Valutgången i USA,
populistpartiernas framgångar i Europa, Brexit och den antidemokratiska
utvecklingen i Ryssland och Turkiet visar tydligt på att demokratin är i kris.
Dessa partier och rörelser förordar enkla lösningar på komplexa ekonomiska, sociala och kulturella problem. De
enkla åtgärderna löser dock inte problemen utan förvärrar dem och/eller leder
till inskränkningar i demokratin.
Demokratin är inte bara en fråga om hur medborgarna väljer sina ledare utan är även en metod att på ett rättvist sätt fördela samhällsresurser mellan medborgarna, ett sätt att fördela ekonomins överskott och det sociala och kulturella kapitalet.
Demokratin bygger på tilliten och förtroendet mellan medborgarna och mellan olika ekonomiska, sociala och kulturella samhällsgrupper.
Demokratin förutsätter att medborgarnas olika - och till och motsatta - ekonomiska, sociala och kulturella intressen får möjlighet att vägas mot varandra och genom kompromisser och överenskommelser bygga samförstånd och enighet.
Demokratin värnar öppenheten och tryggheten för medborgarna och ger så många som möjligt chans att utveckla sig.
För allt detta krävs fria intresseorganisationer, utrymme för det civila samhället, frihet för individer, organisationer och företag.
Demokratin behöver politik som ett uttryck för medborgarnas olika intressen. Politiken kräver att medborgare från olika samhällsgrupper ställer upp som företrädare för ekonomiska, sociala och kulturella intressen och att medborgarna litar på sina politiska företrädare.
Politiken förutsätter också att medborgarna, väljarna, är medvetna om demokratins och politikens förutsättningar och möjligheter men också om dess begränsningar och krav.
Demokratin och politiken är beroende av den ekonomiska utvecklingen i världen, den s.k. globaliseringen, som gjort den nationella politiken mindre verkningsfull och de nationella politikerna kraftlösa.
Den nationella politikens oförmåga att lösa de globala problemen – arbetslöshet, ekonomisk instabilitet, miljöhot, folkomflyttningar, skapande av nya sociala grupper - har lett till ett ökande politikerförakt, ökade ekonomiska, sociala och kulturella klyftor, minskande trygghet, försvagade folkrörelser, ökande aggressivitet i debatten.
Grogrunden för missnöjespolitiker och tron på enkla lösningar ökar därmed.
Därför måste politiken bland annat bygga på internationell samverkan, ekonomisk, social och kulturell utjämning, ökad folkbildningsverksamhet, stöd till folkrörelser och ökade samhällsresurser.
Politiker för olika intressen och väljare från olika läger måste kunna diskutera demokratins problem med respekt för varandra och samtidigt värna de demokratiska värdena.
Trumps segertal
Demokratin är inte bara en fråga om hur medborgarna väljer sina ledare utan är även en metod att på ett rättvist sätt fördela samhällsresurser mellan medborgarna, ett sätt att fördela ekonomins överskott och det sociala och kulturella kapitalet.
Demokratin bygger på tilliten och förtroendet mellan medborgarna och mellan olika ekonomiska, sociala och kulturella samhällsgrupper.
Demokratin förutsätter att medborgarnas olika - och till och motsatta - ekonomiska, sociala och kulturella intressen får möjlighet att vägas mot varandra och genom kompromisser och överenskommelser bygga samförstånd och enighet.
Demokratin värnar öppenheten och tryggheten för medborgarna och ger så många som möjligt chans att utveckla sig.
För allt detta krävs fria intresseorganisationer, utrymme för det civila samhället, frihet för individer, organisationer och företag.
Demokratin behöver politik som ett uttryck för medborgarnas olika intressen. Politiken kräver att medborgare från olika samhällsgrupper ställer upp som företrädare för ekonomiska, sociala och kulturella intressen och att medborgarna litar på sina politiska företrädare.
Politiken förutsätter också att medborgarna, väljarna, är medvetna om demokratins och politikens förutsättningar och möjligheter men också om dess begränsningar och krav.
Demokratin och politiken är beroende av den ekonomiska utvecklingen i världen, den s.k. globaliseringen, som gjort den nationella politiken mindre verkningsfull och de nationella politikerna kraftlösa.
Den nationella politikens oförmåga att lösa de globala problemen – arbetslöshet, ekonomisk instabilitet, miljöhot, folkomflyttningar, skapande av nya sociala grupper - har lett till ett ökande politikerförakt, ökade ekonomiska, sociala och kulturella klyftor, minskande trygghet, försvagade folkrörelser, ökande aggressivitet i debatten.
Grogrunden för missnöjespolitiker och tron på enkla lösningar ökar därmed.
Därför måste politiken bland annat bygga på internationell samverkan, ekonomisk, social och kulturell utjämning, ökad folkbildningsverksamhet, stöd till folkrörelser och ökade samhällsresurser.
Politiker för olika intressen och väljare från olika läger måste kunna diskutera demokratins problem med respekt för varandra och samtidigt värna de demokratiska värdena.
Trumps segertal
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar