Min gamla arvtant är sjuk – vad göra?

Gamla ArvTanten, ”Sossan” kallad, har trillat och slagit sig riktigt illa och därvid fått diverse blessyrer och följdsjukdomar. Hon mår verkligen dåligt, sämre än förra gången, för fyra år sedan, då hon gjorde sig illa. Och inte hade hon hämtat sig från den olyckan heller förrän oturen nu var framme igen!

Arvingarna från när och fjärran har kommit för att hjälpa, och omsorgen om den gamla damen är till synes gränslös. Alla fylkas de kring sjukbädden med råd och anvisningar om hur det onda ska avhjälpas .
T.o.m. ArvTantens gamle antagonist och granne, den buttre greve Cebe Hamilton, som alltid bråkat och djävlats med ArvTanten, är idag där med goda råd:
¬– Tant bör skilja sig från maken Lars-Olov! Han bara är en kvarnsten om Tants hals. Ni borde ha skiljt er för länge sedan!
Det viskas om att Hamilton och ArvTanten en gång hade ett förhållande, men ingen vet säkert.
Naturligtvis dyker byns skvallertant Mille Media ibland upp för att få något nytt att rapportera på bygden. Men inte ens Mille kan låta bli att ge ordinationer än hit och än dit.

Någon undrar om det inte vore aktuellt med operation, men husläkaren är där och ordinerar snabbverkande mediciner. Det är mediciner mot värk, för blodcirkulation, mot stelkramp, mot hicka, mot sömnlöshet, mot håravfall, mot sjösjuka och mjältbrand. Det är uppiggande och lugnande mediciner, och det är mediciner mot glömska och fallandesot. Det är röda piller, vita piller och blå.
Det är verkligen synd om Tant!
¬– Seså, Tant lilla ta den här medicinen!
– Nej, den medicinen är inte bra, ta den här istället!
– Ska inte Tant ligga med huvudet högt!
– Absolut inte, hon bör ligga med benen högt!
– Jag lyfter på Tants ben så ligger Tant bättre!

Man påminner om att grannfrun, Moder Rath, varit rätt krasslig men kommit på fötter igen genom diverse konstgrepp. Nu är hon t.o.m. valsdrottning i de fina salongerna.
– Så borde tant göra!
De församlade bildar små grupper som viskande diskutera vad som bör göras. En och annan tänker i sitt stilla sinne att det vore väl bra om den gamla kärringen kolade vippen så att arvet kunde fördelas på arvingarna.
Tjänstefolket står avvaktande utmed väggarna och väntar på att lugnet ska återvända så att den gamla får vila. Och de väntar på operationen i mars.
Men hur det ska gå vet ingen.