Vem mördade Olof Palme?

Den utlovade lösningen av Palmemordet fick vi aldrig höra under onsdagens presskonferens.

Utpekandet av Stig Engström som ensam mördare var långt ifrån övertygande. Engström verkade ju mest ha jönsat omkring vid mordplatsen, alltför angelägen om att synas som vittne.

Jag har aldrig haft anlag för konspirationsteorier, men nu börjar jag undra.

Att endast med stöd av diverse vittnesangivelser och indicier och med hänvisning till dem ange Stig Engström som mördare för att definitivt kunna avsluta utredningen verkar skumt.

Inget tvivel bör falla på åklagaren men jag får inte ihop saker och ting. (Jag utesluter inte att det är jag som är dum eller oinsatt, men jag har i alla fall ett behov av att begripa.)

Det finns ju flera alternativa spår som skulle kunna vara lika graverande som den som åklagaren Krister Petersson lade fram.

Ta till exempel vittnesmålen om walkie-talkiemännen runt mordplatsen.  Det var ännu ett spår som schabblades bort 1986.

En bra och mycket intressant redogörelse för den berättelsen finns bland annat i e-folket ”en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning”. Litet lång men detaljerad.

”Mordet på Olof Palme – Spåren från Gamla Stan och Sveavägenden 28 februari 1986 e-folket 25 juni, 2019.”

Efter att ha läst den ställer jag mig frågorna:

Finns det kopplingar mellan Sydafrikaspåret, polisspåret och Stig Engström?
Stig Engström kanske inte var mördaren men hade till uppgift att förvilla utredarna.
Den Sydafrikanska apartheidregimen hade anledning att vilja röja Palme ur vägen och delar av poliskåren hade samma motiv. Stig Engström fanns i samma krets Palmehatare.
Hade de kontakt med varandra mordkvällen och tidigare?

Enligt artikeln i e-folket kom till mordutredningen, den första månaden efter mordet, “ett drygt 50-tal tips, där det talas om walkie-talkie eller kommunikationsradio”. Fram till årsskiftet ytterligare ett 30-tal. Under 1987 inkom knappt 30 till, och under 1988 ytterligare cirka 15. (1986 förekom ännu inte bärbara mobiltelefoner.)

”Dessa tips behandlades med stort ointresse, både under den tid då Hans Holmér ledde spaningarna (det vill säga under utredningens första år) och under den tid då trojkan bestående av åklagarna Jörgen Almblad och Anders Helin och spaningsledaren Hans Ölvebro höll i rodret. ”

Nu är jag naturligtvis ute och spekulerar å det våldsammaste, och jag har inte tidigare läst någon av böckerna om Palmemordet, så jag borde hålla käften.

Men jag lyssnade noga till presskonferensen och tyckte att pläderingen verkar tunn.
Det skulle kanske behövas en försvarsadvokat som kan granska åklagarens argument.

Demokratisk socialism II

Socialism är en dröm om en samhällsordning där arbetets och produktionens tvång och orättvisor är utplånade, där produktionens överskott fördelas enlig principen ”till var och en efter hens behov av var och efter förmåga”. 

I det tänkta socialistiska samhället råder fullständig ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, rättvisa och demokrati. Klasser och hierarkier finns inte längre.
Motsättningarna mellan kapital och arbete är upphävda, löntagarna är befriade från lönearbetets tvång. Vinstmotivet och konkurrensen som drivkraft för produktionen är ersatta av samarbete. Ingen är fattig och ingen är rik. Ingen enskild äger eller bestämmer över produktionen utan produktionsresurserna är gemensam egendom. Största möjliga individuella frihet råder.

Socialism är samtidigt en politisk ideologi som, med olika medel, syftar till att nå detta tänkta framtida samhälle.
Somliga socialister anser att det socialistiska samhället kan uppnås genom att arbetarklassen, med statens hjälp, övertar produktionsmedlen. (Kommunister) Andra menar att övertagandet bör ske underifrån utan statens hjälp. (Syndikalister) Somliga vill göra övertagandet med demokratiska medel och metoder (Socialdemokrater) medan andra kan tänka sig att använda våld om så behövs (Leninister och bolsjeviker). En del vill ”störta” kapitalismen och bygga socialismen på kapitalismens ruiner. (Anarkister)
För att nå det socialistiska samhället måste politiken således göra kraftiga ingrepp i kapitalismen och marknadsekonomin.
Alla försök att upprätta drömmen om socialism i verklighetens kapitalism har dock misslyckats.
Därför är socialismen fortfarande en dröm, en utopi.

Till skillnad från den socialistiska drömmen lever vi nämligen i en kapitalistisk världsordning som är den rådande ekonomiska, sociala och kulturella verkligheten.
I kapitalismen ägs kapital och produktionsresurser av enskalda personer, produktionens drivkraft är kapitalistens strävan efter vinst. Produktionen utvecklas både i konkurrens och med monopol. Ojämlikhet är en förutsättning för samhällsutvecklingen. Lönearbetet är grunden för kapitaltillväxt.
Kapitalismen skapar tillväxt men innebär samtidigt exploatering av människor och natur.

Liberalismen är en ideologi som i sin ”rena extrema form” (t.ex. Mises) anser att politiken inte ska röra kapitalismens och marknadernas utveckling utan låta dessa vara fria från all inblandning. Därigenom gynnas en ekonomisk, social och kulturell utveckling som visserligen skapar orättvisor och exploatering men på sikt kommer att gynna flertalet.
Med en renodlad liberal politik uppstår dock ekonomiska, sociala och kulturella klyftor mellan människor, hierarkier förstärks, exploatering av människor och natur sker utan hinder, ekonomiska kriser skapar fattigdom för många.

Socialdemokratin och andra socialliberaler vill göra sådana förändringar i kapitalismen som kan genomföras på demokratisk väg och som skapar välfärd för flertalet och i största möjliga mån öka eller behålla individens frihet. Till skillnad från extremliberaler kan socialliberaler tänka sig att politiken griper in i kapitalismen för att rätta till där människor drabbas och råkar illa ut.

Många socialdemokrater brukar hänvisa till Olof Palme som i det kända talet inför SSU:s kongress 1964 sa att han var "demokratisk socialist” och att "socialismen är en frihetsrörelse" vars mål är "frihet för den enskilda människan att utveckla sin egenart, valfrihet för individen att forma sin tillvaro efter egna önskningar".

Han menade att detta bejakande av individualismen går hand i hand med en investering i den gemensamma, offentliga sektorn. Tanken var att skapa "en samhällsorganisation som effektivt kan tjäna människorna". "Frihet", argumenterade Palme, "når vi inte mot samhället utan till väsentlig del genom samhället".

"Socialism" var enligt Palme, med andra ord, något som hade väldigt lite att göra med ingrepp i kapitalismen och marknadsekonomin men desto mer med en politik som mer kan betecknas som socialliberal.

Låt Palme vila i frid

Vad skulle Olof Palme ha sagt och gjort om han levat idag?

Hur har de svenska socialdemokraterna förvaltat arvet efter Palme?

Hela den gångna veckan har frågorna stötts och blötts, vridits och vänts i media.
Det mesta är metafysiska spekulationer med något inslag av personkult och barnsliga tankelekar.

Trettio år har förflutit sedan Palme dog och det mesta i det globala och svenska samhället har förändrats sedan dess. Inte på grund av förlusten av Palme utan på grund av ekonomiska, sociala och politiska förändringar i världen.
Palme hade en helt annan verklighet att agera i än dagens politiker.

I dag skulle Palme, liksom alla andra, blivit tvungen att anpassa sin politik till dessa förändringar och jag utgår från att han var tillräckligt mycket politiker för att kunnat inse detta.

Det kalla krigets maktbalans finns inte längre utan har ersatts av krig och terror i Asien och Afrika. Religiös fanatism och terrorism har ersatt befrielsekamp. Den usla symbolen för statssocialism, det statsbyråkratiska och banrutta Sovjetunionen, finns inte längre utan har ersatts av Kina, världens största ekonomi och statskapitalistiska motor.

Mycket som föreföll otänkbart under Palmes tid är idag vardag. Mycket av vad som då var vardag är idag passé.

Sveriges ekonomi surfar inte längre på efterkrigstidens industriella efterfrågevåg utan får som alla andra simma i den globala finansbubblan. Globalisering, privatiseringar, finanskriser och borgerliga regeringsinnehav har fullständigt förändrat förutsättningarna för den svenska ekonomin, sociala struktur och politik.

Mest barnslig i sina uttalanden om Palmes uppståndelse är Göran Greider som tror att Palme i dag skulle vakna upp i Jonas Sjöstedts gestalt. Greider menar att det är V som fullföljer arvet efter Palme. Liknande tankar har Daniel Suhonen, gett uttryck för.

De ideologiska och politiska Palmespekulationerna uttrycker naturligtvis bara drömmarna hos dagens nostalgiska vänster och dess oförmåga att inse att världen är föränderlig.
Det var inte bättre förr.

Låt Olof Palme vila i frid och försök att se framåt utifrån dagens realiteter.

Greider:Palme var som en rockstjärna 

SvT P1

SvD Palmesarv 

ExpressenDaniel Suhonen: Vi mördade Olof Palme