söndag 31 januari 2016

Gamla idéer funkar inte längre

Det finns de som blickar tillbaka på socialdemokratins idéer och inbillar sig att de skulle kunna tillämpas idag. Här är några argument för att de har fel.
Först några axiom:
Ett politiskt parti och folkrörelser växelverkar med det samhälle det vill påverka.
Det övriga samhället – ekonomiskt, socialt och kulturellt – förändras i första hand utifrån de globala ekonomiska förutsättningarna.
De politiska idéerna förändras då samhället förändras. Antingen blir idéerna gamla och obrukbara eller så anpassas de till den nya verkligheten.

Här är några exempel på samhällsförändringar som skett under de 70 åren mellan 1945-2015.

1.    Sveriges ekonomiska läge 1930-1970.
Efter andra världskriget var Sveriges produktionsapparat i det närmaste intakt medan större delen av världen hade drabbats av krigets härjningar.
Vi hade en stark bilindustri, verkstadsindustri, skogsindustri, textilindustri, varvsindustri o.s.v. som kunde producera och sälja till resten av världen.
Vi fick in pengar och arbetskraften hade fullt upp att göra.
Den socialdemokratiska regeringsmakten, nästan obruten mellan
1932-1976, såg till att resurserna fördelades och att folkhemsdrömmen kunde förverkligas. Lönerna ökade. Reformer genomfördes. Vi fick växande och relativt välmående arbetar- och tjänstemannagrupper, d.v.s. en stark medelklass som röstade på socialdemokraterna.
Denna ekonomiska glansperiod höll i sig till 1970-talet då övriga länder började konkurrera med oss.

2.    Ekonomin efter 1970.
Efter 70-talet hade de krigshärjade länderna repat sig. Den internationella konkurrensen drabbades svenska varv, gruvor, verkstäder, skogsbolag, textilföretag m.fl. med nedläggningar som följd. De svenska industrierna blev mindre lönsamma och marknaden togs över av andra länder. Vår ekonomiska svenska stormaktstid var över.
I stället ökade arbetslösheten vilket kostade staten enorma pengar utan att inkomsterna från exporten kunde täcka upp. Statsutgifterna ökade. Resurserna till välfärden minskade.
Brukssamhällena kring de stora industrierna med en relativt trygg tillvaro för löntagarna löstes upp då bruken och industrierna lades ner eller flyttades utomlands.

3.   Arbetarrörelsen 1930-1970. Arbetarrörelsens organisationer som bestått av en väldig bas av medlemmar var, genom den goda ekonomin och statliga stöd, ekonomiskt och kulturellt starka 1930-1970 och kunde leverera till svenska folket. Ekonomiskt genom LO:s fackförbund och Socialdemokratiska partiet.
Kulturellt genom rörelsens tidningar ”Morgontidningen” och ”Aftontidningen” och senare Stockholmstidningen som förde fram arbetarrörelsens värderingar. En ideologisk bildningstradition förmedlades genom Arbetarnas Bildningsförbund, Brunnsviks folkhögskola, fackföreningsrörelsens tidskrifter och bildningsverksamhet, Folkets Hus och Parker, Brevskolan, Tidens förlag, Förenings Filmo, Reso, Konstfrämjandet, Litteraturfrämjandet och Skådebanan. Unga Örnar tog hand om barnen innan de gick in i Socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU.
Socialt genom företag som Fackföreningarnas byggnadsproduktion och Fonus.
I arbetarrörelsens periferi, med starka band till rörelsen, fanns Konsum och HSB. Den kulturella hegemonin var märkvärdigt stark även långt utanför rörelsen. Sveriges Radio, Folket i Bild, Rabén & Sjögrens förlag, Riksbyggen, OK, Bilägarnas inköpscentral, koloniträdgårdsrörelsen m.fl. genomsyrades av arbetarrörelsens ideal.
Rörelsen var ett samhälle i samhället och befolkades av socialdemokrater och en och annan kommunist.

Det fanns en positiv och dynamisk växelverkan mellan god samhällsekonomi, ökade löner och ökad jämlikhet, välfärdsutvecklingen och arbetarrörelsen.
Då den svenska samhällsekonomin försämrades efter 1970 började allt detta vittra sönder. De verksamheter som agerade på marknaden tvingades att kommersialisera sin verksamhet vilket ledde till konkurser. Statsstöd till bl.a. den fackliga utbildningen minsakades eller drogs in. Fackföreningsrörelsen tvingades minska sin studieverksamhet och sälja sina kursgårdar. Konsum, OK och övriga företag fick inte längre samma ekonomiska stöd från staten eller från medlemmar.
Rörelsens ideologiska hegemoni utsattes för stark konkurrens från kommersiellt och borgerligt håll. Svenska Arbetsgivareföreningen med sidoorganisationer satte, i början av 70-talet, in en ideologisk motkampanj som blev framgångsrik.

Missnöjet hos väljarna ökade.
1976 kom den första borgerliga regeringen som följdes av nya 1978, 1979, 1981, 1991 samt 2006. Missnöjespartiet Ny Demokrati dök upp 1991. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010.
Socialdemokratins parlamentariska makt som hade kulminerat med 53,8 procent av rösterna 1940 var bruten.

4.   Det kalla kriget 1945-1980. I det ideologiska kraftfältet mellan öst och väst kunde socialdemokratins reformism ses som ett alternativ med ”blandekonomi” och välfärdsstat. Demokratisk socialism var ett alternativ mellan borgerlighet och kommunism.Den dominerande ekonomiska teorin i praktisk politik fram till 70-talet var keynesianismen.
    Den reella socialismens död i kommunistländerna smittade av sig på socialdemokratin.
Man kan erinra om att kommunistpartierna samtidigt var stora i länder som Italien och Frankrike.
Utopiska alternativ till kapitalismen, även de demokratiska, existerar inte längre.


5.  Kapitalismens förändring och nyliberalismens offensiv 1970- 1990.
Globaliseringen av kapital- och finansmarknaderna i förening med datatekniken förändrade kapitalrörelserna. Industrikapitalismen började förvandlas till casinokapitalism.
Vår penning, valuta och finanspolitik tvingades att anpassa sig till den globala marknaden vilket påverkade allt sparande och hushållens ekonomi.
Samtidigt slog de nyliberala samhällsekonomiska teorierna med chicagoskolans monetarism igenom i världspolitiken nästan som en dogm och påverkade politikerna att privatisera allt som kunde privatiseras.
Dagens ekonomiska system sviktar eftersom de privata investeringarna sjunker och samhällsinvesteringarna uteblir på grund av resursbrist eller av ideologiska skäl.

6.  Kolonialismen. Under de sjuttio åren har kolonialsystemet kraschat och en mängd nya stater uppstått. Ekonomiska, sociala och kulturella problem har skapat inbördeskrig och allmän oro i världen. Över 50 miljoner människor är på flykt i världen.

7.  Miljöproblemen. Världens resurser skövlas i jakten på profit. Problemen blir allt mer uppenbara och skapar oro och osäkerhet. Samtidigt krävs politikerna på lösningar som de inte har makt eller förmåga att verkställa.


Slutsats.
De stora samhällsförändringarna efter 1970 har således lett till arbetslöshet, ökat politiskt missnöje, oro, framtidspessimism, politikerförakt, främlingsfientlighet, politisk vilsenhet,
Tanken på att socialism kan vara ett realistiskt alternativ till kapitalism är död.
Allt färre ser den gamla socialdemokratins idéer som en politisk lösning på problemen.





Inga kommentarer: