Historien kan inte utgöra
facit för dagens ekonomiska politik.
Men man kan lära ett och annat av historien.
För Greklands del finns en
tydlig parallell med Tyskland efter de bägge världskrigen.
Tysklands ekonomi var
bankrutt vid bägge tillfällena 1918 och 1945.
Men segermakterna handlade olika efter första och andra världskrigets fredsuppgörelser. Andra gången kanske för att de lärt av tidigare misstag.
Men segermakterna handlade olika efter första och andra världskrigets fredsuppgörelser. Andra gången kanske för att de lärt av tidigare misstag.
Efter
första världskriget var den tyska staten den stora förloraren. Vid fredskonferensen
som inleddes den 18 januari 1919 krävde segrarmakterna England, USA och Frankrike
ett enormt skadestånd av det kollapsade Tyskland.
Vid
Versaillesfreden den 28 juni 1919 beslöts att Tyskland skulle avträda väldiga
landområden omfattande över 13 procent av Tysklands yta, 10
procent av dess befolkning och 15 procent av produktionen. Tyskland blev av med
alla sina kolonier i Afrika i Asien och Oceanien. Krigsskadeståndets storlek
fastställdes två år efter Versaillesfreden nämligen 1921 då ententemakterna
enades om den enorma summan av 138 miljarder guldmark vilket var dubbelt så
mycket som den tyska nationalinkomsten. Skadestånden skulle ta hundra år att
betala.
Den
tyska regeringen började trycka väldiga mängder sedlar. Den tyska guldmarken
stod 1914 i 4,2:1 mot dollarn. Vid krigsslutet stod pappersmarken i 14, i juli
1922 hade den fallit till 493 och i januari 1923 till 17792. Markens
värdeminskning fortsatte till den 15 november 1923 då den sista officiella
transaktionen registrerade ett kursvärde mot dollarn på 4,2 biljoner. (4 200
000 000 000). Marken var värd mindre än papperet det var tryckt på.
Den
20 november 1923 ersattes den gamla värdelösa riksmarken med en ny valuta,
räntemark. För tusen miljarder (1000 000 000 000) riksmark fick man en
räntemark.
Tyskland
började under protester betala sina krigsskadestånd men begärde hela tiden
anstånd. Efter år av förhandlingar mellan segrarmakterna och Tyskland om
krigsskadeståndet ströks Tysklands återstående skadeståndsskyldighet 1932.
Naturligtvis
ledde massarbetslösheten och fattigdomen till att folk blev missnöjda och
desperata. Något som både kommunister och nazister sökte utnyttja. Nazisterna
utnyttjade skickligt missnöjet och resten vet vi.
Det blev ett nytt världskrig.
Det blev ett nytt världskrig.
Efter
andra världskriget stod Tyska staten åter som förlorare.Tyskland ockuperades av amerikanska, brittiska, franska och sovjetiska
trupper. De västra delarna blev Förbundsrepubliken Tyskland, eller Västtyskland. De östra delarna ockuperades av Sovjetunionen, och de kom att bilda Tyska
demokratiska republiken (DDR), eller Östtyskland.
USA:s utrikesminister George Marshall. Marshall ville att USA skulle
skänka pengar till länderna i Europa, särskilt det sönderbombade och
krigshärjade Tyskland, för att hjälpa landet att återuppbygga sina fabriker och
för att få landets ekonomi på rätt köl.
Ursprungligen erbjöds Marshallhjälp till hela Europa, alltså även till
Sovjetunionen och de stater som skulle komma att utgöra det så kallade
Östblocket. Stalin motsatte sig emellertid detta.
På bara några år skickade USA nästan tolv miljarder dollar till Europa. En
del av pengarna gick som lån till européerna, men till övervägande del gavs
pengarna bort utan krav på återgäldande. Marshallplanen betydde särskilt
mycket för Västtyskland. Inom några år efter Marshallplanens
införande var de sönderbombade städerna i Västtyskland återuppbyggda.
Marshallplanen kom till för att hindra samma massfattigdom som
krigsskulderna orsakat efter första världskriget vilket man insåg skulle gynna
extrema folkrörelser att få makten. Dessutom skapade Marshallhjälpen en
marknad för den amerikanska exporten.
I dag är Grekland i kris. Visserligen har de grekiska politikerna, utom de
nuvarande, en stor skuld i det hela, men det grekiska folket har aldrig levt i
lyx eller över sina tillgångar som en del propagandister och okunniga vill göra
gällande.
Men Grekland står idag inte som förlorare efter något krig mot andra stater
utan har förlorat mot hela det globala finanssystemet.
Finansintressena vägrar att skriva av de lån och räntor som gör att Grekland inte kan satsa på investeringar utan bara blir skuldslav under dessa.
Finansintressena vägrar att skriva av de lån och räntor som gör att Grekland inte kan satsa på investeringar utan bara blir skuldslav under dessa.
Grekland var en svag länk i systemet men andra länder riskerar att hamna i
samma situation. När som helst kan till exempel Sverige drabbas av
finansintressena då bostads- och lånebubblan brister.
Inlägg
12 kommentarer:
Också Grekland (och Sverige och de andra skandinaviska länderna) fick ta del av Marshallhjälpen och fick ungefär lika mycket. Vad gjorde grekerna med pengarna?
Den största mottagaren var dock Storbritannien (fick nästan 3 ggr mer än Tyskland) och Frankrike (fick ca 50 % mer än Tyskland). Italien, Tyskland, Nederländerna fick nästan lika mycket var.
https://it.wikipedia.org/wiki/Piano_Marshall
MVH Karl
Vitsen med min jämförelse var att det gav ett bättre resultat att ge bistånd än att ställa krav på skadestånd.
Det borde långivarna i dag inse och ge Grekland avskrivningar på lånen.
Landet behöver pengar för att modernisera byråkratin och investera i produktion än att betala ändlösa räntor.
Jag tyckte Anders Borg sa det väldigt bra i krisen, de har ett svenskt välfärdssystem med ett Amerikanskt skattesystem. Så länge de inte drar in skatter i samma takt som de skriver checkar kan det inte vara tal om att låna till investeringar.
Jag skrev just att Grekland behöver resurser för att bygga upp en fungerande byråkrati. Istället för att betala räntor.
Vilket tror du är bäst för grekerna?
När den svenska bostadsbubblan smäller, vilket kommer och ske eftersom ansvariga politiker inte vågar agera, ska vi självfallet ta hela smällen själva oavsett konsekvenserna. Ett lands regering måste ha det fulla ansvaret och detta ska inte kunna lämpas över på andra.
Jämförelsen med Tyskland känns högst egendomlig eftersom det handlar om situationen efter två världskrig.
Nu skall vi vara hederliga om Marshallhjälpen:
Västtyskland fick 1,448 miljoner USD och lilla Grekland 376 miljoner USD dvs proportionellt sett mycket-mycket mer än tyskarna. Alltså: också grekerna hade en rejäl och välfinansierad chans att bygga upp ett fungerande samhälle direkt efter det andra världskriget. Västtyskland tog chansen och blev en modern industrination, Grekland gjorde inte det. Och pengarna är naturligtvis borta! Och också ANDRA pengar (ex från EU) och lånade pengar försvunnit på vägen. Det tycks vara grekernas strategi genom historien att aldrig betala tillbaka lån och hela tiden slå sig för bröstet för att "vi är demokratins vagga" och det borde räcka som återbetalning. "Stackars greker" vill fortfarande rida på denna våg. I all evighet?
Jag tror att problemets lösning ligger i att slå sönder de genomkorrupta, maffialiknande (familje)strukturer som kännetecknar landet på alla plan: ekonomi, politik, förvaltning, kultur etc. Dessförinnan kommer EU, IMF, ECB och andra endast bränna pengar i detta land.
Kan man sätta ett EU-land under tvångsförvaltning i vår tid? Jag ser tyvärr ingen annan väg för Grekland. MVH Karl
Givetvis bör man ha någon form av skuldavskrivning för landet som hamnat i lyxfällan så djupt ner i skiten som man gjort. Det är samtidigt rättvist mot långivare att de får tillbaka en stor del av det som de lånat ut.
Man skulle t.ex kunna göra som så att när Grekland betalar av 2 miljoner euro så skriver man ner lånet 1 miljon euro extra.
Att skriva av mycket direkt i nuläget borde däremot vara oacceptabelt, en avskrivning bör endast ske stegvis i takt med att landet betalar sina skulder. Landets politiker har visat att de inte är att lita på, de är helt omdömeslösa.
Karl ide ovan om tvångsförvaltning är också en god ide men det är nog svårare att realisera i praktiken.
Att ett medlemsland skulle kunna sättas under tvångsförvaltning av EU är en skrämmande tanke. Men likväl har jag själv tänkt den tanken. Den borde kanske också appliceras på Libyen och Syrien, om inte IS' motståndare kan sluta fred inbördes och bilda en gemensam front mot IS. Men i de fallen handlar det förstås om tvångsförvaltning av FN. Faktum är att England och Frankrike inte var kolonialmakter i egentlig mening över de arabiska delarna av det Ottomanska riket efter första världskriget, utan de hade "mandat" från Nationernas Förbund. Detta var en helt olämplig konstruktion, eftersom besluten om "mandateten" togs i Paris och London.
Grekland har en mer våldsam historia efter andra världskriget än de flesta andra européer känner till. Grekland befriades från den tyska ockupationen av en kommunistisk gerilla i samarbete med de konservativa. I uppdelningen av Europa mellan Stalin, Churchill och Rosevelt bestämdes att Grekland skulle tillhöra den västliga sfären. Den kommunistledda grekiska gerillan vägrade rätta sig efter detta, gjorde uppror och förväntade sig uppenbarligen sovjetiskt stöd. Som dock uteblev. Den grekiska gerillan krossades av England på order av Churchill. Ett fruktansvärt övergrepp, men med facit i hand vet vi att det inte hade varit bättre om kommunisterna hade vunnit. Den grekiska demokratin var bara tio år gammal när nästa dråpslag kom, den USA-ledda militärkuppen 1962. Jag besökte själv Grekland 1974, bara en månad innan dikturen föll. Diktaturen var så påtaglig så att jag tänkte att den här regeringen kommer aldrig att störstas. Så fel man kan ha!
Under juntatiden måste skatteflykt närmast ha framstått som en god gärning. Problemet är att skatteflykt och byråkratisk ineffektivitet sedan dess närmast har blivit en grekisk "kultur", som tillsammans med de tidigare regeringspartiernas totala ansvarslöshet har fört Grekland till ruinens brant. Den nuvarande regeringen må vara en osannolik blandning av höger- och vänsterextremister, men avgörande är dock hur "mitten" lyckas balansera dessa mot varandra. Nu håller en informell "ekonomi" på att växa fram i Grekland, där bönder skänker livsmedel, pensionerade läkare jobbar utan lön och man byter varor och tjänster - garanterat skattefritt.
Jag känner att jag har för lite kunskaper för en välgrundad linje i frågan om hur Greklands problem ska lösas. Men spekulera kan man ju göra, om man bara är beredd att böja sig för fakta, som läggs fram av någon som vet bättre. Det är uppenbart att det behövs en skuldavskrivning. Det är inte meningsfullt att ta upp nya lån för att betala gamla.
Min linje är tills vidare att 90 % av Greklandsd skulder ska skrivas av, men också att det ska vara tvärstopp för nya lån från omvärlden. Den grekiska staten måste låna till investeringar i bl.a. kärnkraft för att modernisera landet och sänka kostnaderna för bl.a. oljeimporten. (Man importerar dessutom kärnkraftel från Bulgarien.) Den grekiska staten ska hänvisas till att låna från det grekiska folket. För några rika greker måste det väl ändå finnas? Den informella ekonomin måste snarast ersättas av en penningekonomi, där man byter varor och tjänster mot pengar, som beskattas. Bönderna måste få betalt för sina produkter, så att de kan betala för insatsvaror i jordbruket.
Du har rätt i att den grekiska staten måste se till att utveckla sin ålderdomliga byråkrati, inte minst för att få in skatter.
Den grekiska byråkratin är efterbliven jämfört med den vi har i Sverige.
Grekland saknar till exempel ett system med personnummer.
I Grekland finns i stället flera olik nummer som tilldelas av olika myndigheter. Skattenummer (AFM - ΑΦΜ - Αριθμός Φορολογικού Μητρώου) används för hantering av skatt. Socialförsäkringsnummer (AMKA - Αριθμός Μητρώου Κοινωνικής Ασφάλισης) används för vård och bidrag. På nationella id-kort, pass och körkort finns inte dessa utan ett id-kortsnummer som byts när kortet byts.
Staten har därför svårt att få koll på vilka som är skattskyldiga och beskatta dem.
Ett annat bevis på efterblivenheten är att Grekland ända tills för några år sedan saknat ett centralt fastighetsregister.
Även detta gör att det blir svårt för myndigheterna att ha kontroll över skatteobjekt. Bristen på fastighetsregister har varit varit en grogrund för skattefusk och svartbyggen.
Kryphålen i skattesystemet är också många.
De rikaste grekerna, för sådan finns, kan lätt komma undan sin skyldighet att betala skatt.
Men ett reformarbete pågår med bland annat Svensk hjälp.
EU-kommissionen inrättade också i juli 2011 en särskild enhet för att stödja Greklands reformarbete.
Men sådant tar tid.
http://www.dn.se/ekonomi/svenskar-hjalper-greker-fa-in-skatt/
http://www.di.se/artiklar/2012/6/29/svenskarna-som-mater-grekland/
"De rikaste grekerna, för sådan finns, kan lätt komma undan sin skyldighet att betala skatt."
Det är inte där problemet ligger, lite väl populistiskt att tro att bara man kan beskatta de rika så löser sig allt... de rika ska givetvis beskattas men det är småpengar i det stora sammanhanget som inte räddar Grekland, det bör man nog vara medveten om.
En enkel fråga: vad gör ni när ni inte klarar av någonting? När det är problem och ni själva inte har EGEN lösning på frågan?
Det finns alltid minst två alternativ:
-ni kan studera era problem och komma på EGNA lösningar.
-men om ni inte är så kreativa och kan komma på egna lösningar så kan ni alltid titta runt och KOPIERA andras fungerande lösningar!
Grekland dvs grekerna och deras politiker hade kunnat göra det samma. Men de ville inte lära sig och de ville inte heller kopiera andras fungerande administrativa system trots att de varit med i EU i flera decennier med Tyskland, Frankrike, Holland etc. "Den europeiska kulturens vagga" ville inte lära sig av de andra och reformera sig!
Jag vill hävda att grekernas "problem" bottnar i en helt falsk och inbilsk självbild som eldats på av Papandreou och andra politiker i alla tider. Varför kunde baltländerna, Polen m fl komma på fötter så fort? Attityden är också viktig del av förändringsprocessen.
Nu har sanningens minut kommit igen. De har faktiskt fått "hjälp" och "stöd" många gånger utan att ha kunnat komma till självinsikt. Jag tycker att statsbankrutt är enda vägen. Utanför eurozonen borde de börja från ruta ett och fundera ett tag över vad de EGENTLIGEN vill. Ty, utan egen självinsikt finns ingen varaktig lösning heller. MVH Karl
"Attityden är också en viktig del av förändringsprocessen." Det håller jag med om. Jag vet inte om en skuldavskrivning på 90 % är den mest optimala siffran. Men den ska förenas med det beska beskedet: "Och därmed är det slutlånat. Ni får inga nya lån. Från och med nu får ni klara er med vad ni lyckas få in i skatter och lån från det grekiska folket. Grekerna vet själva vilken risk de tar om de lånar ut pengar till sin egen stat, och får stå sitt kast".
Har man tänkt sig en framtid i sitt eget land, får man nog ta den risken. De rikaste som ändå är vana vid investeringskalkyler och riskbedömningar klarar nog detta. För de halvrika kan man inrätta något slags allemansfonder och för de halvfattiga någon typ av sparfonder med återköpsgaranti (exvis 75 % av nominella värdet). Det behövs någon form av nationell ekonomisk mobilisering, som samlar alla greker för att rädda landet - och minska utlandsberoendet.
Jag föreslår (om det nu har någon betydelse vad jag tycker - vi har sett lite väl mycket av självöverskattning på en annan s-blogg de senaste veckorna) en kraftfull skuldavskrivning för att inte eländet ska börja om på nytt. Men inte 100 % för att trots allt inskärpa att man ska betala.
Jag tror också att det är viktigt att man snarast gör slut på den informella ekonomin och övergår till en penningekonomi, som man betalar skatt på. Det får inte längre finnas några skattefria inkomster, hur små de än må vara. Grekerna måste lära sig att "skattefritt" finns inte.
Självklart måste pensioner mm höjas så att behållningen efter skatt inte blir mindre, utan något mer, än vad man nu har till konsumtion. Det kanske blir en viss rundgång i ekonomin tills realinkomsterna börjar stiga. Men det har en pedagogisk innebörd.
Vad statsbankrutt skulle leda till, för Grekland och resten av Europa, vet jag inte. Jag tror dock att det vore bra för Grekland om landet lämnar euron. Som nu valuta föreslår jag GKr (grekisk krona<).
Skicka en kommentar