Finansadeln är världens räddare

Försäkringsbolaget Skandias tidigare toppchefer Lars-Eric Petersson, Ulf Spång och Bo Ingemarson slipper betala skatt på bonusar som flyttats till Liechtenstein.
Skatteverket ville beskatta pengar som hade förts över till en stiftelse i landet. Tillsammans upptaxerades trion med totalt 74 miljoner kronor.
Kammarrätten anser dock att Skatteverket inte har kunnat bevisa att de tre hade tillgång till pengarna.

Electrolux nye vd:n Keith McLoughlins får 10,6 miljoner i grundersättning, 10,6 miljoner i möjlig bonus och utöver det får han 45 miljoner kronor i ett engångsbelopp.
Marcus Wallenberg anser att Electrolux är tvunget att betala en så hög ersättning eftersom det är de villkor som gäller i USA, där Keith McLoughlin bor och jobbar. Marcus Wallenberg tycker också att engångsbeloppet på 45 miljoner kronor är på sin plats: ”Det är viktigt att poängtera att pensionsinbetalningen om 6,3 miljoner dollar är en engångsinbetalning och disponeras inte av Keith förrän han går i pension.”
Jaha, men då så.

Man inser ju lätt att Skatteverkets försök att konfiskera direktörernas välförtjänta inkomster inte bara är ett angrepp på äganderätten utan också ett slag mot tillväxten och därmed ett hot mot världens fattigdomsbekämpning.
Skatteverket borde i stället koncentrera sina bevakning på alla olönsamma knegare och bidragsfuskare.

Och naturligtvis måste Electrolux nye vd erbjudas en marknadsmässig ersättning eftersom företaget står och faller med just honom. Till skillnad mot företagets 51 000 anställda.
Utan Keith McLoughlin i företagets ledning kan företaget inte klara produktionen och då går företaget i kull och de anställda blir arbetslösa.
Att ifrågasätta hans ersättning är bara uttryck för den svenska avundsjukan.