Staten och kapitalet är siamesiska tvillingar

Staten var den förste ”kapitalisten”. Redan under de babyloniska härskarna och i faraonernas Egypten var det staten, nationen eller den politiska makten som koncentrerade arbetets värden för att använde dem i stora offentliga projekt.

Oavbrutet i historien och överallt har de politiska härskarna samlat in produktionsöverskott från de arbetande genom skatteindrivning, utfärdande av arbetsplikt och genom slaveri.

De egyptiska pyramiderna byggdes på order av faraoner och det högre prästerskapet som använde slavarbetskraft och beordrade folket att ställa upp med arbete.

Ekonomin i antikens Grekland och Rom grundades på en kombination av statliga erövringar och slaveri.

Det feodala samhället, som avlöste antikens slavsamhälle, byggde på att kungen, adeln och kyrkan hade skaffat sig äganderätt till den brukbara jorden och hyrde ut den till egendomslösa jordbrukare. Dessa måste leverera en del av vad jorden gav, eller betala en särskild skatt till jordägaren. Jordägarna – kungen, adeln och kyrkan - kunde därför samla in produktionsöverskottet, koncentrera det och använda det till mer eller mindre produktiva projekt.
Kapitalkoncentrationen skedde under kungens och aristokratins ledning.

Först under privatkapitalismen i Europa kunde fristående enskilda kapitalister ägna sig åt att samla in och koncentrera de värden som lönearbetet producerade för att satsa på enskilda projekt.
Men under hela den kapitalistiska historien, från kolonialismens första år på 1500-talet till i dag, har staten varit nödvändig för privata företag och privatkapitalistiska projekt.

När så de ryska bolsjevikerna påstod sig ha avskaffat kapitalismen hade de i själva verket skapat ett statskapitalistiskt system. Staten blev den ende kapitalisten och partiet dess ledning.

I dag utnyttjar de kinesiska ”kommunsiterna” kapitalismens dynamik för att skapa ett välfärdssamhälle. Staten stöttar de kapitalistiska strävandena.

Hur är det i vårt land?
Sverige är inget undantag.
Staten och kapitalet sitter inte bara i samma båt. De är siamesiska tvillingar.

I själva verket har privatkapitalismen alltid varit beroende av staten och tvärt om. De har samma blodomlopp. Alla ekonomier har i alla tider varit ”blandekonomier” - en blandning av statligt och privat ägande.

Den som vill studera detta i dagens Sverige kan ta del av tidningen Dagens Samhälles kartläggning ”Den offentliga marknaden 2011”
Här beskrivs bl.a.
• hur hälften av statens, kommunernas och landstingens samlade utgifter (exklusive transfereringar) spenderas på att köpa varor och tjänster från näringslivet.
• den offentliga marknaden har ett värde på 820 miljarder (inköp
som görs av myndigheter och offentligt ägda företag), pengar som
blir omsättning i huvudsakligen privata företag.
820 miljarder är 60 miljarder högre än kommunernas och
landstingen samlade intäkter.
• nästan halva den statliga och kommunala sektorns budget exklusive
transferingar (500 av cirka 1 000 miljarder) skickas vidare till
näringslivet via upphandling, inköp och finansiering av välfärdsproduktion.
Resterande 500 miljarder används huvudsakligen till de offentliganställdas
löner.

Statskontoret gjorde en liknande genomgång i oktober 2011 i rapporten ”Den offentliga sektorns utveckling”


Det är dags att avskaffa dogmerna – både de till höger och till vänster - om statens ensidigt negativa respektive positiva roll i näringslivet.
I stället bör vi odogmatiskt kunna diskutera i vilka sammanhang det ena eller det andra kapitalet ger bästa resultat.
Inom vård, skola och omsorg handlar det t.ex. inte bara om att minimera kostnader och maxinera effektivitet utan även om värden som demokratisk insyn och om måluppfyllelse.

Eskilstuna-Kuriren