredliga arbete, på olika sätt, bidrar till våra gemensamma mänskliga behov.
”Onda” människor är sådana som river ner tryggheten, hindrar friheten och äventyrar freden.

Men även i ”goda” människor finns antagligen fröet till ”ondska”.
Människors handlingar styrs av begär, drömmar, hat, misstänksamhet, godtrogenhet, undfallenhet, och övertygelser. Människor kan, genom arv och kulturpåverkan, vara dumma, elaka, enfaldiga och utifrån sina förutsättningar göra olika val.
I den skränande mobben, hos de underdåniga ja-sägarna, de följsamma heillarna, de rädda rekryterna finns både onda och goda.
Hos varje människa finns det ”goda” men även det ”onda”.

Rutger Bregman ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur”, Natur&Kultur, 2020


Rec. i SvD Under strecket 201124

Svenska YLE 

Ann Heberlein 

Nationalkaraktärer och andra myter om människans natur

Jag minns en gång, när jag var barn, och då mina föräldrar hade bjudit hem ett par nya svenska vänner.

- Oh, kan du inte sjunga något! utropade kvinnan och riktade sig till farsan.
Hon visste inte att farsan var fullständigt tondöv.
Jag satt vid sidan om och hörde. Och skämdes.

Farsan var visserligen italienare men passade inte alls in på den vanliga bilden av den typiske italienaren som alltid sjöng och spelade mandolin.
Jag har aldrig trott på nationalkaraktärer.

Därför reagerar jag då svenskar slentrianmässigt beskrivs som - naiva, självgoda, historielösa, snåla, godtrogna, tröga, egoistiska, ängsliga, avundsjuka, lättlurade, inbilska, inskränkta, tråkiga, konflikträdda, ogina… Rent av dumma.
Men dessa mänskliga egenheter är inte speciellt svenska. De finns överallt i världen.

Ofta får man läsa att svenskar skulle ha en speciell fallenhet för att åberopa jantelagen. Den kungliga svenska avundsjukan är välkänd. I varje fall i vårt land.
Men redan i Bibelns Första Mosebok kap. 4 beskrivs avundsjukan. Sedan har den funnits och beskrivits över hela världen i alla tider.

I äldre svensk reselitteratur ges generella karakteriserande omdömen till exempel om smålänningar som sluga och skåningar som dryga.

Till och med i Nordisk Familjebok 1917 kan man läsa:
”Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet.”


Jag tror att smålänningar, svenskar och folk i allmänhet över hela världen är rätt lika. Individuella skillnader finns men de är individuella.

Myten om att människan i grunden är ond, tror jag inte heller på.
Den nederländske historikern Rutger Bregman har skrivit en bok ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur” där han söker bevisa att det är hjälpsamhet, samarbete och viljan att göra gott som mer än något annat präglar människan. Boken anmäls i dagens SvD av Lisa Irenius.


Och då är vi där igen. Vid naturforskaren Pjotr Kropotkin (1842-1921) bok ”Inbördes hjälp” i vilken han tar avstånd från socialdarwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.