lördag 12 november 2016

Partier som vet vad "vanligt folk tycker och tänker".



Donald Trump har lovat att skattesänkningar och investeringar i infrastruktur ska leda till 25 miljoner nya jobb.

Ser man till detta, och Trumps övriga vallöften, är de typiskt populistiska i den meningen att de, ned till köksbordsnivå, lovar förenklade politiska lösningar på komplexa ekonomiska, sociala och kulturella problem.
Trump anser att han vet vad "vanligt folk tycker och tänker".

USA dras med samma problem som alla andra västländer, inklusive Sverige – arbetslöshet, ökande sociala klyftor, vikande ekonomi, globalisering.

Globaliseringen innebär bland annat, på gott och ont, att världens kapital snurrar omkring som i ett virtuellt rouletthjul utan att landa i reella investeringar, att nationsgränserna inte längre är gränser utan att världen är en enda ekonomisk, social och kulturell enhet, att det investeringskapital som finns söker sig dit till där produktionen är billigast och att nationella politiker får allt mindre makt att påverka de ekonomiska, sociala och kulturella förändringarna.
För västländernas medborgare innebär globaliseringen, på ont, ökade ekonomiska, sociala och kulturella klyftor.

Om man tar Sverige som exempel: Åren 1950-1970 kunde Sveriges industriproduktion exportera och sälja till resten av världen som efter världskriget hade fullt upp med återuppbyggnad av sin produktion. Svenska företag - varv, verkstad, skog, bil, metall, textil - gick för högvarv, kapitalinkomsterna och lönerna ökade, skatterna kunde höjas så att politikerna hade råd att bygga en skattefinansierad välfärd.
Men omkring 1970 hade Sveriges konkurrenter i världen kommit ifatt. Den svenska textilindustrin tvingades till Portugal, Baltikum och Asien, Japan tog över varvs- och bilindustrin, Kanada o Finland hade skog och pappersindustri. Stålindustrier lades ner. Kort sagt Sverige ekonomi blev tvunget att rätta mun efter den krympande matsäcken. Arbetslösheten ökade och började kosta stora pengar.
De svenska väljarna, som hade kopplat samman det ökande välståndet med socialdemokratin, började tvivla på partiet som 1976 fick lämna över regeringsmakten till sina borgerliga konkurrenter.

Den politiska kontinuiteten och stabiliteten, med fyrtioårigt socialdemokratiskt regeringsinnehav, ersattes av olika regeringar, oftast minoritetsregeringar, med olika lösningar på problemen. Allt medan globaliseringen gjorde politiken alltmer kraftlös.
Missnöjet med politikerna bland väljarna ökade.

Vid riksdagsvalet 1991 fick det nya partiet Ny Demokrati 6,7 procent av rösterna. S och V fick sammanlagt 42,2 procent medan det borgerliga blocket, dagens allianspartier, fick 46,7 procent av rösterna. Det innebar att Ny Demokrati fick ställning som vågmästare.
1991 års valundersökning visade att 53 procent av Ny Demokratis väljare röstade på partiet på grund av "nya fräscha tag", behovet av att "röra runt i grytan" samt att partiet ansågs veta hur "vanligt folk tycker och tänker". I riksdagsvalet 2014 fick Sverigedemokraterna 12,9 procent av rösterna. Också det partiet påstod sig veta hur "vanligt folk tycker och tänker". Och att skylla problemen på invandringen vilket redan Ny Demokrati hade gjort.

Den parlamentariska situationen förvärrades efter valet 2014, det blir allt svårare att driva en politisk linje.

Missnöjespartier och enkla lösningar får ökade möjligheter att vinna anhängare.


3 kommentarer:

Lars sa...

Du ser inte ens det mest uppenbara. Du skriver att den borgerliga valsegern 1976 berodde på att de svenska väljarna, som dittills "hade kopplat samman det ökande välståndet med socialdemokratin, började tvivla på partiet".

Så var det inte alls. Den borgerliga valsegern 1976 berodde på att en av de borgerliga partiledarna, Torbörj Fälldin,c, bedrev en lögn- och skrämselkampanj mot kärnkraften och en hatkampanj mot den socialdemokratiska partiledaren Olof Palme personligen. Samt på att vissa socialdemokratiska akademier, särskilt "miljökämpen" Björn Gillberg, uppmanade de socialdemokratiska väljarna att rösta på Centerpartiet. Olof Palme framställdes av Fälldin som en doktor Strangelove, som en massmördare som hotade att förgöra hela mänskligheten med radioaktiv "smitta".

De svenska väljarna var inte vana vid den typen av hatpropaganda riktad mot en politisk motståndare personligen.

Lars sa...

Du ser inte ens det mest uppenbara. Du skriver att den borgerliga valsegern 1976 berodde på att de svenska väljarna, som dittills "hade kopplat samman det ökande välståndet med socialdemokratin, började tvivla på partiet".

Så var det inte alls. Den borgerliga valsegern 1976 berodde på att en av de borgerliga partiledarna, Torbörj Fälldin,c, bedrev en lögn- och skrämselkampanj mot kärnkraften och en hatkampanj mot den socialdemokratiska partiledaren Olof Palme personligen. Samt på att vissa socialdemokratiska akademier, särskilt "miljökämpen" Björn Gillberg, uppmanade de socialdemokratiska väljarna att rösta på Centerpartiet. Olof Palme framställdes av Fälldin som en doktor Strangelove, som en massmördare som hotade att förgöra hela mänskligheten med radioaktiv "smitta".

De svenska väljarna var inte vana vid den typen av hatpropaganda riktad mot en politisk motståndare personligen.

Mario Matteoni sa...

Jag är inte ute efter det mest uppenbara. Tvärtom försöker jag fundera över det som inte är så uppenbart.
Må vara att Fälldins lögner fällde socialdemokratin men det förklarar inte populistpartiernas framgångar i Europa och Amerika.
Det är det som min blogg vill diskutera.